Leta i den här bloggen

onsdag 11 september 2019

Ikoniska haspelrullar 11 - ABU 444



Efter att ha lärt mig fiska med pappas Mitchell och ha genomlidit några år som ägare till den möjligen sämsta sverigetillverkade ABU-rullen någonsin - Abumatic 220 - blev den första rulle jag köpte för egna pengar en ABU 333. 333:an var budgetversionen av ABU 444 (senare 444A) och den kom att bli en trogen följeslagare under många år innan jag till slut (när jag var stolt ägare till ett par Cardinal 66) gav bort den.



ABU 444 är en perfekt allround rulle för det svenska sportfisket. Den väger runt 300 gram, har lätt (tryckknapp) utbytbar spole och trivs med nylonlinor i dimensionerna 0,25-0,35 mm. Kort sagt så täcker den in vad ABU kallade Fiske 1 (abborre mm) och Fiske 2 (gädda mm) och den fungerar även till ordinärt svenskt kustfiske.



Vad jag särskilt gillar när jag ser en 444 är designen, det elegant droppformade vevhuset, och det snyggt maskinfrästa reglaget till slirbromsen, reglaget till backspärren och veven. Det enda på rullen som inte är av metall är bromslamellerna och vevknoppen. Till och med knappen för spolutlösningen är av metall. Givetvis är även dreven precisionsskurna i mässing och stål. Kullager? Det behövs väl inte i en precisionsbyggd kvalitetsrulle?



Vill man läsa mer om denna fina rulle så kan man göra det på Lars Palm - Fiske.

måndag 9 september 2019

Gamla favoriter 19 - Shakespeare S


Vännen Anders gav mig en fin present när jag besökte hans norska fiskevatten, en gammal Shakespeare S, närmare bestämt mellanstorleken Midi S. Den ska bli kul att fiska gädda med, för den här knubbiga plastfisken som flyttar en enorm massa vatten när den wobblar fram strax under ytan är ett suveränt bete. 


söndag 8 september 2019

Att köpa grejor - vad behöver jag?


Den förmodligen oftast ställda frågan på olika sportfiskeforum är varianter på temat ”jag vill fiska abborre och gädda och litet annat och undrar vilken utrustning jag behöver”. Bortsett från att medelvikten på de abborrar som fångar ligger någonstans runt 200 gram och att en gädda kan väga hundra gånger så mycket – vilket gör det närmast omöjligt att hitta en utrustning som fungerar (lika) bra till detta fiske – är det en rimlig fråga. De allra flesta av oss kommer, för övrigt, aldrig att fånga en gädda som väger mer än tre kilo.

Redan för ett halvsekel sedan hade den (då) svenska tillverkaren AB Urfabriken identifierat detta allsvenska fiske som döptes till Fiske 2 och definierades som ett spö avsett att kunna kasta beten som väger 10-30 gram försett med en mellanstor rulle och lämplig (dåförtiden 0,30 mm monofil nylon) lina. Det receptet håller än. Fiske 2-kompromissen är visserligen något klumpig till det lättaste fisket, men den fungerar. Den är samtidigt i vekaste laget OM 20-kilosgäddan skulle hugga (stor chans…) men kan man hantera grejorna och håller men nerverna i styr så bör det hela ändå sluta lyckligt.

Så vill man prompt bara ha en utrustning är nog ABU:s gamla recept fortfarande en gångbar rekommendation. Bättre är dock att på en gång skaffa två utrustningar, eller åtminstone två spön. Till det lätta fisket skulle jag rekommendera ett spö på runt sju fot som klarar att kasta betesvikter 2-15 eller 5-20 gram. Undvik spön med extrem toppaktion eller extrem helaktion. För allround fiske är en sk progressiv aktion att föredra. Med det menar jag att ungefär de övre två tredjedelarna av klingan bör böja sig, successivt från toppen och nedåt, ju högre belastningen blir.

Till det tyngre fisket rekommenderar jag ett spö på åtta-nio fot som klarar betesvikter inom intervallet 20-50 gram. Det bör ha samma typ av progressiv aktion som det lättare spöt. Fiskar man mest från båt är det kortare spöt mer bekvämt men fiskar man från land bör man kanske överväga att gå upp ytterligare en fot i spölängd. Med ett längre spö kastar man något längre och har lättare att styra linan vid hemtagningen.

Till de båda spöna jag nämner ovan kan man använda en rulle. Den rullen bör (liksom, för övrigt, alla haspelrullar) ha åtminstone en extra spole. Fiskar man med PE-lina (flätlina) kan en rulle i 2500-storlek räcka. Använder man monofil nylon blir linkapaciteten på en sådan rulle för liten och är en 4000-rulle att rekommendera. En sådan rulle kan dock kännas klumpig på det lättare spöt, men det finns extremt lätta rullar (tex Shimanos Ci4-rullar som i 4000-storlek väger mindre än vad många 2500-rullar gör). Skulle man ha en 2500-rulle med bara en spole så kan man till nöds fylla den med PE-lina i dimension 0,15-0,16 mm och utan egentliga problem använda den på båda spöna. Man förlorar då marginellt i kastlängd med de lättaste betena jämfört med vad man skulle kunna uppnå med en lina runt 0,10 mm i diameter men den är tillräckligt stark för de tyngre betena och stora fiskar på det grövre spöt.

Med två rullar (eller två spolar) passar 0,20-0,25 monofil nylon till det lättare spöt och 0,28-0,35 mm till det grövre. Väljer man PE-lina så är 0,10 mm respektive 0,20 mm rimliga utgångspunkter.

