Under rubriken "Så blir du en fågelskådare" kan man, på Sveriges Naturs hemsida, läsa följande:Vad krävs för att börja skåda fågel? En kikare och en fågelbok så klart, men sen är det mest en fråga om att få kunskap och erfarenhet, som du skaffar genom att vistas mycket ute i fågelrika marker.
Jag ska nog inte kalla mig för ornitolog eller fågelskådare. Visserligen har jag kikat fågel i stort sett lika länge som jag fiskat och äger ett gäng fågelböcker och onödigt många kikare, men jag har aldrig fört någon krysslista och inte sedan jag i tonåren var med i Fältbiologerna legat i gömsle när morgondimman lättar över någon tjärn med krickor eller annat sådant som riktiga ornitologer ägnar sig åt. Fast ser jag ett fågeltorn klättrar jag gärna upp i det, med eller utan kikare.
Mitt mesta fågelkikande utför jag samtidigt som jag fiskar och därför, av praktiska skäl, utan kikare. Även när jag inte befinner mig på fisketur är jag uppmärksam på vad som rör sig i luften, på marken eller i vegetationen. Många observationer gör jag från bilen. Dessbättre ser jag fortfarande bra. Men enligt Sveriges Natur så är tydligen kikare och fågelbok ett krav för fågelskådning så jag håller mig därför till att, i all anspråkslöshet, kika fågel. Vistas ute i fågelrika marker gör jag och ofta(st), som sagt, i samband med fiske men då ofta utan kikare och bok. Ibland är det dock bra att ha en kikare till hands och den behöver - precis som fiskegrejor - inte vara varken märkvärdig eller dyr.
Förresten så kan man mycket väl skåda, eller åtminstone kika, fågel utan att vistas ute i fågelrika marker. Själv bor jag i centrala Norrtälje och har kikat mycket fågel såväl från min balkong som genom köksfönstret och på föreningens tomt. I ån, som jag passerar på min väg till och från kontoret, finns ett rikt och intressant fågelliv som jag... kikar på. Kort sagt så är jag intresserad av och uppmärksam på fåglar även när jag inte släpat med mig min fågelskådarutrustning ut i någon fågelrik mark. Det förhållningssättet beskriver bättre, till exempel, golfspelare. Men för att kika fågel behövs, strängt taget, vare sig utrustning eller fågelbana. Förresten så kikade jag mycket fågel på den tiden jag spelade golf (och då menar jag inte bara birdies och eagles). Kanske är den citerade texten från Sveriges Naturs hemsida AI-genererad? I vart fall är det inte just något i den jag vill skriva under på.
I de flesta (?) hushåll finns redan en kikare, vanligen en binokulär (med två parallella tuber man kikar genom) sådan och om den är hel och fungerar så duger den förmodligen. Tricket är att få med den ut så lägg den i fiskeryggan! Förutom binokulära kikare så finns det även monokulära, dvs med en tub att se genom, kikare. Liksom binokularkikarna finns dessa i olika storlekar, från små tuber man lätt kan ha i jackfickan till de större pjäser, monterade på stativ, "riktiga fågelskådare" ofta använder. Man ser lika mycket i en mono- som i en binokulär kikare men bara med ett öga, dvs man förlorar något av djupseendet. Å andra sidan är en monokikare bra precis hälften så stor och tung som motsvarande binokulärvariant.
På kikaren står det någonting i stil med 7x50, 10x25 eller 8x42. Den första siffran anger förstoringsgraden (dvs hur mycket närmare man kommer objektet när man ser genom kikaren jämfört med vad man gör med det nakna ögat). Här är det lätt att tro att en högre siffra är bättre men en hög förstoringsgrad för med sig vissa nackdelar. Mest märkbar av dessa är att hålla kikaren tillräckligt stadigt för att man ska kunna göra några vettiga observationer. Redan vid tio gångers förstoring upplever de flesta klara svårigheter att hålla kikaren stadigt på fri hand och till kikare med ännu högre förstoring är stativ att rekommendera (eller rentav nödvändigt).
Den andra siffran anger linsens storlek (diameter i mm) och det måttet har främst betydelse för hur mycket ljus som släpps in. För fågelkikande i fullt dagsljus saknar detta mer eller mindre praktisk betydelse men i sämre ljus (gryning, skymning, mulet väder, inne i en skuggig skog etc) märker man snabbt skillnad på en 10x25 och en 7x50. (Jag nämner även förstoringsgraden här eftersom, enkelt uttryckt, en kikare med högre förstoring kräver mer ljus, dvs en större frontlins.)
