Seasir Cast-X

Multiplikatorrullarna har utvecklats så att det numera går att kasta även lätta beten med dem. Fortfarande är det allra lättaste fisket ett reservat för haspelfiskarna men en sk BFS-utrustning kan vara ett nöjsamt alternativ om, till exempel, det är fiske efter abborre eller makrill som står på dagordningen.

Fortfarande är en Ambassadeur 2500C (eller något av dess syskon) ett helt klart gångbart rullval till detta fiske men lättare att få tag på (och billigare) kan en (kinesisk) lågprofilrulle som Seasir Cast-X vara. Det är i princip samma rulle son den Cast-XZ jag skrivit om tidigare men med den i sammanhanget väsentliga skillnaden att Cast-X levereras med två spolar. Den ena är en "normal" spole som rymmer ungefär 150 meter 0,25 monofil nylon- eller FC-lina och den andra en grund lättviktsspole (angiven vikt 8,8 gram) som lämpar sig för nylonlinor upp till 0,20 mm eller PE-linor upp till 0,14 mm (min bedömning).

Slibromsen anges kunna leverera upp till 8,5 kilos bromskraft vilket är mer än väl tillräckligt även om man skulle välja att använda rullen (med den större spolen) till lättare gäddfiske, gösfiske, kustfiske efter havsöring eller något annat liknande. Nu har jag inte hunnit testa rullen men jag vet att Cast-XZ fungerar väl och för de runt trehundra kr jag gav för Cast-X framstår den som synnerligen prisvärd.

Proberos Fishing Tackle CO., LTD

Proberos är ett varumärke under vilket en mängd kinesiska fiskeprylar av varierande kvalitet säljs. Var umärket ägs av företaget Proberos Fishing Tackle CO., LTD. Vem eller vilka som äger det har jag ingen aning om. En av de absolut uslaste rullarna i mitt lågprofilrulletest såldes under namnet Proberos. Den är sedan länge förpassad till återvinningen men nu har en ny proberosrulle fått chansen.

Rullens fullständiga namn är Proberos DW130PR. Exteriört utmärks den av den oljehinneskimrande finishen (som var vad som fick mig att falla till föga). Under skalet finner man en generisk kinabyggd rulle med magnetbroms och en angiven utväxling på 7,2:1. På kartongen rullen levereras i står det visserligen "Centrifugal anti-backlash control" men jag har lärt mig att man inte ska ta det som står på förpackningarna (eller i annonserna på temu, wish etc) särskilt allvarligt. De som säljer de här rullarna verkar inte alltid veta vad de säljer, något som antagligen hänger samman med att de inte varit inblandade i vare sig i konstruktionen eller tillverkningen...  Utväxlingen har jag inte kollat. På samma kartonggavel anges att stativet är i ett stycke aluminium men när jag tittar och känner på det uppfattar jag att materialet är någon slags plast. Så vad i övrigt står på förpackningen lämnar jag, saklöst, därhän.

Eftersom jag är en vidsynt man så ska även den här rullen få sin chans men mitt förtroende för Proberos Fishing Tackle CO., LTD är... begränsat.

Seasir Cast-XZ

 

 

Seasir XZ.

Hur, kanske någon undrar, går det med det där stort upplagda testet av lågprofilrullar? Jo, tackar som frågar, det pågår. Dessvärre är det lättare att köpa på sig rullar än att hinna fiska med dem i sådan utsträckning att man kan göra någon vettig bedömning av hur de håller. Så hittills har jag fått nöja mig med att sålla ut de hopplösa, dvs de som är värdelösa att ens kasta med, rullarna (och det har jag gjort). Däremot krävs det ju, om till exempel rullen Ping Tjing (fingerat namn) kastar lika bra som, säg, en ABU Garcia Revo4 X och ger intryck av att vara av jämförbar kvalitet, rätt omfattande prövning innan åtminstone jag är beredd att säga om rullarna är likvärdiga eller om den ena är bättre eller sämre än den andra.

