Packa pappas kappsäck

Den tvådelade niofotaren med rulle som bor i FiskeSkodans baksäte tar alltför stor plats så inför de instundande helgernas gotlandsvistelse så ska den förpassas till källarförrådet. Naturligtvis åker jag inte (en meter) utan utrustning i bilen så istället kommer en annan, teleskopisk, niofotare av samma fabrikat och med samma specifikationer att ta dess plats. Eller en mycket mindre plats, vilket ju är själva poängen med bytet.

Ersättaren blir ett teleskopiskt Ron Thompson Tyran, klassat 10-40 gram med en Penn Slammer 260. Möjligen får ett åttafots Fladen Vantage Classic Tele 10-30 gram med rulle också följa med (jag har hela serien av de spöna som köptes för att bo i bilen men av någon anledning hamnat på hatthyllan i hallen, vilket ju är idiotiskt eftersom jag aldrig fiskar i min bostad).  

 

Dags att lägga ned?

Att det var bättre förr är inte bara ett faktum. Det är ett axiom. Att det mesta går åt helvete är ett annat. Titta bara på internet som för något decennium var intressant men som numera är genomkommersialiserat och helt styrt av amerikanska techbiljonärer. Bara det gör ju att man funderar på om man har något här att göra.

Sedan kan man ju, när man ser siffror som statistiken över trafiken på min lilla blogg det senaste dygnet undra hur mång utöver de 62 svenska träffarna som representerar fysiska individer.

USA

343

Singapore

331

Mexiko

191

Hongkong

175

Sverige

62

Jag misstänker att majoriteten av träffarna från de högre placerade länderna är genererade av sk botar. Det är nämligen inte bara så att nätet numera mest är fyllt av skit utan en stor del av trafiken är helt artificiell. De stora, statssubventionerade, datorhallarna i norra Sverige är en skandal och internet borde, ur miljö- och klimatsynpunkt, förbjudas. I vart fall borde en genomlysning av dess energikonsumtion och nytta göras.

Ett dilemma

De kommande helgerna planerar jag att tillbringa på Gotland (inte på Öjn, som reklammakare från Stockholm säger medan gotlänningarna skrattar åt dem). Givetvis kommer fiskeutrustningen att följa med (eftersom delar av den bor i Fiskeskodan) och om vädret och kropen är samarbetsvilliga så blir det säkert några pass.

Det enda som är tillåtet och rimligt att fiska efter är havsöring. Skulle en lovlig sådan hugga någonstans mellan kustens alla fredningszoner får man ta upp den. Men bara den. Max en fisk 50 cm eller längre per dygn.

men torsk då? Nja, så här är - enligt länsstyrelsens hemsida - reglerna:

Torsk

Från och med 2025 är förbjudet att bedriva riktat fritidsfiske efter torsk i vattnen runt Gotland. Förbudet gäller i hela Östersjön (delområde 22–32) och under hela året. En fångad torsk ska omedelbart återutsättas. Oavsiktlig fångst av torsk vid fritidsfiske efter andra arter i delområde 27–32, vilket inkluderar Gotland, får dock behållas.

 

Kort sagt så får jag fiska efter havsöring - hur mycket jag vill så länge jag inte behåller fler än en - och behålla alla de torskar som skulle råka hugga. Hmmm... Den senaste/sista gotlandstorsk jag haft på kroken högg när jag fiskade efter havsöring (det var många år innan 2025 och den fick gå tillbaka) men OM det nu skulle hända igen, hur länge kan jag - i god tro - hävda att jag inte avsiktligt fiskar efter torsk?

Givet att jag fiskar på ett ställe där det brukar finnas havsöring och med beten och på ett sätt som är adekvata för havsöringfiske men en torsk hugger. är det då OK att fortsätta? Om ytterligare en torsk skulle nappa, är då gränsen nådd? Och spelar det någon roll i sammanhanget om jag fått eller haft kontakt med en öring?

Till skillnad från de som fiskar med trål och nät har ju spöfiskaren kontroll i realtid över sina fångster och sitt samvete.
 

