Att fiska och att fånga fisk

Har ni tänkt på det? Att man säger att man gillar fiska. Att man brukar fiska. Att fiske är ens hobby. Man säger inte att man gillar att fånga fisk, att man brukar fånga fisk eller att fångst av fisk är ens hobby. Det är fisket som är mödan värt.

En klok son

De sk flätlinorna (alias superlinorna eller stumlinorna) må ha sina fördelar men de har också påtagliga nackdelar. En sådan är att de kan vara svåra att hantera i vind, särskilt motvind.Till viss del kan en skicklig kastare bemästra dessa svårigheter men det innebär inte att det är fiskarens fel när trassel i form av sk vindknutar ger sig till känna. Detta gäller särskilt som samma kastare inte har motsvarande problem med en vanlig, hederlig, monofil nylonlina. 

Grabbens och mitt bompass idag avslutades med försök att reda ut flätlinan på hans rulle.  Om jg förstod honom rätt så kommer rullen att vara spolad med nylonlina nästa gång vi ger oss ut. Det tycker jag låter klokt.

Sista versen

Sista versen sjunger det på, fiskeåret 2017, men ännu sjunger det. I dag blev det en tur till Sennebyhaken med yngsta grabben. För ovanlighetens skull var vi varken ensamma eller först på plats och där vi tänkt börja vårt fiske hade en flugfiskare parkerat sig. Det var bara att gilla läget* och dessutom passade det bra att inleda dagens övningar med en lunchpaus. När vi ätit upp vår grönkålssoppa och våra mackor var det ledigt. Och tomt på fisk.

Vi omgrupperade till själva Haken och även där fanns det en annan fiskare. Och även där var det tomt på fisk. Tomma var emellertid inte någons (säger inte vem) vadarstövlar så efter några allvarligt menade försök bestämde vi att bilen (där det finns sätesvärme och varmluft) var ett trivsamt ställe att fika på. Sedan var det just inget dagsljus kvar så färden styrdes hemåt.

*Utdrag ur Fiskelagen Om förhållandet mellan de fiskande

25 § Den som fiskar skall visa hänsyn till andra som vistas i området. Fiske skall bedrivas så att andra fiskande inte onödigtvis hindras. Om flera fiskande vill fiska i samma vatten och det inte kan ske samtidigt, skall de få fiska i den ordning de kommit till platsen. Det egna fiskeredskapet skall användas så att det inte snärjs ihop med eller skadar andras redskap. Efter avslutat fiske får inte någonting lämnas kvar som kan hindra andra fiskande.

Kali Kunnan Micro 180 - en liten tuffing

Så har jag plötsligt snöat in på telespön... Idén med en synnerligen transportabel utrustning tilltalar mig. Riktigt varför vet jag inte men nu har jag i alla fall hittat ett spö som skulle få rum i handväskan (om jag hade en sådan) och som utan problem går ned i vilken annan väska eller ryggsäck som helst. Jag skulle kunna ha det i portföljen. Eller i en rymlig byx- eller jackficka. Ändå är det inget UL-spö utan ett relativt kraftfullt spö som borde lämpa sig väl för tex gäddspinn. Faktum är att det har ryggrad nog att svepa ut ett bottenmetetackel med en strömming eller mört. Eller så skulle man kunna fiska från någon pir eller klippa med pater noster-tackel eller jigg. Eller en 40-grams Sölvsilda. Eller... Men jag låter bilderna (med bildtexter) tala för sig själva.

Spöt kommer i en liten tygpåse. Vad man nu ska ha den till.

Ett skydd för spöringarna följer med.

Transportlängden är  29 cm (enligt tillverkaren 32 cm men jag litar nog mer på min tumstock). Utdraget är det en sexfotare klassat för beten 20-60 gram.

En detalj som gladde mig är att toppsektionen är av massiv glasfiber. Resten av klingan är av kolfiber.

Jag köpte mitt spö från waveinn.com. 

Med haspel hade man önskat sig ett något större avstånd mellan spolkant och den första spöringen men det funkar OK.

Med en lågprofils mutirulle ser spöt ganska kaxigt ut och ur transportabilitetssynpunkt är det närmast idealiskt. Oavsett om man väljer haspel eller multi så är det ett enhandsspö.

