Händig hemma

I det moderna sportfiskets barndom, dvs i förra hälften av det förra seklet, användes på dyrare spön agat som inlägg i spöringarna. Agaten ansågs minska linans friktion mot spöringarna och, således, ge längre kast och mindre slitage på linan. Nackdelen var att agatinläggen var känsliga för stötar och när de sprack skar de obevekligt av linan. Låter det bekant?

Nå, utvecklingen går åtminstone ibland framåt och i mitten av seklet kom spöringar av rostfri tråd. Dessa hade goda kastegenskaper och var så gott som oförstörbara. Skulle det osannolika hända, att en sådan ring blev skadad, så var ringarna på den här tiden fästa vid spöklingan genom lindning med tråd (spösilke) med några lager klarlack. Att byta en spöring utan att reparationen syntes var en barnlek för en normalt händig karl.

Sedan gjorde den moderna kapitalismen och dess räknenissar entré även i sportfiskevärlden och de insåg, naturligtvis, att konceptet med spöringar som höll i evighet var ekonomiskt ohållbart. Ohållbart för tillverkarna. Agaten hade nu, när konsumenterna fått använda hållbara ringar som fungerade minst lika bra under flera decennier, hamnat i ett irreparabelt vanrykte. Alltså fick man hitta på ett nytt namn för ett material med samma för- och nackdelar. Den keramiska spöringen var född!

Visst, det finns förträffliga (och svindyra) ringar med keraminlägg men de allra flesta keramikringar och alla som sitter på billiga spön är av sämre kvalitet. Därför drabbas vi nu åter av plötsliga linbrott orsakade av spruckna inlägg. De rostfria ringarna finns endast på muséum. Spötillverkarnas utvecklingsavdelningar (styrda av räknenissarna) har nu också hittat på ett nytt sätt att fästa spöringarna på klingan. Idag är den lindning (eller vad det nu är) som fixerar ringen ingjuten i ett skal av i princip okrossbar epoxy. Epoxyn tål i alla fall bra mycket mer än vad dagens tunnväggiga och spröda grafitklingor gör så det är mer eller mindre omöjligt att få bort en kass spöring utan att skada klingan. Tack tillverkare! Och skulle man, mot all rimlig förmodan, lyckas få bort den skadade ringen utan att spräcka spöklingan är det näst intill, för en normalt händig karl, att göra en osynlig lagning. Tack, tillverkare!

Pilen utvisar en spöring i/på vilken ett nytt keraminlägg limmats fast med UV-lim.

Så, vad gör man då om man drabbats av ett spräckt keramikinlägg och inte vill kassera spöt och köpa ett nytt (vilket tillverkarna vill att man ska göra)? Jo, man köper (via någon av alla dessa hemsidor) ett sortiment keraminlägg (precis som det kassa, spruckna, inlägget Made in China) och en tub UV-lim.

Den reparerade spöringen i närbild.

Det funkar, men jag längtar tillbaka till den tid då grejor gjordes för att hålla och kunna lagas. En tid då det inte bara handlade om konsumtion och profit. Men revolutionen kommer! Det måste den göra. För om vi fortsatt låter oss utsättas för den moderna, globala, hyperkapitalismen har vi varken någon framtid eller något existensberättigande.

Lätt sport

 

En trevlig utrustning för det lättare fisket är Daiwas Laguna. Rullen, som heter Laguna 1000-5Bi, väger in runt 170 gram och kan därför klassas som en UL-rulle. Daiwa och de flesta nuförtiden kallar även spöt, som heter Laguna 562ULFS, för ett UL-spö men eftersom det är klassat för vikter upp till 10 gram kan detta diskuteras. Men spola 0,16 nylonlina på rullen, använd grejorna på västkusten och säg att du fiskar UL så tänker åtminstone inte jag bråka.

Lika trevlig och ännu lättare - reglementsenlig UL med rätt lina - är Fladens UL-set Furvux (som jag tjatat om upprepade gånger men det är det värt). Spöt mäter fem fot och kastar beten upp till fem grams vikt.

På grejor som de här utrustningarna blir abborrfisket plötsligt spännande och får man på en rejäl makrill blir det åka av! Skulle en gädda, vilket inte helt sällan händer, nypa den lilla för abborre avsedda spinnaren blir det spännande på ett annat sätt.

Den gramjagande fjällvandraren släpar rimligen inte med sig något annat än UL-grejor och dessa är som gjorda för röding- och öringfisket. I havet finns, förutom makrillen, näbbgädda, bleka och havsöring vilka samtliga är lämpliga byten för UL-fiskaren.

De allra flesta av de fiskar en svensk semesterfiskare får på kroken väger under kilot. Med (ultra)lätt utrustning blir det fisket plötsligt ett sportfiske.

