Det klassiska skeddraget kallas också för blänke. På tyska används ordet blinker. Ett av skeddragets karaktäristika är alltså att det blänker, precis som en mört eller löja gör om ljuset faller rätt.
Så länge åtminstone jag kan minnas har man vid sidan av de metallblanka dragen använt målade sådana. De målade dragen blänker mindre men liknar, åtminstone för oss människor, en fisk bättre. Eller så är de bara målade i en färg, tex rött, som tros attrahera fisken.
De omålade dragen fungerar och frågan är om en mer konstfärdig utsmyckning spelar någon roll, dvs om den ökar dragets förmåga att locka fisk till hugg. Själv lutar jag åt teorin att skeddrag fungerar som sk attraktorbeten, dvs de får en fisk att hugga reflexmässigt och utan att mer ingående studera draget. För gjorde den det skulle den, rimligen, se att det inte är en riktig fisk. Så en blank metallbit fungerar lika bra som en med ett hologram av en fisk.
Vill man lura en mer eftertänksam och kritisk fisk är nog mete modellen. Eller kanske spinnfiske med tacklad betesfisk. Det finns metoder, tex sink and draw, som är mellanting mellan mete och spinnfiske. Effektivt men något krångligare än att snäppa fast en plåt- eller plastbit i beteslåset. Vill man få fisk så kanske man ibland får göra avkall på bekvämligheten...
Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Det är naturligtvis inte sant. Vore det sant så skulle vi inte ha ett ord för hopplöshet. Men det har vi.
