Du använder väl alltid spötub, eller?

Spöbrott är inget man vill råka ut för men de händer. När de inträffar är det, i vart fall enligt min erfarenhet, under transport. När man delar sitt fortfarande tacklade, spö och slänger in det i baksätet och slänger igen bakdörren för en snabb omgruppering ligger olyckan på lur...

I en perfekt tillvaro skulle man alltid, lugnt och varsamt, helt demontera sin utrustning och frakta sitt spö i dess fodral med fodralet inskjutet i en spötub. I den värld i vilken vi faktiskt lever finns det andra lösningar.

Ett sätt att minska risken för att spön råkar illa ut under transporter som den jag beskrev ovan är att använda sk kabelhållare av kardborrband, till exempel från Biltema. Det finns motsvarande produkter specifikt avsedda för fiskespön för den som vill betala litet mera.

Tycker man att kabelhållarna är onödigt långa så kan man, åtminstone om man hör till kategorin normalhändiga, åtgärda det med, till exempel, en sax.

Finlir

När jag var ung var det stor fisk som gällde. Metergäddor släpades stolt hem men möttes med måttlig entusiasm av familjen som ansåg att mindre fiskar var mer smakliga. Med tiden blir man visare och numera försöker jag i mitt fiske att undvika de alltför stora fiskarna. De små sprattlar minst lika bra och med lätta don bjuder de en lika spännande, men mindre ansträngande, kamp. Dessutom är de små fiskarna betydligt mer talrika och alltså lättare att hitta.  

Eftersom jag fortfarande envisas med att tillaga och äta mina fångster och inte känner mig riktigt bekväm med att dra upp fisk bara för nöjes skull och sedan släppa den åter är portionsfiskar modellen. Mitt hushåll är ett enpersonsdito så en fisk är ofta lagom men fiskar jag, till exempel, abborre så kanske jag vill ha en sex eller åtta filéer. Men en femkilosgädda blir alldeles för mycket mat. Visst, man kan ju alltid frysa in fisk, men det ser jag som en absolut nödlösning och om man redan har fisk hemma så behöver man ju inte ge sig ut och fiska...

Till de roligaste och mest effektiva metoderna att fånga mindre fisk hör det lätta jiggfisket. Små jiggskallar på 1-5 gram med krokar anpassade efter vad man sätter för bete på dem och vilken fisk man vill fånga. I betesväg är det numera oftast mjukplastvarianter som gäller men de gamla, hederliga, maraboujiggarna är fortfarande minst lika bra. Och en bit räka på en jiggkrok fungerar bra i såväl sött som salt vatten. 

Om man sedan vill kalla de man håller på med för UL, LRF, BCF eller något annat och noja över om utrustningen är "rätt" så är det väl inget ont i det men själv bekymrar jag mig inte särskilt mycket över sådant och fiskar med de grejor jag trivs med och koncentrerar mig på att ha roligt medan jag gör det.
 

Man kanske skulle downsizea?

 

Jag menar inte att fiska gädda med laxfiskeutrustning snarare än med tonfiskegrejor, nej, vad jag kom att fundera på var att minska antalet prylar (variabler) i utrustningen. Med en Cardinal 66 och en Cardinal 33 (med någon extra spole) täcker man in vad som, på rullfronten, krävs för i princip allt fiske jag ägnar mig åt. Lägger man till det några, en fem-sex stycken, spön så är man "hemma". Vad man (jag) sedan ska göra med (av) de hundratals rullar och spön som blir över är en annan femma.

Det är klar att åtminstone några dussin rullar ville jag väl, om inte annat så av nostalgiska skäl, spara. Till exempel salig fars Mitchell 304 som var den rulle jag lärde mig kasta med.

 

Och spön går ju av så det är lätt att motivera en dubblering av spögarderoben, men fortfarande skulle det finnas sjukt (?) mycket prylar som jag varken behöver eller kommer att ens hinna (OK, 66 år är kanske "ingen ålder" men jag varken kommer att leva eller kunna fiska hur länge som helst) använda.

 

Hittills har jag hanterat överskottet genom att ge bort grejor men mitt kontaktnät är inte tillräckligt stort för att den vägen få ned volymen grejor ill en vettig/hanterlig nivå. Att prångla ut prylar vid blocket eller tradera verkar för meckigt. Kanske skule jag ordna en auktion i sommar?

 Idéer/synpunkter emotses tacksamt.

 

Vad sedan gäller betena - dragen - så har jag väl nu säkert tusen gånger så många sådana som jag hade när jag, i början av tonåren, fiskade som mest. Och nej, jag varken fiskar tusen gånger så mycket eller får tusen gånger så mycket fisk. Faktiskt så fiskar jag avsevärt mera sällan och får inte bråkdelen så mycket fisk nu som jag fick då.

Äntligen!