Ett märke av vilket jag köpte tre olika rullar i somras är Seasir. Den billigaste av dessa - Mercury - imponerade inte särskilt på mig när den fick hänga med till Lysekil i somras men rullen ovan - Cast-XZ - ger, liksom Megacuda, ett betydligt mer förtroendeingivande intryck så de får kanske hänga med till Gotland över de stundande helgerna då det, förhoppningsvis, kommer att ges tillfälle att kasta efter havsöring.

Seasir Megacuda

Nyligen köpte jag några keramhybrid-kullager på nätet. De var av märket Seasir. Seasir gör inte bara lager utan också rullar. En av dessa heter Megacuda och jag gissar att cuda syftar på fisken barracuda.

Rullen är försedd med en smal men djup spole som uppges rymma 100 meter #5 PE-lina vilket alltså skulle innebära flätlina i dimensionen 0,37 mm. Det tror jag inte riktigt på och varför man skulle använda så grov lina, särskilt till en såpass liten rulle, begriper jag inte.

 Visserligen är rullens slirbroms specad till 15 kilo, men ändå... Rullens stativ anges vara av aluminium och det stämmer säkert. I övrigt ger rullen ett kvalitetsmässigt gott intryck.

Jag fyllde min med 30 lbs (0.26 mm) åttakardelers PE-lina vilket bör vara fullt tillräckligt och några stora barracudor räknar jag inte med att få på kroken.

För närvarande kostar rullen på diverse kinesiska hemsidor strax över 400 kr. Eftersom jag ännu inte hunnit ens provkasta den kan jag inte säga om den är värd pengarna men jag är optimistisk.

Tisdagsrapport

 Tja, när man ändå sysslar med rena idiotier som att testa billiga lågprofilare och PE-linor så varför inte löpa linan ut och slänga in en felhängd rulle i leken? Så måste jag ha tänkt när jag gjorde beställningen. Eller så är det jag eller någon annan som gjort ett feltryck på tangentbordet...

Nå, den felhängda rullen - en Proberos DW130L (versionen med veven på rätt sida heter DW130R) - ska naturligtvis också testas. Den har fyllts med 0,40 mm monofil nylonlina och kommer att få sitta på något av mina gäddspön.

Den rulle jag hunnit fiska, eller åtminstone kasta, med sedan den förra rapporten är samma Sougayilang som jag tidigare gett goda vitsord, men i en annan färgvariant och med vevgrepp av gummikork. Något av en favoritrulle och om den inte plötsligt och utan anledning går sönder, vilket ännu inte hänt, mer än prisvärd. 

Eftersom rullen redan, låt vara i en annan färg, med bravur passerat nålsögat att kasta poblemfritt med PE-lina fyllde jag den grön/svarta versionen med 0,28 mm Trilene XL. Med den linan och fastskruvad på ett tiofots ABU Garcia Veritas -32 g är rullen i sitt rätta element och med ett 22 grams Smelt i linänden vågar jag riktigt trycka på i kasten. Undrar just vilka varvtal spolen kommer upp i då?

Tisdagsrapport - En ärlig svensk?

Det kom paket en tidig morgon, grejor hitskickade med a slow boat från Kina. Bland det kineserna skickat var en svensk rulle, för det som förr hette AB Urfabriken är ju svenskt? Det står i alla fall ABU Garcia på rullen som heter Black Max.

Nu är jag ju inte dummare än att jag begriper att rullen inte är gjord i Sverige utan i Kina. Det vore ju en korkad affärsmodell att tillverka grejor i, till exempel, Svängsta och sedan skicka dem till Folkrepubliken Kina för återexport till Sverige. Dyrt skulle det bli och då skulle man knappast, som kineserna gjort, sälja rullen till mig för, vill jag minnas, 175 spänn. Men den är i alla fall "Swedish engineered" vilket väl betyder att den är konstruerad i Sverige eller i vart fall av en svensk?

Nå, den ska i alla fall få chansen att visa vad den går för. Hittills så har ju märkesrullarna klarat sig bra i testen medan de flesta kinesiska lågprismodellerna hamnat i skrot- och reservdelslådan.

Eftersom jag börjat tvivla på kombinationen 0,23 mm PE-lina (vad man over there kallar 20 lbs) och billiga lågprofilare spolade jag den här gången upp den ena testrullen med 30 lbs PE-lina och den andra med 0,40 mm nylon. De kommer inom kort att skruvas fast på några av mina korta spön för lätt jerkfiske och få bekänna färg.

Tisdagsrapport

När jag i helgen skulle kombinera litet Old School gäddspinn med rulltest så sk*t det sig redan i det första kastet. Trots att jag bara skulle smeka ut den gäddvobblare jag för någon vecka sedan hittade när jag letade efter tvättmedel så blev det tvärstopp och ett smärre skatbo. Det räckte för att linan skulle smälla av och nu lät jag aldrig få se den där vobblaren igen.

Linan var den 0,23 mm Sufix Herculine jag när testet började nominerade till standardlina men nu är jag benägen att ompröva det beslutet. Förra helgen förlorade jag - också i något av de första kasten - en 30 grams kustvobblare på samma sätt. Med samma rulle och samma lina. Med 0,30 mm nylonlina kastar rullen helt problemfritt.

Jag ska göra ett försök med grövre flätlina och se om det löser problemet men i själ och hjärta börjar jag luta åt min gamla uppfattning (att flätade/spunna PE-linor är om inte sk*t så i alla fall ett rejält steg bakåt i utvecklingen). 30 lbs anger Sufix att linan ska hålla för vilket är mer än dubbelt så mycket som de 0,35 mm nylonlinor jag använde på min haspelrulle som satt på ett niofots Daiwa Store Belt på den tiden det fortfarande fanns torsk i Östersjön. Rullen var under flera år en ABU 333, en enkel men rejäl rulle som dock hade en olycklig benägenhet för sk tjuvfällning av bygeln. Det hände mig åtskilliga gånger men trots att det handlade om tvåhandskast och torskdrag på 28 eller 40 gram så höll linan nästan alltid (vilket i och för sig var mer eller mindre livsfarligt när draget kom i retur...).
 

Tisdagsrapport - Mysteriet med de sjutton kullagren

 

Nu har vintern släppt sitt grepp om Roslagen (även om de sista isarna inte gått ännu) och jag är i gång med mitt fiske. Det innebär att det stora lågprofilrulletestet håller på att få upp styrfart igen.

Nyligen anlände den vackert (?) orange, magnetbromsade, sougayilangrulle som syns på bilderna och den har jag nu hunnit testa med såväl nylon- som PE-lina och kunnat konstatera att den fungerar med båda. Att det känns bättre med nylon beror inte så mycket på rullen som på att nylon är... bättre. Som övriga rullar av samma märke både ser den förtroendeingivande ut och känns lika bra som en flera gånger dyrare märkesrulle.

Nämnas bör att jag under påskaftonens fiske drabbades av ett backslag med påföljd att linan (Sufix Herculine 0,24 mm) tvärt gick av och min kustvobblare obehindrat flög mot horisonten. Nämnas bör samtidigt att orsaken förmodligen var att jag (som vanligt) överfyllt spolen. Hur som helst var kastandet problemfritt när linmängden, låt vara ofrivilligt, hade minskats.

På rullens vevgavel står att läsa "17+1"och på hemsidan anges "Ball bearings: 17+1" så det är - även om det inte anges på kartongen, inget snack om att kineserna som säljer sougayilangs rullar vill ge sken av att denna billiga rulle innehåller 18 kullager (eller 17 kullager och ett IAR/rullager). Skälet till detta skulle, gissningsvis, vara att en rulle skulle uppfattas vara bättre ju fler kullager som ingår i dess mekanik. Själv är jag skeptisk till rullar med överdrivet många (billiga) kullager så "17+1" är snarare ägnat att avhålla mig från köp än tvärtom.

