Genialt?

Att trekrokar är bland det värsta jag vet känner ni som läser bloggen till och genom åren har jag testat många alternativ. Här är ett, för mig, nytt som naturligtvis också måste prövas.

Dubbelenkel

Krokar är, om inte ett rent elände så i vart fall, ett nödvändigt ont. Nödvändigt därför att det måste finnas något för fisken att fastna på. Ont eftersom krokar saknar omdöme och urskillningsförmåga och därför fastnar i allt möjligt. Så långt möjligt bör de därför undvikas men med färre än en krok är det svårt, för att inte säga omöjligt, att fiska.

Mitt favoritbete har länge varit jiggen. Utan sk stingers. Bara en enkelkrok som sticker upp från betets rygg och därför fäster bra i fiskens överkäke men går fri från bottnen. Men åtminstone större beten av jiggtyp - som det på bilden ovan - har ofta en trekrok monterad under buken, dvs som gjort för att fastna i vad för slags elände som nu kan ligga på bottnen. Den kroken tar jag saklöst bort. (Har jag sagt att jag avskyr trekrokar?) 

Men... kanske ändå att det är bra att ha en krok även där? Fast en gädda hugger ju normalt tvärs över betet och då borde den ju fastna i den krok som sitter på ryggsidan? Nå, inför vårvinterns eventuella försök på gädda så har jag kompromissat med min övertygelse och ersatt trekroken med en enkeldito. Grundtipset är att detta kommer att leda till att jag ganska snart blir av med betet. Skulle så inte ske så får jag väl se på vilken krok de gäddor jag får upp sitter fast.

Onödigt (?) bling

Två av mina käpphästar är att vi vet väldigt litet om hur fisken uppfattar våra drag och ännu mindre om vad det är som förmår dem att hugga (eller att låta bli att hugga). Här har, med andra ord, fantasin fritt spelrum och varje sportfiskare - han må tro att han är fullkomligt rationell - tror på saker som definitivt inte är vetenskapligt bevisade (och förmodligen inte heller går att bevisa). Själv är jag naturligtvis inte ett dugg bättre. Jag tror fullt och fast på att färgen rött lockar eller retar rovfiskar till hugg. Jag tror också att en krok med någon form av klädsel - dun, lysmassa eller en bit kulört plastslang - kan vara den detalj som får trög fisk att falla till föga. Att jag är medveten om att min tro vilar på lösan sand spelar ingen roll, den kan ändå försätta berg!

Så mycket bättre! De fiskar som ignorerade det här draget när det bara var silverfärgat och försett med en naken krok hugger nu utan att tveka.

 
 

Nyttomaximering

Nyttomaximering är ett användbart koncept. Enkelt uttryckt handlar det om att hitta den optimala avvägningen mellan den nytta man kan förvänta sig av någonting och kostnaden för samma någonting. Nu är krokar inte så himla dyra, men beten kan vara det och i vid bemärkelse kan den tid man får ägna åt att rensa sitt bete från skräp eller att lossa det från olika saker det fastnat i istället för att ägna samma tid åt fiske som en kostnad. Tid, heter det, är pengar. (Vi, som inte är intill idiotins gräns kapitalistiskt indoktrinerade, vet att tid är mer än pengar och oändligt mycket mer värdefull.)

Men för att återgå till fiske, beten och krokar... Vobblaren ovan är tänkt att illustrera hur jag tillämpar nyttomaximering. De båda trekrokar vobblaren var försedd med när jag köpte den har jag lagt i min stora burk med trekroksskrot (som jag när den är full antagligen får tömma på återvinningscentralen...). Istället har jag ersatt kroken under buken med en enkelkrok (för att minimera risken att den fastnar i något oönskat) och i den bakre öglan har jag satt en dubbelkrok med spetsarna uppåt. Antalet krokspetsar har alltså reducerats till hälften. återstår gör nu bara att nypa in hullingarna.

Fladen Maxximus Harpax

Jag låter Fladen Fishing själva beskriva sin lilla vobblare Harpax:

MAXXIMUS HARPAX är ett sjunkade bete med flera egenskaper för att locka till hugg. Vid spinnstopp vaggar den förföriskt och vid normal inspinning har den en läckert simmande gång. HARPAX är även grym som både jerkbete och kustvobbler. Havsöring, lax, gädda, abborre, gös, havsabborre, regnbåge... Listan över predatorer som vill sätta tänderna i HARPAX kan göras lång!

