Brasfiske

Varning för snökanon i veckan och sedan rejält med minusgrader till helgen. Det kan, kort sagt, bli precis hur vidrigt som helst och om jag överlever att skotta fram bilen så tänker jag sedan inte sätta foten utanför min ytterdörr förrän jag blir tvungen.

Under förmiddagen har jag en rättegång och om det inte redan är trafikkaos när den är avklarad ska jag hämta ett paket, proviantera så att jag klarar några dagar och sedan blir det arbete hemifrån (om ens det) resten av veckan. På lördag ska det möjligen bli vackert väder, om än bistert, men frågan är hur det kommer att vara med väglag, om bilen är framskottad och - i så fall - hur lemlästad jag är.

Så grundtipset är att det blir sk brasfiske i helgen. Jag har några böcker jag knappt bläddrat igenom och flera som tål omläsning. Sedan finns ju alltid evighetsarbetet att städa och sortera bland de alltför många fiskeprylar som belamrar bostaden.
 

Kom och köp skarpsill!

Ulf Peder Olrog var, bland mycket annat, vismakare och gav ut flera samlingar betitlade Rosenbloms Visor. Edvard Rosenblom var Olrogs alter ego och huvudperson i flera av visorna. Till de mer allmänt kända av dessa visor hör Konserverad gröt i vilken Olrog driver gäck med reklamen och dess makt. Föga anade han då att vi idag skulle kunna i våra livsmedelsbutiker köpa plastkorvar med konserverad risgrynsgröt. Verkligheten är ibland dummare än dikten...

Fast verkligheten kan för all del vara näst intill ofattbart dum och så även de politiker och tjänstemän som verkar i den. Detta har uppmärksammats av Peter Löfgren i den här krönikan. Som så ofta vet man inte om gråt eller skratt är den adekvata reaktionen.

Vad Olrog beträffar så var han begåvad med mycket men inte med sångröst. Dessbättre har andra, i det avseendet lyckligare lottade, sjungit in hans alster.

Ron Thompson Tyran NX Salt

 

 

Nu har det väl gått veckor sedan jag lyfte ett gammalt Ron Thompson-spö? Det känns i alla fall som om det är dags igen. Den här gången blir det ett av mina absoluta favoritspön för litet tyngre haspelfiske, nämligen Tyran NX Salt. Spöt, som är klassat 40-100 gram, finns i längderna 8 och 9 fot.

Klingorna har en snabb men ändå djup aktion och är en fröjd såväl att kasta som drilla med. De påstås vara tillverkade i någon slags specialfiber - PBO Fiber Technology - utvecklad av de amerikanska och japanska regeringarna för användning i strategiska material. En annan uppgift är 30T koreansk kolfiber. Sak samma, det här är riktigt bra klingor.

Delningen är av spigottyp och passformen perfekt. Hur snygga spölindningarna och finishen är kan ni själva se på bilderna. Trebenta spöringar av hög kvalitet, ett utmärkt rullfäste och EVA-grepp med detaljer i gummikork. Förutom att spöna är välbyggda så är varje spö individuellt handtestat vilket talar för en god kvalitetskontroll.

Ett perfekt spö för den som föredrar haspel till gäddfisket med vobblare och gummibeten men som namnet antyder i första hand tänkt för fiske i havet. Användbart såväl för kustspinn som till inte alltför tungt pilkfiske och pillemete.

 

Som bonus ett klipp med en man som testar en Tyranklingas lyftkraft.

 

Den mörka hösten och den farliga vintern

Så här års är dagsljus en bristvara och för de av oss som inte är morgonpigga utan gillar att ligga och dra oss och mjukstarta dagen när vi är lediga är det svårt att hinna ut och fiska innan mörkret faller. De dagar det är så skapligt väder att det är något dagsljus värt namnet och varken regnar eller blåser halv storm. Dagarna mörknar minut för minut och det är alltid nära till natten. Kort sagt är det en tuff tid för oss fiskare och för oss som inte trivs med att sitta på isen och fiska i borrade hål stundar ännu bistrare tider, för snart är den farliga vintern här.

Egentligen borde man (om man, som jag, har björngener) gå i ide och inte krypa fram igen förrän man kam lukta på blåsipporna men så är, dessvärre, vår tillvaro inte inrättad. Så man får bita ihop och rikta in sig på att överleva, hoppas på lediga dagar med hyfsat väder och öppet vatten då man kan komma ut och frysa i någon timme i den alltmer desperata jakten på de östersjöhavsöringar som klarat sig undan skarv och säl. Och så finns det ju andra stolleprov att pigga upp det hela med som att planera dels kommande kampanjer under mer drägliga årstider och dels en helg för att från land försöka få lax på land, dvs det så kallade landlaxfisket, i Ombergstrakten.

För fisket är, åtminstone för mig, inte bara något man ägnar sig åt de stunder man befinner sig vid vattnet utan något man tänker på dagligen.

 

Rooblinos SW6000

Från Kina kommer nu det mesta av den utrustning vi sportfiskare köper. Det gäller oavsett om det handlar om dyrare märkesvaror eller om no-name produkter av okänt ursprung och ofta tveksam kvalitet. Rooblinos är onekligen ett märke men inte något känt sådant som Penn, ABU Garcia eller Pfleuger. Kinesiskt är det hur som helst.

Rooblinos SW6000 är, som beteckningen indikerar, en rulle i 6000-storlek avsedd att kuna användas i saltvatten. I samma serie finns en 4000- och en 8000-modell. Är man intresserad får man söka sig till Aliexpress, temu eller liknande hemsidor. Min Rooblinos SW6000 har jag ännu inte haft tillfälle att fiska med men den verkar vara av god kvalitet

Som så många rullar tänkta för saltvattensfiske har den det numera klassiska färgschemat svart/guld och enligt dagens mode är vevknoppen en kullagrad metallboll. Utväxlingen är 5,1:1, antalet kullager 9 + IAR. Backspärren (IAR) är frånkopplingsbar, bygelfällningen manuell/automatisk och slirbromsen med kolfiberlameller överdimensionerad. Priset brukar ligga runt 700 kr vilket får anses vara mer än humant för en såpass, som det verkar, gedigen rulle.

En trevlig detalj är den rejäla tygpåse, någon slags plysch, att förvara rullen i som följer med.

 

Onödigt (?) bling

Två av mina käpphästar är att vi vet väldigt litet om hur fisken uppfattar våra drag och ännu mindre om vad det är som förmår dem att hugga (eller att låta bli att hugga). Här har, med andra ord, fantasin fritt spelrum och varje sportfiskare - han må tro att han är fullkomligt rationell - tror på saker som definitivt inte är vetenskapligt bevisade (och förmodligen inte heller går att bevisa). Själv är jag naturligtvis inte ett dugg bättre. Jag tror fullt och fast på att färgen rött lockar eller retar rovfiskar till hugg. Jag tror också att en krok med någon form av klädsel - dun, lysmassa eller en bit kulört plastslang - kan vara den detalj som får trög fisk att falla till föga. Att jag är medveten om att min tro vilar på lösan sand spelar ingen roll, den kan ändå försätta berg!

Så mycket bättre! De fiskar som ignorerade det här draget när det bara var silverfärgat och försett med en naken krok hugger nu utan att tveka.

 
 

Fredagsfilm