Glassätare och badisar

 Un día normal en la playa 🏝️ - Fails on the beach #humor #chistoso #viral #funny #beach (youtube.com)

Lagom

Den här Furvux UL-rullen har fått ett lager Tubertini Gorilla 0,16 mm nylonlina ovanpå den från

fabrik påspolade PE-linan.

Uppfattningen om hur mycket lina man ska ha på en haspelrulles spole varierar. De flesta tillverkare rekommenderar att man inte fyller spolen ända upp till kanten, detta (gissar jag) för att färre kunder som inte kan använda sina rullar korrekt ska klaga över trassel. Ungefär som den idiot(säkra) inställning av multirullar som ABU mfl rekommenderar, en perfekt inställning för trasselfria femtonmeterskast...

Med PE-linorna har rekommendationen att inte fylla spolen blivit mer relevant. Ett intressant exempel på hur detta kan fungera i praktiken är Fladens Furvux UL-set som levereras med 0.10 mm PE-lina påspolad på rullen. Jag anser inte att PE-lina och UL hör ihop men här funkar det eftersom spolen är fylld med sådan marginal till kanten att man kan skarva på 0,15-0,20 mm monofil nylonlina och fylla spolen ända upp. Då har man nylonlina att fiska med - den räcker till vad man kan kasta och vad man normalt kan tänkas behöva ge ut vid drillning av en större fisk - och PE-linan fungerar som ren backing.

Kika fågel 4

Min första sk fälthandbok var Alla Europas fåglar i färg av Bruun/Singer och det slitna, solkade och flera gånger lagade exemplaret är fortfarande det som oftast får hänga med när jag gitter ta med en bok ut. Vanans makt är stor och jag hittar bättre i den boken än vad jag gör i de många andra böcker jag har i min hylla. Och det är en förbaskat bra bok! Men nu, efter den senaste lagningen, har jag beställt ett nytt exemplar av en nyare utgåva. Lösbladssystem fungerar mindre bra i fält och efter cirka femtio år kan mitt exemplar kanske sägas ha gjort sitt? Men så länge jag kan få det att hålla ihop får nog den nya boken vänta i bokhyllan...

Den femte upplagan (1962) i vackert, grönt, klotband.

Annars är nog Fåglarna i färg av Sigfrid Durango, illustrerad av Karl Aage Tringgard den svenska klassikern. Den kom ut för första gången 1952 och har (hittills) getts ut i 11 upplagor, den sista/senaste 2001.

Boken består av en inledande del med illustrationer - fåglarna avbildade från sidan i sittande eller simmande ställning - och en del med kortfattade beskrivningar i textform.

Som en eftertanke finns i slutet av boken (efter sakregistret) tre sidor med svartvita teckningar av and- och rovfåglars flyktprofiler.

Det finns idag bättre fälthandböcker men Fåglarna i färg är fortfarande användbar och läsvärd. Även om den inte är något jag släpar med mig ut i fält försvarar den sin plats i en fågelkikares bokhylla.

Fåglarna i färg (5:e uppl) beskriver 258 arter av de fler än 340 som när boken gavs ut enligt författaren ingick i Sveriges fauna. Exakt hur många "svenska" fåglar det finns är i praktiken omöjligt att fastställa och därför ett evigt diskussionsämne. I urvalet ingår så gott som alla de arter som regelbundet häckar i landet liksom så gott som alla som uppträder här. Det är en rimlig och vettig begränsning, särskilt för nybörjaren. En handbok som tar upp alla i Europa förekommande cirka 1.000 arter kan bli förvirrande snarare än hjälpsam (men kan å andra sidan tas med på medelhavssemestern).

Politiker och turism

Nyss var det reklampaus i OS-sändningen på Eurosport. Ett av inslagen ville locka besökare/turister till Kanarieöarna. Hmmm... är det inte där befolkningen revolterar mot turismen? Vem har betalt reklaminslaget? Det revolterande folkets valda företrädare? Att politikerna kör sin egen agenda så snart de fått sittplats och bryr sig om väljarna bara när det är dags att lura till sig deras röster är ett universellt demokratiskt problem, men ändå... Kanske är det även här en turistskatt som hägrar?
 

Turistskatt?

Visst, det kan bli onödigt många indolenta glassätare och badisar på samma ställe några veckor på sommaren. Jag vet, för jag bor i Norrtälje och vistas ofta i Visby... Och tidigt i går morse kom jag hem från en avstickare till västkusten där vi bla var till Smögen för att titta på eländet (men generellt försöker jag undvika sådana ställen, det räcker mer än väl med badisarna man måste trängas med hemmavid).

Nu vill västkustkommunen Sotenäs få beskatta besökande turister. Att politiker ständigt vill åt våra pengar är ingen nyhet men nog måste det finnas andra sätt att minska tillströmningen av besökare? Kanske kan man följa Lysekils exempel? Kan man godtyckligt förbjuda en aktivitet - fiske med kastredskap - så är det naturligtvis lika rimligt att förbjuda andra. Tex glassätande, solbad eller shopping. Ett annat sätt är att göra klart för potentiella besökare att de inte är välkomna. Det går att sätta upp skyltar vid kommungränsen. Men Sotenäs kommun hälsar istället turister välkomna på sin hemsida så det verkar vara helt klart att vad det handlar om är penningsugna politiker.

Annars ska det väl fungera så, att turister och andra besökare på en ort spenderar pengar där (glass är inte billig!) som alltså hamnar i de lokala näringsidkarnas kassor. Nu är visserligen bolagsskatten statlig men de som jobbar betalar ju kommunalskatt och sedan finns ju det kommunala utjämningssystemet (Robin Hood-skatten) så går en kommun back på turismen finns det ju andra justeringar i skattesystemet att titta på innan man inför en ny skatt. Turismen gör ju vidare att invånarna i små fiskesamhällen som Sotenäs har ett helt annat serviceutbud idag än vad de hade innan de blev turistorter. Men i och för sig har jag inget emot att förbjuda turism, i vart fall glassätar- och badisvarianterna. Har folk inget bättre att syssla med kan de lika gärna vara på jobbet.

Succè! - Minisemesterrapport 9

Avstickaren till Lysekil i sällskap med äldste grabben blev ytterligare en minisemester. Vi startade i svinottan i onsdags, åt frukost i Laxå, kompletteringshandlade (bla stagg) på Rotan, checkade in på Löfgrens Camping och hade tältet rest före lunch och någon timme senare hade vi, efter en kortare sightseeing i Lysekil, grabben dragit upp sin första makrill. Succé! Mission accomplished, som det heter på modern sportfiskesvenska).

Jag sov, som vanligt. gott i tältet men mindre så grabben (som hävdade att någon snarkat som en döende sjöelefant, men det var inget jag hört eller blivit störd av) och dessutom hade synpunkter på liggkomforten. Att väderprognosen för fredagen lovade ihållande regn (och min, i Lysekil inköpta, Grundéns regnjacka hade blivit kvar i min bil som stod parkerad i Åkersberga) och grabbens brist på entusiasm för ännu en tältnatt ledde till beslutet att riva tältet. Men först ett fiskepass och en andra frukost bestående av färsk, stekt, makrill i Hönökaka.

Eftermiddagen ägnades åt ett besök på Smögen. En sen lunch på Havsbaren i Kungshamn (gott, men den långsammaste service vi upplevt någonsin någonstans så inget ställe att rekommendera för den som har något annat som ska hinnas med samma dag som måltiden...), loppisbesök och sedan hemfärd via Ed, Åmål, Örebro osv.

Fiskeloppisen i Bovallsstrand.

Jag kommer förhoppningsvis att göra många fler resor till Lysekil (som jag trots vad de gjort med Norra hamnen gillar) och är jag ensam eller i sällskap med någon annan än äldste grabben blir det fler tältnätter på Löfgrens. Grabben följer nog gärna med men vill då få sova i en riktig säng (och förmodligen i en sjöelefantfri omgivning...).

Politik och sportfiske

Enligt Sportfiskarna, organisationen som försörjer sig på att representera de cirka två miljoner sportfiskare som påstås finnas här i landet, finns det cirka två miljoner sportfiskare här i landet. Gissningsvis är en stor del av dessa barn som saknar rösträtt och en betydande del av återstoden sådana som, liksom jag, helt tappat förtroendet för politikerna och därför inte längre ids medverka i apspelet genom att rösta. Uppenbart är, hur som helst, att sportfiskarna inte är någon politiskt intressant sk väljargrupp.

Politik - åtminstone inrikesditon - handlar, enkelt uttryckt, om hur stor andel av samhällets resurser som ska underställas politisk kontroll och hur politikerna ska sätta sprätt på pengarna. 

På sjuttiotalet ansågs, åtminstone på riksplanet, sportfiskarna vara en viktig väljargrupp. Detta ledde till en historiskt stor konfiskation av enskilt ägda fiskerätter och en lika stor muta till den intressanta väljargruppen och i början av åttiotalet blev det sk fria handredskapsfisket lag. Parallellt med detta pågick debatten om de sk löntagarfonderna men dessa kom aldrig att realiseras.

Nu är söndagsseglare, glassätare och badisar mer intressanta (ur politikerperspektiv) än vad sportfiskare är. Detta återspeglas i (bland annat) hur samhället planeras så att fiskeplatser byggs bort och mångmiljonbelopp satsas på att skapa attraktiva miljöer för glassätarna mfl. I min hemstad kan jag se vad som hänt med den fd hamnen. Nyss hemkommen från Lysekil har jag ett annat, lika sorgligt, exempel.

Det var i Norra hamnen jag en blåsig midsommardag drog mitt livs första makrill. Där jag gjorde det finns nu en gästhamn med pontonbryggor och ett gigantiskt trädäck med solmöbler för badisarna och - som ett middle finger från politikerna - en skylt som klargör att fiske med kastredskap är förbjudet, en annan skylt som upplyser att övrigt fiske (pilkning och dörjning?) är tillåtet och slutligen en skylt som tipsar om att man kan fiska på andra ställen (vad jag kallar för en draåthelvetesskylt).

Motsvarande eller jämförbara satsningar på att främja möjligheterna för tillresta (icke båtburna) att fiska lyser med sin frånvaro Att satsa konfiskerade pengar (skattemedel) på att bygga pirar eller bryggor för fiske är inte att tänka på. Solbadande och glassätande är prioriterat, fiske icke så!

Stöttar jag Putin?!

Destination Gotland har en säker och välförtjänt plats på min lista över företag jag ogillar och vilkas tjänster jag nyttjar uteslutande av nödtvång. För en vecka sedan kom jag hem efter ännu ett dyrt besök på ön för att titta till min gamla mor och under vistelsen där noterade jag att de blå LNG-båtarna fortfarande var på plats. Innebär det att trafiken fortfarande går med rysk gas och att jag varje gång jag reser inte bara blir rånad utan även stöttar Putins krig mot Ukraina? Våren -22 var det ett visst liv om DG och den ryska gasen och det slutade med att man skulle "fasa ut" den och istället köra på motorbrännolja. Men om man gjort det, vad gör då LNG-båtarna vid Visby hamn?
 

Knepigt förhållande

Kärleksrelationer kan vara knepiga. Som min till makrillen. Inte så att det handlar om olycklig kärlek eller att det är en fnurra på tråden. Nej, problemet är att tråden är så lång. Runt femtio mil. Vi har alltså ett utpräglat distansförhållande och det är inte ofta vi kommer till.

Men nu har jag en möjlighet till en kort avstickare till andra sidan och den möjligheten tar jag! Åtminstone tre pass räknar jag med att det ska bli så förhoppningsvis någon fisk. Åtminstone hoppas jag att äldsta grabben, som är med på resan, får någon.
 

Surt

Den första augusti är i år en torsdag. Det innebär att surströmmingspremiären infaller den 15 augusti. Åtminstone var det så förr, när det var någon ordning med surströmmingen.

Nu är det ingen ordning, särskilt inte med strömmingen, färsk eller sur och det är (1) för jävligt och (2) politikernas och EU:s fel.

Snart finns det nog ingen strömming alls.
 

Kika fågel 3

Om man nu nödvändigt måste släpa med sig kikare och fälthandbok för att kika på fåglar så finns det ett minimalistiskt alternativ och det ser ni på bilden ovan. Fungerar förträffligt! Får man syn på en fågel som befinner sig för långt bort för att man ska kunna se om den är en örn eller en sparv tar man till den lilla tubkikaren. Är man fortfarande osäker kollar man i boken. Läsglasögonen ät med dels för att ge ett begrepp om hur stora (små) de övriga grejorna är och dels för att jag måste ha dem om jag ska ha någon glädje av boken.

Kikaren är en Hawke Endurance ED 10x25 och finns att köpa. Den finns även som 8x25 och i en version utan sk ED-glas till ungefär halva priset mot vad ED-versionen kostar. Boken är tyvärr utgången (dvs kan finnas på antikvariat) men en motsvarande bok är den här.

Skarv och spigg

 

En art som ökat kraftigt längs ostkusten de två senaste decennierna är skarven (storskarv, Phalacrocorax sinensis). Det är ett faktum. Andra fakta är att skarven lever uteslutande av fisk och att en vuxen fågel äter runt ett halvt kilo per dygn. Fisket sker kustnära i relativt grunda vatten.

En annan art som, under ungefär samma tid, ökat närmast explosionsartat i de vatten där skarvarna söker sin föda är spiggen (storspigg, Gasterosteus aculeatus). 

Skarven äter i skärgården gärna abborre. Spiggen äter andra fiskars, särskilt abborrens, rom. Det börjar bli ont om abborre och det har säkert även andra orsaker än skarvens predation och spiggens rommumsande men det finns i sammanhanget en sak jag funderar över.

På hemsidan Invasiva Arter i Sverige (och jag ger mig inte nu in i diskussionen huruvida skarven är en invasiv art) läste jag nämligen i en artikel om skarven följande:

"Vi har försökt jämföra skarvens föda med provfiskeresultat men eftersom skarven ofta äter små fiskar så som spigg vilka blivit vanlig på kusten. Dessa fastnar inte i näten vi provfiskeresultat, så är det svårt att avgöra vilka ekologiska effekter skarven har. Det kanske är bra att skarven äter mycket spigg eftersom spigg äter abborre rom."

