Originalet!

Kalles träbit var ämnet för ett inlägg för en tid sedan. Nyss hittade jag den sista av de träbitar jag köpte i Visby för trettiofem år sedan. Den får nog betraktas som museiföremål/referensexemplar och jag tror inte jag nänns riskera att fiska med den.

Fast fiskats med har den. Och fått stryk. Och lagats.

Mer krokiga funderingar

Billiga wobblers med dyra krokar är en bättre prioritering än tvärtom

Spolarvätskan tog slut på vägen mellan Stockholm och Norrtälje så i rondellen vid infarten tog jag av och besökte Biltema för att inhandla en dunk och fylla på. Det blev påfyllning även av wobblerförrådet. Kinesiska (?) plastwobblers i glada färger i trepack för runt hundringen. Varför inte?

Modellen till vänster testade en fiskekompis i fjol (eller om det var året innan) och han rekomenderar den starkt. Den knubbiga är ju en kopia av Shakespeares klassisia Big S och att den fångar gädda vet väl alla? En liten wobbler som flyttar mycket vatten när man vevar in den

När jag, väl hemma, granskade mina fynd närmare såg jag att en detalj man snålat in på var krokarna. De såg riktigt usla ut och var det säkert också. Det blev ett besök på Dogger där jag köpte riktiga, Gamakatsu, trekrokar i storlekarna 2 och 4. Jag tycker att det ser bättre ut med en numret mindre bakre krok. Riktiga krokar fördyrade mina fyndwobblers. I stort sett fördubblade. Men de ser bra ut. Fångar fisk gör de säkert och nu vet jag att jag kan lita på krokarna när det hugger.

Nya drag är alltid roligt och nya krokar är sällan fel. Här slarvas det mycket (som så ofta är fallet med små och relativt billiga men ofta helt avgörande detaljer). Att börja fundera på om den där gamla rostiga eller nya men tveksamma kroken ska hålla när man väl har drömfisken på är att vara sent ute. Drag med tveksamma krokar ska man aldrig ta med sig på fisketuren.