Den enda egentliga invändningen jag har mot Harpax är de två trekrokarna som gör att den fastnar i tång, sjögräs, håvgarn och allt annat möjligt utan att i gengäld göra krokningsegenskaperna bättre. Den som gillar bottennapp och ett lossa trekrokar från jackor, fingrar och annat eller tror att de är nödvändiga för att fisken ska fastna på betet kan ju använda Harpax som den är. Vi andra vet hur man avhjälper problemet. Eller, om man så vill, konstruktionsfelet.

Så här vill jag ha mina kustvobblare. Då kan man fiska dem över grunda bottnar utan problem.

Kontraintuitivt

Minns ni Toyotareklamen? Den om att saker och ting inte alltid är som man tror? Den borde någon (Rosa Mannen?) lägga ut på youtube... Hur som helst så hade Toyota rätt. Mycket i vår tillvaro och särskilt inom fisket är, som man numera säger, kontraintuitivt. Eller inte som man tror.

En film av en man som skådat ljuset.

Man skulle, intuitivt, kunna tro att det är bättre med tre krokar än med en och, således, att en trekrok är att föredra framför en enkeldito. Så tror många, faktiskt en överväldigande majoritet. Men det spelar ingen roll. Verkligheten är ingen demokrati.

Något om krokar

En amatörfiskare (han kallar sig så och är en) efterlyste i en kommentar till det här inlägget mina synpunkter på vilka och hur stora krokar man bör använda om man inte håller tillgodo med de fabriksmonterade trekrokar nästan alla hårdbeten man köper är försedda med. Om det har jag en del att säga.

Krokvalet är en fråga av och om vikt.

Handlar det om en lätt välbalanserad liten vobblare, till exempel en Rapala vars gång testats från fabrik, är en rimlig utgångspunkt att de krokar man väljer bör ha samma vikt som fabrikstrekrokarna. En känslig våg är därför bra att ha. Handlar det om skeddrag eller genomlöpare så är det oftast en fördel om/att de får livligare gång med en lättare enkelkrok. Rör det sig, slutligen, om en (sked)spinnare så är det överhuvudtaget inget problem.

Observera att det bara är när det hela verkligen är optimalt från fabrik som vikten av originalkrokarna är relevant. Många vobblare får avsevärt bättre balans och gång om man mekar litet med dem...

De faktorer som påverkar en enkelkroks (naturligtvis även dubbel- och trekrokars) vikt är, främst, storleken och godstjockleken. Från materialets densitet kan vi, då det ju genomgående handlar om stål, för enkelhets skull bortse. Om vi har två krokar av samma fabrikat och modell så är en #2/0 tyngre än en #2. Jämför vi två olika krokar i #2 så är den med grövre gods tyngre än den tunnare. Inte direkt raketvetenskap...

Storleken har betydelse

Vad gäller krokstorlek kan alltså vikten vara en faktor av betydelse. Viktigast - och det här är långt ifrån alltid något betestillverkarna fått till på rätt sätt - är dock att kroken är korrekt dimensionerad för att på ett bra sätt fullgöra sina primära funktioner, dvs få en huggande fisk att fastna och sedan hålla tills fångsten är bärgad. Klarar kroken inte det så spelar inget annat någon roll.

Generellt kommer man att vid övergång från tre- till enkelkrok att välja betydligt större storlekar. En tumregel kan vara att krokarna ska ha ungefär samma vidd, dvs att spannet mellan krokspets och skaft på enkelkroken blir jämförbart med avståndet mellan krokspetsarna på den trekrok den ersätter. På bilden till vänster ses ett exempel på detta. Notera att avståndet mellan krokögla och krokspets är detsamma på de båda krokarna. Utgår man från den "formeln" så får man en krokbestyckning som, åtminstone i mina ögon, visuellt harmonierar med betet (men det är, som alltid, något som ligger i betraktarens öga).

Eftersom resultatet oftast blir en enkelkrok i större storlek och grövre gods än den trekrok den ersätter är hållbarheten mer eller mindre en icke-fråga (men var uppmärksam på för klena fjäderringar och byt sådana vid behov). (Den vakne läsaren inser här att vi har en ytterligare  faktor att beakta när det handlar om vikten av det som avlägsnas jämförd med vad det som montera väger.) Någon kanske tycker att krokarna under buken på vobblarna ovan ser väl stora ut men tro mig, inte ens den minsta snipa har några som helst problem att gapa över dem...