Ovanligt sent begick jag idag årets premiär och invigde den julklapp jag gett mig själv (en bär- och ihopfällbar pall). Evenemanget ägde rum i Snäckviken strax norr om Visby. 

Ny kostym

 

 

Det har onekligen gått en tid sedan Lundgrens, efter att ha lämnat sin gamla butik på Storkyrkobrinken, slog upp portarna till den nya lokalen på Hantverkargatan, men i går var första gången jag tittade in. Jag blev nöjd med vad jag såg. Även om det naturligtvis är omöjligt att transplantera atmosfären från Gamla Stan så kände jag fortfarande igen mig och nu är det hela mer överskådligt och det är lättare att orientera sig. Det enda jag egentligen saknar är gäddan, den som hängde över entrén till den gamla butiken. Jag hörde mig för om den och tydligen håller den på att bakas in i epoxy och när det är klart så ska den på plats igen. Men nu alltså över entrén till Hantverkargatan 21.

TIPS! Är du på jakt efter ett downsize gäddspö så står det ett RST LF COBRA i ett ställ strax framför disken med en röd prislapp med siffrorna 299:-. Det spöt vore ett fynd även om det stått en etta före och prisvärt med en nolla efter...

Elände, elände, elände

Jaha, så nu är sillen och makrillen också på väg att bli utfiskade. Som om det inte räckte med allt annat elände som fyller media för närvarande. 

Så här säger Inger Melander, havs- och fiskeexpert på WWF: "Vi ser nu återigen att det fiske som bedrivs inte är hållbart. Och tyvärr är både makrillen och den vårlekande sillen utsatta för alltför hårt fisketryck. Nu hamnar dessa på samma lista av överexploaterade arter som bland annat torsken och strömmingen i Östersjön."

Att WWF inte är ute och cyklar är nog, dessvärre, helt klart. Alla jag talat med (i lysekilstrakten) har klagat över tillgången på makrill de senaste åren och för något år sedan var det mer eller mindre omöjligt att få tag på stagg - småsill - och det är väl den årskull småsill som inte gick att få tag på då som nu är, eller skulle ha varit, vuxen men fortfarande inte går att få tag på.

 

Fakta: WWFs råd om makrill (Scomber scombrus)

Låt bli:

- Lin och spöfiske, notar/skotska snurrevadar, nät/garn, ringnot, trål/pelagisk trål. Nordostatlanten.

- Trål/pelagisk trål. Nordvästatlanten.

Fakta: WWFs råd om strömming och sill (Clupea harengus)

Bra val:

- Ringnot, trål/pelagisk trål. Skagerrak, Kattegatt, Nordsjön, östra Engelska kanalens östra del (höstlekande sill).

- Trål/pelagisk trål. Island, Islandssockeln.

- Ringnot. Nordvästatlanten (västra Newfoundland; Kanada).

- Trål/pelagisk trål. Irländska sjön.

- Tinor/fällor, trål/pelagisk trål. Rigabukten (Östersjön).

Låt bli:

- Ringnot, trål/pelagisk trål. Barents hav, Norska havet, Nordsjöns norra del, Islands och Färöarnas socklar, Grönländska sjön (norsk vårlekande sill).

- Nät/garn, trål/pelagisk trål. Skagerrak, Kattegatt, Bälthavet, Öresund, Arkonahavet (vårlekande sill).

- Trål/pelagisk trål. Irländska sjön, Keltiska sjön, farvattnen sydväst om Irland

- Oavsett fångstmetod. Östersjön (se undantag på grönt ljus)

 

Sill, som är bland det godaste som finns och något jag ser fram emot att få njuta av i påsk och makrillfisket som jag upptäckt på senare år. Nå, jag inbillar mig att min gamla mamma hur som helst kommer att lägga in sill till påsken och att vägra äta den skulle inte förbättra situationen för bestånden. Inte heller tror jag att de enstaka makrillar per år som jag tar på spö gör vare sig till eller från och att avstå från det nöjet medan det storskaliga trålfisket fortgår vore meningslöst självplågeri.

Den senaste eländesrapporten från WWF hittar du här.
 

Upplysningsvis

De flesta av de gamla, kända, märkena inom sportfisket ägs numera av konglomeratet Pure Fishing. Pure Fishing har sitt säte i Columbia, South Carolina, USA. ABU Garcia är, således, inte lägre "svenskt" liksom Mitchell inte längre är "franskt".

I dessa yttersta tider är det måna som väljer bort amerikanska märken. Till exempel går försäljningen av Teslas elbilar trögt för närvarande. Själv har jag slutat att gynna Mc Donalds och Burger King när jag är ute och far och när jag handlar livsmedel så undviker jag amerikanska varumärken.

Var och en gör som han eller hon vill men Pure Fishing är alltså amerikanskt och sedan får Du själv avgöra om Du vill, direkt eller indirekt, stödja Donald Trump och hans regim.