Bombarda (2)

Det här är vad man behöver 

Kastdobbar och plastkulor (Buldo) har  varit kända och använts av spinnfiskare så länge jag varit med (och längre än så). Några kanske minns den tidvis hätska debatten om det förkättrade plastkulefisket (med långa teleskopiska "metspön", plastkula och fluga/flugkast) i FiskeJournalen på sjuttiotalet?

Nu är det andra tider och den kastdobb som på svenska heter bombarda är högsta mode. Helst ska den fiskas med ett långt grafitspö (mitt eget längsta är en fjortonfotare) och med en fluga eller någon slags mjukis på tafsen är det ett effektivt sätt att lura havsöringar och regnbågar till hugg. Men naturligtvis så kan man använda metoden med kortare spön och för vilken fisk som helst man vill fånga på små/lätta beten men där långa kast ofta krävs.Ingenting hindrar att man knyter på en pytteliten spinnare för att fresta abborren när den jagar i ytvattnet en sommarkväll. Inom synhåll men utom normalt kasthåll från bryggan. Eller en brödbit och en flytande bombarda om det är id man siktat in sig på. Eller... Ja, det är bara kreativiteten som sätter gränserna.

Jag trär en bit fluorocarbonlina (FC) i dimension 0,40 eller 0,45 mm genom bombardan, trär sedan på en mjuk gummipärla (för att skona knuten vid kast) och knyter sedan fast ett lekande...

När bombardan introducerades här i landet rekommenderades oftast att man trädde upp den på (huvud-)linan men eftersom de flesta nu använder sk flätlina som ofta har dålig hållfasthet mot mekanisk nötning (och för att det är smidigare att ha färdiga tackel med sig) är det vettigt att rigga sina bombardor så som jag visar på bilderna.

...i vardera linänden. Sedan trimmar man knutarna och det hela är klart.

Tilläggas ska att när jag senast var i butiken för att köpa FC-lina så såg jag att Darts nu även säljer bombardor för "fast montage", dvs där men inte trär någon lina genom röret utan detsamma är försett med en metallögla i vardera änden i vilka man knyter huvudlina respektive tafs...

En europeisk kustfiskelicens

Lagligt kustfiske i Cascais, Portugal

Många europeiska länder har kuster. I vissa är det mer eller mindre fritt fram att som turist med ett spö i näven ställa sig på stranden (eller på en klippa) och pröva sin lycka. I andra krävs någon form av licens eller fiskekort. Dessa brukar inte kosta mycket men det byråkratiska krångel som ofta är förknippat med att lösa en sådan licens kan vara avskräckande. Jag minns hur jag åkte pendeltåg från Cascais till Lissabon, satt i kö en dryg timme på deras fiske- och jordbruksdepartement (jo, man var tvungen att inställa sig där personligen medförande ett giltigt pass, det hade jag fått bekräfta av ambassaden i Stockholm när jag i god tid före avresan hört mig för om det möjligen fanns något mer tidsenlig sätt att lösa saken men i det avseendet är portugiserna väldigt Old School...) för att sedan sysselsätta ett halvdussin trevliga tjänstemän i en halvtimme innan jag, för fem euro, kunde lösa min kustfiskelicens med en månads giltighet.

Tänk om vi inom EU kunde få till en kustfiskelicens som gällde alla kuster? Som gick att lösa via nätet och kostade någon hundring eller så (per år). I så fall skulle det inom mig börja gro en liten tro på det europeiska projektet. Men jag är inte optimistisk. De verkar vara mer inställda på att jävlas med oss sportfiskare genom att göra hamnar otillgängliga för fiske, förbjuda fiskespön som handbagage på flyg och annat sattyg de ägnar överbetald (av oss!) arbetstid att tänka ut.

Något nytt

Intet nytt under solen heter det. Det är naturligtvis en överdrift, men det är hur som helst förvånansvärt få nymodigheter som verkligen är nyheter. Men det här betet - jigwobbler - är åtminstone för mig något nytt. Det är, som namnet antyder, en slags hybrid mellan en jigg och en ledad wobbler. Från jiggen kommer huvudet, som är av någon slags tung metall, och från wobblern kommer kroppen som är av plast och försedd med en liten sked eller läpp som får den att vicka frenetiskt vid hemtagning.

I original är jigwobblern försedd med en trekrok men jag har, i vanlig ordning, bytt ut den mot en enkelkrok.

