"Under resterande kväll känner jag en enorm tomhet. Med tanke på hur lite tid och möjlighet jag har till fiske och denna typ av satsningar under nuvarande omständigheter, så vet jag att det kommer dröja minst ett år innan ett nytt riktat försök kan göras här. Jag kan rent rationellt inse hur infantil reaktionen är, det handlar om en fisk, men tomheten är påtaglig."
Själv undviker jag att sätta upp mål för mitt fiske. För har man mål så kommer som brev på posten pressen att uppfylla dem och misslyckandena. Det är som den store filosofen Homer Simpson sagt
Däremot ägnar jag mig ofta åt att bygga luftslott, dvs att planera fiskeresor/turer som ofta inte blir av och att fantisera om de fångster jag kommer att göra. Det är lika roligt som att faktiskt fiska och i min tankevärld drabbas jag aldrig av dåligt väder, utrustning som krånglar eller andra motgångar. När sedan mina planerade fisken blir av så ser jag det som en bonus och blir de dessutom lyckade (och här är det en klar finess att inte ha några konkreta mål att stämma av det faktiska resultatet mot) är min lycka total.
Hittills i år har det just inte blivit något fiske (och just nu är det åt helskotta för varmt) men en tur till Lysekil leker mig i hågen. Skulle jag sedan få sitta i några timmar på något av mina favoritställen vore det lyckat. Skulle jag inte komma dit så skänker mig varje minut jag tänker på det glädje. Var och en ordnar förstås sin tillvaro efter eget huvud och jag vill inte påstå att En amatörfiskare gör fel men själv skulle jag ifrågasätta mitt syn- och tillvägagångssätt om en lång fiskedag fick mig att känna tomhet. Själv ser jag det mer som Karin Boye gjorde dvs att det är vägen som är mödan värd. En tom fiskekorg är en världslig sak, en sådan som lagom tjocka genomkloka män i sina bästa år avfärdar med ett: Pyttsan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar