Juli

Fulla med spring lär mina ben aldrig mera bli men nu börjar det i alla fall spritta litet i dem. Av fiskelust. Och eftersom jag kommer att ägna just den här dagen åt att ta mig till Gotland för en tids ledighet så passar det ju bra.

Id, flundra (skrubba/skrubbskädda) och piggvar står på önskelistan men som vanligt kommer några timmar i lugn och ro (var man nu ska hitta det på ön i juli...) med ett spö och en horisont att göra mig mer än nöjd.

Juli är annars den tid på året jag brukar undvika Gotland, detta eftersom ön då är som allra minst just Gotland och istället ett allt mer kommersialiserat sommarland för lallande nollåttor med styrenheterna inaktiverade. Värst är nästan överfarten med Destination Gotlands ockerpriser på all förtäring och ändlösa reklamloopar på hundratals monitorer.  Å andra sidan så är det i stort sett lika illa i mina hemtrakter. Man får gilla läget. Eller vänja sig...
 

Väl infettad

För mycket och för litet skämmer allt, heter det. och när det handlar om att smörja fiskerullar stämmer det precis. Särskilt när det rör sig om gamla rullar som kanske legat oanvända i ett antal decennier stöter man inte helt sällan på exemplar vilkas ägare helt enkelt fyllt dem med fett, fett som sedan härdat eller stelnat och förlorat sina smörjande egenskaper och istället helt låser rullens mekanism. Så var litet återhållsam när du smörjer dina rullar och ta gärna bort gammalt fett inan du applicerar nytt...

 

Shrödingers strömming?

Jag vet för litet. Så mycket vet jag. Att vara medveten om att man inte vet allt och att man sällan vet tillräckligt är en viktig vetskap och manar till ödmjukhet. Ju mer jag lär mig desto mer medveten blir jag om hur mycket det är som jag inte har någon aning, för att inte tala om kunskap, om. Det hela är ungefär som fransk grammatik. Den är logisk och enkel, åtminstone tills man blir medveten om att de flesta verben är oregelbundna. Eller som med juridik. Nästan alla som läst översiktskursen om 10 högskolepoäng - propen, jöken eller jiken, kärt barn har många namn - tycker sig kunna det mesta men de betydligt färre som tar examen i ämnet känner sig betydligt mer osäkra. Det är litet som Dünning-Krügereffekten fast tvärtom. Själv tog jag min examen i juni -82 och har sedan dess arbetat heltid som jurist. Så nu vet jag nästan ingenting, men det är jag i alla fall medveten om.

Fransk grammatik och svensk juridik är väl avgränsade kunskapsområden och all relevant information är känd och finns tillgänglig. Värre är det med, till exempel, Östersjön. Vi vet var den ligger, hur djup den är och annat sådant men när det handlar om hur den fungerar blir det snabbt, åtminstone för mig, uppenbart hur otroligt litet vi faktiskt, med någon rimlig grad av säkerhet, vet.

Ta det här med Sillgrisslorna, de som häckar på Stora Karlsö utanför Gotlands västkust. Jag vet inte mycket om dem annat än just det och att de lever på sill (som ju är de fångar den kallas strömming) och skarpsill. Jag känner även till (eftersom jag läst det på WWF:s hemsida) att sillgrisslan är en sk indikatorart vilket betyder att det vi lär oss om dem säger mycket om hur Östersjöns miljö och särskilt havet runt Stora Karlsö mår. Att Östersjön mår för j*vligt illa och att strömmingen är mer eller mindre utfiskad, det vet jag också. Bland annat eftersom jag läst om det på WWF:s hemsida, tex: "I takt med att fisket av strömming fortsätter på ohållbart höga nivåer hotas hela Östersjöns ekosystem". Alltså borde sillgrisslorna ligga rätt skrynkligt till. De är ju en indikatorart. Men kollar jag på WWF:s hemsida hur det står till med den saken så lyser det grönt. Nemas problemas.

