Favoriter i repris

 

I mina ögon är den här rullen - Cardinal 66, som kom -65... - en av de absolut mest väldesignade haspelrullar som någonsin tillverkats (och det gäller naturligtvis även syskonen 33, 44 och 77). Den är även en av de bästa rullarna någonsin och avgjort den rulle som haft mest betydelse för mig och min sportfiskarkarriär. Och det kan jag tacka Daiwa för. 

Under det sena sextiotalet och sjuttiotalet läste jag, närmast religiöst, Napp och Nytt när den (vanligen runt början av maj) kunde hämtas i de butiker som sålde fiskegrejor. Det var på den tiden sportbutiker (som då ännu mest sålde just sportprylar och inte kläder), järnhandlar, varuhus och butiker som var specialiserade på fiske- och jaktutrustning, ofta i kombination med repvaror. I Napp och Nytt tittade jag på och läste om Cardinal 66. För mig var det DRÖMRULLEN! Perfekt för det gädd- och kustfiske jag oftast ägnade mig åt. Men... den kostade för mycket.

Så - 1975 - kom Daiwa 2500C! Några år senare var rullar som inte hade utanpåliggande spole i stort sett osäljbara och jag kunde, för en struntsumma, på Forum i Uppsala köpa två Cardinal 66 och en Cardinal 66X. Jag har varken förr eller senare känt mig så rik som jag gjorde då.

De tre rullarna lever fortfarande i högönsklig välmåga och har under de år som gått fått sällskap av ytterligare 66:or, 77:or och 33:or. Cardinal 33 kom som något av ett sladdbarn tio år efter Cardinal 66 och är numera något av en kultrulle. Hur många Cardinal 66 som fortfarande används vet ingen men de är, i likhet med det mesta ABU tillverkade på den tiden om inte outslitliga så oerhört stryktåliga. Dessutom har ju de allra flesta fiskerullar en tillvaro där de är ute och fiskar kanske ett dussin gånger per år och annars ligger och vilar...

 

I ärlighetens namn så ligger även mina urCadinaler numera mest i skåpet, utom 33:orna. Däremot använder jag fortfarande mina japantillverkade ardinal C3, C4 och C5. 

Mitt inlägg om Cardinal är bloggens hittills mest lästa. 

Pancing

På indonesiska (om det nu heter så) betyder ordet pancing fiskespö eller fiske. Det är också namnet på en blogg som drivs av en seriös rullsamlare (som även har en youtubekanal). Den bloggen (och kanalen) följer jag. Det tycker jag att du också ska göra.

Det finns många saker att tycka om när det handlar om fiske. Gällde de bara att fånga fisk så hade jag lagt ner för flera decennier sedan (för efter millennieskiftet har fisket i Östersjöns kustvatten inte varit mycket bevänt med) men nu gillar jag att vara på stranden (utan att behöva bada eller äta glass) och då känns det rätt att ha ett spö i näven även om det just inte fyller någon funktion som fiskeredskap. Jag menar, att kasta är ju också roligt. Själv tycker jag att ett vackert kast är minst lika tillfredsställande som ett bra golfslag.

Men för att återknyta till pancing så måste man ju bara gilla en man som gör ett youtubeinlägg om hur vackert slirbromsen på en Cardinal 66 knarrar. Annars så har man missat något mycket väsentligt. Att jag inte begriper ett ord av vad han säger (utom ABU Cardinal) spelar ingen roll. Jag förstår honom perfekt!

Kultrullen nummer ett! Eller trettiotre...

Många av AB Urfabrikens i Svängsta rullar kan göra anspråk på epitetet kultrulle. Skulle någon kalla Ambassadeur 5000 för det så har jag inget att invända, inte heller skule jag protestera om någon kallade Ambassadeur 2500 för kultrulle. Abumatic är en kult för sig liksom de bland brittiska metare så populära 500-modellerna och nog förtjänar världsmästarrullen ABU 444/444A att kallas för kultrulle. För att inte tala om Record Sport 2100. Det var en tragedi när ABU förvandlades till ett varumärke för asienbyggda dussinrullar.