Hmmm... Om nu skarven gärna tar spigg, hur kan det komma sig att just spiggen är den fisk som ökat mest vid kusten samtidigt som skarven gjort det? Hur går detta indiska reptrick till? Eller rör det sig bara om ytterligare ett exempel på hur litet vi vet och hur mycket det tros och gissas när det handlar om sådana här frågor? Jag har i alla fall svårt att få det att gå ihop och ställer mig skeptisk till att skarven i någon märk- eller mätbar omfattning skulle leva på storspigg. Men jag kan ha fel... 

Seasir Megacuda

Nyligen köpte jag några keramhybrid-kullager på nätet. De var av märket Seasir. Seasir gör inte bara lager utan också rullar. En av dessa heter Megacuda och jag gissar att cuda syftar på fisken barracuda.

Rullen är försedd med en smal men djup spole som uppges rymma 100 meter #5 PE-lina vilket alltså skulle innebära flätlina i dimensionen 0,37 mm. Det tror jag inte riktigt på och varför man skulle använda så grov lina, särskilt till en såpass liten rulle, begriper jag inte.

 Visserligen är rullens slirbroms specad till 15 kilo, men ändå... Rullens stativ anges vara av aluminium och det stämmer säkert. I övrigt ger rullen ett kvalitetsmässigt gott intryck.

Jag fyllde min med 30 lbs (0.26 mm) åttakardelers PE-lina vilket bör vara fullt tillräckligt och några stora barracudor räknar jag inte med att få på kroken.

För närvarande kostar rullen på diverse kinesiska hemsidor strax över 400 kr. Eftersom jag ännu inte hunnit ens provkasta den kan jag inte säga om den är värd pengarna men jag är optimistisk.

Kika fågel 2

Under rubriken "Så blir du en fågelskådare" kan man, på Sveriges Naturs hemsida, läsa följande:

Vad krävs för att börja skåda fågel? En kikare och en fågelbok så klart, men sen är det mest en fråga om att få kunskap och erfarenhet, som du skaffar genom att vistas mycket ute i fågelrika marker.

Jag ska nog inte kalla mig för ornitolog eller fågelskådare. Visserligen har jag kikat fågel i stort sett lika länge som jag fiskat och äger ett gäng fågelböcker och onödigt många kikare, men jag har aldrig fört någon krysslista och inte sedan jag i tonåren var med i Fältbiologerna legat i gömsle när morgondimman lättar över någon tjärn med krickor eller annat sådant som riktiga ornitologer ägnar sig åt. Fast ser jag ett fågeltorn klättrar jag gärna upp i det, med eller utan kikare.

Mitt mesta fågelkikande utför jag samtidigt som jag fiskar och därför, av praktiska skäl, utan kikare. Även när jag inte befinner mig på fisketur är jag uppmärksam på vad som rör sig i luften, på marken eller i vegetationen. Många observationer gör jag från bilen. Dessbättre ser jag fortfarande bra. Men enligt Sveriges Natur så är tydligen kikare och fågelbok ett krav för fågelskådning så jag håller mig därför till att, i all anspråkslöshet, kika fågel. Vistas ute i fågelrika marker gör jag och ofta(st), som sagt, i samband med fiske men då ofta utan kikare och bok. Ibland är det dock bra att ha en kikare till hands och den behöver - precis som fiskegrejor - inte vara varken märkvärdig eller dyr. 

Förresten så kan man mycket väl skåda, eller åtminstone kika, fågel utan att vistas ute i fågelrika marker. Själv bor jag i centrala Norrtälje och har kikat mycket fågel såväl från min balkong som genom köksfönstret och på föreningens tomt. I ån, som jag passerar på min väg till och från kontoret, finns ett rikt och intressant fågelliv som jag... kikar på. Kort sagt så är jag intresserad av och uppmärksam på fåglar även när jag inte släpat med mig min fågelskådarutrustning ut i någon fågelrik mark. Det förhållningssättet beskriver bättre, till exempel, golfspelare. Men för att kika fågel behövs, strängt taget, vare sig utrustning eller fågelbana. Förresten så kikade jag mycket fågel på den tiden jag spelade golf (och då menar jag inte bara birdies och eagles). Kanske är den citerade texten från Sveriges Naturs hemsida AI-genererad? I vart fall är det inte just något i den jag vill skriva under på.

I de flesta (?) hushåll finns redan en kikare, vanligen en binokulär (med två parallella tuber man kikar genom) sådan och om den är hel och fungerar så duger den förmodligen. Tricket är att få med den ut så lägg den i fiskeryggan! Förutom binokulära kikare så finns det även monokulära, dvs med en tub att se genom, kikare. Liksom binokularkikarna finns dessa i olika storlekar, från små tuber man lätt kan ha i jackfickan till de större pjäser, monterade på stativ, "riktiga fågelskådare" ofta använder. Man ser lika mycket i en mono- som i en binokulär kikare men bara med ett öga, dvs man förlorar något av djupseendet. Å andra sidan är en monokikare bra precis hälften så stor och tung som motsvarande binokulärvariant.

