Vårlekande fisk

När jag var grabb var, som jag minns det, gäddan i Stockholms län fredad mot fiske under våren (datumgränserna minns jag inte exakt men syftet var att skydda reproduktionen). Detsamma gällde för Gotland. Därefter har reglerna ändrats flera gånger. Ett tag var det fritt fram men efter att gäddbeståndet  skärgården om inte kollapsat så i vart fall minskat kraftigt har nu en viss fredning införts.

Enligt länsstyrelsens (Stockholms län) hemsida gäller följande: "Nedgången i kustfiskbestånden är ett stort problem för fisket i Stockholms skärgård. Därför finns det 62 vikar i Stockholms skärgård där fiskeförbud råder under våren. Nio av dessa områden har fiskeförbud året runt. Samtliga områden som avsatts som fredningsområden har en bred förankring bland fiskets organisationer, enskilda fiskerättsägare samt berörda myndigheter."

Länsstyrelsens kartor över fredningsområdena.

I några av fredningsområdena är det, som framgår av kartorna, stopp för fiske året om men i de flesta råder fiskeförbud under tiden 1 april-15 juni. 

Under perioden 1 mars ‑ 31 maj är det förbjudet att fiska efter gädda inom Gotlands kustvatten, Kalmarsund och Öland. På kusträckan från norra Uppsala län och ner till och med Kalmar län finns flera fredningsområden. Fredningsområden hittar du i kartan på Svenska fiskeregler. Fredningen är avsedd att skydda vårlekande arter, dvs inte bara gädda utan även abborre och gös. Även arter som mört, id och braxen leker på våren.

Observera att fiskeförbud innebär att det inte är tillåtet att fiska, dvs att försöka få upp en fisk. Det är således inte tillåtet att ta upp en fisk för att sedan sätta tillbaka den. Man får inte ha ett bete med krok i vattnet.

I hela Östersjön utom Bottenviken gäller, med avseende på gäddans storlek, ett sk uttagsfönster.

• Minimimått: 40 cm
• Maximimått: 75 cm

Gäddor som understiger minimimåttet eller är större än maximimåttet måste sättas åter. Vidare gäller i samma område en fångstbegränsning för gös och gädda till sammantaget tre fiskar per dygn (dvs max tre gäddor eller tre gösar, två gäddor och en gös eller två gösar och en gädda). 

Ovanstående är vad som - straffsanktionerat, dvs att man riskerar dryga böter om man inte respekterar reglerna - gäller men sedan har vi ju, som sportfiskare, även andra hänsyn att ta. Själv vill jag helst inte få en romstinn gädda på kroken. Även om jag sätter henne åter tror jag inte att hon mår bra av det. Därför är jag restriktiv med mitt gäddfiske under våren och håller respektavstånd inte bara till fredningsområdena utan även till andra leklokaler. 

 

Efter lektiden får man hålla koll på vattentemperaturen. Gäddan är värmekänslig och har svårt att, om den återutsätts, återhämta sig även efter en kort drillning. De senaste somrarna har vi haft värmeböljor och det tycks vara vad vi får räkna med så på sommaren tar jag det också lugnt med gäddfisket. Eftersom jag äter fisk - även gädda - så kan jag bonka en eller annan som fastnat när jag fiskat abborre men mycket riktat gäddfiske blir det inte. För mig har gäddan blivit en höstfisk. När vattnet svalnat och fisken åter kommit in på grundare vatten, dvs är åtkomlig från land, kan jag med gott samvete ta fram gäddgrejorna. 

Gäddmask?

Det nordamerikanska bassfisket är en motor i den globala sportfiskeekonomin. Jämfört med det saknar vårt skandinaviska sportfiske i stort sett ekonomisk betydelse. Bassfisket är därför det sötvattensfiske som mest styr utvecklingen av beten och annan utrustning. Det gäller, eller gällde, även våra skandinaviska, exportinriktade, tillverkare. ABU var inriktat på USA-marknaden. Fler Rapala säljs till amerikanska bassfiskare än till några andra.