Litet kul är därför att en sprängskiss med förteckning över de delar som ingår i rullen följde med. På förteckningen hittar jag "ball bearing" sex gånger och eftersom det av sprängskissen kan utläsas att lagret i dubbelvevens ena handtag inte fått något eget nummer så är det alltså 7 kullager i rullen.  Det verkar på något vis mer rimligt.

På den dyraste - och utifrån mina erfarenheter hittills bästa - soygayilangrullen i testet, den läckert ferrariröda med korkgrepp på veven, står det 8:1 men det är utväxlingen. På själva rullen, intill veven, finns ett synnerligen diskret 9+1. Av någon anledning följde ingen sprängskiss eller delförteckning med den men jag tror att 9+1 stämmer med de antal kul- och rullager som ingår. Det verkar ju rimligare att en (40%) dyrare rulle av samma typ från en och samma tillverkare innehåller fler kullager än vad en billigare gör.

Den uppmärksamme läsaren ser direkt att den här rullen har veven monterad på fel sida. Det är emellertid ingen felbeställning eller felleverans utan ett led i ett experiment. (Men fel ser det ut...)

Som bonus en länk till en youtubevideo i vilken en man som tydligen inte fått någon sprägskiss till sin svarta sougayilangrulle letar efter de 17(+1) kullagren.

Tisdagsrapport

Så - äntligen! - är våren så långt gången att jag kommit igång med årets fiske och så även med mitt mastodonttest av små och billiga lågprofilrullar. Någon gång har jag skrivit att tisdag är dagen för testrapporter och idag är det ju tisdag så...

...här kommer en rapport.

En stor del av testobjekten har om inte kasserats så i alla fall lagts åt sidan och får inte längre vara med. De har helt enkelt befunnits inte hålla måttet. I ett slag försvann således de billigaste rullarna och kvar är rullarna från ABU Garcia, 13 Fishing, Daiwa, Scout, Lixada och Sougayilang.

Från Sougayilang har faktiskt tillkommit den vackert orange rulle som syns på bilderna. Jag kunde helt enkelt inte motstå färgen. (För de av er som inte gillar orange så finns rullen i tre andra färger, men inte i tråkvarianterna svart eller silver...). Eller priset som hos wish var 231 kr 85 öre, dvs i paritet med de rullar som fått lämna testet. De övriga rullar av samma märke - dyrare såväl som billigare (!) - jag testar kastar samtliga bra så jag får väl erkänna att jag börjat hysa förtroende för Sougayilangs produkter. 

Nå, i lördags fick i alla fall den orange sougayilangrullen en genomkörare och av det kasttestet, från en pir i ett mulet och kallt Nothamn, att döma så fungerar den precis lika bra som de övriga rullar av samma märke jag kastat med eller, för den delen, lika bra som (betydligt dyrare) rullar av mer kända märken. Detta sagt ska nämnas att jag kastade smäckra havsöringbeten vilket inte är särskilt avslöjande även om det sållar bort riktigt dåliga rullar. Allt hos rullen (inte bara den läckra färgen) ser emellertid bra ut och känns förtroendeingivande. Det enda jag skulle önska mig vore klicklåsning på nippeln för spolaxelspänningen men det är en bagatell.

Hmmm... den ser rätt läcker ut i gult också...

 

Testrapport

Livet är för kort för att stå och reda ut skatbon vid fiskevattnet. Det är heller inte bra för blodtrycket att behöva jävlas med undermålig och krånglande utrustning när man äntligen kommit ut. Den förståndige fiskaren har förstås sedan länge insett detta och (1) använder haspelutrustning och (2) undviker det satans påfund som kallas flätlina.  Det fanns goda skäl till att, förr - när det var bättre och alla använde Abulon - Abumatic var den rulle som gjorde sportfisket populärt. Men har man nu fått för sig att det är med multiplikatorrulle av lågprofilmodell (eller, som det heter på modern sportfiskesvenska, baitcaster) och flätlina (braid, PE-lina, stumlina, trasselkludd) fisket ska bedrivas så bör man - för nöjets och blodtryckets skull - använda rullar som fungerar någorlunda väl, åtminstone i händerna på en hyfsat kompetent kastare.