Jag såg (och köpte) mina första jigwobblers för några år sedan. Det var i Finland och jag har fått för mig att betet är en finsk uppfinning. Det finns i storlekar från små varianter avsedda för lättspinn till stöddigare sådana tänkta för saltvattens- eller gäddfiske. Nu finns också en variant med mjukiskropp.

Lagom packning

På bilderna här intill ser ni min favoritdragask. Jag köpte ett gäng för 25 (?) år sedan på någon utförsäljning. De var inte avsedda för fiskedrag utan om jag minns rätt så var det i en järnhandel jag sprang på dem, men de fungerar suveränt för härbärgera ett halvdussin eller så beten och de är dessutom "wormproof". Det sistnämnda stod inte på dem men jag testade...

En gångbar sortering av storlekar och färger.

Asken är i en relativt mjuk hårdplast och alltså inte så "skramlig". Den ryms ledigt i en jack- eller byxficka och får även plats i bröstfickan på mina neoprenvadare. Fler drag än vad som ryms i asken (plus ett monterat på spöt) behöver jag sällan under ett fiskepass så varför bära tyngre? I fiskeryggsäcken (som ofta lämnas i bilen eller vid ett "basläger") finns torra sockor, eventuella andra extra kläder samt matsäck. Det är en skön känsla att inte behöva bära något annat än spöt (och eventuellt en håv) när man är ute och fiskar.

Tveksam start

En sak jag noterat under mitt bloggande är att tidsangivelserna för när jag postat inlägg är väldigt märkliga. De stämmer inte,kort sagt. Varför de är som de är vet jag inte och hur man ändrar på det vet jag inte heller. Men nu är det i alla fall 2018 sedan snart en timme. Ett nytt fiskeår har börjat. Om det blir fiske för min del redan i morgon är osäkert. Ute är det någon slags snöblandat regn och om en halvtimme börjar JVM-matchen mellan småkronorna och ryssarna. Har jag inte hunnit somna innan nedsläpp är risken uppenbar att det inte blir något vettigt gjort i morgon. Heller. Just nu har jag smuttat i mig den sista skvätten champagne och lagt en platta med Mills Brothers på skivspelaren. Bredvid mig ligger två bombardaflöten som jag hade tänkt rigga inför eventuellt nyårsdagsfiske men min spole med 0,40 mm FC-lina har gömt sig någonstans så det projektet har så att säga strandat. Förhoppningsvis så ska det bli bättre ordning med fisket innan året är till ända.

edit. Nu har jag listat ut varför tidsangivelserna blir konstiga.Bloggen är, oklart varför, inställd på normaltid för Stilla havet. Hmmm... DÄR skulle man gärna fiska någon gång.

Skitfiske 2018!

Nyårslöften? Sådana där man inte behöver hålla. Eller föresatser? I dag kom jag inte i väg på någon fisketur. Ute var det grått. Nätt och jämnt dagsljus. Emellanåt skvätte det på rutan.

Kanske ska jag meta oftare 2018? Åtminstone när det inte är för kallt att sitta stilla så är det ganska smutt att hitta ett skönt ställe, kasta ut och sedan slå sig ned och vänta istället för att ränna runt och kasta hela tiden.

Man skulle ju kunna lova att sluta röka...

Fast pipan är en trevlig fiskekompis. Hänger alltid med. Fast kanske skulle man låta den vara just det? En följeslagare på fisketurerna. Låta den bli en del av fiskeutrustningen och inte stoppa den i munnen annat än när man håller i ett spö.

Eller ett självpålagt köpstopp vad gäller fiskegrejor? Jag har ju mer än vad jag behöver. Naturligtvis måste linor och annat liknande få bytas vid behov men jag behöver inte fler spön, rullar, beten, fiskeväskor och annan bråte.

Eller så nöjer jag mig med att försöka komma ut oftare under 2018. Att inte försitta några tillfällen att ge mig ut och fiska. Då får jag ju motion och annat man brukar lova att ägna sig åt mer eller mindre på köpet. Eller så sitter jag där och metar med min trognaste fiskekompis...

Vi får se. Ett nytt år blir det, hur som helst, och med det nya äventyr. Vi kanske ses på någon strand? Hur som helst, ett Gott Nytt Fiskeår tillönskar jag dig som läser detta.