1645?

Freden i Brömsebro avslutade den 13 augusti 1645 Torstensonska kriget, som inleddes 1643 mellan Sverige och Danmark-Norge under drottning Kristinas respektive Kristian IV av Danmarks regeringsperioder. Förhandlingarna påbörjades den 8 februari 1645 och pågick i drygt sex månader. De svenska ombuden var Axel Oxenstierna, Mattias Soop, Johan Skytte och Ture Bielke. Johan Skytte dog månaden efter förhandlingarna inletts och ersattes istället av Ture Sparre. Danmark representerades bland annat av Corfitz Ulfeldt. Freden blev startskottet för Sveriges stormaktstid. Resultatet blev att Sverige erhöll Jämtland, Härjedalen, Gotland, Halland och Ösel från Danmark – och blev ett avsevärt mycket större land. Allt detta minns vi, om vi inte har glömt det, från grundskolans historieundervisning.

Vad vi då inte fick veta var att fiske med drag redan 1645 var en i vårt land etablerad företeelse. Det framgår av akademiens ordbok som, under uppslagsordet drag nämner följande källa: "Wil någon fara medh Slant eller Dragh effter Gäddor. IErici Colerus 1: 67 (c. 1645)" Hur länge farandet med Dragh effter Gäddor försiggått innan det avsatte skriftliga spår lär vi aldrig få veta men ett rimligt antagande är att det handlar om sekler snarare än om år. Hur som helst så har fisket med drag sekelgamla anor och det oavsett om man tar 1645 eller valfritt tidigare årtal som startpunkt.

Skeddrag anträffat vid utgrävning av en boplats från cirka 1000-talet intill sjön Råsvalen. Örebro museum.

Nu finns det väl anledning anta, att dragrodden på sextonhundratalet snarare hade karaktär av husbehovs- än sportfiske men redan då förstod man väl att förena nytta med nöje? Kanske - förmodligen - mera så än idag, om inte annat av nödtvång eftersom begreppet fritid då ännu inte var uppfunnet. Och nog var det minst lika god sport, då som det är nu, att fånga en stor gädda på drag. Så det svenska sportfisket är minst lika gammalt som Gotland är som ett svenskt landskap. Förmodligen är det äldre än den första svenska bibelöversättningen. Om den sedan fanns redan på 1300-talet (Magnus Eriksson) eller om Olaus Petris översättning (Gustav Vasas bibel 1541) eller, vilket jag tror, tidigare än så är ytterligare en av de många saker vi aldrig får säkert veta. Bibeln är ju betydligt äldre än såväl den första svenska översättningen som den Svenska Akademien. Det är inte bara framtiden som är svår att veta någonting säkert om. Arkeologiska fynd ger vid handen att skeddrag fanns redan på 1000-talet. Det är gjort av järn. Den svenska järnålden brukar räknas ungefär från Kristi födelse till cirka 400 efter Kristus. Men det skulle förstås ha fungerat (minst) lika bra med skeddrag gjorda av brons. Den svenska bronsåldern inleddes ungefär 1800 år före Kristus.

Ju länge bakåt, liksom ju länge framåt, man försöker bilda sig en uppfattning om vad som skett eller kommer att ske, desto dimmigare blir bilden. Själv tror jag att människor försökt att fånga fisk med konstbeten ungefär lika länge som det funnits fiskekrokar. De äldsta sådana som påträffats lär vara cirka 40.000 år gamla (och då var ju varken Gud, bibeln eller det svenska språket ens påtänkta) och man måste ju räkna med att det funnits äldre krokar än så även om arkeologerna inte funnit några.

Det lär vara bara ungefär 10.000 är sedan inlandsisen drog sig tillbaka från vårt land. De jägare och samlare som då befolkade landet hade, rimligen, tillgång till fiskekroksteknologin och fisk fanns det gott om. Den enda rimliga slutsats jag kan dra är att det "sportfiskats" gädda och annan fisk här i landet precis lika länge som människor bott här.

Glad?

När jag var någonstans i de övre tonåren konstaterade min tandläkare att jag tydligen inte var så stor i käften som många beskyllde mig för att vara. För visdomständerna, som var på G att komma upp, fanns inte plats så jag remitterades till tandkirurgen. Tandkirurgen var en gladlynt karl som gav mig bedövning och sedan opererade bort betarna, hela tiden glatt visslande och nynnande till Thore Skogman som spelades på radion och jag hade ingen möjlighet att protestera. När bedövningen väl släppte var det inte, trots de roliga piller jag fått med mig hem, roligt att vara mig och jag blev hemma från skolan några dagar och såg, när jag väl kom dit, ut som om jag deltagit i ett bättre slagsmål. Det senare gav mig en viss cred men det var väl också det enda positiva med upplevelsen. Thore Skogman har jag sedan dess en aversion mot.