Veven på trasselgeneratorn var väldigt trevlig och är nu monterad på en mer välkastande rulle från Sougayilang.

Såhär under vinteruppehållet i mitt pågående stortest av lågprofilrullar har jag tänkt (!) och fattat ett beslut. De snorbilliga kinarullarna förpassas till skräp- och reservdelslådan. Kvar blir rullarna från Sougayilang och Lixada som hittills fungerat mycket väl. Likaså får "märkesrullarna" - ABU Garcia, 13 Fishing och Daiwa - fortsätta.

13 Fishing Inception SZ

Tycker du att bilden till vänster ser bekant ut så beror det på att jag postade den redan i fredags. Ett av skälen (om man nu behöver sådana) till att jag gett mig ut var just att testa den här giftgröna rullen från 13 Fishing, Inception SZ, som är en av de (alltför) många små baitcasters jag tagit mig för att testa.

Den här centrifugalbromsade rullen är, om man gillar färgen, riktigt trevlig och kastar alldeles förträffligt. Även slirbromsen verkar fungera bra men är ännu inte testad i skarpt läge. Av oklar anledning lägger den upp linan något ojämt, dvs det är marginellt mer lina till höger på spolen men det tycks inte påverka vare sig kastegenskaperna eller funktionen i övrigt (men irriterar naturligtvis perfektionisten inom en). Plus för de rejäla och greppvänliga handtagen i någon slags hårdgummimaterial.

Den uppmärksamme ser att det sitter monofil nylon på rullen och det beror på att jag inte ids fiska med flätlina när temperaturen ligger runt eller under nollan. Livet är bängligt nog utan att man ska behöva jäklas med isbildning i spöringar och linspridare...
 

Testrapport - Finns även i svart

En av de billiga kinarullar som, hittills, gjort gott intryck på mig är Lixada TT-YL01. De jag först tog hem var vita, något som delvis berodde på att (fråga mig inte varför) rullen kostar några få tior mindre i vitt än i svart. 

Den vita rullen med sin närmast kopparfärgade (vad kineserna tycks betrakta som guld) detaljer sticker av utseendemässigt och om man tycker att den är snygg eller bara ser billig ut är en smakfråga. I svart med kromdetaljer är rullen mer diskret. Fungerar och kastar gör den lika bra oavsett vilken färg man väljer.

 

Testrapport

 

Mitt test av lågprofilrullar fortsätter. Även om det just nu inte är mycket att rapportera så postar jag - det är ju tisdag - ett inlägg för kontinuitetens skull. Eftersom det är mitt test blir det jag utsätter rullarna för det fiske jag ägnar mig åt. Hittills i år har det mest varit kustfiske efter havsöring, dvs kast med långa spön, kustwobblers och havsöringdrag men nu börjar sommarhalvåret och med det fiske efter arter som abborre, gös och gädda. Rullarna kommer då att få visa vad de går för med andra typer av spön och beten. I månadsskiftet augusti-september är en västkustvecka inplanerad. Sedan kommer höstfisket efter gädda och en ny havsöringsäsong. Framemot årsskiftet bör jag ha en åtminstone preliminär uppfattning om hurpass dugliga de olika rullarna är.

Testrapport - Lixada TT-YL01

Nu har jag vant mig vid den här rullens utseende och börjat tycka att den ser helt OK ut. En förmodligen bidragande orsak är att den är helt OK, eller kanske mer än OK, att kasta och fiska med. I likhet med de sougayilangrullar som ingår i testet känns lixadan som en kvalitetsrulle, kastegenskaperna är goda och slirbromsen har en jämn funktion. Den fungerar både med flätad PE-lina och med monofil nylon.

