Tre tips

Om du, som alltför många svenska sportfiskare, aldrig metat annat än med det traditionella, bulliga, röd/vita frigolitflöte som normalt ingår i färdiga metrevar som i övrigt består av en alldeles för grov lina, en för stor krok och för få och/eller för små sänken så har jag tre tips som snabbt gör dig till en betydligt mer avancerad metare.

Det första, som jag redan flera gånger delat med mig av, är att skippa flötet och testa bottenmete som oftast är den mest effektiva metoden. Vill du meta med flöte så är mitt andra tips att byta ut det bulliga frigolitflötet mot ett flöte av wagglertyp (eller, om man så vill, ett stickflöte*),

En waggler är ett långsmalt flöte med en liten ögla i nedre änden genom vilken linan träs och sedan låses med två mjuka, kluvna, hagel i lämplig storlek. Haglen fungerar alltså både som sänke, för att balansera flötet, och för att reglera längden lina mellan flöte och krok (dvs det maximala fiskedjupet). Om man metar på större djup eller av någon anledning vill att agnet snabbt ska komma ned mot bottnen kan man klämma fast ytterligare något eller några små hagel längre ned på linan, dvs närmare kroken men den större delen av vikten ska sitta uppe vid flötet.

Mitt tredje tips är att använda mindre krokar. Jag bryr mig inte om vilken krokstorlek du använder nu. Om du inte redan är en erfaren metare är de antagligen onödigt stora. Och snåla inte. Det är dålig ekonomi att försöka spara några få ören på en av de viktigaste delarna i utrustningen, särskilt som metkrok inte kostar mycket. Ett tiopack Kamasan, Owner, VMC eller annan märkeskrok kostar några få tior vilket blir 3-4 kronor  per krok. Visst, du kan hitta krokar som ser likadana ut men som kostar mindre men här gäller verkligen att man får vad man betalar för.

*Av oklar anledning (eller därför att en waggler ser ut som en blyertspenna) brukar såväl wagglers som andra smala flöten numera kallas pennflöten men det är en benämning som bör reserveras för de oerhört känsliga flöten som kan tillverkas av stammen till en vingpenna från någon större fågel.

Denna dag, inte ett liv

Min slitna gamla kropp berättade redan innan  jag hävt mig ur bingen att OM jag skulle ge mig ut och fiska idag så fick det bli sittandes. Så jag satsade på att någon braxen skulle ha vaknat ur vinterdvalan och med min sittbox och ett spö för bottenmete* (det helt fantastiska Caperlan Riverway V500 450) och en Crack Contact med 0,26 mm Trilene Transoptic. Tacklet var ett pater noster av 0,26 mm Fladen Fishing FC.

Varken mask eller bröd lockade ens en enstaka fisk till att nappa och när man bottenmetar i timmar med mask som agn utan att en en mört är där och nafsar så är det, enligt min erfarenhet, dött. Inte ett liv, som farbror Melker så träffande uttryckte det.

* Det användes för bottenmete idag men fungerar lika bra till mete med flöte.
 

Arter jag ännu inte fångat - Ruda

Rudan är ett bra exempel på hur vår syn på vilka fiskar som är matfiskar förändrats över tiden. Rudan, som åtminstone jag aldrig ätit eller sett i någon fiskdisk, kom antagligen till Sverige som en fisk som odlades i dammar och det bestånd vi idag, när ingen längre odlar ruda, har skulle i så fall vara förvildade kvarlevor av denna medeltida fiskodling. Det som gör rudan lämplig som odlingsobjekt är dess extrema tålighet. Den klarar lägre syrehalter än någon annan fisk och kan övervintra infryst i bottenslammet. En tuff gynnare. En annan egenhet den har är att kroppsformen kan variera så, att den i vatten med gott om gädda tenderar att ha en högre kroppsform medan den i andra vatten kan vara mer mörtlik.

Stockholmsadresserna Ruddammsvägen och Ruddammsbacken bär än idag vittnesmål om de fiskodlingsdammar som förr fanns där och i Norrköping finns Ruddammen som kvartersnamn. Där det kvarteret ligger fanns förr en kungsgård som, rimligen, hade bland annat en ruddamm. Annars var det mycket genom klostren som odlingen av ruda spreds och ska en ruddamm funnits bland annat vid Vadstena kloster.

Faktum är att så sent som i mitten av förra seket var ruda, braxen och andra karpfiskar vanliga inslag i kosthållet och det var när den industriella utfiskningen av världshaven och frysteknik gjorde att billig torsk, kolja, rödspätta och annan havsfisk som våra vanor ändrades. Men nu när torsken är mer eller mindre slut finns det kanske skäl att återgå till gamla vanor?

