Mjukisar, som jiggar och tacklade på andra sätt

 

På den tiden då fysiska fiskebutiker fortfarande dominerade tog de sk jiggbarerna upp en allt större del av utrymmet. Ett färgsprakande utbud av mjukplastbeten fångade blicken och ledde till att jigg på sportfiskesvenska kom att betyda just ett sådant bete. Vilket är helt uppåt väggarna. Jig, på det engelska originalspråket "any of several fishing devices that are jerked up and down or drawn through the water". Dessa "several fishing devices" är antingen en pilk eller en jigg.

Med dagens nätförsäljning är det svårare att på samma tydliga sätt få en överblick, men kliver man in på Snäjk i Vänersborg, Fiskespecialisten i Ed, Sportfiskeboden i Täby eller någon annan av de välsorterade butiker som fortfarande håller ut så upptar mjukisbeten med tillbehör - jiggskallar, krokar och sänken - en försvarlig yta. Utbudet är överväldigande såväl vad gäller form som färg och till detta kommer att alla beten erbjuds i olika storlekar - från microbeten till klunsar som väger flera hekton - med ty följande krav på krokens storlek. Men vad behöver man? Vilka former, färger och storlekar är bör finnas i redskapslådan? Hur ska man rigga dem? Och, inte minst viktigt, hur fiskar man dem?

Låt mig börja med att sortera upp de olika former mjukisbetena kan ha. Dessa är, i princip, fyra som jag kallar slingerbult, viftstjärt, kräfta och mask. Slingerbulten är den form som brukar kallas twister eller single tail. Viftstjärt kallar jag den typ av bete som på modern svenska tdligen heter paddle tail. Kräfta är min benämning på de beten som är tänkta att imitera just en kräfta eller något annat som lever på och kryper längs bottnen (och hit räknar jag de dubbla viftstjärtarna eller, om man så vill, twin tails). Med mask avser jag så kallade stick baits (typ Senko), dvs långsmala mjukplastbeten utan inbyggd rörelse. Det påstås att en Bic-penna var inspirationen till den första Senkon...

 

Slingerbult

På engelska har den här typen av bete många namn. De vanligaste är grub, twister curly tail och single tail. Den består typiskt sett av en avlång, cylindrisk, kropp med en ungefär lika lång, platt, halvcirkelformad, stjärt. När betet tas hem får vattenmotståndet stjärten att sno runt och åter. Betet finns i storlekar från dryga centimetern i längd till flera decimeter. Vanligast (och mest användbara) är beten mellan 5 och 15 centimeters längd.

Sandra från franska Delalande är en slingerbult med något annorlunda utformad kropp. En av mina favoriter.

 

Ålimiterande slingerbultar. Den övre väger runt hektot och är ungefär 3 dm lång.

Viftstjärt

 

Viftstjärtar med fiskformad kropp kallas ofta för shad (som är namnet på en i Amerika förekommande). 

 

Kräfta

Rovfiskar äter inte bara fisk utan även andra vattenlevande varelser, till exempel kräftor och andra bottenlevande djur. Det finns mjukisar som mer eller mindre naturtroget imiterar kräftor liksom mjukisar som ser ut som varelser jag aldrig sett. Så finns den dubbla slingerbulten, twin tail, som, särskilt monterad på en ståuppskalle och fiskad längs bottnen säkert av fisken kan uppfattas som en kräfta (eller något annat ätbart).
 

 

Mask

Visst, man kan tycka att den här typen av bete imiterar en mask, men lägger man en Senko bredvid en vobblare av rapalatyp (eller ett sk havsöringdrag) så ser man genast att betenas profiler är snarlika. De har alla den långsmala profil som en löja (eller annan liknande bytesfisk) har och kan alltså av rovfisken uppfattas som en sådan. På engelska heter den här typen av bete soft stick bait, dvs mjukt pinnbete, eftersom det ser ut som en pinne. Pinnbetet varken slingrar eller viftar utan får endast den rörelse man själv skapar.

 

Storlek

Mjukisbeten finns i alla storlekar. De minsta väger nästan ingenting och är centimeterstora medan de största, tänkta för fiske efter storgädda och hälleflundra, kan väga upp emot halvkilot. För att hålla den här framställningen inom rimliga gränser håller jag mig till beten för "normalt" spinnfiske och sätter, helt godtyckligt, en gräns vid 80 gram, tacklat och klart.

Slingerbultar i lagom storlekar, 5 - 10 cm - för abborrfiske passande till jiggskallar 1-12 gram.

 

 

Stora slingerbultar, tänkta för gädd- och havsfiske, från Fladen Fishing.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mjukisens storlek påverkar hur den lämpligen bör tacklas och styr i viss mån valet av krok, krokstorlek och storleken på eventuellt sänke. 

 

En 90-grams Delalande Super Sandra tacklad med hjälp av en screw in nosögla, rostfri ståltråd, fjäderring och en trekrok. Den här klumpen behöver inget extra sänke för att kastas eller fiskas med.

  

Färgerna - eller färgkombinationerna - är oändliga och, på det stora hela, onödiga. Man klarar sig här med betydligt mindre än vad man tror (eller vad tillverkarna vill inbilla oss).

En viftstjärt i lagom storlek för gäddfiske, 20 cm och 50 gram.

 

 

 

 

 

 

Jiggskallar

Vad man oftast använder för fiske med mjukisar är jiggskallar - här klarar man det mesta med den klassiska kulformade skallen i relevanta vikter och krokstorlekar. 

