Leta i den här bloggen

onsdag 15 januari 2020

Mitchell Punch 400

När Cardinal 66 - en tämligen rejäl pjäs som kan ta 200 meter 0,35 mm nylonlina och väger in runt fyra hekto - lanserades i mitten av sextiotalet framhölls bland annat rullens förnämliga kastegenskaper med tunna linor (dvs runt 0,20 mm). En sak som levererades med eller kunde köpas till rullen var utfyllnadstrummor till spolen (för att minska linkapaciteten). 66:an var den första (och alltså enda) modellen i rullserien som senare kom att kompletteras med modellerna 77 (för tyngre) och 44 (för lättare fiske). Även 44:an var en, med dagens mått, stor och tung rulle. Den sk ultralätta (fast även om den är en förbaskat fin liten rulle så är det ingen riktig UL-rulle) Cardinal 33 kom först ett decennium senare.



Varför börjar jag ett inlägg om en mitchellrulle med en utläggning om ABU:s cardinalserie? Jo, därför att den säger något om hur man såg på haspelrullar då. Det fanns förvisso små och lätta rullar men dessa var en nischföreteelse. Den vanlige sportfiskaren hade oftast, åtminstone till en början, en rulle av mellanstorlek som han använde till allt sitt fiske. Tillverkare som Mitchell levererade spolar med olika linkapacitet till sina rullar och med en Mitchell 300 kunde man, precis som med en Cardinal 66 (fast den franska rullen var förstås lättare och mer elegant) ägna sig åt allt från att kasta småspinnare efter öring och röding i något fjällvatten, spinna efter abborre och gädda eller fiska efter torsk från kusten.


Såväl ABU som Mitchell är nu mera minnen och namn (varumärken) än de redskapstillverkare de en gång var och det är decenier sedan man skruvade ihop kvalitetsrullar i Sverige och Frankrike. Mitchell Punch 400, som jag gissar är en nittiotalsmodell, är således inte tillverkad i Frankrike. Exakt var i världen den är gjord är ett mysterium för såväl rullen som dess förpackning är kliniskt rena från information om dess ursprung.



Dessbättre är den (trots att den alltså inte är en "riktig" fransk Mitchell) en bra rulle. Stativet i grafit/plast är rejält och sviktar inte. Den förefaller vara tillverkad med hög precision. Den bakmonterade slirbromsen fungerar mjukt och jämnt och den är, kort sagt, ett nöje att fiska med. För att återvända till anslaget för detta inlägg så leverera(de)s den med tre spolar med olika linkapacitet. Spolarna är en historia för sig och ännu ett exempel på goda idéer som släppts av tillverkarna. Mitchell kallade den för "Spool Concept" och finessen är att spolen är tvådelad. Den främre delen som rymmer linan är en synnerligen enkel plastspole (eller om det nu är grafit) som med bajonettfattning sätts fast i den del av spolen som sitter monterad på spolaxeln. Typisk fransk ingejörskonst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar