Fredagsbildvisning

 Stillbilder. I svart/vitt. Av Hans Lidman. Antingen fattar ni eller inte. Håll till godo!

På gott och ont

Även den här gången handlar det om en sk invasiv art, nämligen den svartmunnade smörbulten. Vill man så kan man ju se den som ett problem men idén att allting ska förbli som det är just nu eller som vi är vana vid är en orimlig premiss. Den enda konstanten i vår tillvaro är förändringen. Om det må man tycka vad man vill men det (ursäkta...) förändrar inte saken.

Så den svartmunnade smörbulten är här för att stanna, åtminstone en tid. En ny art innebär en förändring av ekosystemet. På gott för vissa andra arter men negativt för andra. Dessbättre tycks den här lilla rackaren vara gefundenes fressen för de rovfiskarter i Östersjöns kustvatten - gädda, gös, abborre och torsk - som tagit så mycket stryk de senaste decennierna. Snart sagt allt som kan hjälpa upp de bestånden hälsar åtminstone jag med tillfredsställelse. Förlorare sägs bland andra skrubbskäddan vara. Hur stora dessa effekter är eller kan förväntas bli är oklart, dvs kommer - som allt annat - att visa sig.

 
 

Guldfiskarna invaderar!

Om man nu inte tror att Gud inom loppet av en arbetsvecka skapade oss och vår värld med alla arter som omger oss så har ju dessa arter, under årmiljonerna sedan vår jord var ett glödande klot först kommit till och sedan hittat hit. Till vad vi idag kallar Sverige.

De allra flesta av de arter vi kallar inhemska kom hit innan vi människor gjorde det men många har vi nog själva introducerat. Rudan, till exempel, importerades förmodligen under tidig medeltid men anses, precis som vi vita människor, vara inhemsk.

I en liten göl i skogen. ett kort stycke ifrån där min yngsta dotter och hennes sambo bor, simmar guldfiskar. Enligt bonden som äger skogen har de funnits där i många år men hur de hamnat där känner han inte till. En tämligen säker gissning är att det gått till på samma vis som när vi fick rudor i våra vatten. Någon har dumpat några guldfiskar i gölen. Därifrån lär de inte kunna sprida sig men det har guldfiskar gjort på flera andra ställen och nu är guldfisken en invasiv art. Om något eller några sekel kommer den nog att betraktas som inhemsk men till dess lär den få dras med invandrarstämpeln och bara betraktas som hemsk. Själv tänker jag försöka meta upp en nästa gång jag är på besök.

 https://www.havochvatten.se/arkiv/aktuellt/2025-03-10-akvariefisk-och-vattenslingor-i-ny-riskklassning-av-frammande-arter.html
 

Magneter och hopp

I söndags visade sig, när det kom till kritan, magneterna i min soffa utöva en starkare dragningskraft än det gryende fiskesuget. På marginalen kanske det var sändningen från skid-VM i kombination med gråvädret som fällde avgörandet, men det är nog mest dåliga ursäkter. Jag - min ömmande kropp - var helt enkelt för bekväm för att, när det kom till kritan, genomföra de vaga planerna på en fisketur. Men det finns fortfarande hopp och i morgon är en annan dag...

Apropå hopp så har jag funderat över varför man ibland ser havsöringar hoppa. Jag tänker nu på havsöringar vid kusten. Där handlar det ju inte om att forcera forsar och andra hinder under lekvandringen så orsaken till detta, rimligen kraftödande, beteende måste vara en annan. De vanligaste orsakerna till att fisk hoppar ur vattnet torde vara att undvika att bli uppätna (flyktbeteende) eller att få tag på något att äta (jaktbeteende). men vad skulle i så fall skrämma fisken inne på grundvattnet? I och för sig så finns där såväl (allt mindre och allt färre) gädda som säl men någon säl har jag hittills inte observerat i den vik där jag vanligen ser öring hoppa. Och vad skulle den kunna hoppas fånga ovan ytan som gör det värt besväret att hoppa, särskilt som det i det grunda vattnet finns andra, mer lättfångade, byten?

En teori (bland de som forskar om fiskar och deras leverne) är att fisk kan hoppa för att försöka göra sig av med parasiter. Teorin låter rimlig men själv har jag inte sett några parasiter på de fiskar jag lyckats fånga när och där jag sett dem hoppa. En annan teori - gissning - är att unga och levnadsglada fiskar hoppar bara för skojs skull (för att de kan) men det är väl bara ett annat sätt att säga att vi inte har en aning om orsaken?

Kommer jag ut i morgon får kikaren följa med (en av mina favoritkikare "bor" i FiskeSkodan). I går såg jag årets, för min del, första tranpar.
 

Es ist unser in die luft!

 

Om det har med åldern att göra vet jag inte, men oavsett klimatförändringen så känns vintrarna allt tyngre och tyngre. Kyla, snö och is men framförallt bristen på dagsljus gör mig allt tröttare för varje år, men nu känns det som om ännu en vår är om inte här så i vart fall i faggorna. I går visade termometern 12 plusgrader och i skymningen kunde jag njuta av fågelsång som sipprade in via det på glänt stående köksfönstret.

Även i Trondheim är det, av bilderna från herrarnas femmil att döma, vår snarare än vinter och hur spåren kommer att vara i morgon när damerna ska åka ska bli spännande att se. Eller inte. För nu, äntligen, har fiskesuget börjat ge sig till känna och mycket talar för att jag packar ränseln redan i kväll och kanske kokar morgonkaffet ute det fria. Frågan är om jag i så fall är vid något av mina öringställen eller om jag ska fresta gäddan med den vobblare jag bytte krokar på medan jag tittade på Poromaas kamp med norrmännen.

Stoppa idiotin!

Stekt strömming med lingon och riktigt, hemgjort, potatismos är kanske det godaste man kan äta? Jag tror det. Så att gå omvägen via malning till fiskmjöl i Danmark för utfordring av sjuka och giftiga laxar i norska kassodlingar för att få fram en dyrare men inte lika god produkt är ren idioti. Alltså är det så man gör...

Huruvida de som är satta att styra över oss är idioter vill jag inte uttala mig om, men uppenbarligen anser de den pågående, ovan beskrivna, idiotin - som i sin tur bygger på en definitiv utfiskning av Östersjön - vara en god ordning så jag har mina misstankar...

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/25wkmB/timbro-vara-hav-dor-satt-stopp-for-tralningen

 
 

Nytt under solen...

 ...sägs ingenting vara och vad vet jag? Solen sägs vara 4,6 miljarder år gammal och själv är jag bara 66.

 

Det här betet är, hur som helst, nytt för mig och jag tycker att det ser lovande ut.

 

edit.   Men litet lattjo verkar konstruktionen. För om spinnarskeden, viket man väl får tro att den gör, roterar så kommer ju kroken att snurra med samma varvtal.