 

 
 Så, i vart fall i min något enkelspåriga och fyrkantiga hjärna, är det någonting som inte stämmer. Att Östersjön är döende och att strömmingen är mer eller mindre utfiskad vet jag, dessbättre, av egen erfarenhet och inte bara utifrån vad jag läst mig till. Jag har ju, trots allt, ägnat en betydande del av min fritid de senaste dryga femtio åren åt att fiska i vårt innanhav. Så det jag lägger min panna i djupa veck över är vad - vilken kunskap - som ligger till grund för att utnämna den strömingsberoende men tydligen i högönsklig välmåga levande sillgrisslan, särskilt dess koloni på Stora Karlsö, till en indikatortart och att det vi lär oss om dem säger mycket om hur Östersjöns miljö och särskilt havet runt Stora Karlsö mår. Vore det så borde det ju utifrån vad vi kunnat iaktta om sillgrisslorna leda till slutsatsen att Östersjöns miljö och särskilt havet runt Stora Karlsö mår utmärkt. Att det är grönt ljus. Nemas problemas! Och eftersom grisslorna i princip livnär sig på strömming borde, rimligen och enligt all logik, detsamma gälla strömmingen. I Östersjön och särskilt havet runt Stora Karlsö.

Jag vet inte, men jag vet tillräckligt för att inse att det är någonting som inte stämmer. Nämligen att det inte kan vara rimligt att utifrån hur sillgrisslorna mår sluta sig till hur Östersjön mår OM strömmingen är motorn i Östersjöns ekosystem OCH vad sillgrisslan lever av i en verklighet där strömmingen är mer eller mindre utrotad men sillgrisslan ohotad.

Kanske någon som vet ännu mindre än vad jag gör kan upplysa mig? Någon som vet tillräckligt för att begripa att mer kunskap krävs har dragit igång ett intressant projekt för att klura ut vad det är sillgrisslorna (uppenbarligen) äter. Kanske kommer det att visa sig att strömmingen inte alls är utrotningshotad utan bara gömt sig i de svårtrålade vattnen runt Stora Karlsö? Enligt legenden var det ju där ett av Valdemar Atterdags med skatter nedlastade skepp förliste i juli 1361 så strömming vore ju inte den första silverskatten i dessa djup.

Men. mittåt, det kan inte vara på två sätt samtidigt. Det ska bli intressant att se vad segeldrönaren avslöjar. 

 

Vad kostar det?

Hur mycket, frågar du dig kanske, kostar det att bli en fullt utrustad metare? Jag gjorde en snabb marknadsundersökning och kom fram till att för mellan 70 och 150 kronor får man ett teleskopiskt glasfibermetspö i längd mellan 3 och 5 meter med lina, sänke, flöte och krok. 3 meter är lagom att sätta i händerna på en yngre metare. 4 meter tycker jag själv oftast är lagom. Längre spön än så (mitt längsta är 7 meter) ger förstås en större räckvidd men är tyngre och allmänt bängligare att hantera.

Här är ett axplock:

Biltema, 2,9 meter, 69:95.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Wiggler (Dogger) 3 meter 78 kr, 4 meter 129 kr.

 

 

 

 

 

 

 

 

Sportfiskeboden i Täby, 5 meter 149 kr.

 

Konsten att meta

 

Så här års brukar jag läsa Strindbergs Konsten att meta. Varje gång jag gör det så slås jag av av hur insatt och engagerad författaren verkar vara. Mete (vilket på Strindbergs tid var synonymt med vad vi idag kallar sportfiske) var uppenbarligen något som verkligen intresserade honom. Så om du inte redan läst Konsten att meta: Gör det! Och har du redan läst den så gör som jag och läs om den.

 

 

I all enkelhet

Visst, man kan nörda ner sig hur mycket som helst och göra en i grunden så enkel och naturlig sak som fiske till en komplicera och dyr hobby. men man kan precis lika gärna - eller hellre! - låta det vara enkelt.