På kikaren står det någonting i stil med 7x50, 10x25 eller 8x42. Den första siffran anger förstoringsgraden (dvs hur mycket närmare man kommer objektet när man ser genom kikaren jämfört med vad man gör med det nakna ögat). Här är det lätt att tro att en högre siffra är bättre men en hög förstoringsgrad för med sig vissa nackdelar. Mest märkbar av dessa är att hålla kikaren tillräckligt stadigt för att man ska kunna göra några vettiga observationer. Redan vid tio gångers förstoring upplever de flesta klara svårigheter att hålla kikaren stadigt på fri hand och till kikare med ännu högre förstoring är stativ att rekommendera (eller rentav nödvändigt).

Den andra siffran anger linsens storlek (diameter i mm) och det måttet har främst betydelse för hur mycket ljus som släpps in. För fågelkikande i fullt dagsljus saknar detta mer eller mindre praktisk betydelse men i sämre ljus (gryning, skymning, mulet väder, inne i en skuggig skog etc) märker man snabbt skillnad på en 10x25 och en 7x50. (Jag nämner även förstoringsgraden här eftersom, enkelt uttryckt, en kikare med högre förstoring kräver mer ljus, dvs en större frontlins.)

Ska en kikare införskaffas så är mitt grundtips (om den primärt ska användas som handkikare för att kika fågel) en 8x42. En sådan har tillräcklig förstoring, går att hantera på fri hand och har hyfsade ljusegenskaper. Fullt användbara kikare kan köpas (nya) för en bra bit under tusenlappen. Går man upp i pris får man bättre optik och finesser som vattentäthet och kvävgasfyllning som kan rädda kikaren om man använder den under mer extrema förhållanden men annars inte är nödvändiga. För en riktigt bra - väder- och vattensäker - kikare får man räkna med att betala uppåt tre tusenlappar men det är inga problem om man vill göra av med det tio- eller tjugodubbla... Budgetalternativet är second hand eller prylbodsfynd där man kan hitta fina kikare för nästan inga pengar men också mycket skräp. Fågelkikartricket är att köpa en monokulär kikare av god kvalitet, detta för att i stort sett alltid kunna ha den med sig (och inte bara när man är fågelskådare och begett sig ut i fågelrika marker. Den minsta och lättaste kikare jag känner till är Silvas monokikare Pocket som finns i olika förstoringsgrader från 7x och uppåt. Den väger ingenting (46 gram) och kostar några få hundralappar. Definitivt ett alternativ såväl för minimalisten som för den som vill kunna ha en kikare med sig alltid och överallt. När det gäller beten brukar jag säga att de enda som kan fånga fisk är de man har i vattnet och det förhåller sig på samma sätt med kikare. Den enda man kan se en fågel genom är den man har med sig. 

Eftersom det här är en sportfiskeblogg kan det här vara på sin plats att påpeka att en kikare, precis som en bra kniv och ett stormkök, strängt taget ingår i en normal friluftsutrustning. Förutom till att kika fågel kan den komma till pass till exempel när man på håll vill studera en möjlig fiskeplats utan att behöva släpa sig dit.

Hittar du dessutom i bokhyllan en fågelbok så ta med den. Det spelar mindre roll om den är från sextio- eller sjuttiotalet. Fåglarna ser exakt likadana ut nu som då även om man kontinuerligt klassificerar om dem och hittar (på) nya arter. Själv använder jag fortfarande mitt slitna ex av Alla Europas fåglar i färg av Bertel Bruun och Arthur Singer, som jag köpte på Blids bokhandel i Falun någon gång på sjuttiotalet, som fälthandbok. Jag har senare skaffat andra och bättre böcker men de får stanna hemma och används vid efteranalys. Den bok som "gäller" idag är Fågelguiden av Lars Svensson mfl så om du tänker köpa en bok är den ett gott val. Finns även digitalt.

Har du varken kikare eller fågelbok så kan du fortfarande kika fågel. Det handlar ändå mest om uppmärksamhet och intresse. Det majestätiska havsörnspar som cirklat över dig den senaste kvarten medan du kastat efter havsöring får du inte syn på om du aldrig tittar upp. De änder som simmat i närheten men som du inte vet vad de heter kan du - om du tittat efter litet mer noggrant och försökt minnas storlek, form och färg - artbestämma med hjälp av information på nätet. När jag skriver detta inser jag att jag är en gammal stöt ohjälpligt fast i det förgångna och att de som idag börjar kika fågel förmodligen inte släpar med sig cellulosabaserade analoga minnesenheter utan använder en app i sin mobil. Själv vill jag slippa skärmtid åtminstone när jag är ute i det fria.