Men av alla kandidater är nog den verkliga kultrullen den lilla Cardinal 33, sladdbarnet i den ursprungliga cardinalfamiljen. Ingen av ABU:s haspelrullar - inte ens Suverän - är lika eftertraktad och att hitta en fungerande Cardinal 33 till en prislapp med färre än fyra siffror är i stort sett omöjligt. Jämfört med vad man får betala för nya kinarullar är det, sett till vad man får för sina pengar, billigt.

Cardinal 33-kulten är världsomspännande med starka fästen i USA och Japan men även i länder som Italien, Tyskland och Frankrike har den många entusiaster. Och det handlar inte bara om samlare utan framförallt om folk som fiskar med rullen och detta av den anledningen att den fortfarande är oöverträffad i sin storlek. Visst, D.A.M. Quick Microlite, Mitchell 308/408 och Daiwa SS Tournament 700 är alla rasande fina rullar men Cardinal 33 är i en klass för sig. Åtminstone som kultrulle betraktad.

Trots att ABU officiellt lagt ner tillverkningen görs det fortfarande nya rullar riktade mot japanmarknaden. Det finns även en tillverkning av sk eftermarknadsdelar som aluminíumspolar och annat. Så det finns alla förutsättningar att hålla liv i och fortsätta fiska med såväl de Cardinal 33 som tillverkades på sjuttiotalet som de av senare datum. Själv äger och fiskar jag med några rullar från ursprungsserien, dvs snart femtio år gamla men det är ingen ålder för en kvalitetsrulle. Slår man ut anskaffningskostnaden över tiden och räknar med vad man får betala per år så är sådana här rullar nästan gratis.

 

Record?

Jag är, som Karl-Bertils far uttryckte saken, kanske inte den rätte... Men hur mycket jag än uppskattar gamla, välbyggda, rullar blir jag förvånad när andra entusiaster öppnar sina plånböcker och är villiga att betala femsiffriga belopp. Man får väl se det som ett kvitto på att det var bättre förr? 13.900 kr, efter 35 avgivna bud, är rullen till vänster uppe i (på tradera) med över ett dygn kvar av auktionen. Suktar du efter en fabriksny ABU Cardinal 3 i originalkartong och har du bortåt 20.000 spänn som bränner i fickan så vet du... En ruggigt bra rulle är det, även om jag själv tycker att den identiska 33:an är snyggare.

Tänk om kapitalisterna som idag äger varumärket ABU fick för sig att relansera denna kultrulle? Verktygen lär finnas kvar (i japansk ägo). Vad skulle de nya rullarna i så fall kosta? Och hur skulle samlarvärdet på rullar som den på bilden påverkas?

För mig, som värderar rullar och annan utrustning som just utrustning, är frågor som de ovan rätt ointressanta. Detta sagt anser jag att värdet av en rulle som Cardinal 3/33 i nyskick är betydligt högre än nypriset på någon av de rullar som är av årets modell.

Hur var det nu Oscar Wilde sa? "A cynic is a man who knows the price of everything, and the value of nothing.” Det citatet är intressant inte minst eftersom det återspeglar hur man tänkte innan den fundamentalistiska kapitalismen blev världsreligion. Innan det fanns och erkändes andra värden än marknadspriset. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det var bättre förr.

Fiske 3

Minns ni - ni som var med på den tiden då ABU delat in det svenska sportfisket i numrerade klasser - Fiske 3? Den tiden då Napp och Nytt var Bibeln. Fiske 3... Saltstänkta klippor, tunga torskar och långrusande laxar var (och är) de bilder som framkallas för min inre syn. För mig och de allra flesta, vi som fiskade i de lättare klasserna Fiske 1 och Fiske 2, var det något spännande, mytiskt, jag nästan overkligt med den röda etiketten med trean. Spinn- och haspelfiskets tungviktsklass. Tvåhandsspön, grova linor och beten som kunde väga 60 gram eller mer.

För mig, haspelfiskare, var det Cardinal 77 som utgjorde själva sinnebilden för detta tuffa fiske. En fin rulle som fortfarande fungerar lika bra till det den är avsedd för, åtminstone för oss som fortfarande fiskar med nylonlina.

Dags igen!

Jag äger mer moderna rullar och åtskilliga som är betydligt äldre men ingen som är bättre, i vart fall inte när det är dags att ge sig ut till kusten med ett niofots spö och jaga silver. Suverän i all ära, men själv håller jag de japanbyggda C-cardinalerna för de bästa haspelrullar ABU någonsin tillverkat. Så nu, när ytvattnet börjat kallna såpass att det är dags för havsöring, tas den här rullen åter i bruk.

På utsidan bär den spår av åtskilliga säsongers fiske men inuti är den som ny. Eller bättre än nu, för den fina snäckväxeln börjar bli lagom inkörd. Det ändlösa vevande som är förknippat med havsöringfiske vid kusten är när en rulles drev verkligen får visa vad de går för. Dreven och linföraren (som på de här rullarna är av något keramiskt material). Spolen är fylld med Nanofil (0,20 eller 0,193 mm) och innan jag börjar kasta så skarvar jag på två spölängder 0,33 mm FC-lina. Det är svårt att önska sig något bättre.

Ny lina

Cardinal 66 tillverkades såpass länge att den finns i ett antal varianter. Förutom rent kosmetiska skillnader som hur plattan som det står "Cardinal 66" på ser ut och var den är fäst så är det spolarna och veven som skiljer sig åt. Det här är den konfiguration jag gillar bäst, metallspole och vev med T-handtag.. I övrigt är det bara att titta (på tex den kraftigt dimensionerade spolaxeln i svenskt rostfritt stål)och njuta. Visst är det litet vemodigt att sådana här rullar inge tillverkas längre men å andra sidan så lär de som gjordes hålla länge än och den som tröttnat på modernt kinasmäck kan fortfarande komma över en eller några strycken svenskbyggda kvalitetshasplar. Billigt. Löjligt biulligt med hänsyn trill vad man faktiskt får för pengarna.

Nu har Cardinal 66:an fått ny lina inför säsongen. Spolen tar 200 meter 0,35 mm monofil nylon och det är vad jag spolat på (Sufix XL Strong). I vanlig ordning har jag skarvat på dryga två spölängder grövre lina (HiSeas Grand Slam 0,45 mm). Det började jag med på den tiden jag fiskade torsk på skrovliga bottnar från Norra vågbrytaren i Visby hamn. Där stod man oftast så till att man var tvungen att lyfta fisken i linan. Fortfarande gör jag så nästan oavsett lindimension. Vid tex havsöringsfisket kanske huvudlinan är 0,22 mm med 0,30 mm slaglina. Då kan jag ladda kasten maximalt även med ett tyngre drag och får bra kastlängder. 

Det var Daiwa som slog ihjäl urcardinalen. När silverserien med sin fräcka design och utanpåliggande spole slog igenom blev det plötsligt mer eller mindre omöjligt att sälja traditionellt designade rullar. Inom bara några år hade alla de ledande tillverkarna (och de övriga tillverkarna också) kopierat Daiwas koncept och kvarvarande rullar mer rotorkåpa realiserades. Men faktum är att den designen fungerar lika bra och i många fiskesituationer är det snarast en fördel att ha en kåpa som skyddar spolen (och linan). 

Nu, ungefär fyra decennier efter paradigmskiftet, kan jag konstatera att mina gamla cardinaler hållit bättre än jämnåriga eller yngre daiwamodeller (och då är ändå Daiwa, särskilt när det handlar om rullar från den tiden, definitivt ett kvalitetsmärke).

Med en Cardinal 66 och en Cardinal 33, helst med några extra spolar, och bra nylonlinor är man väl rustad för i stort sett allt man kan få på sin krok vid spinnfiske eller mete i svenska vatten.

Best ever

Man är, det är oundvikligt, ett barn av sin tid. Om man är ett förtjusande sådant är mer osäkert, men det får andra avgöra. Vid min ålder inser man att det var bättre förr. Det är bara att gå till sig själv.

Uppväxt under rekordåren, då Sverige var världens rikaste land, så har man naturligtvis en något annorlunda syn på saken än vad de som växer upp idag har. Det är inte märkligare än att min uppväxt och mina därav följande värderingar är annorlunda än min föräldragenerations.

Alan Hawk och andra må höja Suverän till skyarna, men den svenska tillverkningen av haspelrullar peakade när Cardinal 66 kom till.

Att av egen erfarenhet veta att man kan leva och ett civiliserat samhälle kan fungera utan mobiltelefoni, internet, sociala media, skräp-TV, made in China och an massa annat som idag är självklarheter är en styrka.

Visserligen var jag bara ett barn, men jag fattade att Kubakrisen var allvar, jag minns Kennedymorden, Pragvåren, Watergate och en massa annat som vuxna människor idag inte har en susning om. Så visst fanns det mycket elände då även om vi inte hade någon klimatkris. Kvicksilver, PCB, orenade avloppsutsläpp och så fick vi ju kärnkraften efter den mest schitzofrena och riggade folkomröstning som någonsin anordnats (och som man sedan - surprise! - inte följt så vad vi fått är litet el och ett evigt, ännu olöst, avfallshanteringsproblem).

Men ändå var mycket bra. Glassen var godare och så även chokladen. Lösgodis såldes inte kilovis utan i små påsar (och det var på många sätt bättre). Bilarna var kanske inte bättre än dagens, men SAAB var bäst. Och världens bästa fiskegrejor tillverkades i Sverige!

"Visa oss den gädda som klarar Cardinal 66"

I mitten av sextiotalet stod Sverige, relativt och internationellt sett, på topp och då kom även den bästa rullen. Cardinal 66. Så ursvenskt bra som någonting någonsin kan vara. Ta bara designen (som är gjord av en känd dansk industridesigner vars namn jag förträngt...). Men vaffan, jag är nordist och skandinavist och Danmark var också bättre då.

Nyss skruvade jag 66:an på bilden på ett modernt, RST Pikeline, niofotsspö och den satt som om den var avsedd att sitta just där. Så det ska den få göra. Jag ska bara spola på lämplig lina. Monofil nylon, förstås.

Ikoniska haspelrullar 7: ABU Cardinal

Min pojkdröm förverkligad. En alldeles egen ABU Cardinal 66.

När jag som grabb, knappt ens tonåring, läste sönder varje ny, hett efterlängtad, årgång av Napp & Nytt så ar det särskilt Cardinal 66 jag suktade över. "Visa oss den gädda som klarar Cardinal 66!" den gäddan hade jag gärna sett men ännu hellre hade jag sett den plånbok som klarade rullen. Själv fiskade jag med pappas gamla Mitchell, senare med ett ABU Junior set (med ABU:s genom tiderna uslaste rulle; Abumatic 220) och, småningom, med en ABU333.

Det här var state-of-the-art i mitten av sextiotalet och det är fortfarande svårt att trumfa. Enkelt, robust och pålitligt. En urstark snäckväxel med ett huvuddrev i mässing och ett pinjongdrev i rostfritt stål på en kraftig spolaxel i samma material. Bakom dreven den epokgörande och myckt bra slirbromsen, framför dreven en pålitlig backspärr monterad så att drven avlastas när spärren är engagerad. Allt i ett elegant designat hus av aluminium och lätt åtkomligt (man behövde bara lossa en (1) skruv (vilket man kunde göra med en enkrona) för att lossa spolgaveln. (Bilden är av en Cardinal 33, dvs en mindre rulle än 66:an men konstruktionen är densamma).

Att jag några år senare, som fattig student, kunde förverkliga pojkdrömmen får jag tacka Daiwa för. Det var när Daiwa gjorde alla rullar som inte hade utanpåliggande spole hopplöst omoderna (=osäljbara) och förvandlade dem till hyllvärmare som jag kunde konvertera en betydande del av studielånet till två Cardinal 66 och en Cardinal 66X. Samtliga dessa rullar lever fortfarande, i högönsklig välmåga, och är väl smorda och försedda med fräscha linor, kort sagt utryckningsklara.

När jag köpte mina cardinalrullar (om jag minns rätt för bortåt en tredjedel av det ordinarie priset) hade ABU behållit namnet, snäckdrevet och den bakmonterade slirbromsen men nu hette deras toppmodeller på haspelsidan 52, 54, 55 och 57. Och de var, tyckte jag, jämförda med de ursprungliga cardinalerna, otroligt fula. Den svarta färgsättningen kunde jag väl svälja, men (det obefintliga) formspråket var ingenting som tilltalade mig och jag tycker fortfarande att de hör till de mest anskrämliga haspelrullar som någonsin tillverkats.

