Glefs och Torsk

Sölvkroken Glefs, 18 och 28 gram

När jag rotade bland mina fiskegrejor fann jag några överlevare från den tid då jag fiskade torsk i Östersjön. Inte torskar men drag. Jag tror att de heter Glefs och är tillverkade av Sölvkroken. Det rör sig om de simplaste jiggar jag någonsin sett. Blyhuvuden i vikterna 18 eller 28 gram och en bit gummislang på kroken. De kastade långt och sjönk snabbt. Fastnade sällan i tången (men ofta i en gapande torskmun). Fiske och fiskeutrustning behöver inta vara så märkvärdigt. Med några Glefs och några Elbe Torsk kunde man en gång i tiden vara säker på att fixa torsk till middag. Dragen är lika bra nu som då. Det är något annat som fallerar.

Elbe Torsk, 28 och 40 gram

Get Your Old Tackle Out!

Även om jag genom decennierna "lyckats" samla på mig en orimlig massa fiskeprylar så är jag litet tveksam till att samla på grejor bara för samlandets skull. Jag tycker att man ska använda grejorna till det de är avsedda för, dvs fiska med dem. Att lägga flera tusen pengar på väggprydnader är inte riktigt min grej men det är alltid roligt att se gamla rariteter. Så håll till godo!

Superlinor 5

På bilderna ses 8 kilometer lina jag nyss hämtat på posten (eller ICA som det ju är nuförtiden). (Minns ni Roy Anderssons reklamfilm med den arge mannen som hävdade att "det här är ingen riktig post!"?) Lär räcka ett tag. Det sägs att nylonlina är en färskvara och det är riktigt. Lina man använder och som utsätts för solljus har begränsad hållbarhet men lina som förvaras svalt och mörkt håller sig i åratal. Det de tre linorna på bilden har gemensamt är att de är gjorda av sk copolymer (eller multipolymer) och överdragna med fluorocarbon. De är vidare avsedda för surfcasting (medelhavsvarianten) och har extremt hög angiven draghållfasthet. De båda 0,20 mm grova linorna ska hålla 5,78 kr (Akira Surf) respektive 6,150 kg (Kali Kunnan Typhoon. Om de i realiteten är starkare än min hittillsvarande favoritlina i samma dimension, Trabucco XP med angiven brottstyrka 4,0 kg) får framtiden utvisa. De känns i alla fall starka när jag provdrar dem med händerna.

Den grövre linan, 0,22 mm (fast det anges inom parentes att diametern är 0,229 mm vilket enligt gängse avrundningsregler snarare är 0,23 mm) är också en fluorocarbonöverdragen multipolymer. Märket är Cinnetic Sky Line och hållfastheten anges till 7,30 kg vilket är betydligt mer än den 0,35 lina jag brukade fiska grov gädda med på sjuttiotalet. Och det gäller även 0,20-linorna.

Notera den säregna avrundningen (på Sky Line) av 0,229 mm till 0,22 mm... Men 7,3 kg är ju fortfarande ruggigt starkt för en 0,23 mm-lina.OM uppgiften om brottstyrka stämmer. Men det borde den ju göra när man varit så noga att man tagit med två siffror efter kommatecknet...

Bra jobbat!

Östersjöns eländiga tillstånd gör mig gråtfärdig. Det är det ena eländet efter det andra.Nu har vi fått bukt med de miljögifter som hindrade sälarnas reproduktion, vilket är bra, men detta har lett till en sälstam som frestar hårt på de krympande fiskbestånden. Så har vi skarven. Om den hör hemma här eller inte kan man ha olika åsikter om. Att sälen har hemortsrätt i Östersjön är oomtvistligt. Men det har ju fiskarna också. Och vi som gillar att fiska.

Vad det handlar om är att få till stånd en rimlig förvaltning.Sälarna är rovdjur och levde de på land så skulle folk vara vansinniga. Här har man skyddsjakt och licensjakt på ett i princip obefintligt bestånd - några dussin eller så - varg. I svenska östersjövatten har vi nu långt över 100.000 sälar. 

