Väder och prognoser

Vädret har stor betydelse för fisket. Vissa väderlekar är bättre än andra och en del är omöjliga eller åtminstone livsfarliga att fiska i. På motsvarade sätt har väderprognoser betydelse för fisket. Om man läser eller lyssnar på dem. En del prognoser gör att fisketurer inte blir av. Ibland får en felaktig prognos en att ge sig ut i väder man helst hade undvikit.

I dag verkar prognosen på yr.no stämma. Enligt den ska det här i Roslagen komma in varmluft vid lunchtid med dimma och regn och nu är det jämngrått när jag tittar ut genom fönstret. Tur att jag vaknade tidigt när det var några friska minusgrader och klar luft under de gråa molnen. Hällde i mig ett stort glas apelsinjuice till frukost, krängde neoprenvadarna över min svällande kropp, satte mig i bilen (där grejorna, minus kameran, låg kvar från gårdagen) och körde upp till Väddö.

Det blev en dryg timmes kastande, utvadad till grenen (djupare bör man undvika i iskallt vatten om man inte vill bli duktigt nedkyld, neopren eller inte), innan jag lyckades sätta fast ett drag ohjälpligt och verkmästaren i magen signalerade "brunch!".Inte ett liv men en härlig juldagsförmiddag.

edit (kl 14:05): De är duktiga, norrmännen. Nu hör jag regnet mot rutan...

edit2 (kl 16:22): Morgondagens prognos ser helt OK ut men då måste jag äta frukost (och lägga matsäck). Och ta med kameran.

Plågoandens död

ABU Tormentor (mysko namn* på en wobbler) Coast har jag alltid tyckt att den borde vara en bra kustwobbler. Den har en tilltalande utformning, kastar bra, har fin gång och finns i bra färger. Enda problemet är att jag aldrig fått någon fisk på den. Gladsax och Vicke levererar men knyter jag på en Tormentor Coast så händer ingenting. Idag hände dock det att den sprack. Tvärt av. Det var inte så att dan landade på någon sten eller att den satt fast. Möjligen har den av bränningarna slagits mot någon sten  men, allvarligt talat, sådant ska väl en kustwobbler tåla?

Nu har jag ett gäng Tormentor Coast så jag kommer att fortsätta ge dem chansen men jag kommer inte att köpa fler...

*Tormentor är latin (och engelska) och betyder någon som plågar, dvs plågoande eller torterare

Julaftonsfirande

Julafton betyder för de flesta att det inte blir något fiske. För mig (och två glada grabbar jag mötte på Sennebyhaken) är det annorlunda. Dagen till ära tomteröd lina på haspelrullen och lussekatter till termoskaffet. Att den enda öring som nafsade på mitt drag inte ville fastna gjorde mindre för jag har inte, sillen undantagen, tänkt äta fisk just idag. Nu ska grönkålen kokas (innan den steks och gräddstuvas), det honungsmarinerade revbensspjället in i ugnen, potatis kokas och allt annat. Mumman har stått och dragit sedan i går och akvaviten är kyld. Det ordnar sig.

En synnerligen God Jul tillönskar jag bloggens läsare vare sig de tänker sig ut och fiska eller bara sitta och jäsa i stugvärmen!

Förhoppningsvis blir det fiskeväder även någon av de kommande dagarna så jag lät grejorna ligga kvar i bilen.

Julpyssel - oss är en stinklapp född

Förr, när mycket var bättre, började inte julhysterin strax efter industrisemestern utan man hade sin adventsstake, adventskalender, skyltsöndag men resten av julen väntade man på. väntade till dan före dan. Då var det uppesittarkväll och jultomten i grammofonarkivet. Granen bars in och kläddes och i köket ordnade mor i huset med julskinkan. De som inte hade något vettigt att göra provsmakade mumman och ägnade sig åt julpyssel

Eftersom jag är Old School så håller jag på traditionerna. Dvs någon j*vla gran har jag inte och någon mor i huset finns inte heller (och flickvännen/särbon jobbar hela helgen) men mumma har jag blandat och den måste naturligtvis provsmakas. Och eftersom jag inte har något vettigt att göra så får det väl bli litet julpyssel.

