Två av de bästa UL-rullarna någonsin

Jag ska villigt erkänna att jag inte testat alla nya rullar som finns, men förmodligen fler än de flesta. Och visst är många av de nya, som likt moderna bilar är intill förväxling likadana, fina. Åtminstone så länge de är nya. Men ingen rulle jag testat är bättre än de två som är föremålen för detta inlägg.

Maxvikten för en UL-rulle är 200 gram och det är bra precis så mycket som en Mitchell 408, den högutväxlade versionen av 308, väger. Trots den låga vikten är rullen "fullvuxen", dvs den fungerar rent ergonomiskt och känns inte som en leksak (vilket alltför många av de pyttesmå UL-rullar som finns gör). Med ett halvdussion kinesiska kullager strategiskt utplacerade kan man naturligtvis göra en rulle som (när den är ny) känns mjukare att torrveva men när de lagren gett upp är dreven på en Mitchell nätt och jämnt inkörda...

Några gram lättare än Mitchell 408 är Daiwa SS Tournament 700. SS Tournament-serien är de första grisnosrullarna. Det som framförallt gör den här rullen till en fantastisk UL-rulle är den mjuka slirbromsen. I likhet med mitchellrullen är den tillräckligt stor för att fungera ergonomiskt. Den är fortfarande i produktion och även om Daiwas svenska agent hellre vill sälja andra rullar så går den att få tag på via nätet. Jag tror inte att någon av dagens daiwarullar kommer att fortfarande tillverkas 2050...

Mindre krok, mer fisk

Det finns en gammal "regel" som säger att kroken (en trekrok) bör vara lika bred som betet. Om den är grundad i estetik eller om det handlar om att kroken så lätt som möjligt ska fastna vet jag inte. Att en så vid krok fastnar i all möjlig och omöjligt skit känner jag (och andra fiskare) bara alltför väl till.

Två sjugrams ABU Jazz som försetts med för UL lämpliga krokar. En av originalkrokarna ligger lös till vänster i bild. Ännu bättre vore att ta bort lekandet och den främre fjäderringen (för att fästa beteslåset direkt i skeden) och montera den extra fjäderringen mellan skeden och kroken.

När jag fiskar vill jag inte att allt möjligt ska fastna på min krok utan ser helst att inget annat än fisk gör det. detta är svårt att uppnå, men en mindre krok är ett steg i rätt riktning. Däremot har jag inte upplevt att en liten krok gör det svårare för fisken att fastna. Tvärtom.

De mindre krokar jag satt på dragen i bilden ovan kommer från  Savage Gear Microspoons (som förvisso har små krokar men fortfarande "lika breda som skeden). Draget överst i bild har fått originalkroken ersatt med en Mustad långskaftad trekrok # 12 monterad med en extra fjäderring.

Vanföreställningen att det krävs stum lina (PE-lina) och mothugg för att få fisken att fastna hänger antagligen delvis samman med att de flesta fiskar med för stora och för slöa krokar. Detta gäller särskilt UL-fiske att med ett klent spö och en tunn nylonlina driva in en krok som (är så dålig att den) inte fastnat av sig själv är svårt. Dessbättre kan man själv byta ut de krokar med vilka dragen är monterade från fabrik till lämpligare sådana (och det bör man göra).

Fiskevård eller konstgjord andning?

Hur är det egentligen ställt med de svenska fiskbestånden? Håller våra vatten på att förvandlas från friska vatten med reproducerande vilda bestånd av fisk till någon slags glorifierade Put & Take-vatten? Eller har det redan hänt?

Det är lätt att spontant ställa sig och applådera utsättningar av lax och öring i diverse vatten, anordnandet av sk gäddfabriker (med stödutsättningar av fisk) och annat liknande men man måste samtidigt ha klart för sig att det i mycket handla om symtombehandling snarare än att åtgärda de fundamentala fel och brister som lett till att sådana åtgärder ter sig nödvändiga.

Utsättningarna ger sportfiskarna fisk på kroken och många nöjer sig med detta. Och visst är det roligt att få napp, men låt dig inte luras och tro att allt är gott och väl bara för att det finns lax i Vättern eller Älvkarleby. Och hur ska man göra med torsken? Där är det inte lika lätt att dölja katastrofen...

Litet lättare

Skeddragen i all ära, det klassiska betet för UL-fiske är den lilla skedspinnaren. Spinnare i vikter 3-5 gram tycks fånga fisk när inga andra beten gör det, till exempel (som nu) under högsommarhettan. Och det handlar inte bara om småfisk. Otaliga stora sommargäddor, som inte ens idats gäspa åt stora wobblers och annat de frestats med, har huggit på just små spinnare. Ett klassiskt exempel är den gamla svenska rekordgäddan på 22,5 kilo. Men framförallt är det mindre rovfiskar som abborre, öring och annan sk ädelfisk, dvs precis de fiskar för vilka UL är den bäst anpassade utrustningen, som gärna tar på små spinnare.

Tunga grejor!

1/4 oz, dvs 7 gram, är den övre gränsen för vad som (enligt den klassiska definitionen) räknas som ultralätt fiske och ett skeddrag i den vikten är ett mycket användbart bete.

ABU:s Jazz och Plankton Favorit i vikten 7 gram och D.A.M:s EffZett i vikten 6 gram. Krokarna (original) är väl stora för UL-fiske,

När det gäller klassningen av UL-spön* är förvirringen lika stor (och de på spöna tryckta siffrorna lika relevanta) som på fiskespön i övrigt. Jag har spön som enligt tillverkarna är asvsedda för beten 0-5 g (vilket är en uppenbar lögn eftersom det inte finns några beten som väger 0 gram och det existerade viktlösa beten så skulle man inte kunna kasta dem), 2-8 g, 1-10 g etc etc. Jag äger också UL-spön som det inte står någonting på. Alla dessa spön klarar av att kasta sjugrammare.

Ett sjugramsdrag, 0,16 mm nylonlina och ett UL-spö ger långa kast och möjligheter till ett fantastiskt spännande fiske. Är det risk för gäddhugg brukar jag skarva på några decimeter lämpligt tafsmaterial (favoriten är Canelle Sandertress som säljs i tiometersspolar med brottsstyrkan 5 kilo på Decathlon).

PE-lina? Nja, det tycker jag inte är riktigt UL-fiske, särskilt inte om man använder linor med en brottstyrka motsvarande en 0,35 mm nylonlina. Dessutom är elasticiteten i linan en av de faktorer som gör att man klarar även stora fiskar på ultralätt utrustning. Mothugg? Det ska inte behövas om du använder tillräckligt små och vassa krokar.

Sedan finns det ju lättare beten...


* Är ett spö korrekt klassat för betesvikter upp till 10 gram så är 7 gram mer eller mindre den ideala kastvikten för det spöt.

Bättre förr?

I en ny diskussion på ett av våra svenska sportfiskefora ställer TS frågan (omformulerad av mig) om det var roligare att fiska förr när det var gott om fisk men vi hade kass utrustning eller om det är bättre i dag när vi har bra grejor men dåligt med fisk? Tja, tycker man (som jag) att utrustningen då var väl så bra som den som säljs idag är svaret tämligen självklart: Det var bättre förr!

Torskdrag

Under de decennier då svenskt kustfiske var mer eller mindre synonymt med torskspinn regerade torskdraget. Eller blankdraget. Eller dragen, för det fanns flera varianter. Vanligen i vikten 28 gram. Här är ett av de finare med något kupad plåt, centrerad blyvikt och i färgen silver/koppar. Ran torsk.