Skarven - mellanskarven - var minst lika sällsynt som sälen var när jag började min karriär som sportfiskare men nu är det den vanligaste fågeln i skärgården och längs våra kuster. Andra arter minskar. Det finns säkert många orsaker till detta men rimligen så har konkurrensen från en art som för några decennier i princip inte fanns här men som nu dominerar sin betydelse.Att skarvens utbredning har betydelse för de kustnära fiskbestånden är ett faktum. Även om andra östersjöns problem bidrar till detta så kan jag bara konstatera att förr mycket goda fiskevatten som nu hyser skarvkolonier är så gott som värdelösa

Självklart så ska vi försöka komma till rätta med övergödning, miljögifter, exploatering av av fiskens reproduktionsområden och andra problem men det håller inte att fortsätta låtsas som om säl och skarv inte är problem vi måste hantera. I vart fall inte om vi vill kunna fiska längs våra kuster.

Men våra politiker, de nationella men särskilt de som fått förtroendet att styra europas öden, har inte lyckats komma till rätta med övergödningen, fortsätter att tillåta bottentrålning och att fastställa orimliga fiskekvoter och fridlyser säl och skarv. Om de hade på agendan att helt köra östersjöfisket i botten så kunde de knappast göra ett bättre jobb.

En annons från 1958

En annons från 1958

Vilket är mysteriet? Och vilket är det rätta svaret?

Sybehör

Vi  sportfiskare, åtminstone de av oss som är män, har sällan ärende till sybehörsbutiker. Många av oss har kanske aldrig ens satt sin fot i en sådan. Men i dessa butiker finns mycket som är användbart för fiske (och det är ofta mycket billigare än när samma prylar köps i en fiskebutik).

Senast - för någon vecka sedan - jag tittade in i min lokala sybehörsbutik hittade jag den här lilla saxen. Den kostade 29 kr och är väldigt behändig när jag sitter hemma och knyter tafsar och annat. 

Gamla favoriter 7: ABU Atom

Två gamla Atom i storlek 75 mm (25 g). det övre i färgen M och det nedre i Z.

Den 6 augusti 1945 släpptes atombomben "Little Boy" från det amerikanska B-29-bombplanet "Enola Gay" över den japanska staden Hiroshima. Tre dagar senare släpptes ytterligare en atombomb över Nagasaki. En kvarts miljon människor strök med och resten är, som det brukar sägas, historia.

Man skulle kunna tro att sådana förskräckliga händelser skulle ha gett ord som atom en dålig klang men så pervers är verkligheten att det motsatta tycks ha varit fallet och redan året därpå, 1946, lanserade AB Urfabriken i Svängsta ett nytt skeddrag med namnet Atom. Draget kom att bli en av ABU:s största succéer. 

Släktskapet med Utö är tydligt och dragens profiler är identiska.

Designmässigt är Atom helt enkelt ett korrugerat (veckat) Utö. Utö är, tillsammans med Kaleva, det kanske mest klassiska av svenska skeddrag och det var det redan när Atom kom till. Utö var så gammalt att det inte omfattades av något mönsterskydd (och det tillverkades på många olika håll). Att utgå från det väl beprövade Utö var naturligtvis ett smart drag och närmast en garanti för att det nya betet skulle fungera. Fungerade gjorde, och gör, det även om många (som jag) ändå föredrar Utö. Om gäddorna gör någon åtskillnad på de olika skedarna är oklart.

Storleken 75 mm/25 gram är den förmodligen "vanligaste" versionen av Atom och den storleken var "mellanstorleken" när draget lanserades. De båda övriga storlekarna var då 60 mm/20 gram och 100 mm/35 gram. Genom åren har draget även funnits i 7 och 12 grams versioner och nyligen kom det i storleken 110 mm/55 gram.  

25-grammaren är en fullt tillräcklig munsbit även för fullvuxna gäddor. Numera är den storleken försedd endast med en trekrok (vilket är fullt tillräckligt och enligt min uppfattning mer effektivt än de dubbla trekrokar som förr var mer eller mindre obligatoriska på drag i den här storleken).

Åtminstone 12- och 20-gramsversionerna har, om inte mitt minne fallerar, funnits med vasskyddad enkelkrok och 20-gramsdraget erbjöds även med sk "Giller" vasskyddad trekrok. Naturligtvis har Atom tillverkats i alla tänkbara färgvarianter.

Hur många svenska gäddor som slutat sina dagar med ett Atom i gapet är det ingen som vet och det är fortfarande lika effektivt som det var på fyrtiotalet. När ABU körde med sina sk Måste-beten för olika fiskarter ingick Atom självklart bland gäddragen. Hittar du ett gammalt Atom liggande någonstans så är det alltså ett fullt gångbart drag men samtidigt kan det handla om ett samlarobjekt, något som kan vara värt att tänka på innan du sätter fast det i närmsta vassrugge. Om man nu bryr sig om sådant...