Bassfiskets hegemoni har medfört att vi här i landet fiskat och fiskar till exempel gädda med spön, rullar och beten tänkta för bassfiske. Och det fungerar bra. Men ett bete, det som ofta påstås vara det allra bästa för bass, har (ännu) inte slagit igenom här.

 

Varför? 
 

Gäddspinnare?

"Ska du fiska lax?" sa han när han tog betalt för de tre fina gäddspinnarna. För visst ÄR de gäddrag? Fast vad vet fiken om det? Och, för den delen, vad vet jag? Sanningen är nog att det spelar mindre roll hur betet ser ut än var det befinner sig. Ett bete som är i vattnet kan alltid dra hugg och ett bete som råkar passera i närheten av en hungrig rovfisk gör det för det mesta. Det spelar ingen egentlig roll vad betet har för form eller färg. Det gör det heller inte om det ligger i en ask. Där får man aldrig fisk på det, hur fint det än månde vara.

Men, allvarligt talat, så är dessa 33-grams Vibrax, som gjorda för gäddfiske. Så jag begriper inte varför det står Vibrax Salmon på förpackningen...

Jag uppskattar att en rejäl enkelkrok följer med och innan betena tas i bruk ska naturligtvis trekrokarna bort. 

 
 

Das gibt´s nur einmal?

En enda gång, hittills, har jag stött på den här - föredömliga - produkten: Spinnare, med fabriksmonterad enkelkrok. Jag vill minnas att det var på dåvarande Berra´s på Valhallavägen för, säg, en tjugo år sedan. Jag vill vidare minnas att de såldes i fempack för hundringen jämnt.

Som synes är det Vibrax #6 med silversked och fluoröd kropp. Perfekt gäddbete! Eftersom jag då ytterst sällan fiskade efter gädda nöjde jag mig med en fempack, vilket jag nu ångrar...

Tycker man inte att spinnaren ser tillräckligt aptitretande ut som den är kan man trä en liten jiggkropp av twistertyp på kroken. 

Dubbelenkel

Krokar är, om inte ett rent elände så i vart fall, ett nödvändigt ont. Nödvändigt därför att det måste finnas något för fisken att fastna på. Ont eftersom krokar saknar omdöme och urskillningsförmåga och därför fastnar i allt möjligt. Så långt möjligt bör de därför undvikas men med färre än en krok är det svårt, för att inte säga omöjligt, att fiska.

Mitt favoritbete har länge varit jiggen. Utan sk stingers. Bara en enkelkrok som sticker upp från betets rygg och därför fäster bra i fiskens överkäke men går fri från bottnen. Men åtminstone större beten av jiggtyp - som det på bilden ovan - har ofta en trekrok monterad under buken, dvs som gjort för att fastna i vad för slags elände som nu kan ligga på bottnen. Den kroken tar jag saklöst bort. (Har jag sagt att jag avskyr trekrokar?) 

Men... kanske ändå att det är bra att ha en krok även där? Fast en gädda hugger ju normalt tvärs över betet och då borde den ju fastna i den krok som sitter på ryggsidan? Nå, inför vårvinterns eventuella försök på gädda så har jag kompromissat med min övertygelse och ersatt trekroken med en enkeldito. Grundtipset är att detta kommer att leda till att jag ganska snart blir av med betet. Skulle så inte ske så får jag väl se på vilken krok de gäddor jag får upp sitter fast.

En rytmenpinne

 Ni minns kanske Hi-Sport? Den lilla kedjan av sportbutiker i Stockholm med omnejd där allt kostade hälften av ordinarie pris? Att större delen av sortimentet utgjordes av hyllvärmare som inte fanns att köpa någon annanstans ingick väl i affärsidén. På fiskesidan hade man det egna varumärket Jack Sheldon. När folk själva började importera lågprisgrejor från Kina antar jag att benen slogs undan för Hi-Sport och butikerna försvann en efter en, saknade av få och sörjda av ingen.