I övrigt så handlar det, som nästan alltid inom sportfisket, om att pröva och misslyckas tills man blir nöjd med resultatet.

Varför inte?

Varför levereras beten så gott som alltid med, mer eller mindre adekvata, trekrokar monterade? Det är en fråga jag, efter att ha ersatt de fabriksmonterade trekrokarna med enkel- eller dubbelkrokar på en ny vobblare alltid ställer mig. Svaret är förstås att de flesta vill ha just trekrokar. Men inte alla. Den lilla vobblaren på bilden fiskar jag helst med bara en enkel eller dubbelkrok i den bakre öglan, i vart fall när det är kustfiske efter havsöring på grunt vatten jag ägnar mig åt eller om jag är ute efter gädda eller abborre i ett vegetationsrikt vatten.

Lösningen för min del blir därför att, mer eller mindre rutinmässigt, ta bort de krokar som sitter på ett nytt bete när jag packar upp det. Ungefär som man plockar bort (helst alla) nålarna ur en ny skjorta. Men varför inte leverera betena utan krokar? Då skulle man heller inte behöva alla de förpackningar och krokskydd som nu bara - i bästa fall - går direkt till återvinning och annars bidrar till det växande globala sopberget eller hamnar i vattnet och omvandlas till microplast? Och jag skulle slippa alla dessa trekrokar som jag samlar i en burk.

Låter det som en utopi? Betänk då att beten av mjuk plast vanligen säljs utan krok. 

Fladen Fishing Maxximus Predator Conrad Original

Att Fladen Fishings, vanligen kallat Fladen, utbud innehåller produkter av varierande kvalitet har jag flera gånger skrivit. Till höjdarna hör vobblaren Fladen Fishing Maxximus Predator Conrad Original, gemenligen kallad Conrad. Den hör till de vobblare som jag misstänker är tillverkade av kinesiska Kingdom (eller åtminstone i samma fabrik som dessa) och håller samma höga kvalitet som de produkter från Kingdom jag kommit i kontakt med. Nu tycks Conrad, som varit med i åtminstone ett tiotal år, vara utgången men kan fortfarande hittas och då ofta till reapris.

Conrad är en vobblare av samma typ som Bomber, gamla ABU Killer med många flera och, således, en mer än beprövad design. Med sina 37 gram är den 16 cm långa vobblaren kastvänlig och gången är mycket bra (se den ovan länkade filmen).

Min abborrfärgade Conrad som fått de i och för sig fina originalkrokarna som, dessvärre inte bara är tre till antalet utan även av trekroksmodell (vilket enligt min mening är åt helsike för många spetsar att försöka få loss ur såväl gäddgap som håvgarn) utbytta mot Mustad Kaiju Inline enkelkrokar får nog hänga med på morgondagens abborrfiske för gäddorna brukar också vara där och ute just efter de randiga.

Guglielmo Marconi...

 ...räknas, i konkurrens med bla Tesla, som radions uppfinnare. Just nu lyssnar jag på Radiosportens sändningar från OS i Paris men tekniskt sett, eftersom jag, via Bluetoth, kopplat datorn till min stereo så är det inte radio jag lyssnar på, men det kan vi i sammanhanget lämna därhän. Det låter och känns som radio och ville jag att det även skulle vara radio så kunde jag resa på mig och knäppa på min gamla FM-tuner. Men det ids jag inte. Dessutom är jag strängt upptagen.

Just det att man kan vara strängt upptagen med en sak samtidigt som man lyssnar på något annat är en av radions förtjänster. Själv föredrar jag också att följa sport via radio snarare än via TV. Det har delvis att göra med att när jag var grabb var TV:n svart/vit och hade en tämligen grynig bild. När matcher från Davis Cup sändes såg man sällan bollen och hur det var med pucken när Tre Kronor spelade ska vi inte tala om... Bandy visades inte i TV på den tiden, det hade helt enkelt inte fungerat.

En annan orsak är att jag jinxar Sverige (eller vem jag nu håller på) när jag tittar men när jag följer dramatiken via radio brukar det oftast gå bra. Jag vill betona att detta inte är vidskeplighet utan ett statistiskt faktum. Så jag kommer att lyssna på unge hr Möregårds pingisfinal. Troligen via bilradion för när det hela är avgjort tänker jag göra några kast efter gädda. Det jag hittills varit upptagen med samtidigt som jag lyssnar var nämligen att nypa in hullingarna på gäddbeten.

