Utrustning för sommarens fiske efter gammelgäddan

Kan det vara Tjernobyl? Jag menar, vi fick ju ta emot en sanslös massa radioaktivt nedfall och något måste det ju vara som fått våra svenska gäddor att mutera. Förr kunde man ju utan vidare tämja en tiokilos med en Abumatic laddad med slarvigt knuten Abulon 0,30 mm men nu simmar tydligen i våra vatten rena monster som kräver utrustning lika grov som den man använder för hälleflundra.

I andra delar av världen är Esox Lucius inte påverkad på samma sätt som här i landet. I Kanada rekommenderas fortfarande 0,30 mm monofil nylonlina (eller klenare!) till gäddfisket. Och ståltafs. Precis som vi gjorde förr, innan vi fått veta att tafsar ska vara av titan, volfram, fluorocarbon eller annat. Nylonlina och ståltafs. Old School...

Saxat från How to catch Norhern Pike:

Although moderately heavy monofilament line in the 10 pound range gives you an advantage in a tugging battle with a large Northern, somewhat lighter line in the 6 to 8 pound-test range provides better casting range and greater precision in placing your lure close to weed beds and cover. Whatever the line weight, it is important to use a long, metal leader (at least 6 inches long) between the end of your monofilament line and the lure.

Och inte bara det, man fiskar fortfarande gädda med skeddrag och tar upp fisken och rensar och äter den. De är allt bra efterblivna, kanadickerna? Eller är det vi svenskar som blivit knäppa (av strålningen)? Själv vet jag, dessbättre, att det inte hänt någonting med våra svenska gäddor. Med ett bra skeddrag, nylonlina och ståltafs är det inga som helst problem att få upp krokodilerna.  Det går lika bra idag som det gjorde för ett halvsekel sedan och lika bra här som i Kanada. Ibland misstänker jag att det är något slags machotänk att man ska ha brutalt styva spön, überstark PE-lina och beten med tresiffrig gramvikt när man ska våga sig ut och fiska efter våra insjömonster. Ekonomiska krafter, ivrigt påhejade av Sportfiskarna, lägger ner betydande pengar på att marknadsföra den vanföreställningen. Det skulle plötsligt inte vara lika häftigt om man erkände att de är tämligen beskedliga fiskar som inte kräver  vare sig särskilt grov eller avancerad utrustning.

Fortfarande har ingen - trots "utvecklingen" på utrustningssidan - lyckats dra upp en större svensk gädda än den 22,5-kilos som Georg Lööf tog med ordinär (lätt) utrustning på en Mepps Mino en sommardag 1973 när han var ute efter abborre. Men det är en annan historia. Liksom det är en annan historia varför detta rekord raderats ut, men förklaringen till det har åtminstone jag fullkomligt klar för mig...  I vart fall har jag mina funderingar.