Att kunna artbestämma de fåglar man ser är en del av fågelkikandet men inte den enda eller ens viktigaste. Åtminstone för mig är upplevelser som att se hur en fiskgjuse slår och med möda sedan lyckas lyfta med en gädda i klorna, att höra en ejderkolonis småprat. att hitta ett bebott havsörnsbo eller att på nära håll kunna följa tornseglarnas svindlande luftakrobatik vad det handlar om. Förmodligen är det därför jag inte har någon krysslista. Mitt intresse är, så att säga, inte kameralt och till skillnad från Sveriges Naturs fågelskådande baseras mitt kikande på uppmärksamhet och intresse snarare än kunskap och erfarenhet. De senare kommer nog med tiden, men jag har bara hållit på i ett drygt halvsekel ännu.

Vad krävs för att kika fågel? Intresse och uppmärksamhet, så klart! Kikare och fågelbok/app kan vara bra att ha, annars är det mycket en fråga om att vistas ute, gärna i fågelrika marker. Men en fågelkikare håller koll var han än befinner sig där det finns fåglar. Ju mer du håller på, desto mer kunskap och erfarenhet får du.

Hur som helst så är såväl fågelskådning som att kika fågel intressanta hobbies och vad man vill kalla sig själv och det man sysslar med, liksom när, var och hur man bedriver sin hobby, må vara resandens ensak. Åtminstone så länge man håller sig inom lagens råmärken och inte stör eller skadar andra. Vill man söka andras sällskap och acceptans och bli betraktad som en riktig fågelskådare finns många tips att hämta på Sveriges Naturs hemsida. 

Som det ska

Det lilla men ack så viktiga kugghjulet. Det monteras helt enkelt genom att träs på spolaxeln och sedan är det inget annat än spolen som håller det på plats. Risken för att det, förr eller senare, ska ramla ur när man lossar spolen är så gott som hundraprocentig. 
 

Att saker och ting inte fungerar som de ska har vi fått lära oss. Det är det som kallas det nya normala. Men det händer fortfarande då och då att något fungerar som det ska - nästan som det gjorde förr - och då blir jag glad. Senast det hände mig var tidigt i morse då jag kom hem från Gotland och i min brevlåda fann kuvertet från Fladen Fishing med det utlovade kugghjulet. Tänk att det ännu i dessa yttersta dagar finns företag som snabbt kan leverera reservdelar till de rullar de säljer. Fast förr, när vi hade en riktig post, hade jag fått kugghjulet innan jag reste bort...

Nå, slutet gott, allting gott och nu fungerar den lilla furvuxen igen. Men jag kommer ALDRIG mer att lossa spolen om jag inte har en bordsskiva eller liknande under rullen när jag gör så! Och det tycker jag inte att ni andra som har sådana rullar ska göra. Så stort plus åt Fladen Fishing för föredömlig kundservice och ett minus för en i detta avseende felkonstruerad (men i alla andra mycket bra) rulle.

Fortfarande en av mina favoritrullar till UL-fisket.

Tack för besöket!

I ungefär ett decennium har franska sportjätten Decathlon drivit butiker här i Sverige men nu är det tydligen slut med det. Åtminstone för den här gången.

Fiskeprylar är förvisso bara en liten del av Decathlons sortiment men åtminstone jag har tyckt att det varit stimulerande att i fysiska butiker hitta grejor som sticker av mot det typiskt "svenska" utbudet, en direkt inblick i det mer meteorienterade kontinentaleuropeiska sportfisket och jag har köpt många intressanta spön och annat. Deras "house brand" för fiske - Caperlan - håller genomgående god kvalitet.

Fortfarande kan man dessbättre köpa Decathlons sortiment via nätet.
 

Kika fågel

Att titta på fåglar är en trevlig hobby som jag ägnat mig åt lika länge som jag fiskat och ofta samtidigt. På så gott som varje fisketur ser jag betydligt fler fåglar än fiskar...

I går köpte jag mig en ny tubkikare och hade en av mina finaste ornitologiska upplevelser. När jag hade den senare låg den förra i bilen och det är som det brukar vara. Det är sällan det är genom kikare jag gör mina observationer.

Min favoritfågel är tornseglaren - Apus apus - och i går kväll hade jag tillfälle att sitta mer eller mitt i en flyguppvisning ett tjugotal av dessa luftakrobater bjöd på. Min, som bor på plan fyra i ett hus alldeles nedanför den sk klinten, har nämligen en inglasad balkong som vetter mot Visby hamn och denna hade jag uppsökt för att få litet svalka. Flera gånger svepte fåglarna, i full fart, förbi så pass nära att jag hörde (och inbillade mig att jag kände) luftdraget. De närmaste passeringarna var på ungefär en meters håll. Närgränsen för min nya kikare ligger runt fem och en halv.

Koster

På Koster, närmare bestämt vid Vettnet på Nordkoster, har jag fiskat. En gång. Ett kast gjorde jag och fick upp tre makrillar som snabbt togs ur, lindades in i tidningar och lades i ryggsäcken.