Men fynd kan man göra nästan överallt. Den butik som höll ut längst var den i Rotebro och där hamnade, gissar jag, det som blev över när de övriga butikerna lades ned. Själv köpte jag där, för nästan inga pengar alls, några i mitt tycke perfekta gäddspön. Kort, lätt och styvt är min kravlista för sådana och den här femochenhalvfotaren - Jack Sheldon Fanatic Muskie - med angiven kastvikt 1-4 oz uppfyller den klockrent. Spöt fungerar utmärkt för jerkfiske men även till vanligt spinn.

Fem säkra gäddrag och ett boktips

Utbudet av beten är bedövande och växer ständigt. Det måste vara helt oöverskådligt för en nybliven fiskare. Så mycket enklare det var på den tiden, i folkhemmet, innan konsumismen och valfrihetsterrorn slagit till på riktigt. Då räckte det med att titta på det halvdussin olika drag som fanns i järn- eller sporthandlarens lilla hörn för fiskegrejor för att man skulle ha bilden klar för sig.

Nedan finner du fem rekommendationer om du tänker ge dig gäddfisket i våld och har ett spö som klarar att kasta beten på upp till 50 grams vikt.

Skitfiske!

Det bästa gäddbetet? Den vasskyddade versionen av Rapala Minnow Spoon är kanske det enda gäddrag du behöver? Betet finns i flera färger. Jag gillar de längst till vänster och nederst i bild. Tiocentimetersmodellen som väger 32 gram är den jag föredrar vid riktat gäddfiske, men även de mindre modellerna fungerar och för de som gillar att föra oväsen finns en version med inbyggt skrammel.

Här har vi själva sinnebilden för ett gäddrag och mer klassiskt blir det inte. Kanske inte heller mer effektivt? Välj själv om du vill ha den släta (Utö) eller korrugerade (Atom) modellen. Gäddan hugger lika friskt på båda. Dragen på bilden är 7,5 cm låga och väger 25 gram vilket är en bra storlek men det finns såväl mindre som större liksom vasskyddade varianter. Skeddrag kallas även blänken och det är väl genom att blänka till som en sprittande fisk de lockar till hugg. Även om de finns målade i alla upptänkliga (och några till) färger är ett mässingsfärgat (tillverkarna brukar kalla det guld...) en bra utgångspunkt eller kanske ännu hellre ett i den färg som brukar kallas S/G, dvs silver på utsidan (den konvexa) och guld på insidan. Ett drag i färgen Z, dvs svartmålad utsida och guld på insidan är ett bra komplement. Utö har varit med så länge någon kan minnas och modellen tillverkas (och har tillverkats) av många företag. Atom är yngre men hör till de tidigaste ABU-dragen och har funnits sedan 40-talet (dvs det decennium då atombomber användes...).

Relax Kopyto i storleken 5 tum/15 cm, vikt 30 gram, är ett mycket användbart och fångstgivande mjukbete av shadtyp. Bilden visar tre olika sätt att rigga det men det finns flera. Fördelen med denna typ av beten är just att man genom att rigga det på olika sätt kan fiska på olika djup och olika sätt. Nackdelen är att mjukplast inte är vidare beständig mot gäddtänder så när man hittat sin favoritfärg är inköp i bulkpack en god idé.

