Pinsamt

I en drapa i Aftonbladet gör sig Peter Kadhammar lustig över de svenskar - journalister,  visbybor och andra - som beklagar sig över massturismen. Det må vara honom obetaget. Lustigt är att tidningens rubriksättare (kanske har man ersatt dem med AI?) intill Kadhammars byline skrivit

Pinsamt och töntigt när svenskar gnäller på turismen

vilket ju gör att ingen vettig läsare tar det han faktiskt skrivit på allvar.

Pinsamt var ordet, sa Bill. Pinsamt töntigt, sa Bull.

Kinetic Fantastica-Q CC

Jag gillar billiga fiskegrejor. Om de är bra. För bra grejor kan vara billiga och billiga grejor bra. 

Med bra menar jag att grejorna ska göra jobbet och hålla. Det är självklara krav. Grejor som inte håller gör inte sitt jobb, särskilt inte när de gått sönder. Så material som tål att utsättas för sådant som händer vid praktiskt fiske och dimensionerad för hållbarhet snarare än minimal vikt är sådant jag uppskattar.

Tillverkarens bild av

klingan i genomskärning.

Rörbyggd glasfiber är ett fantastiskt material för spöklingor. Dessutom är det jämförelsevis billigt. Exakt vad Kinetics Crystal Cross är vet jag inte men det är vad klingan i det här spöt sägs vara gjord av. Den känns, hur som helst, förtroendeingivande och aktionen är som jag vill ha den på ett sådant här spö, dvs att hela klingan arbetar.

Ett sådant här spö är ett tufft haspelspö på åtta fot och klassat för kastvikter 40-120 gram. Tillverkaren beskriver på sin hemsida spöt på följande sätt:

"The Kinetic Fantastica-Q CC is a great all-purpose spinning rod, well suited for a variety of fishing techniques, and offered at a reasonable price point. Our unique fiberglass blank construction delivers sensitivity for fast hook sets, yet also provides durability for years of service. Equipped with comfortable EVA grips and lightweight single foot guides."

Som jag ser det är det ett rejält och mångsidigt användbart fiskeredskap. Att det sedan kostar under femhundra spänn gör det inte sämre, tvärtom, och själv uppskattar jag den annorlunda (och snygga) färgen.

De trebenta (dvs dessbättre inte, som tillverkaren påstår, enbenta lättviktsringar) spöringarna ser rejäla ut och är fästa till klingan med snygga lindningar. Rullfästet är av enkel typ men lär göra sitt jobb och greppen (plus för ett rejält främre grepp!) är (i enlighet med tillverkarens beskrivning) av svart EVA.

Vad använder man då ett sådant här spö till? Tja, man kan ju kasta wobblers och gummibeten i för spöt angivna vikter efter gädda. I saltvatten är det ett perfekt båtspö, användbart till pillemete, lättare pilkfiske och spinnfiske men även tillräckligt långt för att ge rimligt långa kast vid fiske från land.

Kort sagt är det, precis som Kinetic skriver, a great all-purpose spinning rod, well suited for a variety of fishing techniques. Beroende på var och vad jag fiskar skulle jag skruva fast en rulle i storlek 3000-6000. En 4000-rulle är nog ett lämpligt utgångsbud.

Beteslås

 Beteslås finns i många olika utföranden och i högst skiftande kvalitet. Därför vill jag inte rakt av döma ut dem och i vissa lägen är man mer eller mindre tvungen att använda en sådan hake. Problemen är (1) att många beteslås är undermåliga och (2) att de flesta beteslåsen används i onödan.

Kan man tackla sitt bete utan ett beteslås bör man göra det. Ofta kan man knyta och de som istället använder beteslås hör vanligen till någon (eller båda) av kategorierna "de som inte kan knyta" eller "de hopplöst lata". I lägen där en knut inte fungerar kan man nästan alltid byta ut beteslåset mot en fjäderring. Gör det. Så gott som alla beten levereras med en fjäderring i nosöglan. På pilkar och kustwobblers brukar jag ta bort den och knyta linan direkt i nosöglan. På gäddrag fäster jag tafsen - utan beteslås - i fjäderringen.