Sådana stolligheter som att kasta med olika rullar för att mäta och se om kasten med den ena eller andra blir någon meter längre eller kortare håller jag inte på med så den som är intresserad av sådant får leta någon annanstans. 

Såvitt gäller rullens funktion betraktar jag den som mer eller mindre färdigtestad och resultatet är att den fungerar som den ska. Det som återstår innan rullen kan få ett definitivt betyg är att se hur den håller över tid, dvs om och hur länge den fortsätter att fungera som den ska. Det kommer - förhoppningsvis - att dröja några år innan jag är beredd att uttala mig om den saken. Hittills har jag inte noterat något som ger mig anledning tro att den ska packa ihop eller börja krångla inom den närmaste tiden. 

Nu är alltså planen att fortsätta att fiska med rullen men jag kommer antagligen inte att skriva om den på ett bra tag. Den som tycker att Lixada verkar vara ett vettigt lågprisalternativ och som inte vill vänta tills jag är färdig med mitt testande så är mitt råd att det är en rimlig risk att lägga de cirka 350 kr som det kostar att få hem en rulle. Den är trevlig och trygg att kasta och fiska med. Om den sedan kommer att kunna gå i arv från far till son vill jag låta vara osagt. 

Testrapport

 

Såvitt jag kan erinra mig har jag inte gjort ett enda kast med haspelutrustning hittills i år. Det är det hittills mest påtagliga resultatet av mitt pågående test av lågprofilrullar. Jag har alltså använt testrullarna i alla lägen där jag annars mest hade fiskat med haspel och annars med någon av mina runda ambassadeurer.

Några större överraskningar har jag hittills inte råkat ut för. Märkesrullarna - ABU Garcia och 13 Fishing - fungerar klockrent. Lixada och Sougayilang likaså. Den övriga kinaimporten är en blandad kompott. Några av rullarna kastar bra, någon OK och någon mindre bra. Dessa rullar har samma typ av slirbroms med en bromsskiva i okänt material och ojämn funktion. Trots närmast identisk konstruktion är de något olika (men samtliga högt) specade. Uppgifterna om slirbromsens kapacitet kan för dessa rullars vidkommande saklöst lämnas utan avseende.

Att jag (inbiten haspelfiskare) har en förkärlek för monofil nylonlina är väl bekant för bloggens läsare. Det gäller numera även för lågprofilrullar. De av rullarna jag hittills testat med både 0,24 mm PE-lina och 0,30 mm nylon har kastat bättre med nylonlinan.

Testrapport - 100-rullar "unboxing"

 

Många rullar blir det men inte riktigt hundra (vilket väl är vad jag är) utan rubriken syftar på testets två minsta rullar; Sougayilang LV 100 (en Sougayilang med modellbeteckning!) och Daiwa PR 100. 100 indikerar i båda fallen storleken (testets övriga rullar är, mer eller mindre, i 200-storlek). Att det sedan, som så ofta när det handlar om sportfiskeutrustning, inte finns någon standard utan en 100-rulle från en tillverkare kan ha samma linkapacitet och väga lika mycket som en annan tillverkares 200-rulle är som det är...

Sougayliangrullen väger 200 gram och tar 100 meter 0,30 mm monofil nylon eller FC-lina medan den lilla daiwan väger 190 gram men anges ta 110 meter 0,31 mm lina, således cirka tio meter mer. I testet råder likabehandling och båda rullarna har fått Sufix Herculine 0,24 mm påspolad.

Båda rullarna är magnetbromsade. Slirbromsen på sogayilangen är specad till 4 kilo medan daiwans maximala bromskraft anges till 5 kilo. Utväxlingen är 6,3:1 för båda rullarna och sougayilangen skryter med 10 kullager mot daiwans blygsamma 3. Båda rullarna har IRL.