Rapala Super Shad Rap, en 14 cm lång flytande vobblare som väger 45 gram och kan fiskas på djup mellan en och tre meter (själva vobblaren dyker till dryga två meter vid snabb hemtagning). Få saker är samtidigt så rofyllt och så spännande som att ro drag längs en vasskant med en flytande vobblare. Även om den tåliga ytan är av plast så är själva kroppen gjord av trä - abachi - på traditionellt vis. Krokarna är monterade i ett sammanhängande, genomgående, tackel som håller även om gammelgäddan skulle tugga resten av betet till flis (något som dessvärre händer, om man har tur). Den här modellen har varit med ett bra tag nu. Jag minns inte exakt vilket år den kom men själv har jag fiskat med den sedan någon gång i slutet av åttiotalet (eller möjligen tidigt nittiotal). Vad gäller färger har jag valt den klassiska röd/vita helt enkelt därför att jag förknippar den med ordet vobblare och gäddfiske. Och märkligt nog så fångar den fisk. Komplettera gärna med en abborr- eller gäddfärgad. 

e

Mepps Lusox i storlek 3, vikt 20,5 gram (men en av de många finesserna med denna pendelspinnare är att man enkelt kan byta ut huvudet mot ett i annan vikt. Problemet är att få tag på huvuden...). Det kanske bästa betet till sommarfisket när gäddan går djupare för att söka svalka. Större djup betyder mörkare vatten och att färgen spelar mindre roll. En spinnare ska snurra (dvs sända ut tryckvågor) och blänka. Silver eller guld funkar nästan alltid. Lusox har varit med sedan åttiotalet och är många franska gäddfiskares favoritbete.

*     *     *

Sedan då? När du lyckats dra upp en fin gädda, vad tänker du göra då? Slänga i den igen? Eller bära hem den i triumf och överraska dig själv och din familj med en god måltid? Själv föredrar jag definitivt det senare, det gör mitt sportfiske mer meningsfullt och tillfredsställande (även om jag numera lever i ett enpersonshushåll). Så investera gärna i en bra kokbok, till exempel Kenneth Oker-Bloms utmärkta "100 Gäddrecept" (som innehåller just vad titeln lovar). Kan beställas bla härifrån. Eller så ber du din lokala bokhandlare att ta hem den. Old school...

Ett gäddspö

Det här spöt - ett Fladen Maxximus Big Bait - är sex fot långt och klassat för betesvikter -20 gram. Det är ett, i mina ögon, perfekt gäddspö. 

20 gram, alltså inte 120 gram. Det är perfekt när jag vill fresta gäddor i små vatten, som kanalen, med jiggar, skeddrag och spinnare upp till den vikten. Spöklingan, som är av IM7 kolfiber, är spänstig nog att brotta ned, eller upp, den starkaste fisk.

Spöt är välbyggt och försett med kvalitetskomponenter. Särskilt imponerad är jag av spöringarna och toppöglan. Däremot begriper jag inte varför det, snålt tilltagna och egendomligt utformade, framgreppet inte är av samma fina kork som det bakre greppet utan i tråkig svart EVA. Men allt som allt är det ett trevligt spö för, bland annat, det lättare gäddfisket.

Höst = gäddtid

Det är länge sedan jag gav mig ut med siktet inställt på gädda, men nu känns det som om det är dags. Det är äntligen höst och hösten är den bästa tiden om man vill försöka kroka en gädda i toppkondition i en vattentemperatur där den orkar bjuda motstånd men ändå klarar av att släppas åter efter kampen.

Så i morgon blir det till att bre mackor, fylla termosen och välja ut ett gäng gäddvobblare, mjukisbeten och, förstås, några skeddrag (så att man får fisk).

Med på turen får några av mina nya Fladen Maxximus Shadow Solid Carbon-spön följa för att, förhoppningsvis, testas i skarpt läge.
 

Boone

Under  min gäddfiskarkarriär var skeddrag vad jag oftast förlitade mig på, men en wobbler vann mitt förtroende (och blev slutet för många, grova, östersjögäddor). Den wobblern - Boone - fanns tillgänglig på den svenska marknaden under en ganska kort tid. Kanske importerades den ett år (någon gång på åttiotalet) och aldrig mera och försvann i takt med att den såldes slut?