Ambassadeur T*E*N

 

Det finns kveite (hälleflundra) i Hardangerfjorden och därmed alltid en risk/chans att man ska få en sådan på kroken även om man, till exempel, vill ha lyr (bleka) eller något annat. Det finns aldrig några garantier inom fisket och det är ju vad som gör det så fascinerande. 

Men skulle en kveite ta mitt för lyr tänkta bete så fiskar jag antagligen med en alldeles för klen utrustning. I vart fall om det är en stor kveite. En lyr lär kunna nå strax under 20 kilos vikt medan en kveite kan väga över 300 kilo.

Nu är så stora hälleflundror naturligtvis extremt sällsynta men generellt så handlar det om fisk i helt olika viktklasser och man fiskar ibland bleka med UL-utrustning och det har jag hittills inte hört att någon gett sig på kveiten med.

Naturligtvis skulle det kunna slumpa sig så väl att jag skulle kroka en kveite på 15-20 kilo när jag fiskar efter till exempel torsk eller sej med ett stöddigt spö och en haspel i 6000-storlek och då tror jag att det finns förutsättningar för att det skulle avlöpa väl men, och det är dit jag vill komma, OM jag skulle få för mig att göra ett riktat försök att fånga en kveite så lär det krävas grövre don än vad jag är van att hantera.

Jag har redan skrivit om mitt åtta fot långa Ron Thompson 20-30 lbs båtspö och det torde räcka men det behövs en rulle också. Jag har några stöddiga haspelrullar som Daiwa GS-9 och Mitchell 302SW, men det känns som om en multiplikatorrulle vore lämpligare. Någonstans har jag läst att linspridare går bort om man fiskar på fisk över tio kilos vikt. Ur mina gömmor har jag rotat fram en ABU Ambassadeur T*E*N, en snikversion av Ambassadeur 10000. Den borde kunna funka. Jag tror att jag smörjer upp den och fyller spolen med Biltemas 0,32 mm PE-lina. Om det sedan blir något kveitefiske får framtiden utvisa. Det är ju alltid kul att pyssla med grejorna...

Den här rullen kom, såvitt jag kunnat utröna, ut 1988 och bygger, som sagt, på Ambassadeur 10000. Modellen saknar linspridare och har ett öppet (CT) stativ men är (tror jag) inte avsedd att kasta med utan tänkt som en rulle för trolling och vertikalfiske. I övrigt skiljer den sig från Ambassadeur 10000 genom att gavlarna är av ABS-plast och inte aluminium. Exakt hur mycket lina den rymmer har jag inte idats ta reda på men eftersom den är gjord på den tid nylonlinan regerade lär den rymma mer än tillräckligt med PE-lina. 

Guglielmo Marconi...

 ...räknas, i konkurrens med bla Tesla, som radions uppfinnare. Just nu lyssnar jag på Radiosportens sändningar från OS i Paris men tekniskt sett, eftersom jag, via Bluetoth, kopplat datorn till min stereo så är det inte radio jag lyssnar på, men det kan vi i sammanhanget lämna därhän. Det låter och känns som radio och ville jag att det även skulle vara radio så kunde jag resa på mig och knäppa på min gamla FM-tuner. Men det ids jag inte. Dessutom är jag strängt upptagen.

Just det att man kan vara strängt upptagen med en sak samtidigt som man lyssnar på något annat är en av radions förtjänster. Själv föredrar jag också att följa sport via radio snarare än via TV. Det har delvis att göra med att när jag var grabb var TV:n svart/vit och hade en tämligen grynig bild. När matcher från Davis Cup sändes såg man sällan bollen och hur det var med pucken när Tre Kronor spelade ska vi inte tala om... Bandy visades inte i TV på den tiden, det hade helt enkelt inte fungerat.

En annan orsak är att jag jinxar Sverige (eller vem jag nu håller på) när jag tittar men när jag följer dramatiken via radio brukar det oftast gå bra. Jag vill betona att detta inte är vidskeplighet utan ett statistiskt faktum. Så jag kommer att lyssna på unge hr Möregårds pingisfinal. Troligen via bilradion för när det hela är avgjort tänker jag göra några kast efter gädda. Det jag hittills varit upptagen med samtidigt som jag lyssnar var nämligen att nypa in hullingarna på gäddbeten.