 

 

För mer avancerad utrustning än metreven på bilden ovan behöver man inte för att fiska. Man kan till och med använda den utan spö men ett sådant ökar räckvidden och möjligheterna. Fortfarande kan man, om man så vill, tälja sig ett tjänligt metspö från en hasselbuske (om man får, det ingår inte i allemansrätten att bryta grenar) men bättre är att köpa ett billigt, teleskopiskt, metspö i glasfiber. För runt hundralappen brukar man kunna hitta ett sådant i 3-4 meters längd och då brukar en metrev med krok, sänke och flöte ingå.

 

Mycket billigare eller bättre bete än den klassiska masken finns knappast. Den som är för lat för att leta eller gräva efter mask kan köpa den i butik. Eller så använder man bröd, ost, deg, en bit korv, majskorn eller något annat som agn. Räka - kokt och fryst - är ett gångbart bete i de flesta vatten.

 

Metreven kan man också använda med sitt kastspö - ett spinn- haspel eller annat spö med rulle - och då skarvar man helt enkelt metreven till den lina som sitter på rullen. Fast har man ett kastspö så är det ännu bättre att tackla upp med någon form av glidande flöte. 

Enklast är kanske att köpa ett färdigt set med flöte, sänke och annat som behövs för det mete man tänker ge sig på. Annars så är det inte direkt "rocket science" och den klassiska plastkulan - Buldo - är mångsidigt användbar och bör ingå i varje utrustning. Men att uttömmande beskriva de sätt på vilka man kan fiska med en sådan skulle föra för långt och nu handlar det ju om att hålla det hela enkelt...

 

 

 

Men ofta är det mer effektivt att meta utan flöte. Att helt enkelt (och mycket enklare blir det knappast) knyta ett sk pater noster-tackel och låta sitt bete ligga på bottnen.

Har man en spinn- eller haspelutrustning kan man förstås även testa att fiska med drag (konstbeten) och då är en spinnare det man bör börja med.

 

Börja med något av det jag beskrivit ovan och om du gillar det så kommer du garanterat att, med tiden, nörda ner dig ordentligt... 

Id-éer

                                                            Id, Wilhelm von Wright

Det som funkar på Öland borde funka även på Gotland, eller hur? Och ja, det är fiske jag talar om. Närmare bestämt fiske efter id. För Id är ju en fisk, värd att fånga på spö och att tillaga som fortfarande (?) finns i de gotländska kustvattnen. Nu är det ju få som här i landet fiskar riktat efter id, i vart fall bland oss inbitna kustfiskare, men Seppo (låter som om han kan ha sina rötter i vårt östra broderland där de ju är dugliga fiskare) är tydligen en som gör så. På Öland. Så jag lånar litet inspiration och idéer från hans blogg. 

Om iden kan man, på havochvatten.se, läsa bland annat följande:

"I Sverige har iden inget ekonomiskt värde som matfisk och fiskas därför inte kommersiellt. I öststaterna däremot, uppskattas den som föda och särskilt i Ryssland bedrivs ett omfattande fiske. Den är eftertraktad bland många svenska metare men fångas också som bifångst vid vanligt spinnfiske efter andra arter." 

Just som bifångst vid spinnfiske efter gädda, abborre och havsöring är det som jag fångat de idar jag hittills dragit upp men riktat gäddfiske längs gotlandskusten är ju numera ett stolleprov så det får bli id jag riktar in mitt sommarfiske på. Eftersom jag kommer att fiska från land är mete med Buldo (plastkula) och flugfiske (eller fiske med små spinnare) på bombarda huvudspåret. Ett UL-spö med en spinnare kommer alltid att finnas inom räckhåll (för få saker är så frustrerande som att se fisk simma förbi en alldeles nära när ens tackel befinner sig femtio meter ut...).

Seppo har förutom sin blogg en youtubekanal.