Själv hann jag i alla fall köpa på mig några stycken och flera av dem finns fortfarande kvar. Nu fiskar jag inte så mycket gädda och det är rätt länge sedan någon av mina wobblers fick simma, men nästa gång någon av dem får göra det är jag säker på att den kommer att visa sig vara lika effektiv som den var för 40 år sedan. Några av dem har visserligen förlorat ett antal av de spegelglasbitar som pryder wobblerns sidor och som, åtminstone enligt den dåtida reklamen, genererar för rovfisken omåttligt lockande reflexer, men jag tror att den detaljen kan åtgärdas efter ett besök på Panduro. 

Förutom speglarna har den här wobblern ett antal fina egenskaper. För det första en livlig gång och ett för det fiske jag bedrev alldeles lagom djupgående. Den väger någonstans runt 25 gram, vilket också var alldeles lagom när man fiskade med ett "Fiske 2"-spö, och kastar väldigt bra. Sedan gillar jag utseendet och min smak verkade delas av de gäddor jag var ute efter.

Nästa gång jag blir sugen på gädda kanske jag ske ge Boone en chans till come back?

Jika-rigg

Ett enkelt sätt att rigga en shad eller liknande mjukisbete för jiggfiske är den tackling som kallas Jika-rig. Det som behövs är det som ses på bilden ovan, dvs ett lämpligt bete, en lagom stor krok, ett beteslås (eller, som på bilden, ett sådant i en wiretafs) och ett bombsänke (det på bilden 10 gram och med beteslås). Så kopplar man ihop delarna ungefär som på bilden nedan och sedan är det bara att fiska.

Zoarces viviparus

 

                                                                                                      Tånglake - Wilhelm von Wright

Tånglaken sägs vara en alltjämt livskraftig art i vår allt sämre mående Östersjö. Är man artjägare och/eller LRF-fantast utgör den därför ett byte att rikta in sitt fiske på. Byte är den också för de gäddor som fortfarande simmar i vattnet längs vår östra kust. Beten som i någon mån liknar denna fisk är - förmodligen därför - effektiva beten vid kustfisket efter gädda.

Eftersom tånglaken hålls vid bottnen är beten som kan fiskas på eller nära densamma att föredra så även om det kan fungera med brunsvarta vobblare föredrar och föreslår jag mjukisar riggade på någon form av jiggskalle.

Fladen Fishing Maxximus Predator Conrad Original

Att Fladen Fishings, vanligen kallat Fladen, utbud innehåller produkter av varierande kvalitet har jag flera gånger skrivit. Till höjdarna hör vobblaren Fladen Fishing Maxximus Predator Conrad Original, gemenligen kallad Conrad. Den hör till de vobblare som jag misstänker är tillverkade av kinesiska Kingdom (eller åtminstone i samma fabrik som dessa) och håller samma höga kvalitet som de produkter från Kingdom jag kommit i kontakt med. Nu tycks Conrad, som varit med i åtminstone ett tiotal år, vara utgången men kan fortfarande hittas och då ofta till reapris.

Conrad är en vobblare av samma typ som Bomber, gamla ABU Killer med många flera och, således, en mer än beprövad design. Med sina 37 gram är den 16 cm långa vobblaren kastvänlig och gången är mycket bra (se den ovan länkade filmen).

Min abborrfärgade Conrad som fått de i och för sig fina originalkrokarna som, dessvärre inte bara är tre till antalet utan även av trekroksmodell (vilket enligt min mening är åt helsike för många spetsar att försöka få loss ur såväl gäddgap som håvgarn) utbytta mot Mustad Kaiju Inline enkelkrokar får nog hänga med på morgondagens abborrfiske för gäddorna brukar också vara där och ute just efter de randiga.

Rovfiskar

Visst, man kan fiska efter havsöring och makrill och det går att meta färna, sutare och braxen. men motorn i det svenska sportfisket är spinnfisket efter gädda, gös och abborre. Fisket efter dessa tre rovfiskar har samma betydelse för vårt sportfiske som bassfisket har i USA.