De flesta – inte bara nybörjare – lägger för litet pengar på sina spön och för mycket på sina rullar. Ofta ser man rullar sitta på spön som kostat hälften eller mindre av vad fiskaren gett för rullen. Den omvända relationen är att föredra. Förmodligen beror detta på att det är lättare att jämföra rullar (tex genom att räkna antalet kullager eller annat nonsens) än att uppskatta ett välbyggt spö. Spöt är emellertid hjärtat i utrustningen medan rulle strängt taget bara är ett glorifierat linmagasin med vev.



måndag 26 augusti 2019

Hopp?

Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Det är naturligtvis inte sant. Vore det sant så skulle vi inte ha ett ord för hopplöshet. Men det har vi.

Ändå... Hur hopplös vår Östersjös situation än ter sig så vill man (i alla fall jag) ju hoppas och när jag på radionyheterna hörde att övergödningen börjat miska så... Och så hade vi ett fint abborrfiske i helgen, så kanske, trots allt?

lördag 24 augusti 2019

2525

Många är, i dessa klimatångestens dagar, oroliga för om Jorden ska klara sig. Ni kan sluta noja. Dinosaurerna dog ut utan att jorden brydde sig. Torsken är nästan utrotad men det påverkar inte planeten. Inte heller får norhörningarnas utdöende planeten att sluta snurra.

2525 är alldeles om hörnet. Visst, vi människokryp kan tycka att femhundra år är en oändlighet med i universum är det knappt ens en blick. Troligen - förhoppningsvis - är mänskligheten då ett minne (?) blott men Jorden är jag inte orolig för.


https://www.youtube.com/watch?v=zKQfxi8V5FA

onsdag 21 augusti 2019

Fisklikt?

Det klassiska skeddraget kallas också för blänke. På tyska används ordet blinker. Ett av skeddragets karaktäristika är alltså att det blänker, precis som en mört eller löja gör om ljuset faller rätt. 



Så länge åtminstone jag kan minnas har man vid sidan av de metallblanka dragen använt målade sådana. De målade dragen blänker mindre men liknar, åtminstone för oss människor, en fisk bättre. Eller så är de bara målade i en färg, tex rött, som tros attrahera fisken.



De omålade dragen fungerar och frågan är om en mer konstfärdig utsmyckning spelar någon roll, dvs om den ökar dragets förmåga att locka fisk till hugg. Själv lutar jag åt teorin att skeddrag fungerar som sk attraktorbeten, dvs de får en fisk att hugga reflexmässigt och utan att mer ingående studera draget. För gjorde den det skulle den, rimligen, se att det inte är en riktig fisk. Så en blank metallbit fungerar lika bra som en med ett hologram av en fisk. 



Vill man lura en mer eftertänksam och kritisk fisk är nog mete modellen. Eller kanske spinnfiske med tacklad betesfisk. Det finns metoder, tex sink and draw, som är mellanting mellan mete och spinnfiske. Effektivt men något krångligare än att snäppa fast en plåt- eller plastbit i beteslåset. Vill man få fisk så kanske man ibland får göra avkall på bekvämligheten...

tisdag 20 augusti 2019

sportfiskeforum.se


Det verkar som om vi får fortsätta på sportfiskeforum.se ett tag till. Häng gärna på, det är ett trevligt ställe att hänga på och ställ också upp i vår veckotävling!

Sportfiskeforums veckotävling och Årets Fiskare 2019

Veckotävlingen

1. Tävlingsperioder är varje kalendervecka (tex v 41 2018, 8-14/10). Tävlingsfiske får ske under (högst) två, valfria, dagar under perioden.
2. För att delta i veckans tävling anmäler man sig här INNAN man börjat fiska. I anmälan ska anges vilken dag eller vilka dagar man avser att tävlingsfiska. Ska man fiska under två dagar kan man anmäla dem en i taget. Om färre än två deltagare anmäler sig och fiskar ställs veckans omgång in.
3. Resultat postas här senast kl 24.00 söndagen (under tävlingsperioden).
4. Man fiskar var och hur, så länge det är att betrakta som sportfiske, man vill.
5. Poäng erhålls enligt följande: Varje under de två anmälda dagarna fångad art ger tio poäng, varje fångad fisk ger en poäng (dock max tio fiskar av samma art). 
Regelrevisioner/tillägg:
190506, tillägg till regel 1: Kristi Himmelsfärdsdag - den första metardagen - är det fritt fram att tävlingsfiska om man då metar. Den som metar denna dag har alltså ytterligare två möjliga tävlingsdagar den omgången.

Årets Fiskare
6. I sammandraget (Årets fiskare) erhålls för varje deltävling poäng beroende på placering och i förhållande till antalet tävlande. OM, tex, det är fem som tävlar en viss vecka får vinnaren fem poäng, tvåan fyra poäng osv. Delade placeringar ger delade poäng så om de övriga tre delade tredjeplatsen delar de också på 3+2+1=6 poäng, dvs får två poäng var. Skulle en tävlingsomgång ställas in pga för få deltagare enligt p 2 ovan men har någon ändå anmält sig och genomfört ett eller två pass erhåller denne i sammandraget ett poäng per pass.
7. Årets Fiskare gäller naturligtvis hela året men är även uppdelad i fyra deltävlingar omfattande respektive det första, andra, tredje och fjärde kvartalet.