Båda rullarna känns bra att hantera. Tumtangenter och övriga reglage känns distinkta. Stjärnhjulet och reglaget till magnetbromsen på sougayilangrullen klickar när man vrider på dem medan daiwans reglage är tysta. Reglaget till daiwans magnetbroms är fnuligt och svårt att komma åt för en karl med stora labbar och normaldålig finmotorik. Båda rullarna har dubbelvev med vevknoppar i någon slags hårdgummiliknande material. Linuppläggningen på båda rullarna är jämn och fin.

Faktum är att sougayilangen ger ett mer påkostat intryck än daiwan (och jag gillar den mellanblå färgen) men det återstår att se vilken rulle som fungerar bäst på, kort och lång sikt...

Testrapport - Fiorky

Visserligen är testet i sin början men redan har jag hunnit göra intressanta iakttagelser som jag vill dela med mig av. Så här gick det när jag tog ut Fiorky.

En rulle som är hopplös att kasta med...  

Jag började med att kasta en 27 grams Gladsax kustwobbler (med ett ABU Veritas 10´2´´ spö), något som är ganska snällt mot rullen med visar om det går att kasta långt med den. Det gjorde det inte. Det gick att kasta, men för att inte drabbas av backslag var jag tvungen att ställa in såväl magnetbroms som spolaxelspänning extremt defensivt och ändå bromsa med tummen och då blev naturligtvis kastlängderna inget att skriva hem om. 

Att (med ett sjufotsspö) kasta lättare beten med större luftmotstånd (än en kustwobbler) var inte heller roligt. Jag                                                               testade med en fyratums Storm Largo      Shad (11 gram) på en 5/0 offsetkrok (oförtyngd). För att inte genast få backslag tvangs jag ställa magnetbromsen nära max och dra åt spolaxelspänningen så hårt att det går trögt att veva. Med de inställningarna gick det att kasta men inte längre än 10-15 meter.

Jag är en hyfsat kompetent kastare och jag hade verkligen gett den här rullen en sportslig chans (och två gånger skruvat isär den får att se om någon justering eller förbättrad smorning kunde hjälpa upp

...och en rulle som kastar utan problem.

 Kan du se skillnaden?

det hela) men tyvärr så höll den inte måttet. Jag var färdig att lägga den i  men så fick jag för mig att se om den fungerade bättre med monofil nylonlina. Sufixlinan transplanterades till en annan rulle och Fiorkyns spole fylldes med Fladen Vantage 0,30 mm.

Vad hände? Jo, på ett 6´6´´ spö var det plötsligt helt problemfritt att kasta med rullen. Med såväl ett spinnerbait med trailer som med en skedspinnare kastade rullen utan några som helst tendenser till backslag och jag kunde frigöra spolaxelspänningen och ställa in magnetbromsen på ett lågt värde utan att något annat hände än att kastlängderna ökade.

Vad ska man dra för slutsats av detta? Att rullen är dålig som inte fungerar med en PE-lina? Att nylonlina är bättre än PE-lina? Att nylonlina är ett bättre linval till den här rullen? 

Nå, Fiorkyn var som sagt, innan linbytet, nära att få lämna testet och förpassas till skrotlådan men får nu en ytterligare chans. Dessutom tänker jag testa även övriga rullar i testet med samma nylonlina.

Testrapport - BearKing 2022ECOI Venom "unboxing och provkastning

 

I den typ av kartong som tycks vara standard för kinarullar levererades ytterligare ett testobjekt, denna gång inte bara med modellbeteckning utan en extra lång och krånglig sådan. Och en till, för i faktarutan på kartonggaveln anges "Model - VN200". 

Kartongens innehåll var en till synes välgjord och estetiskt tilltalande lågprofilrulle med snygga detaljer som vevknopparna av gummikork. 

Allt känns bra när jag hanterar rullen. Den är tyst och tight och verkar vara vettigt smord så jag bryr mig inte om att öppna den.

Utväxlingen är förhållandevis måttliga 6,5;1. Slirbromsen anges kunna bromsa upp till 7 kilo och tydligen sitter det 12 kullager på olika ställen i rullen och ett IAR-lager. 