De, i vart fall gäddan och abborren, förekommer i sötvatten över hela landet och dessutom i det bräckta vattnet längs ostkusten. Förr, när man här i landet fortfarande åt sötvattensfisk, var de uppskattade matfiskar. Att de främst fångas på drag har vi ABU att tacka för. I övriga Europa är det annars vanligt att meta inte bara abborre utan även gös och gädda.

Det var En amatörfiskare som erinrade mig om den här trion och dess betydelse genom det här inlägget i hans blogg. 

Att rovfiskbestånden i skärgården och längs ostkusten minskat dramatiskt de senaste decennierna och att ingen egentlig ljusning ses är ett allvarligt slag mot det svenska sportfisket. (Men på lördag så tänker jag i alla fall ge mig ut för att se om några av de ännu överlevande skärgårdsabborrarna letat sig in i kanalen. Det ska bli hyfsat väder och bryggan är skön att sitta på även om det skulle nappa dåligt, särskilt om man har pipan och kaffehurran nära till hands.)

Bakborstig rovmask och gul slingerbult

 

Nya insatser! Sommaren är över och norgeresan gjord. Nu börjar fiskesäsongen! Först på tur står abborren som nu bör ha börjat hitta in från ytterskärgården och en eller annan gädda brukar det också bli. Om jag ids/orkar/hinner med ett pass redan idag är osäkert men nästa helg så...  Sedan dags för mitt favoritfiske. Att stå på en folktom strand eller sitta ensam på en klippa, blickande ut över en allt tommare Östersjö, i hopp om att en blank öring ska ta mitt bete.

Hittills har jag haft mest framgång med tobisliknande kustvobblare och genomlöpare men inför höstens fiske hoppas jag på den hät mjukplastimitationen av en bakborstig rovmask (från Fladen Fishing). Jag har monterat den på en Mustad krok för gummimack och tänker fiska den med en sjunkande bombarda.

Till abborren brukar mitt utgångsbud vara en gul slingerbult (single tail twister) monterad på en jiggskalle i lämplig vikt (vilket brukar vara någonstans inom intervallet 5-15 gram. Tar fisken inte den gula försöker jag med någon annan färg och går inte det blir det en viftstjärt (paddle tail) i den färg som kallas motor oil. Tar borren inte heller den är en spinnare det enda som hjälper.

Gäddorna brukar komma som bifångster vid abborrfisket men är jag ute efter gädda enkom så brukar jag använda slingerbultar och viftstjärtar i större storlek - 4 till 6 tum - på jiggskallar med rejäla krokar. Inte för att de är mer effektiva för gäddorna men de sorterar bort småabborrarna.

En liten detalj

I morse behandlade jag sanningen om att morgonstund har guld i mund. En annan sanning är att det är de små, små detaljerna som gör det. Men hur förhåller det sig med den. Är också den bara en klyscha? Här skulle jag nästan önska mig att bloggen har en omröstningsfunktion (vilket den kanske har men.. hmmm.. det borde man kunna taa reda på nu när man sitter, lös och ledig i en fjordhytte vid Hardangerfjprden).

Nå, den detalj jag vill lyfta är den lilla röda plastfena som, ibland, sitter vid kroken på gäddrag som Atom, Meteor och Utö. Att plastfenan är en liten, liten detalj är odiskutabelt MEN är det en detalj som gör det? Dvs har den någon som helst betydelse för möjligheterna att få en fisk på kroken eller fiskar draget precis lika bra/dåligt fenan förutan?

edit.

Nej, det finns ingen omröstningsfunktion men kommentarsfältet är, som vanligt, öppet.
 

Kinetic Fantastica-Q CC

Jag gillar billiga fiskegrejor. Om de är bra. För bra grejor kan vara billiga och billiga grejor bra. 