Så kan jag ju bara inte undanhålla er den information som lämnas om spöt på Kali Kunnans hemsida (översatt från spanska till svenska av google...):

Micro står ut för sin vikning av endast 32 cm vilket gör det idealiskt att bära det överallt i bagageutrymmet i bilen, i resväskan för utflykter, utflykter ...

· HQ-kol · Trådad metalltermisk med stötdämpare · Metallskålhållare · Svarta ramringar, Hård typ keramik · Tygöverdrag

modell	Lång m.	åtgärd	sträckor	faldigt	ø Base	Vikt gr.	kod
180	1,80	20-60g	10	32cm	17mm	115	65396

Triss

På väg mot Kapellskär noterade jag, halvt frånvarande, att jag hade vindrutetorkarna på. Det regnade, något som det inte stått i prognosen att det skulle göra, men när jag anlände min destination var det uppehåll. Jag mötte två fiskarbröder som just gjort sitt för dagen. Den ene av dem sa att han fått "en liten" medan hans kamrat menade att månen nog "stod fel" så jag antar att han hade kammat noll.

Allt såg bra ut. Visserligen gråväder men inte dimma och en sydlig, tilltagande, vind. Relativt högt vattenstånd och precis lagom klart vatten. Men månen kan mycket väl vara i fel fas för jag fick inget annat än frisk luft och en skön stund för mig själv. Vilket inte är det sämsta.

Triss är inte heller det sämsta och det har jag nu, den här julhelgen. Triss i bompass. I morgon är en annan dag men då ska jag faktiskt försöka göra ett hederligt dagsverke på min arbetsplats.

edit. Efter att ha konsulterat ABU:s huggtabell kan jag konstatera att idag är en blå dag (=mellanfiske) och att de föregående dagarna var röda dagar (=bra fiske). Inte för att jag märkt skillnaden...

Ikoniska haspelrullar 4: Mitchell 306 - The Intermediate

Mitchell 300 i all ära men frågan är om inte modell 306 är Mitchells bästa rulle. Modellen lanserades 1958 och kom att tillverkas, i olika versioner, fram till mitten av 80-talet då den ersattes av 906 (som var i stort sett samma rulle men med utanpåliggande spole).

306 är en betydligt större rulle, vad linkapaciteten beträffar, än 300 och spolen rymmer ungefär 250 meter 0,40 mm nylonlina.  Den har också en enklare, men mycket stark och robust, mekanik i vilken en maskinskuren vinkelväxel utgör hjärtat. Enklare, effektivare och mer lättvevat än 300-modellens komplicerade arrangemang med åtta (8) kugghjul.

Stativet är, liksom alla delar utom vevhandtaget och vredet till den spolmonterade slirbromsen, i metall och synnerligen starkt. Trots detta väger rullen inte mer än 400 gram. Den är också tämligen kompakt till formen och på ett tvåhandsspö, vilket är  vad den är avsedd för, är den en fröjd att hantera, men ändå är den tillräckligt nätt för att fungera på ett kortare spö.

306 och 307 är samma rulle. Ojämn slutsiffra betyder i Mitchells värld att rullen är högervevad.

Flitigt läsa gör dig klok. Därför läs varenda bok.

De Falstaff Fakirs visdomsord jag lånat till rubriken besannades nyss (och igen) för mig när jag kom till sidan 79 i den trevliga boken "Handbok i haspelspinn" (Wahlström & Widstrand, 1958). Där står nämligen följande att läsa (se bild):

I några år har jag gått och berömt mig själv för att komma på detta knep, att montera en enkelkrok på en Vicke (eller annan kustwobbler) med krokspetsen uppåt så att man kan släpa wobblern "på magen" över tångruskor och annat elände utan att fastna. Jag har också noterat de mycket säkra krokningar (oftast i mungipan) detta montage ger. OK, det fungerar lika bra fortfarande men tydligen är Curt Lindhé upphovsmannen. Inte jag. 

Det retsamma är att boken publicerades samma år som jag såg för första gången såg dagens ljus. Jag lärde mig läsa tidigt och var alltså läskunnig när jag började fiska. Tänk om jag hade läst den här boken redan då... Nå, bättre sent än aldrig och även om jag inte  kan ta igen just den skadan så kanske jag hittar något annat, lika genialt, knep under min fortsatta läsning (som det just nu är bra väder för).