Men idag tog jag steget, klev in på Statens Servicekontor, - en surrealistisk stor och övervägande tom lokal där bland andra Pensionsmyndigheten huserar - stegade fram till disken och fyllde i en blankett. Jag vet, man kan göra detta via internet men om det är något jag vill sköta Old School så är det min pensionering. För övrigt kommer beslutet, trots att jag avkrävdes min e-postadress, att skickas via brev. Pengarna lär dock föras över till mitt bankkonto (så det är väl virtuella snarare än riktiga pengar...). Nu blir jag visserligen inte pensionär på heltid utan fortsätter att jobba så länge jag anser det vara mödan värt men mer tid till fiske hoppas jag att det ska bli. Jobbonär kallas det visst.

Dagen till ära spelar jag Thore Skogman.

Fladen Fishing Warbird Predator Jerk

Överst: No-name, underst: Fladen Fishing Warbird Predator Jerk

De billiga jerkbeten från Fladen Fishing jag köpte på DollarStore, för en femtiolapp stycket, i fredags har jag nu hunnit granska närmare och jag är fortfarande nöjd med mitt köp. Jag har visserligen inte haft möjlighet att provfiska dem ännu, men det har en annan gubbe vars omdöme jag litar på gjort och han tycks vara nöjd...

Fladen har, möjligen på grund av att deras grejor oftast är billiga och att de finns att köpa på ställen som DollarStore, ÖoB och Jula, fått en lågprisstämpel. Lågt pris är, åtminstone för den som med sina surt förvärvade och hårt beskattade pengar ska betala, inte något i sig dåligt. Tvärtom. Allt annat lika betalar jag hellre femtio än hundra eller hundrafemtio spänn för en wobbler. Men låg kvalitet, vilket man ofta menar men inte vill säga rakt ut, när man säger lågpris är en annan femma. Låg, dvs dålig, kvalitet vill jag inte ha, särskilt inte på mina fiskegrejor.

Själv har jag köpt och använt grejor från Fladen i stort sett sedan märket dök upp och för det mesta har de motsvarat mina förväntningar. Naturligtvis har jag inte köpt något som jag redan okulärt bedömt vara skräp och när jag här i min blogg rekommenderat någon av Fladens produkter har jag varit noga med att påpeka, att deras sortiment innehåller ett antal rejäla bottennapp. Men min bedömning är, att genomsnittskvaliteten på fladenutbudet, sakta men säker, gått åt rätt håll. Parallellt med den utvecklingen har, fortfarande min uppfattning, kvaliteten för de etablerade namnen gått i motsatt riktning. Förklaringen är enkel. Det mesta i Fladens sortiment är kinaimport som de satt sitt eget namn på. Det finns (gissar jag) ingen fladenfabrik i Varberg. Men har D.A,M. längre någon tillverkning i Berlin? Gör Mitchell längre sina grejor i la belle France? Och är det något annat än vissa ambassadeurullar som idag görs i Svängsta?

Svaret på frågorna ovan är: Nein, non och nej! Precis som Fladen Fishing så importerar alla de gamla namnen, som numera ägs av kapitalister som lagt ner den egna tillverkningen för att istället köpa in stora delar av eller det mesta av sitt produktutbud från Kina (och/eller andra lågpris/!/länder). Skillnaden, för oss konsumenter, mellan de olika företagen och deras handlar numera mest om prissättning och kvalitetskontroll. Ju mindre girig prissättningen och ju mer stringent kvalitetskontrollen är desto bättre är det för oss. Utifrån de parametrarna är, enligt min uppfattning, Fladen Fishing på god väg att bli marknadsledande.

Ett gott exempel är mina jerkbeten. De är varken tillverkade eller designade i Varberg. Eller av Fladen Fishing. Men Fladen har importerat och satt sitt namn på dem. eller, som man uttryckte det förr, satt sitt namn i pant för att de är bra. Förmodligen har man även valt färgerna...

Gilla!

Min favoritkanal på youtube (sedan fem minuter tillbaka då jag upptäckte den). Följ och uppmuntra de här sköna junisarna. Dela, prenumerera och tryck på gillaknappen!