Tyttelys 2.0

Enkelkrok är vad jag helst använder när så är möjligt. Den klassiska tyttebärskroken har i många år varit min favorit som såväl upphängarbete som krok på pilkar och drag vid havsöring- och makrillfiske. För några veckor sedan, när jag inhandlat en ask med mjuka plastpärlor i diverse färger och storlekar, fick jag infallet att uppgradera en tyttebärskrok genom att trä en liten lyspärla intill själva tyttebäret.

Ett problem med tyttebärskrokarna är att de (såvitt jag vet) inte finns i större storlekar. Inget problem vid fisket efter makrill och havsöring, men inför en norgeresa där jag hoppas få kontakt med diverse torskfiskar och annat känns det som om grövre krokar vore på sin plats. Så jag tog några Kumho O´Shaugnessy #2/0 och trädde mina plastpärlor på krokskaften. Det ser bra ut och någonstans har jag några förpackningar 4/0:or liggande.

 

Tyttelys - Minisemesterrapport 3

Mål brukar jag undvika att sätta upp, i vart fall när det gäller mitt fiske som mest går ut på att... fiska. Inte för att just få något utan för att... fiska. Vara ute och ha det bra. Inte heller min pågående minisemester har något egentligt mål (om nu inte Lysekil var målet) och jag har just bestämt mig för en fjärde tältnatt. Skälet? Det ska bli åska och regn på efternatten! Sådant väder upplevs bäst i tält, det är i alla fall min bestämda uppfattning.

Mitt mållösa fiskande ägnar jag mer förströdd uppmärksamhet. Just nu sitter jag (ensam) i campingens kök där det finns elurtag och jag har haft några samtal med en klient och med en domstol, mailat in en inlaga till hovrätten och ett meddelande till en tingsrätt att jag är tillgänglig för förhandling ett visst datum. Men man får inte arbeta för mycket, inte när man är på minisemester, så när jag borstat tänderna blir det ännu ett försök på makrillen

Alla vet att det enda som egentligen spelar någon roll när det handlar om makrillfiske är om makrillen är "där eller inte. Är det den så får man fisk - hur eller med vad man fiskar är av underordnad betydelse - men är den någon annanstans så blir man utan. Detta faktum hindrar förstås inte att man benhårt tror på  vissa saker. Själv tror jag på tyttebärskrok. En annan sak jag tror på är lyskrokar. I går, efter kvällswhiskeyn, uppfann jag Tyttelys. En tyttebärskrok kompletterad med en självlysande mjuk plastkula. Lysande.

Känns bra

Sakta men säkert fortskrider min utrotningskampanj mot trekrokar och hullingar. Den började för ett decennium sedan med de kustvobblare jag använder till mitt havsöringfiske, fortsatte med genomlöpare och skeddrag till samma fiske och har nu nått min arsenal av gäddvobblare.

Bland UL-betena är de flesta av skeddragen monterade med enkelkrok från fabrik så där handlar det mest om att nypa in hullingar. De flesta av mina saltvattenspilkar har fått trekrokarna utbytta mot enkelditon eller hjälpkroksmotage (assist hooks). Jiggskallarna har enkelkrok från början så där handlar det, återigen, om att nypa in hullingar.

Det känns bra!

Mustad Kaiju

I min jakt på enkelkrokar lämpliga till gäddvobblare har jag nu funnit Mustads krok Kaiju. Den är avsedd för popperfiske efter arter som tonfisk och liknande, smidd i högvärdigt stål och ungefär så rejäl som en krok kan vara. Den finns i storlekarna 2/0, 4/0 och 6/0 av vilka främst de två första är relevanta för gäddfisket. 59 kr för en sju- till fempack är inte snorbilligt men för de här krokarna är jag beredd att betala det.

Nedan är kaijukrokarna uppradade efter kragnummer med en fladenkrok i storlek 2/0 och en tiokrona som referensobjekt.