På Kajsa Wargs tid ansågs rudan inte bara vara fullt ätbar utan en synnerligen läcker fisk och jag avslutar med hennes recept på stuvad ruda:

Rudorna fjällas, tagas ur men ej gallsprängas, och skorras fint; äro de stora så skäras de twärt af eller i lagom stycken; lägg dem sedan hwarftals uti en stor kastrul med smör rifwit bröd, litet muskotblomma, peppar, salt, litet fint rifwit bröd, litet muskotblomma, peppar, salt, litet fint hackad gräslök, persilja, förwällda murklor, som äro uppstekta i smör, samt några citronskifwor; slå på litet win och watten, så mycket att de få tillräckligt med sauce, och låt dem på jemn eld stå att sakta koka med lock, til dess de blifwa fullkokade; när de anrättas rifwes muskot öfwer.

(Murklor är väl numera inget man bör äta så receptet får väl modifieras om någon är sugen på att smaka.)

edit. Sandsopp verkar vara den vanligaste rekommendationen som alternativ till murkla. Den förekommer över hela landet (och är bra mycket lättare att hitta än murklan).

Herrens bön och mete

Herrens bön, den som börjar Fader vår, känner de flesta igen. På latin säger man pater noster och det känner de flesta fiskare igen. Det så kallade pater noster-tacklet är det förmodligen mest använda vid bottenmete. Men varför kallas det pater noster? Tacklet omnämns inte i bibeln.

Att en fyr (eller ett grund) heter pater noster är begripligt. I sjönöd är det nog många som åkallar högre makter. Men att sitta bakom flötet och be om fiskelycka? Nja...

Det pater noster-tackel som används vid bottenmete har vanligen bara en kroktafs men kan även ha två eller flera. Det vi brukar benämna häckla är strängt taget en form av pater noster-tackel och här tror jag att vi är förklaringen på spåren. Det finns nämligen en slags uppfordringsverk som kallas paternosterverk. Det gör det därför att den slinga av skopor det utgörs av för tankarna till ett radband. Så gör även, i viss mån, en häckla. Om nu detta stämmer? Det vet jag inte, men det är i alla fall min teori.

Mört à la carte

Enklast (och nästan godast) är att steka mörten i smör direkt på stranden och äta den varm och med fingrarna men vill man briljera och kanske överraska (intet ont anande) middagsgäster (eller rent av sig själv?) så följer här några förslag:

• Rostad färskpotatis med rökt mörtmousse
• Gravad mört med Nobis dressing
• Tre fina mörtrecept
  
• Mörttartar med gurka
• Ugnsstekt mört

Mört, Wilhelm von Wright

Eftersom flertalet av recepten kommer från Finland känns det passande att låta Wilhelm von Wright illustrera inlägget.

edit.

Även det franska köket uppskattar mörten. Här ett recept på friterad mört eller sarv.

Friture de Gardons

Fjälla och ta ur fisken, Skölj den och torka av den varsamt för att få bort blod och fjäll och låt sedan vila på absorberande hushållspapper. Vänd de rensade fiskarna i farin. Fritera i olja (180 grader) i ca fem minuter. Ta upp fiskarna, doppa dem i frityrsmet och fritera (190 grader) tills de har fin färg.

Lär dig rensa och filéa mört

Lär dig rensa och filéa mört lyder en uppmaning från vårt östra broderland. Följ den! Och lär dig sedan även att tillaga och äta den. När du lärt dig det kan du sprida kunskapen till andra.

Fågel eller fisk?

Efter en vecka med solsken och försommartemperaturer såg jag verkligen fram emot att få sitta och meta men när jag väl satt där vid kanalen var det betydligt kärvare. Vinden gjorde att de få plusgraderna kändes ännu färre, solen lyste med sin frånvaro och som för att understryka att det ännu är långt kvar till Kristi himmelsfärds dag flöt stora isflak förbi framför mig där jag satt och småfrös. Ingen fisk visade det minsta intresse för mitt bottenmete, vare sig när jag agnade med bröd eller med mask. Det hade varit mer givande att vara fågelskådare för då hade jag kunnat notera havsörn, ormvråk, häger, trana och ejder (förutom gräsand, kråka och alla de övriga fåglar som mer eller mindre bor vid kanalen). Men idag var jag fiskare och kikaren låg kvar i bilen. Men titta kan man ju alltid göra.