Atlantis årsmodell -54

En skönhet!

E

Man (i alla fall jag) blir glad när man ser sådant här.

En rejäl spole.

Jag älskar pilen! För oss som inte alltid har backspärren påslagen är det
ju annars lätt att i upphetsningen när det nappat råka veva åt fel håll.

Rejäla haspelrullar med snäckdrev är något jag gillar. Här är en som får mitt fiskarhjärta att klappa, en Atlantis kusthaspel från mitten av femtiotalet, tillverkad av tyska Platil. I behov av service och lina men annars klar att tas med till kusten. Titta och njut!

Var är fiskets etik?

...och det är inte (bara) jag som säger det, nej det är sportfiskeprofilen Gunnar Westrin som, enligt Fiskejournalen, ryter till. Vad som fick Westrin att gå igång kan du själv läsa i hans artikel. Det handlar om skitaktighet (Westrins uttryck som i sammanhanget är välfunnet) i olika avseenden.

De flesta (?) av oss vet hur vi ska bete oss men som i så många sammanhang räcker det med några enstaka ruttna äpplen för att skämma hela lådan. Vi riktiga sportfiskare dras i allmänheten ögon över samma kam som de som inte sköter sig.

Förr såg Sportfiskarna det som angeläget att såväl upprätthålla en viss etisk nivå på det vi kallar sportfiske som att framhålla de minimiregler för uppförande sportfiskare bör iaktta. Några enkla budord, inte på stentavlor men väl tryckta under en vacker öring målad av Rolf Smedman. Så för ett antal år sedan tyckte man på förbundet att dessa regler blivit ett alltför besvärligt bagage och de gömdes undan. Om något formellt beslut togs vet jag inte men hade reglerna antagits genom ett sådant så bör det ha krävts.

Reglerna var (är) enligt min blygsamma uppfattning bra och en enkel insats förbundet skulle kunna göra för Sportfisket vore att åter anta dem och posta dem på sin hemsida. Hade de följts så skulle Westrin inte behövt ryta till.

Coronakontor

I förmiddags hade jag tvättstuga och medan maskin och tumlare gick arbetade jag hemifrån. Ett märkligt samtidsfenomen är att all verksamhet tycks mer eller mindre avstanna när det är skollov. När jag var grabb var man ledig från skolan en vecka när det var sportlov och då åkte man skidor eller lirade hockey men samhället i övrigt tuffade på som vanligt. Så icke nu. Telefonen var död (eller i vart fall tyst) hela förmiddagen. Solen sken. Jag kom fram till att jag lika gärna kunde jobba utomhus under eftermiddagen, så jag begav mig till Harö brygga.

Hjälpmedel eller hot?

"It might just be that all the tech, all the gadgets and thus the increase in fish caught and records smashed, will have a negative effect on our beloved passion. The mystery of it all slowly vanishes."

"Isn’t it so that the journey, the struggle and the setbacks part are all a big part of the final reward? Where is the balance?"

Citaten ovan är ur ett blogginlägg av den holländske sportfiskaren Sean Wit, publicerat på Savage Gears hemsida. Rubriken är "The surprising big threat to sportfishing". Sean är, det skriver han själv, en entusiastisk användare av moderna tekniska hjälpmedel i sitt fiske men har börjat reflektera över teknikutvecklingen och vart den leder oss. Intressant och välskrivet!

Seans slutsats är att tekniken ger oss verktyg och att det är upp till oss hur vi använder dem. Visst är det så. Precis så illa är det, för många av oss kommer att missbruka verktygen. Den skenande teknikutvecklingen gör sportfisket mer effektivt och behovet av etiska regler större än någonsin tidigare. 

Jag avslutar med ytterligare ett citat:  "How many will keep it pure or what that definition of pure will be, only time will tell. I will try to keep the balance between results and having fun. Don’t let the results from others on social media make your head spin and lose track of the fun part of fishing – that’s the best advice I can give any of you out there." 

En tanke i tiden

 

Point Custom

Utöver Daiwa, Shimano, Ryobi och Olympic finns (eller fanns) en uppsjö av mindre kända japanska rullmärken. Ett av dessa är Point (inte ens lönt att googla på...) som under sjuttiotalet (?) gjorde fina och rejäla (stativ i metall och fina drev) rullar. Den på bilden är ett gott exempek.

Nu har man blivit seriefigur