Vi svenska sportfiskare metar för litet och för sällan. Fisket med konstgjorda beten (spinnfiske) dominerar helt trots att det inte alltid (mer sällan, faktiskt) är det mest effektiva. Dessutom är det ju rätt slitsamt och tjatigt att oupphörligen kasta och veva. Metet är i sina bästa stunder, dvs när det inte nappar, mer kontemplativt.
På senare år har det sk drop shot-fisket vunnit popularitet, främst när det handlar om abborre. Det är ett mellanting mellan bottenmete och spinnfiske och betet måste inte vara ett konstdito. Det går alldeles utmärkt att agna kroken med en mask. Eller en död löja. Sedan får man väl själv bestämma om det är mete eller något annat man ägnar sig åt och skulle det inte nappa så kan man ju använda tiden till att fundera över exakt var gränsen mellan mete och spinnfiske går. Inte för att det spelar någon roll.
Att vi helst spinnfiskar beror åtminstone delvis på att det kräver mindre planering. Dragen ligger i fiskeväskan. Eller tackelboxen. Vill man meta måste man oftast skaffa bete och det tar, om man inte har framförhållning, dyrbar tid.
För den stressade fiskaren finns det dessbättre en lösning: Beten på burk. Dessa kan, precis som dragen. ligga där i fiskeväskan och vänta på att få bli använda. Konstgjorda beten (av plast eller liknande material) med tillsatt doft- eller smakämne fungerar ) men är, bortsett från när man fiskar odlad fisk i P&T-vatten, sällan lika effektive som naturliga. Löjor (minnow) finns som konserv. Kilopriset för denna fisk är astronomiskt men de går att använda som agn vid mete. Eller drop shot-fiske.
Fast bäst är nyfångad löja och nygrävd mask. Fisken är som vi själva. Den föredrar färsk och hemlagad mat men äter i nödfall industrilagade konserver...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar