Funderingar

Efter en osedvanligt bister påskhelg lovar så meteorologerna plusgrader (och regn) vilket bör få fart på våren. Min gissning är att det blir en kort och intensiv vår. Den mest påtagliga förändring av klimatet jag kan skönja är att vi under min livstid gått från våra fyra årstider mot två. Vårarna och höstarna blir allt kortare och det är mera av antingen sommar eller vinter. Det ur sportfiskesynpunkt negativa med denna utveckling är att det ju oftast är vår- och höstfiskena som är mest intressanta. 

Gårdagens promenad längs ån  fick in mig på  metespåret. Nu har jag tänkt vidare. Eftersom ån är vare sig särskilt bred eller djup (djupet i mittfåran verkar vara ungefär en normal kundvagn med nuvarande vattenstånd) vore kanske toppknutet det smidigaste? Åtminstone så länge det inte handlar om gädda. Hur som helst så kommer ett vanligt, hederligt, teleskopiskt metspö för toppknuten lina att få följa med nästa gång. Det ska stå några sådana i källaren. Någonstans.

Å-rapport

Att åka ut till Väddö för att stå på isen och frysa i nordanvinden lockade inte. Istället packade jag ränseln för en promenad längs ån och kanske litet fiske. Ån är, kunde jag konstatera, ett inte helt lättillgängligt fiskevatten. Många ställen synes vara tomtmark (men jag ska kolla med lantmäteriets kartor och se om det inte är ren och skär fräckhet snarare än äganderätt som gör att det ser ut så), stränderna är ofta branta och vegetation intill och i vattnet försvårar åtkomligheten.

På några ställen finns vad som vid brittiska fiskevatten kallas pegs, dvs ställen där det är (som) gjort för att fälla upp en stol och sätta sig och fiska, men dessa ställen är få. Jag testade några kast med jigg och förlorade ganska snabbt två stycken. Det är, kort sagt, en massa bråte på botten man fastnar i. Förmodligen är ån mer lämpad för mete än för spinnfiske.

Basic

Det här handlar om en fullkomligt oremarkabel haspelrulle, en av Daiwas absoluta lågprismodeller från åttiotalet, J12CR. Enkelt byggd någonstans i Korea. Vinkelväxel. Inget enda kullager. Stativ/hus i aluminium (vill minnas att grafit var dyrare på den tiden). Sidstycket i plast sitter med en skruv. Enkel, pålitlig och lättservad. Slirbromsen är en synnerligen enkel historia. Jag vill minnas att originalet endast utgjordes av en metallbricka mellan vredet och plastspolen. Den inoljade filtskivan ser ut som om jag själv klippt till den. Fungerar gör den, hur som helst. Roterande (om man håller den ren och smord, lintrissa. Lackad i en vacker röd färg. Funkar hur bra som helst att fiska men gör den i alla fall, den här skrytrullen. Till exempel på ett billigt teleskopspö.

Angry bird!

Den här wobblern impulsköpte jag för några år sedan på en bensinmack utanför Närpes där vi stannat för att köpa hamburgare. Den ser litet knäpp ut men är ett mycket fint ytbete. Flyttar mycket vatten, vibrerar så att spöt skakar och gör riktiga svallvågor. Det enda jag ångrar är att jag bara köpte en. Men de kanske fortfarande går att få tag på? 

Fiskefilosofi 1

Att alla som generaliserar är idioter är en gammal sanning som man bör akta sig för att ta i sin mun. Lika illa är att kategoriskt hävda att något är "det enda rätta". Dessa sanningar är tillämpliga även inom sportfisket. Även om det finns en massa saker som är i någon mening rätt så händer det gång på gång att någon som inte vet bättre gör helt fel och till råga på eländet får fisk. Ibland en rekordfisk. Det senare sker inte så ofta men det gör det ju, å andra sidan, inte heller för oss som gör rätt.

Vår eller istid?

Ledig är man. Vädret är bra. Tiden borde vara den rätta för att söka havsöringen i sydvända vikar med leopardbotten men... 

ÅLANDS HAV 
I vikar och skärgård finns 10-20 cm fast, mycket tät eller tät drivis. Väst om Märket och Grundkallen finns strängar av drivis. Kommande dygnet SV isdrift. 

SKÄRGÅRDSHAVET 
I inre skärgården finns 10-35 cm fast is, med en del sprickor. I ytterskärgården 5-20 cm mycket tät drivis. Kommande dygnet SV isdrift.

Och enligt ytvattentemperaturkartan så är det öppna vatten som kan ses nätt och jämnt flytande. Jag VET att väder inte är klimat, men ändå; Var är den globala uppvärmningen? Det blir väl som vanligt. Glimrande förutsättningar när man sitter upp till halsen med jobb och sedan dåligt väder i helgerna tills vattnet är varmt och öringen gått längre ut. Ibland känns det som om någon njuter av att j*vlas med oss sportfiskare...

Men om det finns gädda i ån?

Fiskar abborre, oavsett om det är på jigg eller spinnare, om jag metar eller fiskar med ett dropshottackel, gör jag helst med lätta redskap. Det blir känsligare och är roligare så. Men nu är det ju så inrättat, att det i stort sett överallt där det finns abborre också finns gädda. De lätta redskapen är inget större problem, åtminstone inte om man vet hur de ska hanteras. Även en stor gädda går att tämja med lätt eller till och med ultralätt utrustning. Inte heller linans dragstyrka är något problem. Däremot är kombinationen tunn nylonlina (eller, för den delen, flätlina) och gäddtänder sällan en lycklig kombination.

Har man tur så sitter kroken så att linan aldrig kommer i kontakt med tänderna. Visserligen behöver en fiskare tur men det är bara dårar som litar på den. Så jag brukar gardera mig. Det jag brukar göra är att skarva en dryg halvmeter eller så av något mjukt tafsmaterial direkt i huvudlinan. På bilderna syns några av de olika material jag genom åren använt (och använder). Någon gång på sjuttio- eller i början av åttiotalet så köpte jag, på dåvarande Forum (Domus) i Uppsala alla förpackningar de hade (det var rea, jag vill minnas att de avvecklade sim sportfiskeavdelning) av Optima Spezial, ett tafsmaterial på femmetersspolar med angiven brottstyrka 5 repektive 10 kilo. Nu är jag inne på den sista av dessa... 

Optima Kevlar Tress skarvad direkt i en 0,22 mm nylonlina.

På Lundgrens i Gamla stan har de ett mer modernt tafsmaterial, Kevlar Tress, av samma märke som ska hålla 7 kilo. Pafex Fortress är ett annat knytbart tafsmaterial som jag brukar använda. Det är, dessvärre, rätt dyrt. Finns på femmetersspolar. I dimensionen 0,30 mm är den angivna styrkan 5 kilo. D.A.M. har ett liknande material som jag glömt namnet på men som också är bra. Samtliga de nu nämnda är, i aktuella dimensioner, tillräckligt smidiga för att inte påverka betespresentationen negativt. De är naturligtvis inte "osynliga" men hyfsat tunna och smidiga så att jiggen (eller vad man nu använder för bete) rör sig på i stort sett samma sätt som om den vore knuten direkt i linan.

Jag brukar skarva på en dryg halvmeter (ibland närmare en meter) tafs. Det gör jag eftersom jag föredrar att knyta mina jiggar direkt i linan (tafsen), dvs undviker beteslås. Även om jag måste kapa en liten bit lina varje gång jag byter jigg räcker tafsen ett helt fiskepasss. En lång tafs ger extra säkerhet om gäddan skulle vara krokad i svalget. Eftersom skarvknuten lätt löper genom toppöglan är den långa tafsen inget problem när man kastar.

Handlar det om dropshot är det litet marigare. Det jag brukar göra när jag ska fiska efter abborre med den metoden i gäddrika vatten är att knyta själva tacklet av 0,40 mm fluorocarbonlina. Det är en kompromiss som  oftast fungerar såtillvida att abborrarna inte verkar skygga för den grova linan medan man har en rimlig chans att klara en gädda om den skulle blanda sig i leken.

Fiskar jag riktat efter gädda är det wire som gäller. Tafsar av grov nylon eller flurocarbon litar jag inte på. Jag testade en gång på åttiotalet (när jag var utan ståltafsar och inte iddes åka in till byn och köpa nya) med 0,90 nylon. Den första gäddan som högg klippte av tafsen så snyggt att det knappt kändes i spöt... Jag brukar även gå upp litet i dimension på linan. 0,30-0,35 mm om det handlar om nylonlina (fast nu har jag en 0,26 som är väldigt stark och som nog blir mer eller mindre standard så länge det handlar om ordinärt haspelfiske (det som förr hette Fiske 2, dvs med beten upp till ca 30 gram) efter de slemmiga).

Hur jag brukar skarva tafsmaterial till nylon (eller flätlina) varierar. Med de tunna och smidiga material jag nämnt inledningsvis i detta inlägg fungerar UNI till UNI bra. Med överdragen wiretafs gör jag som syns på bilderna nedan. När det är klart trär jag linan genom spöringarna och sedan knyter jag fast betet eller ett beteslås med lekande.