Med bra menar jag att grejorna ska göra jobbet och hålla. Det är självklara krav. Grejor som inte håller gör inte sitt jobb, särskilt inte när de gått sönder. Så material som tål att utsättas för sådant som händer vid praktiskt fiske och dimensionerad för hållbarhet snarare än minimal vikt är sådant jag uppskattar.

Tillverkarens bild av

klingan i genomskärning.

Rörbyggd glasfiber är ett fantastiskt material för spöklingor. Dessutom är det jämförelsevis billigt. Exakt vad Kinetics Crystal Cross är vet jag inte men det är vad klingan i det här spöt sägs vara gjord av. Den känns, hur som helst, förtroendeingivande och aktionen är som jag vill ha den på ett sådant här spö, dvs att hela klingan arbetar.

Ett sådant här spö är ett tufft haspelspö på åtta fot och klassat för kastvikter 40-120 gram. Tillverkaren beskriver på sin hemsida spöt på följande sätt:

"The Kinetic Fantastica-Q CC is a great all-purpose spinning rod, well suited for a variety of fishing techniques, and offered at a reasonable price point. Our unique fiberglass blank construction delivers sensitivity for fast hook sets, yet also provides durability for years of service. Equipped with comfortable EVA grips and lightweight single foot guides."

Som jag ser det är det ett rejält och mångsidigt användbart fiskeredskap. Att det sedan kostar under femhundra spänn gör det inte sämre, tvärtom, och själv uppskattar jag den annorlunda (och snygga) färgen.

De trebenta (dvs dessbättre inte, som tillverkaren påstår, enbenta lättviktsringar) spöringarna ser rejäla ut och är fästa till klingan med snygga lindningar. Rullfästet är av enkel typ men lär göra sitt jobb och greppen (plus för ett rejält främre grepp!) är (i enlighet med tillverkarens beskrivning) av svart EVA.

Vad använder man då ett sådant här spö till? Tja, man kan ju kasta wobblers och gummibeten i för spöt angivna vikter efter gädda. I saltvatten är det ett perfekt båtspö, användbart till pillemete, lättare pilkfiske och spinnfiske men även tillräckligt långt för att ge rimligt långa kast vid fiske från land.

Kort sagt är det, precis som Kinetic skriver, a great all-purpose spinning rod, well suited for a variety of fishing techniques. Beroende på var och vad jag fiskar skulle jag skruva fast en rulle i storlek 3000-6000. En 4000-rulle är nog ett lämpligt utgångsbud.

Guglielmo Marconi...

 ...räknas, i konkurrens med bla Tesla, som radions uppfinnare. Just nu lyssnar jag på Radiosportens sändningar från OS i Paris men tekniskt sett, eftersom jag, via Bluetoth, kopplat datorn till min stereo så är det inte radio jag lyssnar på, men det kan vi i sammanhanget lämna därhän. Det låter och känns som radio och ville jag att det även skulle vara radio så kunde jag resa på mig och knäppa på min gamla FM-tuner. Men det ids jag inte. Dessutom är jag strängt upptagen.

Just det att man kan vara strängt upptagen med en sak samtidigt som man lyssnar på något annat är en av radions förtjänster. Själv föredrar jag också att följa sport via radio snarare än via TV. Det har delvis att göra med att när jag var grabb var TV:n svart/vit och hade en tämligen grynig bild. När matcher från Davis Cup sändes såg man sällan bollen och hur det var med pucken när Tre Kronor spelade ska vi inte tala om... Bandy visades inte i TV på den tiden, det hade helt enkelt inte fungerat.

En annan orsak är att jag jinxar Sverige (eller vem jag nu håller på) när jag tittar men när jag följer dramatiken via radio brukar det oftast gå bra. Jag vill betona att detta inte är vidskeplighet utan ett statistiskt faktum. Så jag kommer att lyssna på unge hr Möregårds pingisfinal. Troligen via bilradion för när det hela är avgjort tänker jag göra några kast efter gädda. Det jag hittills varit upptagen med samtidigt som jag lyssnar var nämligen att nypa in hullingarna på gäddbeten.

