Egentligen borde man (om man, som jag, har björngener) gå i ide och inte krypa fram igen förrän man kam lukta på blåsipporna men så är, dessvärre, vår tillvaro inte inrättad. Så man får bita ihop och rikta in sig på att överleva, hoppas på lediga dagar med hyfsat väder och öppet vatten då man kan komma ut och frysa i någon timme i den alltmer desperata jakten på de östersjöhavsöringar som klarat sig undan skarv och säl. Och så finns det ju andra stolleprov att pigga upp det hela med som att planera dels kommande kampanjer under mer drägliga årstider och dels en helg för att från land försöka få lax på land, dvs det så kallade landlaxfisket, i Ombergstrakten.
För fisket är, åtminstone för mig, inte bara något man ägnar sig åt de stunder man befinner sig vid vattnet utan något man tänker på dagligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar