Häromdagen var jag i Herrvik på östra Gotland. I hamnen finns en inrättning - Herrviks Brygga - som serverar (bland annat) kaffe och våfflor. Herrvik är annars känt från sjörapporten och som fäste för det tynande gotländska yrkesfisket.
Nå, jag köpte och avnjöt en våffla och en kopp kaffe men plockade även på mig den lilla plastasken till vänster. Den är ju som gjord för att rymma de mest nödvändiga fiskegrejorna. Det gör också min ask efter gårdagens besök på Biltema.
Grymhet, får man i Pyttans A-B och C-D-lära veta, är att med en stake knacka puckelryggar rake. Må så vara, men nu har från myndighetshåll utgått en uppmaning att saklöst slå ihjäl puckelryggade laxar -Oncorhynchus gorbuscha - om man skulle råka dra upp en sådan. Puckellaxen är nämligen (i likhet med alla vi som inte fanns här under den senaste istiden) en sk invasiv art och de som bestämmer har, i ett utslag av extremkonservatism, kommit fram till att som det är just nu råder ekologiska balans och alla förändringar är av ondo. Det är naturligtvis en idiotisk uppfattning och att bevara status quo ett hopplöst projekt. Någon beständig balans finns inte och har aldrig funnits. Det enda beständiga är förändringen och systemet (det är själva innebörden av ekologi) är självbalanserande. Att slå ihjäl fiskar och rycka upp växter är bortkastad möda, särskilt som man inte kunnat samla sig till åtgärder som stoppat den globala uppvärmningen. Vi kan gräva upp vresrosor och bonka puckellaxar allt vad vi orkar men Sverige, dess flora och fauna, kommer ändå att se annorlunda ut om hundra år än vad den gör idag. Men det handlar väl om sk signalpolitik (vilket är ett finare ord för skenåtgärder syftande till att ge intryck av att våra makthavare bryr sig och har läget under kontroll).
Id, flundra (skrubba/skrubbskädda) och piggvar står på önskelistan men som vanligt kommer några timmar i lugn och ro (var man nu ska hitta det på ön i juli...) med ett spö och en horisont att göra mig mer än nöjd.
Juli är annars den tid på året jag brukar undvika Gotland, detta eftersom ön då är som allra minst just Gotland och istället ett allt mer kommersialiserat sommarland för lallande nollåttor med styrenheterna inaktiverade. Värst är nästan överfarten med Destination Gotlands ockerpriser på all förtäring och ändlösa reklamloopar på hundratals monitorer. Å andra sidan så är det i stort sett lika illa i mina hemtrakter. Man får gilla läget. Eller vänja sig...