 |
|
Ska en kikare införskaffas så är mitt grundtips (om den primärt ska användas som handkikare för att kika fågel) en 8x42. En sådan har tillräcklig förstoring, går att hantera på fri hand och har hyfsade ljusegenskaper. Fullt användbara kikare kan köpas (nya) för en bra bit under tusenlappen. Går man upp i pris får man bättre optik och finesser som vattentäthet och kvävgasfyllning som kan rädda kikaren om man använder den under mer extrema förhållanden men annars inte är nödvändiga. För en riktigt bra - väder- och vattensäker - kikare får man räkna med att betala uppåt tre tusenlappar men det är inga problem om man vill göra av med det tio- eller tjugodubbla... Budgetalternativet är second hand eller prylbodsfynd där man kan hitta fina kikare för nästan inga pengar men också mycket skräp. Fågelkikartricket är att köpa en monokulär kikare av god kvalitet, detta för att i stort sett alltid kunna ha den med sig (och inte bara när man är fågelskådare och begett sig ut i fågelrika marker. Den minsta och lättaste kikare jag känner till är Silvas monokikare Pocket som finns i olika förstoringsgrader från 7x och uppåt. Den väger ingenting (46 gram) och kostar några få hundralappar. Definitivt ett alternativ såväl för minimalisten som för den som vill kunna ha en kikare med sig alltid och överallt. När det gäller beten brukar jag säga att de enda som kan fånga fisk är de man har i vattnet och det förhåller sig på samma sätt med kikare. Den enda man kan se en fågel genom är den man har med sig.
Eftersom det här är en sportfiskeblogg kan det här vara på sin plats att påpeka att en kikare, precis som en bra kniv och ett stormkök, strängt taget ingår i en normal friluftsutrustning. Förutom till att kika fågel kan den komma till pass till exempel när man på håll vill studera en möjlig fiskeplats utan att behöva släpa sig dit.
Hittar du dessutom i bokhyllan en fågelbok så ta med den. Det spelar mindre roll om den är från sextio- eller sjuttiotalet. Fåglarna ser exakt likadana ut nu som då även om man kontinuerligt klassificerar om dem och hittar (på) nya arter. Själv använder jag fortfarande mitt slitna ex av Alla Europas fåglar i färg av Bertel Bruun och Arthur Singer, som jag köpte på Blids bokhandel i Falun någon gång på sjuttiotalet, som fälthandbok. Jag har senare skaffat andra och bättre böcker men de får stanna hemma och används vid efteranalys. Den bok som "gäller" idag är Fågelguiden av Lars Svensson mfl så om du tänker köpa en bok är den ett gott val. Finns även digitalt.
Har du varken kikare eller fågelbok så kan du fortfarande kika fågel. Det handlar ändå mest om uppmärksamhet och intresse. Det majestätiska havsörnspar som cirklat över dig den senaste kvarten medan du kastat efter havsöring får du inte syn på om du aldrig tittar upp. De änder som simmat i närheten men som du inte vet vad de heter kan du - om du tittat efter litet mer noggrant och försökt minnas storlek, form och färg - artbestämma med hjälp av information på nätet. När jag skriver detta inser jag att jag är en gammal stöt ohjälpligt fast i det förgångna och att de som idag börjar kika fågel förmodligen inte släpar med sig cellulosabaserade analoga minnesenheter utan använder en app i sin mobil. Själv vill jag slippa skärmtid åtminstone när jag är ute i det fria.
Att kunna artbestämma de fåglar man ser är en del av fågelkikandet men inte den enda eller ens viktigaste. Åtminstone för mig är upplevelser som att se hur en fiskgjuse slår och med möda sedan lyckas lyfta med en gädda i klorna, att höra en ejderkolonis småprat. att hitta ett bebott havsörnsbo eller att på nära håll kunna följa tornseglarnas svindlande luftakrobatik vad det handlar om. Förmodligen är det därför jag inte har någon krysslista. Mitt intresse är, så att säga, inte kameralt och till skillnad från Sveriges Naturs fågelskådande baseras mitt kikande på uppmärksamhet och intresse snarare än kunskap och erfarenhet. De senare kommer nog med tiden, men jag har bara hållit på i ett drygt halvsekel ännu.
Vad krävs för att kika fågel? Intresse och uppmärksamhet, så klart! Kikare och fågelbok/app kan vara bra att ha, annars är det mycket en fråga om att vistas ute, gärna i fågelrika marker. Men en fågelkikare håller koll var han än befinner sig där det finns fåglar. Ju mer du håller på, desto mer kunskap och erfarenhet får du.
Hur som helst så är såväl fågelskådning som att kika fågel intressanta hobbies och vad man vill kalla sig själv och det man sysslar med, liksom när, var och hur man bedriver sin hobby, må vara resandens ensak. Åtminstone så länge man håller sig inom lagens råmärken och inte stör eller skadar andra. Vill man söka andras sällskap och acceptans och bli betraktad som en riktig fågelskådare finns många tips att hämta på Sveriges Naturs hemsida.