 

Om snålheten och visheten

Att det är de små, små detaljerna som gör´et och att snålheten ofta bedrar visheten är två sanningar som tjänat mig väl. I sportfiskesammanhang är det vanligt att folk lägger en smärre förmögenhet på en avancerad rulle, något mindre på spöt (som är viktigare) och spenderar friskt när det handlar om drag för att sedan börja bli ekonomiska när det handlar om jämförelsevis billiga saker som lina, beteslås och krokar. Men om linan går av, beteslåset upp eller kroken rätas ut har man ingen glädje av sin superduperrulle med datorstyrd slirbroms med belägg av hyperkryptonit utan man står där som det fån man är.

Samtidigt får det finnas gränser. Tillverkarna får inte köra upp oss hur mycket som helst. Min gräns ligger någonstans mellan Owners och Fladen Fishings sk inline enkelkrokar (alltså enkelkrokar avsedda för vobblare).

Att Owners krokar är av högsta kvalitet utgår jag ifrån. Står det Owner, Mustad eller VMC på en krokförpackning behöver man inte fundera över annat än om modellen och storleken är rätt. Med Fladen vet man inte så noga men mycket i deras sortiment är helt OK eller rentav förträffligt. Rakt av kan jag inte se någon egentlig skillnad, åtminstone ingen som ger mig anledning tro att den ena är väsentligt bättre eller sämre än den andra när jag granskar en krok av vardera märket.

Tittar jag på förpackningarna och prislapparna är skillnaden uppenbar, för att inte säga brutal. För futtiga fyra (4) ownerkrokar fick jag punga ut 39 kr. I fladenpåsen, som kostar 25 kr, ligger det 15 krokar. En Owner kostar allts 9:75 medan man får en krok från Fladen för 1:80, men låt oss runda av och konstatera att kroken från Owner kostar fem gånger så mycket. Skulle det visa sig att de i praktiken är lika bra är man, kort sagt, ekonomisk idiot om man väljer de dyrare krokarna. Skulle de billiga krokarna visa sig vara usla är man idiot om man väljer dem (och det även om de vore gratis). Intressant blir det om det, vilket ju är fullt möjligt, förhåller sig att båda krokarna är fullt användbara men de dyrare bättre. 

Är man beredd att betala hur mycket som helst för att få det absolut bästa eller väger man prestanda och kvalitet mot vad man får betala? Hur mycket bättre måste då något vara för att ett fem gånger så högt pris ska vara motiverat?

Förenklad matematik

Från gårdagens premiärbesök på Roslagens Fiske & Fritid fick jag med mig hem, bland annat, två förpackningar Owner S-75M in-line enkelkrokar i storlek 1/0. Vad gäller kvaliteten har jag inga funderingar. Krokar från Owner, Mustad och VMC är alltid så bra som krokar någonsin kan bli. Priset, däremot, kan ifrågasättas. 4 krokar för 39 spänn blir, enligt min matematik, en tia per krok. Motsvarande krokar från Fladen Fishing kostar 25 spänn för 15 krokar, dvs mindre än 2 spänn per krok.

Nu blir det intressant. Är Owners krokar verkligen fem gånger så bra som fladenkrokarna eller. åtminstone, tillräckligt mycket bättre för att motivera ett (drygt) fem gånger så högt pris?

Ytterligare förenkling

De sk hjälpkrokarna (assist hooks) är en nymodighet och därför något som har förutsättningar att bli populärt. På lattjo ersatte jag de tre trekrokarna på en vobblare med två hjälpkrokar och det ser rätt vettigt ut (men jag tror nog att jag kommer att byta ut den bakre hjälpkroken mot en 1/0 enkelkrok direkt i fjäderringen.

edit 240518

Nu ser det bättre ut! Owner S75-M 1/0 i aktern och matchande hjälpkrok i kortare tafs under buken. Ska testas i helgen.

Fina små pilkar från Sougayilang

De här pilkarna, som finns i såväl lättare som tyngre versioner än de 35-grammare jag valt, levereras

"nakna", dvs man får själv och efter eget huvud förse dem med krokar.

 

En hundring (102:-) kostade det här setet med 33 grams pilkar. De är de mest kompakta beten jag sett. Kastar som gevärskulor och sjunker snabbt. Finishen och krokarna är i toppklass.

Kinesiska varor är ofta, åtminstone i praktiken, no-name, dvs företagen som tillverkar och säljer dem har namn men de är på kinesiska och obegripliga och outtalbara för oss vare sig de är skrivna med kinesiska eller västerländska tecken. Ett företag som skiljer ut sig i detta avseende är Sougayilang. Att man råkat välja en logotyp som är i princip identisk med den runsymbol nazistiska SS använde får väl ses som någon slags olycksfall i arbetet...