Förra helgen var vi (jag och särbon) på en thairestaurang där de även hade en butik. Jag köpte en flaska Fish Sauce (för 19 kr). Inte för att jag tänker starta någon egen thairestaurang utan för att såsen, enligt vad som står på flaskan, till 65% består av ansjovisextrakt. Resten är mest salt och litet socker. Det, tänkte jag, borde fungera som lockmedel för fisk.

Så erinrade jag mig den klassiska stimlappen, ett legendariskt abborrbete. Oftast bestod den av en strimma bukskinn från en abborre fäst på en metkrok och antingen släpad efter båten eller kastad som spinnbeten med några blyhagel en bit upp på linan. I avsaknad av abborre kunde vilken annan som helst skinnbit duga. Så tänkte jag sämskskinn. Så tänkte jag Gulp!, dvs de dyra konstbeten som ligger i någon slags stinkande vätska som påstås vara lockande för fisk.

 Från dessa tankar var steget inte långt till handling och efter inköpet av flaskan (vars innehåll luktar lika illa som Gulp!-vätskan och alltså borde vara lika lockande för fisken) inhandlades ett sämskskinn från Biltema. 

Resten av det som krävdes för tillverkningen, dvs mitt julpyssel, syns på bilderna. Nu är det ju inte riktigt säsong för abborre men kanske skulle man kunna släpa en stinklapp (det har jag döpt denna vidareutveckling av stimlappen till) efter en bombarda och locka en blank havsöring? I morgon, kanske?

Det lackar mot jul

Väddö, julafton 2014

Det lackar mot jul och inte bara det, nu vänder det snart och ljuset börjar komma åter. Men julafton blir en lika kort dag som den idag, Men inte för kort för att man ska hinna utnyttja några av de få ljusa timmarna till att fiska. Det tror jag i alla fall att jag ska göra.

Bete på burk

Vi svenska sportfiskare metar för litet och för sällan. Fisket med konstgjorda beten (spinnfiske) dominerar helt trots att det   inte alltid (mer sällan, faktiskt) är det mest effektiva. Dessutom är det ju rätt slitsamt och tjatigt att oupphörligen kasta och veva. Metet är i sina bästa stunder, dvs när det inte nappar, mer kontemplativt.

På senare år har det sk drop shot-fisket vunnit popularitet, främst när det handlar om abborre. Det är ett mellanting mellan bottenmete och spinnfiske och betet måste inte vara ett konstdito. Det går alldeles utmärkt att agna kroken med en mask. Eller en död löja. Sedan får man väl själv bestämma om det är mete eller något annat man ägnar sig åt och skulle det inte nappa så kan man ju använda tiden till att fundera över exakt var gränsen mellan mete och spinnfiske går. Inte för att det spelar någon roll.

Att vi helst spinnfiskar beror åtminstone delvis på att det kräver mindre planering. Dragen ligger i fiskeväskan. Eller tackelboxen. Vill man meta måste man oftast skaffa bete och det tar, om man inte har framförhållning, dyrbar tid.

För den stressade fiskaren finns det dessbättre en lösning: Beten på burk. Dessa kan, precis som dragen. ligga där i fiskeväskan och vänta på att få bli använda. Konstgjorda beten (av plast eller liknande material) med tillsatt doft- eller smakämne fungerar ) men är, bortsett från när man fiskar odlad fisk i P&T-vatten, sällan lika effektive som naturliga. Löjor (minnow) finns som konserv. Kilopriset för denna fisk är astronomiskt men de går att använda som agn vid mete. Eller drop shot-fiske.

Fast bäst är nyfångad löja och nygrävd mask. Fisken är som vi själva. Den föredrar färsk och hemlagad mat men äter i nödfall industrilagade konserver...

Gentlemannamässigt

I kapitlet "Haspelspinn - de stora möjiigheternas fiske", ur "Handbok i haspelspinn", anmärker Olle Birkesten följande vad valet av lina anbelangar.

"Linans grovlek bestäms av det fiske den ska användas till. Som regel använder man tunnast möjliga lina vid haspelfiske. Men det kan inte kallas för god sport att använda alltför klen lina. Slirbromsen gör visserligen att man kan använda ytterst klen lina även för stor fisk. Men att drilla en fisk onödigt länge, bara för att man har en lina som ingenting tål, är föga gentlemannamässigt. Vid kustspinn får man ofta välja en grövre lina, än vad själva fisket egentligen fordrar, detta för att man inte ska förlora alltför många beten i tången."