Bättre fångststatistik har jag ingen annanstans och jag tror inte att jag ska fiska där igen... Däremot fiskar jag gärna med Koster, ABU:s klassiska (från -59) skeddrag för saltvattensfiske. Själv monterar jag rutinmässigt bort trekroken, flyttar den främre fjäderringen och lekandet och monterar en enkelkrok som på bilden.

Mörker

 

Tillståndet för de svenska haven är fortsatt kritiskt. Nyttjandet är inte hållbart, övergödning och farliga ämnen ger fortsatta stora problem, visar en bedömning av svensk havsmiljö som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har gjort. Ett fåtal ljusglimtar finns.

Att det finns ett fåtal ljusglimtar är samma sak som att det ser jävligt mörkt ut (även om det kanske låter aningen bättre?).

"Många fiskbestånd utsätts för ett för stort nyttjande. Men nio fiskpopulationer i Västerhavet, som varit mycket ovanliga, exempelvis hälleflundra och marulk, visar positiva trender.

Det finns chans att dessa arter återhämtar sig i framtiden, förutsatt att användningen minskar till hållbara nivåer vilket är ännu mer viktigt med ökade klimatförändringar. För Östersjöns fiskbestånd ser det inte så ljust ut, säger Mats Svensson." Inte så ljust är samma sak som mörkt. Det ser alltså mörkt ut för Östersjön. Nyligen var våra makthavare samlade mitt i Östersjön. I Almedalen i Visby. Men inte för att rädda Östersjön. Det ser, som sagt, mörkt ut.

Vi som handlar våra fiskegrejor på Lidl

 

Någon gång per år kan man köpa fiskegrejor på Lidl. Jag vet att många dissar den kedjan men själv drar jag mig inte för att handla livsmedel där. Eller fiskegrejor. Och det jag köpt där - några spöstativ, en teleskophåv, en fiskeväska och några baitrunners -är jag mycket nöjd med. 

I sommar hittade jag de här betessortimenten, ett med shadjiggar och ett med dropshotriggade mjukisar, till det facila priset 59 kr/st. Allt, även askarna, andas kvalitet. Tre kompletta dropshotriggar i olika vikt och krokstorlekar med sammanlagt sex beten i en rejäl ask betraktar jag som ett fynd.

FISHING LURE SET "SHAD"  RUBBER FISH

FISHING LURE SET "DROP-SHOT"

Fiskesemester på Gotland 2

Förr, när det var annorlunda och mycket (var) bättre såg jag fram emot att tillbringa juli på Gotland. Fisket efter gädda, abborre och torsk var fantastiskt. Nu är det i princip icke existerande. Men av andra skäl än fisket packar jag nu inför ett tiodagars besök på ön. Frågan är om det ens är värt att packa några fiskegrejor? Att östersjögäddan minskat med 90 %, abborrbeståndet utvecklats på samma sätt och torsken fiskats ut har jag ju redan tjatat om här på bloggen. Det är ju mest sådant här man får läsa om gotlandsfisket specifikt.

Förbjudet fiska gädda och abborre på Gotland

Från länsstyrelsens hemsida:

Publiceringsdatum: 21 februari 2023

Senast uppdaterad: tisdag 21 februari, 15.07

Föreslår utökad fredningstid för havsöring

Saxat ur Beståndsövervakning för hållbar förvaltning av flundra på Gotland:

"Genetiska undersökningar har visat att östersjöflundra dominerar beståndet vid Gotland. Provfiske utanför Herrvik på östra Gotland i augusti, då båda arterna återfinns på födoområden vid kusten, visade att 72% av det fiskbara beståndet utgjordes av östersjöflundra. Detta stämmer väl överens med skattningar inom projektet BONUS INSPIRE; 74 % av vuxen fisk fångad under leken, och 80-85% av yngel på uppväxtområden runt Gotland, utgjordes av östersjöflundra. Fördelningen mellan arterna kan dock antas förändras över tid beroende på rekryteringsframgången för den europeiska flundran som till stor del styrs av salt- och syreförhållandena i djupområdena. Resultat inom projektet BONUS INSPIRE visade på kraftigt minskad reproduktionsframgång för europeisk flundra i Gotlandsbassängen sedan 1990. Samtidigt kan den pågående klimatförändringen, som mycket troligt kommer att göra att salthalten minskar i Östersjön, leda till att andelen av den europeiska flundran vid Gotland minskar ytterligare i framtiden."

De få positiva saker jag läst handlar om (desperata) försök att popularisera svartmunnad smörbult, tånglake, näbbgädda och id som matfiskar. Men vaffan, jag tar väl med några spön i alla fall...

fotnot. Europeisk flundra och östersjöflundra är två arter av den fisk som tidigare kallades skrubbskädda och uppfattades som en art. Skillnaden är att östersjöflundran leker intill kusten och lägger sin rom på bottnen medan den europeiska flundran leker och lägger sin rom pelagiskt.