Tidigare har jag köpt såväl lågprofilrullar som flugspön och diverse linor av Sougayilangs tillverkning och allt har varit OK. Nu har jag laddad upp med pilkar inför kommande kustfiskeäventyr och det som levererats ser mycket bra ut.

Förenkla 6

 I ett tidigare inlägg har jag sagt att jag ska köpa in och testa enkelkrokar särskilt avsedda för vobblare. I andra inlägg har jag beklagat mig över de fantasipriser sådana krokar betingar. Men så finns ju Fladen Fishing och deras sådana krokar är inte orimligt dyra (men jag skulle gärna se dem i 100-pack till ännu rimligare pris). Eftersom jag är om inte snål så i alla fall hyfsat sparsam blev det därför med just Fladens krokar jag började. Ett antal förpackningar i de två största tillgängliga storlekarna, 1/0 och 2/0, vilka enligt min uppfattning är de minsta som är lämpliga till gäddfiske (och det var just gäddvobblare jag tänkt förenkla). 

På bilderna ses de första vobblare som genomgått behandlingen, de större med 2/0- och de mindre med 1/0-krokar. Oundvikligen är enkelkrokarna något lättare än trekrokarna och detta påverkar, marginellt, vobblarens balans och flyt/sjunkegenskaper. Om denna påverkan är positiv, negativ eller saknar praktisk betydelse är upp till var och en att avgöra. Som jag ser det blir vobblarens gång något livligare men jag har svårt att se det som någon definitiv nackdel. Den som ärtvångsneurotisk (och dessutom inbillar sig att vobblarens egenskaper var optimala innan krokbytet) kan ju alltid väga krokarna och kompensera viktskillnaden med blyhagel på krokskaften eller blytejp på vobblarens buk...

Rakt av tycks krokarna vara av god kvalitet och tillräckligt vassa för att man ska kunna sticka sig på dem. Närmare omdömen om deras kvalitet får anstå till i höst. Några dyrare krokar tänker jag tillsvidare inte köpa.

Maxximus single

25,00 kr

Black Nickel Single Hook

Storlek:	Antal:
6	25
4	24
2	20
1	16
1/0	15
2/0	12

Prisutveckling

Svendsen undrar jag vem det är/var. Han har i alla fall gett namn till det danska företaget Svendsen Sport A/S som är eller var någon slags dansk variant av Pure Fishing. Fram till 2022 i alla fall då SSA/S köptes upp av det onda imp... Pure Fishing. Själva hann Svendsen, på sin tid, förvärva bla varumärkena D.A.M. och Ron Thompson. Men det är ointressant att försöka hänga med i svängarna. Det räcker med att veta att alla varumärken ägs av ett fåtal företag (som äga av ett gäng kapitalister) och att alla grejor görs där det för tillfället är billigast. Allt annat är skitsnack (marknadsföring) eller nostalgi.

Att jag kom in på svendsenspåret beror på några vobblare jag nyligen köpte på Gotlands bästa butik - Gårdsservice Gotland AB i Roma - som, tråkigt nog, håller på att avveckla sin avdelning med fiskegrejor. Vobblarna i fråga var försedda med röda prislappar på vilka det stod "29:-" vilket ju är billigt. Billigt var även det tidigare priset, 45 kr, som stod på den vita lappen. Men...

...när jag vände på förpackningen fann jag en knappt läsbar prislapp enligt vilken vobblaren en gång, någonstans, varit till salu för 19 kr. Uppenbarligen så har mina vobblare ett försvarligt antal år på sina nackar för det var bra länge sedan man kunde köpa en sådan för under tjugo spänn och prislappen det står 45 kr på ser rätt sliten ut.

Något annat varumärke än Svendsen Sport finns inte på förpackningen (eller vobblaren) och inte heller någon ursprungsmärkning så frågorna hopar sig. När tillverkades den? Var? Av vem? Men den fråga jag ställer mig är: Fångar den fisk?

I morgon ska jag hämta ett paket från Fladen Fishing med ett gäng enkelkrokar avsedda för vobblare. Sedan ska jag montera sådana på mina nya gamla vobblare från Svendsen Sport. Fredag är en sk klämdag (=fiskedag). Jag återkommer om det.