 

Låt dem leka i fred!

Inför den stundande våren och dess fiske finns det anledning att tänka på att våren, för bland annat gäddan, är detsamma som lektid. Fisk som leker eller just ska till att leka ska man lämna ifred. Den är alldeles för lätt att hitta då för att det ska vara någon sport och dessutom skulle det störa reproduktionen att göra så.

När jag var grabb rådde det, i vart fall längs kusten i Uppsala och Stockholms län liksom runt Gotland, totalt förbud att fiska gädda under den kritiska tiden. Exakt när det förbudet lättades minns jag inte men gissningsvis var det ungefär samtidigt som det fria handredskapsfisket kom. dvs i mitten av åttiotalet.

Dagens gäddfiske längs Roslags- och Gotlandskusterna är idag en skugga av vad det var på åttiotalet och tidigare. Men fritt är det och fredningen är selektiv. I skärgården i Stockholms län finns 60 vikar där fiskeförbud råder (klicka på länken så kommer du till länsstyrelsens hemsida. Klicka där vidare på Fredningsområden. Det finns detaljkartor över samtliga fredade vatten.) under tiden 1 april-15 juni (och i några av dem året om). Det innebär att det är fritt fram att under lektiden fiska av hjärtans lust alldeles utanför dessa områden och det brukar det, har jag sett, finnas gott om skitstövlar som förmodligen kallar sig sportfiskare som gör. Själv tycker jag att mycket var bättre förr. Kanske inte försäljningen av övermotoriserade fiskeracerbåtar och ekolod men fredningstiden för gädda. Och fortfarande står det var och en fritt att visa mer hänsyn och omdöme än vad lagen kräver. Själv brukar jag unna mig någon enstaka vårgädda men undviker att fiska ens i närheten av lekvikarna (inte bara de fredade) och låter mina gäddfiskeprylar vila under lektiden, precis som jag fick lära mig som grabb.

Visst vill man, efter en lång vinter, komma ut och fiska i vårsolen. Dessbättre finns det annan fisk än den vårlekande gäddan att då försöka komma till tals med. Till exempel havsöringen som ju leker på senhösten och som man under våren kan hitta på helt andra ställen än gäddans lekvikar.

En liten men viktig detalj

Den omsorg med vilken ABU designade sin 

haspelrulle ABU 444A var otrolig. Man lyckades

även med det lilla vevgreppet i hårdplast.

Det är de små, små detaljerna som gör det, det visste redan Povel Ramel. Och att det är just i detaljerna som Djävulen bor är en gammal sanning. En annan sanning är att det är just vevens handtag man håller i när man vevar hem sin lina, det inser vem som helst efter en stunds eftertanke. Härav följer att just denna lilla, lilla detalj har stor betydelse för hur man trivs med sin rulle. Att dreven är av absolut högsta kvalitet och tillpassade med absolut precision är en klen tröst om det man håller mellan vevhandens pekfinger och tumme är en hal och vass liten plastbit utformad utan minsta hänsyn tagen till vare sig anatomi eller ergonomi.

Genom åren har väl alla tänkbara material, inkluderande några material som man nog borde tänkt till om en gång till och sedan valt bort, använts till vevgrepp och när det gäller utformningen är variationen ännu större. Ofta tycks utformningen mer handla om utseende än funktion (vilket är i viss mån logiskt när en stor del av försäljningen sker via internet snarare än i fysiska butiker) och i sällsynta fall kan ju det gå hand i hand med greppvänlighet och ergonomi men här får man nog vara på sin vakt. Sedan är det naturligtvis i mycket en smaksak och fråga om individuella preferenser. 

ABU: Revo X har trevliga grepp i någon slags hårdgummimaterial.

Själv har jag fiskat så mycket och vevat på så många rullar att jag har tämligen klart för mig vad jag vill ha och det får man åtminstone en antydan om av bilderna i det här inlägget.

Denna rulle från 13 Fishing har grepp i någon slags EVA.

I viss bottnar mina preferenser i det relativt lätta fiske jag mest ägnar mig åt och kanske skulle jag vilja ha stöddigare grepp om jag mest fiskat efter stor lax i älvar eller ägnat mig åt djuphavsfiske.

Det absolut skönaste greppet. Gummiblandad kork. Från en no-name kinarulle vars vev transplaterats till en lågprofilare från Sougayilang. Hur hållbarheten är får tiden utvisa.