Två decenniers utveckling, men nog känns det mesta gammalt och tryggt. Notera att ryttaren på spolaxeln är av metall medan motsvarande detalj i den äldre rullen var av nylon. Även slirbromsen är uppgraderad. 

Men jag hade ju mina fina Cardinal 66:or och alltså¨inget överhängande behov av att skaffa någon ny rulle. Finessen med den högutväxlade X-versionen förstod jag aldrig riktigt då det, det är i alla fall min erfarenhet, är betydligt svårare att ta hem ett bete tillräckligt långsamt än tillräckligt fort. Även om ABU försökte inbilla sina svenska kunder att kustfisket efter havsöring krävde dessa fartresurser (vilket möjligen är fallet om man vill ta hem ett 28-grams Krill eller någon liknande kastpilk ytligt) så gissar jag att X-rullarna var tänkta för något annat fiske än vårt nordiska.

Mina Cardinal 66:or motsvarade alla mina förväntningar. De kastade bra och fungerade alltid okladerligt. Jag kan faktiskt inte erinra mig ett enda tekniskt problem (annat än att en vevknopp blev litet trött i lagringen så att jag tvangs byta ut veven) och jag har ännu inte mött den gädda som klarar Cardinal 66. Det lär jag heller aldrig göra. Inte någon torsk, havsöring eller annan fisk heller, för den delen.

Jag har svårt att tänka mig snyggare rullar. Det skulle i så fall vara Cardinal 66 mfl...

Mot slutet av åttiotalet hade jag uppgraderat min spöarsenal med nya, lätta, kolfiber och kompositspön och Cardinal 66:orna började, åtminstone för det lättare fisket, kännas litet otympliga. Det var nog det niofots ABU Boron Classic som blev mitt favoritspö till havsöringfisket som gjorde att jag började titta efter en mindre rulle. Då, mer eller mindre av en slump, fick jag när jag var in på Wennerströms (Dogger) för att köpa lina syn på några Cardinal C4 i de gamla cardinalfärgerna och med vevknopp i någon slags ädelträ. Modellen var då (liksom fallet var med C66:orna när jag köpte dem) utgången och den här modellen var dessutom litet udda så priset var mer än förmånligt. Jag fick med mig fyra stycken hem (och jag minns inte om det var alla de hade eller allt vad jag hade råd med). Nu hittar jag bara tre av dem och var fyran har gömt sig kan jag inte begripa. Hade jag glömt den på någon fisketur så borde ju även ett spö saknas...

Gänget samlat, C5, C4 och C3.

ABU var litet otydliga med namnen på de här rullarna. När de kom så hette de bara Cardinal 3, 4 och 5. Det skapade förvirring eftersom man tidigare,antagligen i ett fåfängt försök att hålla  kommersiellt liv i modellen, ändrade färgsättningen på den ursprungliga cardinalserien från grön/vitt till brun/svart och modellnamnen från Cardinal 33 etc till Cardinal 3 etc. Förmodligen ar det därför man ändrade beteckningarna till Cardinal C3 etc. Samtidigt sobrade man till utseendet och ersatte de blingiga dekalerna i guld, metalliskt grön och svart med svarta diton med texten i matt guld (vilket var en klar kosmetisk förbättring).

Jag är inte ensam om att tycka att de japantillverkade Cardinal 3, 4 och 5 (senare C3, C4 och C5) är bland de bästa haspelrullar som någonsin gjorts.

Cardinal C-rullarna är inte bara utseendemässigt lika urcardinalen utan delar snäckväxeln och slirbromsen med densamma. Invändigt är det egentligen enda som skiljer att man lagt till extra drev för att växla ned spolrörelsen vilket ger en tätare linspiral. Utvändigt är det veven, en bygel som kan fällas manuellt och den utanpåliggande spolen som skiljer. Kvalitetsmässigt är de jämbördiga. Att C-rullarna tillverkades i Japan innebär inte på något vis att de är sämre, japanerna hade ju vid det här laget redan etablerat sig som världsmästare på att tillverka haspelrullar.

Även C-modellerna fanns i X-versioner, dvs med hög utväxling.

Den tätare linuppläggningen i kombination med en lintrissa i keramiskt material gör att man, om man vill, kan använda moderna sk superlinor på C-rullarna.