Riggning med förhinder

Nu har jag levt och fiskat med mjukisbeten i ett drygt halvsekel och under den tiden har onekligen en hel del hänt. Mjukgörarna i den första generationen mjukisar löste upp en stor del av landets draglådor i hårdplast (och mycket annat de råkade komma i kontakt med). Småningom ändrade man i mjukisrecepten och de ödelagda boxarna ersattes med nya i sk worm proof plast.

Försök inte få Bait Junkies att sitta som de ska

på den här typen av krok.

Produktutvecklingen och marknadsföringen fortgår och nyligen köpte jag på mig ett sortiment av Daiwas Bait Junkie tillverkade i vad Daixa kallar elastomax vilket förefaller vara ett hållbart material. Dock är det väldigt motsträvigt när man försöker montera mjukisarna på åtminstone vissa jiggskallar och det är lögn i helvete att få dem att sitta tight på till exempel Savage Gears Last Meter, BKK Round Elite och antagligen alla andra jiggskallar med den vanligaste typen av hake avsedd att förhindra att mjukisen glider av kroken. Även Daiwas egna jiggskallar har denna typ av hake så deras Bait Junkie-mjukisar funkar säker inte med dem heller...

Allvarligt talat så är det dåligt att en av fiskevärldens största och mest välrenommerade tillverkare misslyckas med en så självklar och enkel sak. Testar de inte sina grejor innan de släpper den?

På sk offset-krok är det inga problem men själv använder jag helst traditionell jiggskalle till mina mjukisar. Jag får väl leta fram några utan hake och testa med tvål eller annat glidmedel...

1642...

 ...klagade Lars Wivallius Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr. Den här våren har i vart fall varit kall och seg och vi är många som inte riktigt kommit igång med vårt fiske, men nu är det dags att damma av metspöna! På torsdag i nästa vecka, den 9 maj, infaller Kristi Himmelsfärds dag eller, som vi fiskare säger, Första Metaredagen.

Mitt uppenbara problem, nu när Dogger slagit igen sin fysiska butik, är att ordna med agn. Sedan jag för ett drygt decennium sedan flyttade till lägenhet och inte har någon kompost att gräva efter mask i har jag köpt mina maskburkar där. Men det finns ju annat agn än mask, särskilt om man metar annat än abborre.

Kast med liten pilk

I skolgymnastiken förekom en friidrottsgren som hette kast med liten boll. Inom sportfisket kan man ägna sig åt kast med liten pilk eller, om man inte gillar sitt modersmål, Micro Jigging. Gör man som jag och står kvar på land när man fiskar är termen Micro Shore Jigging. Men jag föredrar kast med liten pilk, det låter mindre pretentiöst på något vis och man behöver varken skaffa särskild utrustning eller studera en massa youtubevideor för att lära sig en massa självklarheter.

Själv började jag praktisera kast med liten jigg en sommar på det sena sjuttiotalet när näbbgäddan gick till längs den gotländska ostkusten. Min utrustning var ett mycket lätt sexfots haspelspö i rörbyggd glasfiber och en Mitchell 204 med 0,15 mm nylonlina och den lilla pilken en liten pirk avsedd för pimpelfiske efter abborre.

Om detta har jag skrivit tidigare men det är ett ämne som är värt att återkomma till nu när en ny säsong är i faggorna. Redan då och med de grejor jag hade när jag i slutet av sjuttiotalet stod i solskenet på en pir kastade jag löjligt långt med min lilla pilk men med de grejor jag (och du) nu har tillgång till... når jag bra mycket längre. Mitt favoritspö är ett tredelat tiofots Daiwa Exceler Trout klassat för kastvikter upp till 15 gram. Med en liten haspelrulle och PE-lina på 0,06-0,10 mm får man, med pilkar som de på bilden ovan, en otrolig aktionsradie. Naturligtvis kan man välja kortare spön och ofta nog kastar jag liten - 3-7 gram - pilk med rena UL-grejor.

Som jag ser det är detta främst ett sommarfiske. De små pilkarna bör tas hem i snabbt tempo (vilket de för övrigt måste om man inte vill att de ska fastna i bottnen där vattnet är grunt). Arter som gärna låter sig attraheras av dessa snabbt flyende beten är, förutom näbbgädda, makrill, abborre och havsöring. Säkert även bleka men det har jag inte själv haft nöjet att testa ännu.

Old School Sport Fishing: Förenkla

Tisdagsrapport

 Tja, när man ändå sysslar med rena idiotier som att testa billiga lågprofilare och PE-linor så varför inte löpa linan ut och slänga in en felhängd rulle i leken? Så måste jag ha tänkt när jag gjorde beställningen. Eller så är det jag eller någon annan som gjort ett feltryck på tangentbordet...

Nå, den felhängda rullen - en Proberos DW130L (versionen med veven på rätt sida heter DW130R) - ska naturligtvis också testas. Den har fyllts med 0,40 mm monofil nylonlina och kommer att få sitta på något av mina gäddspön.