Old School vs Modern

Tungviktaren i ABU:s Cardinal-serie bär modellnamnet Cardinal 77. Enligt den "standard" som idag är, mer eller mindre, vedertagen rör det sig om en rulle i 6000-storlek. Enligt ABU var den avsedd för Fiske 3, dvs laxfiske i älv och tyngre kustfiske. Den väger 395 gram, stativ i metall, har (outslitliga) snäckdrev i rostfritt stål och mässing med den låga utväxlingen 1:3,3 vilket ger ett linintag om ca 58 cm per varv med veven. Spolen rymmer 200 meter 0,40 mm monofil nylonlina (eller 270 meter i dianetern 0,35 mm). För mig ser den fortfarande modern ut och fungerar förträffligt att fiska med. Ett rostfritt kullager och en stark backspärr som avlastar dreven.

En mer modern 6000-rulle (men nyss utgången ur sortimentet) är Kinetic Battler 6000-FD. FD står, antar jag, för Front Drag, dvs att slirbromsen (till skillnad från Cardinalens) sitter i spolen. Bromsen har lameller av kolfiber och oljeimpregnerad filt vilket ger en jämn och fin bromsverkan och den är specad till 15 kilo. Den här rullen känns förtroendeingivande tung med sina 570 (!) gram (och skulle jag gissa så är det kanske just vikten som gjort att den fått ge plats i modellprogrammet för den tycks i Kinetics sortiment ha ersatts av plast/grafitrullen Brutalis som är betydligt lättare men ändå tyngre än Cardinal 77). Förhoppningvis sitter alla grammen på rätt ställen och betyder den höga vikten att rullen är stark... Linkapaciteten är ungefär som Cardinalens, angiven till 180 meter 0,40 mm nylon, men den här rullen är avsedd för PE-lina (och spolen har någon slags gummiinlägg för att linan inte ska slira om man knyter den runt spolen utan nylonbackning). Cardinalens mjukt och jämnt verkande slirbroms är placerad inne i vevhuset och regleras med en (enligt ABU ergonomiskt placerad) ratt undertill på rullen. Utväxlingen på Kinetic Battler är 1:4,9 och rullen är bestyckad med fem "japanska" kullager (jag utgår från att lagret i ABU-rullen kommer från SKF...) i rostfritt stål samt ett sk IAR rullager.

Jag tror att båda rullarna får följa med till Norge. Cardinalen blir bra när jag vill fiska med nylonlina och Kineticen (om) när det är läge för PE-lina.

Jag kan inte riktigt släppa det här med vikten... Cardinal 77 är en mycket gedigen rulle och konstruerad på sextiotalet när man - tänk bara på hur tjock plåt det var i bilarna då! - inte var lika fixerade vid låg vikt som man är idag. Ändå blir motsvarade rullar idag tyngre även när de görs i lättare material och väldigt mycket tyngre när de görs i samma material. Kineticen är inte ensam, tex väger Penn Slammer 460 runt 550 gram. Inte för att vikten bekymrar mig men, som sagt, man undrar...

Haverikommission

Inför min planerade norgevistelse frågade jag min där boende fiskekompis Anders hur det var med stagg. Svaret blev att det möjligen går att få tag på i Bergen men eftersom det inte är där jag ska vara så får jag väl klara mig utan. Däremot lär det finnas gott om småsill i vattnet eftersom det är gott om makrill.

Men jag trivs bättre med att meta efter makrillen än att hålla på att kasta och veva. Då behövs stagg. Hur det var i fjol när jag och Håkan var i Skalhamn och stagg inte fanns att köpa för pengar glömmer jag aldrig. Dessbättre löste problemet sig då en snäll dam förbarmade sig över oss och gav oss två askar stagg ur sin privata frys.

När jag nyligen var i Lysekil fanns det stagg att köpa som vanligt och makrill fick vi också men enligt de som har koll är det dåligt. Varför har vi så uselt fiske längs våra svenska kuster? Kan det ha något samband med politiska beslut som fattats eller inte fattats? Och varför tycks det inte vara någon politisk fråga?

När Estonia sjönk tillsattes snabbt en haverikommission (tydligen helt i onödan eftersom Carl Bildt redan innan vraket hittats hade allt klart för sig...) och det vore rimligt att tillsätta en sådan även för att utreda den katastrof som drabbat det svenska kust- och havsfisket. Men en riktig kommission, inte en sådan som bara försöker dölja för diverse potentater obehagliga sanningar.