 

När man monterat sin mjukis på en jiggskalle (jiggkrok) har man en jigg. Det som utmärker det bete vi kallar jigg är den sk jiggskallen, dvs en enkelkrok fastgjuten i ett sänke. Det finns nästan lika många olika utformningar av jiggskallar som av mjukbeten men man klarar sig, som sagt, bra med den traditionella, kulformade, skallen. Viktigare än formen på skallen är att vikten och krokstorleken är rätt. Eftersom vad som är rätt beror på flera olika faktorer innebär detta att man bör ha ett sortiment av vikter och krokstorlekar anpassade till de mjukisar man använder och de vatten (djup, ström etc) man fiskar i.

 

Förutom den runda jiggskallen kan det vara bra att ha någon skalle som är utformad för att låta betet stå på bottnen (med stjärten uppåt, med en kulformad skalle lägger sig betet ner på bottnen, sk stand up jig head, shaky head eller ståuppskalle). Mjukisar är typskt sett tyngre än vatten, dvs sjunkande, men det finns varianter som - helt eller delvis - flyter. Sådana kan fungera väl på en ståuppskalle. 

Det finns vidare en mängd designer tänkta att fungera bättre än den kulformade när man fiskar sin jigg som ett simbete (swimbait) men jag kan inte påstå att jag märkt någon större skillnad på hur betet uppför sig med en sådan jämfört med en rund skalle. 

Ståuppskalle.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En detalj som påverkar betets gång är hur jiggkroken är vinklad eller var kroköglan är placerad. Det vanligaste är 90 graders vinkel och att öglan sitter mitt ovanpå själva huvudet men även 45 graders vinkel och at öglan är placerad mer framåt förekommer. Den förra varianten ger jiggen en mer stabil gång medan en jigg med den senare typen av huvud får en mer rullande rörelse i vattnet. 

 

Cheburashka/Link head 

Utöver de traditionella jiggskallarna med deras fasta sänken finns även varianter där sänket är länkat till kroken och lösa sänken - link head eller cheburashka - avsedda att fästa i kroköglan.  Även denna form av jiggskalle finns i olika utformningar.

Själv gillar jag den träskoformade skalle som syns på bilden till vänster som har en länk/klämma i vilken det är snabbt gjort att fästa den krok man vill använda. 

 

 

  

 

 

Texas Rig och Carolina Rig

Mjukplast väger så inte alltför små mjukisar kan kastas och fiskas utan något extra sänke. En krok behövs dock och den mest använda typen - wide gap worm hook - syns här ovan.

 

Med ett spol- eller bulletsänke glidande eller fast monterat på linan framför mjukisen har man vad som kallas för en Texas Rig.

Med en tafs på runt tre decimeter och ett lekande som hindrar sänkt att glida ända ned till betet har man en Carolina Rig.

 

Jika Rig

 

Ned rig

Ett kort maskformat mjukisbete (eller en lagom lång bit av ett längre sådant? monterat på en jiggskalle av den ståupptyp som syns på bilden till vänster kallas för en Ned rig. Benämningen Turd rig förekommer också. Själv säger jag korvtackel eller korvjigg

Korvjiggen fiskas stående på bottnen och med små förflyttningar med pauser emellan. Kan vara förvånansvärt attraktiv för abborre.

Dropshot

Dropshotfiske innebär att man fiskar med ett sänke i änden av linan och betet monterat på en krok knuten direkt i linan så att den står ut i, mer eller mindre, rät vinkel mot densamma.

För dropshotfiske fungerar i princip vilket lagom tungt sänke som helst och man kan alltså använda ett eller några blyhagel, en mutter eller ett sk bombsänke. Naturligtvis finns även speciella dropshotsänken i olika material - zink, bly eller volfram -och utformning. De vanligaste formerna är runda, kulformade, eller avlånga, tubformade, sänken och vad som gör ett sänke till ett dropshotsänke är den speciella länk i vilken linan enkelt kan fästas.

En variant som kan vara värd att testa är att använda en jigg som sänke vid dropshotfiske. 

 

Upphängare, häcklor och dubbeltackel

Ett sätt att fiska med mjukisar är att tackla dem som upphängare, antingen en ensam upphängare framför ett annat bete eller som en häckla (sabiki rig).

En kul variant vid fiske efter rovfsk som jagar i stim är att tackla två 

 

 

Bombarda/kastdobb

Mindre/lättare mjukisar kan med fördel fiskas med någon form av kastdobb. En kontinental kustfiskeklassiker, som fungerar även längs våra kuster, är en Raglou släpad efter en Buldo.

 

 

 

Krokar 

Mjukisar kan tacklas på ett otal andra sätt än på en jiggskalle men man behöver alltid någon form av krok. Vilken form av krok dikteras av hur man vill tackla sin mjukis. Till samma bete behövs olika krokar om man fiskar med tex en bombarda eller med en dropshotrigg.

 

Färdigtacklade mjukisar

 

Den som inte ids pula med mjukisar i lösvikt, jiggskallar, sänken och krokar kan förstås köpa färdigtacklade mjukbeten. 

 

Det här blev långt. Jag ber att få återkomma med mina synpunkter på vad man "behöver" och hur man fiskar med mjukbeten. En annan sak som blev för lång var avståndet mellan text och bilder. Det beror på svagheter i plattformen. Jag höll på i någon timme för att fixa till det värsta men kom fram till att livet är för kort och publicerade inlägget så som ni ser det. Trist men inget jag kan göra mycket åt.