Bra och billigt

Isfiske, eller pimpel som det hette förr, har aldrig riktigt varit min grej men jag äger såväl isborr som skrylla och har deltagit i en (1) pimpeltävling. Däremot ägnar jag mig så ofta tillfälle erbjuds åt UL-fiske. Det traditionella svenska pimpelfisket är till stor del inriktat på tävlingsfiske men på senare tid har ismete efter gädda slagit ut det klassiska fisket med angeldon och det har parallellt med detta vuxit fram ett isfiske (pimpelfiske, om man så vill) med mer av specimenkaraktär än det tävlingsfiske som handlar om att dra upp flest tusenbröder (som sedan blir minkföda eller något annat liknande).

Detta "moderna" pimpelfiske bedrivs med annan utrustning än tävlingsfiske. Här är det korta - en till två fot - spön med pyttesmå (vanligen) haspelrullar som gäller. Dessa rullar kan även användas till UL-fiske men de rullar som säljs som isfiskerullar är oftast av tämligen låg kvalitet (och det även om de säljs som märkesprodukter). Dessa rullar är naturligtvis tillverkade i Kina. Väljer man att istället köpa no-name UL-rullar som de på bilderna från någon av sidorna för kinaimport kan man för samma peng som man får betala för en "isfiskerulle" som fungerar helt OK även till UL-fisket.

 

 

Vill man vara på den säkra sidan och köpa en kinarulle som någon annan letat fram och satt sitt namn på (och som är en mycket bra rulle) så är min stående rekommendation Fladens Furvux UL 800. Den rullen är väl värd den halva tusenlapp den kostar men för samma peng får men drygt tre eller knappt fyra rullar som de på bilderna ovan.

En rulle av den här kalibern och ett litet längre isfiskespö är en perfekt utrustning för den fiskeform jag kallar VSBP - vanligt simpelt bryggpimpel - vilket kan bedrivas efter all småfisk - abborre, mört, stensnultra, hornsimpa, smörbult etc - som kan finnas intill eller under bryggor och vid pirar. Det är även en lämplig utrustning, liksom en bra form av fiske, när man vill lära ett barn att hantera spö och rulle. Att man eliminerar de problem som hänger samman med kast gör det lättare och att man nästan alltid får napp gör det roligare för den juniora fiskaren.

 

Long Cast

 

En typ av haspelrulle som utvecklats de senaste decennierna är de sk Long Cast-rullarna. Kännetecknande för dem är de extremt långa, ofta grunda, spolarna och en mycket tät linuppläggning.

Det hela tog sin början med Daiwas SS Tournament och har nu lett fram till rullar som den Vercelli Enygma SX som ses på bilderna i det här inlägget.

Vercelli låter italienskt och det är bland annat det bränningsfiske som bedrivs i Medelhavet som drivit på utvecklingen av rulltypen. Detta fiske, som bedrivs på långgrunda sandstränder, kräver långa kast samtidigt som de släta sandbottnarna gör det möjligt att fiska med klena linor, ofta i dimensioner vi annars förknippar med UL-fiske. Det motsvarande fiske som bedrivs på de brittiska öarna eller, för den delen, vår västkust sker oftast på bottnar där det finns gott om sten, tång och annat att fastna i och kräver därför betydligt grövre linor. Rulltypen används även till sötvattensmete på långdistans, tex karpfiske.

Ibland ser man rullar av den här typen rekommenderade till det sk Norgefisket men det är INTE något bra råd. Även om rullarna kan ha rejäl linkapacitet så är de inte tänkta för den typen av pilkfiske eller att brotta kveite. Här kan det gå så illa att spolaxeln - som har en extrem slaglängd och är relativt klen - utsätts för så stor belastning att den böjs eller knäcks. Av samma skäl skulle åtminstone jag inte använda en sådan här rulle till tungt älvfiske efter lax.

 

På det stora hela taget är de här rullarna ingenting man har särskild stor nytta av i vårt svenska fiske men vill man sätta PB i långkastning så är de helt rätt. Sedan är det naturligtvis fritt fram att experimentera och inget hindrar ju att man prövar att tänja gränserna. Kanske är det möjligt att från bryggan fiska av det där abborrgrundet en hundra meter eller så ute i fjärden?

Drill, baby, drill

"Trots alla våra globala avtal och överenskommelser som den som slöts på COP29 i Baku i natt, fortsätter utsläppen att öka – de fossila koldioxidutsläppen beräknas växa med 0,8 procent i år. Omställningen, den omtalade ”gröna”, har med andra ord inte börjat än."

Citatet ovan är ur Jonathan Jeppssons krönika i Aftonbladet. Minns ni Parisavtalet? Det skapade rubriker och, under en kortare tid, entusiasm (innan de mer lättlurade insett att det i vanlig ordning bara handlade om skitsnack från och fototillfällen för världsledarna) och sedan avtalet trädde i kraft har, med ett litet dipp i kurvan under coronapandemin då flygen stod stilla och befolkningen i många länder i princip hade utegångsförbud, utsläppen av växthusgaser såväl som jordens medeltemperatur stadigt ökat. Och värre lär det bli, för vid det ovan nämnda mötet i Baku visade kol- och oljekramarna framfötterna och någon utfasning av fossila bränslen lär det inte bli tal om. I ett av de länder vars utsläpp har störst betydelse i sammanhanget tillträder efter årsskiftet en president som tror att det är en bluff att vad vi gör påverkar klimatet och på "clean coal". Han har också gått till val på, bland annat, "drill, baby, drill".

 

Att Trump blivit vald innebär, rimligen, att åtminstone drygt hälften av USA:s röstberättigade medborgare anser att han för en rimlig och vettig politik. I andra länder vilkas utsläpp är av stor betydelse som Kina och Ryssland spelar det ingen roll vad folk tycker och i länder som vårt eget tycker folk att det är viktigare med låga bränslepriser och att polisen ser till att inga klimataktivister hindrar rusningstrafiken. Det går, kort sagt, åt pipsvängen i en tallpinnekärra.