Inkapslat - inte bara för nybörjare

En typ av rulle som fungerar alldeles förträffligt till det alla mesta av det fiske de flesta av oss ägnar sig åt i det här landet är den inkapslade haspelrullen. Eftersom den är enkel att använda och nästan aldrig ger upphov till trassel på linan eller andra problem är den idealisk för nybörjaren. Dessvärre har den därigenom drabbats av nybörjarstämpeln och de fiskare som vill undvika att bli sedda som just nybörjare väljer därför att fiska med mer svårbemästrade rullar.

Visst, i händerna på kompetenta användare har multiplikarorrullar och öppna haspelrullar bättre prestanda. Ungefär som en Ferrari har bättre prestanda än familjevolvon. De frågor man bör ställa sig är vad man behöver och vad man klarar av. Fiskar man mera tillfälligtvis, till exempel under sommarens semesterveckor men mer sällan under resten av året så kanske man inte är en så vältränad kastare som man vill intala sig? Och bedriver man sitt fiske från bryggan eller ekan och oftast fångar några abborrar och tycker att en trekilos gädda är stor (vilket den är) så behöver man varken kunna kasta extremt långt eller ha en rulle med slirbroms som klarar av långrusande söderhavsfiskar?

Vad man behöver är ett avspänt och problemfritt fiske och grejor som låter en koncentrera sig på just fisket snarare än hur man ska hantera sin utrustning. Den största hemligheten bakom ett framgångsrikt fiske är att det, allt annat lika, är den tid under vilken man har sitt bete i vattnet som avgör hur mycket fisk man får. Den som kan ägna fisketiden åt att kasta ut och veva hem sitt drag får fler hugg än den som tillbringar en stor del av samma tid åt att reda ut trassel. 

Dessvärre ser även tillverkarna numera de inkapslade rullarna som, mer eller mindre, nybörjarprylar och det är därför ofta i form av lågprissmäck dessa bjuds ut till konsumenterna. Billiga inkapslade rullar håller sällan fullgod eller ens godtagbar teknisk kvalitet. De är varken särskilt roliga att fiska med eller rimligt hållbara.  

De bästa köp man kan göra är att fynda gamla, tillverkade i Sverige, Abumatic eller ABU 500-modeller. Just 500-serien, med modellerna 505 0ch 506 som höjdpunkter, som likt en vanlig haspelrulle är designad för att hänga under spöt är bland det bästa man kan tänka sig för det "allsvenska" semesterfisket. Dessa rullars grundkonstruktion är oerhört robust och jag har hittills inte träffat på någon Abumatic eller ABU 500-rulle som inte efter demontering, rengöring och smörjning, fungerat som den ska. Dock vill jag minnas att jag i ett fall var tvungen att skaffa en ny skruv till en rullgavel men då var orsaken att skruven helt enkelt saknades...

Drag

 

Drag. Varför kallar vi ett konstbete för drag? Tittar man. vilket man alltid bör göra innan man börjar spekulera och ger sin fantasi fria tyglar, i den - numera vanärade - Svenska Akademiens ordbok (SAOB) så finner man följande:

5) motsv. DRAGA, v. I 1 d; i fråga om fiske medelst fiskedon som drages i vattnet: (hvarje) särskild dragning med dylikt fiskedon. Göra ett godt drag. Nordforss (1805). Det högsta är att man gör fyra drag med storbacken på veckan. Nilsson Fauna 4: 576 (1865). — jfr NOT-DRAG. — särsk. konkret: fiskredskap som drages i vattnet efter båten hvari fiskaren sitter o. som består af en mer l. mindre naturtrogen fisk af metall med en l. flera krokar; jfr SVIRFVEL. Wil någon fara medh Slant eller Dragh effter Gäddor. IErici Colerus 1: 67 (c. 1645). Lind (1749). särsk. i förb. ro drag, (roende) fiska med drag (i ofvanstående bet.). Procopé Insp. 25 (1915). jfr ABBORR-, GÄDD-, LAXÖRINGS-, PROPELLER-, SKED-, SVIRFVEL-DRAG.

Så långt inga överraskningar och att det heter just drag är ju, eftersom metoden dragrodd (ro drag) är betydligt äldre än det moderna kastfisket med spinn- och haspelspön, helt logiskt. Man kanske borde det heta att dra drag... Rolig är beskrivningen av ett drag som "en mer l. mindre naturtrogen fisk af metall med en l. flera krokar". Den definitionen tar uppenbarligen sikte på den typ av konstbete vi kallar skeddrag och åtminstone för mig skaver det litet att kalla wobblers, spinnare och plastbeten för drag.