När jag första gången skulle kasta med rullen rådde en frisk bris som kom in över Ålands hav, alltså motvind. Möjligen var detta orsaken till de skatbon jag drabbades av men även när jag begett mig till ett ställe där det var lä blev det ganska omgående ett nytt skatbo. Som framgår av bilden ovan är linuppläggningen väldigt "tät" och jag misstänker att linan (Sufix Herculine 0,24 mm) gräver ner sig och fastnar i underliggande linlager. Till nästa försök blir det 0,30 mm monofil nylonlina...

Testrapport - Billings AS200 "unboxing"

Ännu en snorbillig kinesisk no name-rulle (för Billings är inte för mig något "namn", i vart fall inte i bemärkelsen inom sportfiskevärlden etablerat varumärke). Detta sagt är rullen, som nådde mig i en sedvanligt tilltryckt kartong av sedvanligt enkel beskaffenhet, snygg och proper och ger intryck av att vara hyfsat väl ihopkommen. Kort sagt så skulle den mycket väl kunna säljas som en budgetmodell av något av "namnen" med sagda namn påklistrat eller ditritat på säväl rulle som kartong men då hade jag väl, å andra sidan, fått betala minst det tredubbla av vad jag gav för min Billings...

Rullen är av svart plast (förmodligen i någon mån grafitarmerad ABS) och har en blank finish. Spolen, i aluminium, och reglaget till spolaxelspänningen kan fås i fyra olika färgaccenter och jag valde den blå. Allting känns OK när jag hanterar rullen men jag ger, som jag har för vana, spolaxellagren någon droppe tunn olja och droppar litet liquid grease på evighetsskruven. Det känns som om den här rullen legat i något lager rätt länge och slirbromsen kräver en del massage innan den fungerar som den ska. Förmodligen skulle den må bra av att demonteras, göras ren och smörjas upp med lämpligt fett men det får vänta. Fast kanske inte så länge för det känns och låter som om dreven skulle må bra av litet färskt fett...

Tumtangenten är distinkt och utan glapp. Den frikopplade spolen snurrar på som den ska. Stärnhjuet och reglaget till magnetbromsen klickar med spolaxelspänningsreglaget är tyst. Dubbelvev av normalmodell med knoppar av ett hårdgummiliknande plastmaterial som känns helt OK.

Rullens utväxling är 6,3:1 och den anges vara försedd med 18 (varför?) kullager och har IAR. Slirbromsen är specad till 8 kilo. Linuppläggningen är utan anmärkning. Spontant gillar jag den här rullen. Bortsett från den absurda mängden billiga kullager så ger den ett robust intryck. Designen är diskret och dess storlek och form gör att den ligger väldigt bra i min hand och såväl vev som reglage är rejäla och ergonomiskt vettiga. Så jag håller tummarna för att den ska vara bra att kasta och fiska med och att den ska hålla.

Jag är inte perfektionist men jag kunde ändå inte släppa tanken på drevens och slirbromsens smorning så jag tog mig tio minuter att skruva isär rullen. Det var tur, för pinjong- och huvuddreven var kemiskt rena från fett. Man har helt enkelt skruvat ihop rullen utan att smörja dreven! Och om det fanns någon kvalitetskontroll på rullfabriken har den låtit detta passera. Slirbromsen föreföll även den aldrig ha blivit smord. Jag gav dreven litet ptfe-

fett och smorde det rejäla (men enda) bromsbelägget med Cal´s. Så nu fungerar slirbromsen perfekt och jag har sannolikt förlängt rullens livslängd betydligt jämfört med vad som skulle varit fallet om den hamnat i händerna på någon som bara satt igång att fiske med den tills den gav upp. Så ta som regel att alltid kolla hur en ny rulle är smord! Hur det förhåller sig med de enligt uppgift 18 kullagren vill jag helst inte tänka på. Är även dessa osmorda så lär de ju rosta ihop ganska snart...