Den rulle jag hunnit fiska, eller åtminstone kasta, med sedan den förra rapporten är samma Sougayilang som jag tidigare gett goda vitsord, men i en annan färgvariant och med vevgrepp av gummikork. Något av en favoritrulle och om den inte plötsligt och utan anledning går sönder, vilket ännu inte hänt, mer än prisvärd. 

Eftersom rullen redan, låt vara i en annan färg, med bravur passerat nålsögat att kasta poblemfritt med PE-lina fyllde jag den grön/svarta versionen med 0,28 mm Trilene XL. Med den linan och fastskruvad på ett tiofots ABU Garcia Veritas -32 g är rullen i sitt rätta element och med ett 22 grams Smelt i linänden vågar jag riktigt trycka på i kasten. Undrar just vilka varvtal spolen kommer upp i då?

Gubbfiske

 

Dagens bompass bedrevs från en av badbryggorna i den sk Snäckviken norr om Visby. Så här års med rimlig vattentemperatur, avsaknad av badisar och innan man hunnit rensa bottnen från tång en bra fiskeplats, dessutom gubbanpassad då man inte behöver klättra på hala stenar, gå längre än hundra meter från parkeringen och det finns en bänk att sitta på mellan kasten.

På den andra bryggan stod en gubbe från Belgien. När han fiskat färdigt kom han över för en pratstund.

Monofil nylon - superlinan!

Den absolut bästa linan för sportfiske är den monofila nylonlinan. Den är billig. Den är stark. Den är elastisk. Den är knutsäker. Den tål nötning. Den finns i alla regnbågens färger (och flera därtill). Den kastar bra med såväl spinn- som haspelrullar och trasslar sällan.

Nylonlinan revolutionerade sportfisket efter det andra världskriget och under de snart åttio år som gått sedan dess har den förbättrats och förbättrats och förbättrats. Idag har vi tillgång till monofila nylonlinor som, relativt diametern, är dubbelt så starka som de som först kom ut. Vi kan välja hur pass mjuk eller styv och hur pass stum eller elastisk lina vi vill ha. För nörden finns ett helt universum att grotta ner sig i. För nybörjaren och semesterfiskaren räcker det med att veta att nylon är bra. Bäst. Och att 0,30 mm är en till det mesta användbar dimension.

Själv är jag i grunden en haspelfiskare och vill därför ha mjuka linor med litet sk minne. Senast jag bytte lina på de rullar jag använder mest noterade jag att mina bulkspolar med Sufix XL Strong (stark rekommendation!) var på upphällningen så jag beställde nya linor och den här gången blev det klassikern Trilene XL (rekommenderas också). XL betyder, i sammanhanget, inte detsamma som när man köper T-tröjor utan står för eXtra Limp, dvs extra mjuk. En annan klassiker är Stren (ytterligare en rekommendation). Men alla nylonlinor är bra. Även om de kallas co-polymer. Abulon, Biltema eller Fladen Vantage. Det spelar ingen större roll.

PE-linor har en brottstyrka som, relativt diametern, är betydligt högre än nylonlinas. Vad diametern beträffar så är PE-linorna betydligt grövre än vad som anges på förpackningen såtillvida att de tar betydligt mer plats på rullens spole än vad en monofil nylonlina med samma angivna dimension gör. Varför det är så begriper jag inte men att det är så är ett faktum. Vad gäller brottstyrkan är skillnaden att PE-linan smäller av direkt när densamma överskrids. Nylonlinan reagerar genom att töjas (15-30 %) vilket innebär att en nylonlina som har en brottstyrka på 5 kilo kan belastas momentant med 50 kilo utan att gå av. Det är därför en PE-lina som ska hålla för 15 kilo går av om du får en vindknut eller ett backslag i utkastet medan en nylonlina med halva den brottstyrkan i samma läge håller (och dessutom får du aldrig vindknutar och sällan backslag med nylon...). I praktiken är därför nylonlinan ofta starkare än PE-linan. Den är även mer effektiv när det handlar om att suga musten ur en stor och stark fisk. Kort sagt är den ett bättre fiskeredskap än vad PE-linan är. Det är i alla fall min uppfattning. Eller erfarenhet.

Visst, det finns lägen där PE-linans egenskaper kommer till sin rätt men till det mesta fisket är nylonlinan att föredra.

Förenkla 5 - hjälpkrokar

Den här norska 40-grams kastpilken (Sölvkroken Jensen) hade nyss en trekrok. Nu har den en krok fler. Och en krok färre. De tidigare tre krokspetsarna är ersatta med två.

Jag kan inte få in i mitt huvud annat än att den här riggningen ger betydligt större chans att kroka en fisk som intresserar sig för pilken än vad den ursprungliga trekroken gav. Att en enkelkrok ger ett bättre krokfäste när en fisk väl fastnat på den ids jag inte ens diskutera. Det är ett faktum.

Återstår gör att nypa in hullingarna men sedan är pilken klar att, ånyo, tas i bruk.

Naturligtvis finns det, med den här tacklingen, en viss risk att en fisk som fastnat på en av krokarna skadas av den andra kroken. Jag får se om det i praktiken är något problem. I så fall kan det enkelt åtgärdas...