(5) -RULLE, sbst.1 (sbst.2 under DRAGA, v. ssgr). fisk. rulle på hvilken den ref i hvilken draget släpas är uppvindad; jfr -VINDA. TurÅ 1913, s. 74. —

Enligt svenskt språkbruk är drag såväl som agn beten. På engelska heter agn bait och drag lure. Nu börjar det bli roligt. För ungefär tusen år sedan så förde vikingarna en smula kultur till de brittiska öarna och att deras lure går tillbaka på vårt verb lura eller, som substantiv, luring ter sig uppenbart. Just luring är en bra och betydligt roligare benämning på ett konstbete avsett att just lura en fisk till hugg. Ett talesätt som tillskrivs den australiske sportfiskaren mm Vic McCristal lyder: "A lure is a lie told by a (wo) man to a fish."

Israpport

 ÅLANDS HAV I inre vikar 5-20 cm fastis eller tunn jämn is. Längre ut stråk med tunn drivis. Kommande dygnet ingen större förändring. 

SKÄRGÅRDSHAVET I inre skärgården 25-50 cm fastis. Längre ut 10-30 cm fastis. Till sjöss tunn jämn is. Kommande dygnet ingen större förändring. 

MÄLAREN I Mälaren 10-30 cm fastis. En del mindre råkar har bildats. Kommande dygnet ingen större förändring.

Från Dogger till DollarStore 2

Tja, så - plötsligt - för första gången sedan jag (för snart 40 år sedan) flyttade till Norrtälje så finns det ingen sportfiskebutik i staden. Ingen sportaffär med sportfiskegrejor och ingen järnhandel där man kan köpa sådana. Men de lågprisbutiker med vilka kapitalisterna översvämmar vårt land finns även här, så också DollarStore.

Nu är jag inte så naiv (korkad) att jag inbillar mig att DollarStore idkar välgörenhet, att de utav sitt hjärtas godhet säljer saker till underpris. Men åt de fundamentala missförhållandena i vårt samhälle kan man inte kämpa ensam. Och att hoppas på en revolution i ett försoffat land där en rabulist som Göran Greider blivit poet. sofftyckare och, strängt taget, konservativ är att hoppas på mycket. För mycket.

Så det är bara att ta skeden i vacker hand och glädjas åt att slutet på ens jordevandring rycker allt närmare. Hursomhelst så besökte jag i går eftermiddag den lokala DollarStore-filialen där jag köpte en tekanna. 

Krokarna på Fladen Fishings beten är bättre nu än för några år sedan. Jerkbetena väger 50 gram och finns även i en 25-grams version. 

På vägen från avdelningen från köksartiklar till utgångskassorna passerade, eller rättare sagt stannade, jag vid avdelningen för fiskegrejor. Där fanns, huvudsakligen, artklar ur (utmärkta) Fladen Fishings sortiment. Till priser lägre än Fladens katalogpriser, men jag är övertygad om att varken den (kinesiska) fabrik som tillverkat grejorna, den/de  mellanmän som figurerat mellan tiillverkaren och Fladen, Fladen Fishing eller DollarStore förlorat ett öre på att jag betalade 50 kr/st för de fem jerkbeten och den wobbler som fördyrade min tekanna.

Swimwhizzklonen väger 43 gram och är betydligt bättre än de något större, liknande, wobblers Fladen sålt. Den gröna färgen är perfekt till vårfisket och gångbar även resten av säsongen.

Wobblern är en SwimWhizz kopia som säljs under namnet Conrad. Den synes välgjord och definitivt, för en femtiolapp, prisvärd.

Innan Dogger lade ned sin butik hade den här abstinensorgien säkert kostat mig minst en tre gånger vad jag nu kom undan med. Och då hade jag inte fått någon tekanns.

Ordning och reda

 

Har man, som jag, alldeles för många rullar (eller har man av någon annan anledning svårt att hålla reda på vad man spolat på för lina) kan det vara en hjälp om man märkt upp dem. På mina haspelrullar brukar jag göra det på själva spolen men det fungerar mindre väl när det handlar om multiplikatorrullar. Dessa märker jag - se bilden - med en Sharpie på undersidan av rullfoten. Det brukar sitta tillräckligt bra, dvs försvinner inte direkt men är lätt att ta bort, tex när man byter lina och vill göra om märkningen.