Gott slut!

...och ska det drickas bubbel till nyårstorsken, eller bara för att, i morgon så rekommenderar jag en cava som heter El Mar Organic Brut som kostar hyfsade 89 spänn flaskan på bolaget. Jag är förvisso ingen kännare när det gäller champagne och andra bubbelviner men har druckit tillräckligt under min levnad för att veta vad jag gillar (och även vad som anses "fint") och den här cavan uppfyller alla rimliga krav. Hyfsat torr och krispig men inte sur och en fin smak. Nu har jag inte druckit mig igenom hela sortimentet men det skulle förvåna mig om inte den här är bland de bästa i prisklassen "för vanligt, hederligt, folk". Ni som bjuder på skumpa för att impa läser, förhoppningsvis, inte den här bloggen.
 

Gott slut!

Salt torsk, Gott Nytt År...

 

• Uppblåst nota för nyårstorsken

  20.23

  TT
  

  Torsk är en nyårstradition i Danmark. Men i år kan priset dämpa feststämningen. Arkivbild Foto: Jessica Gow/TT

  Torsk är den traditionella fiskrätten till nyår i Danmark men i år gör vädret att den kan bli dubbelt så dyr som vanligt.

  Hårda vindar har gjort att fångsterna av torsk har blivit mindre än vanligt inför nyår, berättar Flemming Kvejborg vid Hanstholm fiskauktion, den största i Danmark.

  – Snittpriset på den torsk vi har sålt inför nyår har legat på runt 70 (danska) kronor kilot i auktionshallarna, Det är det dubbla mot årsgenomsnittet, säger han.

  Inför nyår brukar mellan 130 och 140 ton färsk torsk auktioneras ut i Hanstholm. I år har bara 87 ton gått under klubban, berättar Kvejborg.

  Han säger att det är gott om torsk både i Skagerrak och på Nordsjön men på grund av blåst och stormar under hela december har det varit svårt för mindre båtar att fiska.

  Den danska nyårstorsken serveras traditionellt kokt med senapssås, hackade rödbetor och lite finhackat, knaperstekt fläsk ovanpå.



Ovanstående är saxat ur Aftonbladet (dess hemsida) och anledningen är dels att jag vill uppmärksamma en trevlig  och dels mitt intresse för torskfisket. Generellt (globalt) och i Östersjön. I Östersjön är torskfisket totalkvaddat (och jag vet vilka som är ansvariga och som jag aldrig kommer att rösta på) och utsikterna för att det ska, under min livstid, återhämta sig obefintligt. Men hoppet är, sägs det (av obotliga optimister), det sista som överger människan. Vad som är det sista som överger torsken har man inte hittat på något ordstäv om... Men nu har tydligen, för första gången på et decennium, en större mängd saltvatten tryckts in genom Öresund och kommer, förhoppningsvis, att nå de syrefria (DÖDA) bottnarna i Gotlandsdjupet. Sker detta, kommer det mer saltvatten och kan de odugliga (och av annat än att tjuvfiska utritningshotade arter och att svartbygga bryggor i sammanhanget totalt ointresserade) makthavarna, mot all rimlig förmodan, förmå sig att besluta om ur förvaltningssynpunkt adekvata åtgärder så funnes det kanske hopp? Men det gör det förstås inte.

130 år

"In 1895, Swedish Nobel prize winner Svante Arrhenius had suggested that – over hundreds of years – the build-up of carbon dioxide released when humans burn oil, coal and gas might trap so much heat as to melt the tundra and make freezing winters a thing of the past."

Kunskapen om sambandet mellan den sk växthuseffekten och vårt eldande av fossila bränslen har, som framgår av ovanstående citat, funnits i cirka 130 år. Mot den bakgrunden blir man (åtminstone jag) milt förtvivlad när politiker och andra försöker sälja det som ett stort framsteg att samma samband uttryckligen nämns i slutdokumentet från det nyligen avslutade COP28-mötet i Dubai. 

Under samma 130 år har utsläppen från fossila bränslen ökat och gör så alltjämt, även efter Parisavtalet och eftersom COP28 inte utmynnade i några bindande beslut om konkreta åtgärder, kineserna eldar på med sina kolkraftverk allt vad de orkar, USA borrar och frackar allt vad tygen håller medan ryssarna skiter i allt och alla samtidigt som övriga politiska makthavare bara larvar sig - på ett sätt som får de operaaktörer jag nämnde i mitt förra inlägg att framst som under av handlinskraft - så är min prognos för de kommande 130 åren dyster.

Opera

Opera är en märklig form av teater. För att markera hur bråttom det är kan en trio stå och sjunga i flera minuter om hur de måste skynda sig, verkligen måste, måste, måste skynda sig! Ge sig genast iväg! Skynda, skynda, skynda! Bråttom, bråttom, bråttom! Här är ingen tid att förlora, nej vi måste skynda! etc etc.

I operasalongen (eller hemma i favoritfåtöljen med lurarna på) kan man i lugn och ro njuta av skönsången, för det är ju ingen överhängande fara utan allt är bara skådespel. I verkligheten skulle naturligtvis ingen agera på ett så uppenbart löjligt sätt om fara hotade. Eller? Är inte hanteringen av klimatfrågan påfallande lik opera? Och förmodligen ungefär lika effektiv...

Saxat ur dagens AB:

"Mitt i allt detta finns nu en överenskommelse, presenterad av mötets ordförande, oljeshejken Sultan al-Jaber. Enligt denna uppmanas länderna världens länder för första gången till en övergång bort från fossila bränslen. Det blir alltså inget beslut om utfasning eller tydliga stoppdatum, vilket en del hade hoppats på före mötet. Det finns inga absolut krav kopplade till målen."

Wagners operacykel Niebelungens ring slutar med Ragnarök. Det lär bli så även med den nu pågående produktionen.

Fingret

Är det något ställe i världen som närmast övertydligt demonstrerar hur makthavarna högaktningsfullt skiter i klimat, miljö och fattigare människors väl och ve så är det Dubai. Som om det inte, efter att vi sett hur världens I-länder uppfyller sina åtaganden enligt det sk Parisavtalet, redan är tillräckligt tydligt att det råder värdegemenskap och att den dubaiska inställningen på det stora hela taget delas av de makthavare som skulle kunna göra något har det senaste stora klimatmötet lagts i... Dubai.

Snacka om att ge världen fingret!