Katastrofal nedgång

Saxat från Baltic Waters om Östersjöns gäddbestånd:

 Gädda: Gäddbeståndet har minskat med 90 procent under 2000-talet.

Egna reflektioner: Och då var ju bestånden vid millennieskiftet en skugga av vad de varit några decennier tidigare. Så beroende på vilket år man tar som utgångspunkt kan man påstå att det minskat ännu mer. Eller mindre om man jämför med i fjol. Jag utgår från att siffran gäller Östersjön i dess helhet (och att det finns vikar där minskningen snarare är 100 %).

Vilka konkreta åtgärder för att rehabilitera Östersjöns gäddbestånd går våra svenska EU-parlamentariker in spe till val på? Är de överhuvudtaget insatta i eller ens medvetna om frågan? Visserligen fastställer EU inga fångstkvoter för gädda men det gör ju inte saken mindre intressant.

När jag under sjuttio-, åttio och början av nittiotalen var aktiv gäddfiskare förekom såväl i skärgården som längs gotlandskusten rikliga bestånd av sk strömmingsgädda, dvs gädda som snabbt växte sig stor och fet på en diet huvudsakligen bestående av strömming. Eftersom kustvattnen sedan decennier är i princip tomma på strömming finns det heller ingen strömmingsgädda.

Saxat från Baltic Waters om Östersjöns strömmingsbestånd:

Sillens utveckling jämfört med toppnoteringar

I centrala Östersjön har sillbeståndet minskat med över 80 procent jämfört med 1970-talet. 

De senaste fyra åren har beståndet minskat med 40 procent, och befinner sig nu på en kritisk nivå.

I Bottniska viken har sillbeståndet minskat med över 50 procent sedan början av 1990-talet.

I västra Östersjön har sillbeståndet minskat med över 80 procent sedan börjat av 1990-talet.

Förenkla 6

 I ett tidigare inlägg har jag sagt att jag ska köpa in och testa enkelkrokar särskilt avsedda för vobblare. I andra inlägg har jag beklagat mig över de fantasipriser sådana krokar betingar. Men så finns ju Fladen Fishing och deras sådana krokar är inte orimligt dyra (men jag skulle gärna se dem i 100-pack till ännu rimligare pris). Eftersom jag är om inte snål så i alla fall hyfsat sparsam blev det därför med just Fladens krokar jag började. Ett antal förpackningar i de två största tillgängliga storlekarna, 1/0 och 2/0, vilka enligt min uppfattning är de minsta som är lämpliga till gäddfiske (och det var just gäddvobblare jag tänkt förenkla). 

På bilderna ses de första vobblare som genomgått behandlingen, de större med 2/0- och de mindre med 1/0-krokar. Oundvikligen är enkelkrokarna något lättare än trekrokarna och detta påverkar, marginellt, vobblarens balans och flyt/sjunkegenskaper. Om denna påverkan är positiv, negativ eller saknar praktisk betydelse är upp till var och en att avgöra. Som jag ser det blir vobblarens gång något livligare men jag har svårt att se det som någon definitiv nackdel. Den som ärtvångsneurotisk (och dessutom inbillar sig att vobblarens egenskaper var optimala innan krokbytet) kan ju alltid väga krokarna och kompensera viktskillnaden med blyhagel på krokskaften eller blytejp på vobblarens buk...

Rakt av tycks krokarna vara av god kvalitet och tillräckligt vassa för att man ska kunna sticka sig på dem. Närmare omdömen om deras kvalitet får anstå till i höst. Några dyrare krokar tänker jag tillsvidare inte köpa.

Maxximus single

25,00 kr

Black Nickel Single Hook

Storlek:	Antal:
6	25
4	24
2	20
1	16
1/0	15
2/0	12