Skjortknappar

För mig, en sextiosjuårig gubbstrutt med kontorsarmar och en kass höft, finns det ingen mer långkastande kombination är en sextiograms kastpilk och ett välbyggt nio- eller tiofots spö. Yngre och/eller mer vältränade sportfiskare kan förmodligen kasta längre med tyngre beten och längre spön. Men hur länge? För det handlar ju, vid praktiskt fiske, inte bara om hur långt man kan kasta utan också om hur länge man kan göra det. Så sextio gram och nio-tio fot är, för mig och vid praktiskt fiske, optimalt.

Pilkarna på bilden - sextiogrammare - har jag tänkt använda först nästa år. På programmet står något eller några försök på Vätterns lax och om gud är god och brallorna håller blir det även någon norgeresa.

Pilkarna var när jag köpte dem tacklade med en hjälpkrok (assist hook för er icke svenskspråkiga). Den tyckte jag var dels för liten och dels monterad på en alldeles för kort tafs. De bristerna har jag åtgärdat (och originalkroken syns överst i bild). Utgå aldrig från att de beten du köper är, från fabrik,  optimalt riggade för det fiske du tänker använda dem till. Krokar är mest något de skickar med. Ungefär som skjortknappar... De aktre knapparna tänker jag byta ut mot enkelditon.

Nu är det dags!

Den betestyp jag använder mest är mjukisbeten riggade på någon typ av jiggskalle eller dropshotrigg. Utom, av någon anledning, när jag kastar efter havsöring längs kusten. Då är det fortfarande gamla beprövade skeddrag, kastpilkar och kustvobblare som kommer fram. Men nu ska det bli ändring på det. Inte så att jag tänker pensionera mina Vicke, Sandgrävlingar och Gladsax, inte heller mina Salar eller Jämtland, men nu ska även mjukisar som de på bilden ovan ges en sportslig chans. Såväl tacklade som jiggbeten som släpade efter bombarda..

Jag ska även leta fram de Senko jag köpte för något år sedan och se om inte de kan locka till hugg. De ser inte mycket ut men fångar tydligen bra, åtminstone utomlands.

Smart!

<

 

Smarta knutar får en sportfiskare aldrig för många av. De här hade jag kanske kunnat lista ut på egen hand men nu slapp jag. Vi svenskar - i vart fall min generation...-  präglade av ABU och Napp och Nytt använder sällan extra sänken och än mer sällan agn men för de/oss som gör det är de här knutarna mycket praktiska.

 

 

Kustspinn 3 - rullar

På sitt kustspinnspö behöver man ha en rulle. Den kan vara av haspel- eller multiplikatortyp. Till sportfiskesvenskans mer idiotiska egenheter hör att vi kallar multiplikatorrullar för spinnrullar och den rulltyp som på engelska heter spinning reel för haspelrulle.

Spinning reel.

 

Spinnrulle.

Den i vårt land absolut mest använda typen av rulle är haspelrullen och det finns få skäl att istället använda multiplikatorrulle. Haspelrullen är mer användarvänlig och gör jobbet lika bra. Förr ansågs multirullar vara bättre lämpade för tyngre fiske än vad haspelrullar var men det hängde nog mera samman med att dåtidens multirullar var mer eller mindre odugliga till att kasta lätta beten med. Idag har båda rulltyperna utvecklats och det finns multiplikatorrullar som kan användas till lättare fiske och det finns haspelrullar som klarar hur tufft fiske som helst. Så på det stora hela är det en smaksak vilken typ av rulle man väljer.

Själv använder jag båda rulltyperna men till den absolut övervägande delen haspel. Det främsta skälet till att jag ibland använder multi är ergonomiskt. Vid långa fiskepass är de skönt att ibland byta arbetsställning.

 

Storleksmässigt så klarar man det allra mesta av vårt svenska kustfiske med en haspelrulle i 4000-storlek med några extra spolar med olika linor.. Egentligen behöver man inget annat.