Min första sk fälthandbok var Alla Europas fåglar i färg av Bruun/Singer och det slitna, solkade och flera gånger lagade exemplaret är fortfarande det som oftast får hänga med när jag gitter ta med en bok ut. Vanans makt är stor och jag hittar bättre i den boken än vad jag gör i de många andra böcker jag har i min hylla. Och det är en förbaskat bra bok! Men nu, efter den senaste lagningen, har jag beställt ett nytt exemplar av en nyare utgåva. Lösbladssystem fungerar mindre bra i fält och efter cirka femtio år kan mitt exemplar kanske sägas ha gjort sitt? Men så länge jag kan få det att hålla ihop får nog den nya boken vänta i bokhyllan...
 |
| Den femte upplagan (1962) i vackert, grönt, klotband. |
Annars är nog Fåglarna i färg av Sigfrid Durango, illustrerad av Karl Aage Tringgard den svenska klassikern. Den kom ut för första gången 1952 och har (hittills) getts ut i 11 upplagor, den sista/senaste 2001.
Boken består av en inledande del med illustrationer - fåglarna avbildade från sidan i sittande eller simmande ställning - och en del med kortfattade beskrivningar i textform.
Det finns idag bättre fälthandböcker men Fåglarna i färg är fortfarande användbar och läsvärd. Även om den inte är något jag släpar med mig ut i fält försvarar den sin plats i en fågelkikares bokhylla.
Fåglarna i färg (5:e uppl) beskriver 258 arter av de fler än 340 som när boken gavs ut enligt författaren ingick i Sveriges fauna. Exakt hur många "svenska" fåglar det finns är i praktiken omöjligt att fastställa och därför ett evigt diskussionsämne. I urvalet ingår så gott som alla de arter som regelbundet häckar i landet liksom så gott som alla som uppträder här. Det är en rimlig och vettig begränsning, särskilt för nybörjaren. En handbok som tar upp alla i Europa förekommande cirka 1.000 arter kan bli förvirrande snarare än hjälpsam (men kan å andra sidan tas med på medelhavssemestern).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar