Händig hemma

I det moderna sportfiskets barndom, dvs i förra hälften av det förra seklet, användes på dyrare spön agat som inlägg i spöringarna. Agaten ansågs minska linans friktion mot spöringarna och, således, ge längre kast och mindre slitage på linan. Nackdelen var att agatinläggen var känsliga för stötar och när de sprack skar de obevekligt av linan. Låter det bekant?

Nå, utvecklingen går åtminstone ibland framåt och i mitten av seklet kom spöringar av rostfri tråd. Dessa hade goda kastegenskaper och var så gott som oförstörbara. Skulle det osannolika hända, att en sådan ring blev skadad, så var ringarna på den här tiden fästa vid spöklingan genom lindning med tråd (spösilke) med några lager klarlack. Att byta en spöring utan att reparationen syntes var en barnlek för en normalt händig karl.

Sedan gjorde den moderna kapitalismen och dess räknenissar entré även i sportfiskevärlden och de insåg, naturligtvis, att konceptet med spöringar som höll i evighet var ekonomiskt ohållbart. Ohållbart för tillverkarna. Agaten hade nu, när konsumenterna fått använda hållbara ringar som fungerade minst lika bra under flera decennier, hamnat i ett irreparabelt vanrykte. Alltså fick man hitta på ett nytt namn för ett material med samma för- och nackdelar. Den keramiska spöringen var född!

Visst, det finns förträffliga (och svindyra) ringar med keraminlägg men de allra flesta keramikringar och alla som sitter på billiga spön är av sämre kvalitet. Därför drabbas vi nu åter av plötsliga linbrott orsakade av spruckna inlägg. De rostfria ringarna finns endast på muséum. Spötillverkarnas utvecklingsavdelningar (styrda av räknenissarna) har nu också hittat på ett nytt sätt att fästa spöringarna på klingan. Idag är den lindning (eller vad det nu är) som fixerar ringen ingjuten i ett skal av i princip okrossbar epoxy. Epoxyn tål i alla fall bra mycket mer än vad dagens tunnväggiga och spröda grafitklingor gör så det är mer eller mindre omöjligt att få bort en kass spöring utan att skada klingan. Tack tillverkare! Och skulle man, mot all rimlig förmodan, lyckas få bort den skadade ringen utan att spräcka spöklingan är det näst intill, för en normalt händig karl, att göra en osynlig lagning. Tack, tillverkare!

Pilen utvisar en spöring i/på vilken ett nytt keraminlägg limmats fast med UV-lim.

Så, vad gör man då om man drabbats av ett spräckt keramikinlägg och inte vill kassera spöt och köpa ett nytt (vilket tillverkarna vill att man ska göra)? Jo, man köper (via någon av alla dessa hemsidor) ett sortiment keraminlägg (precis som det kassa, spruckna, inlägget Made in China) och en tub UV-lim.

Den reparerade spöringen i närbild.

Det funkar, men jag längtar tillbaka till den tid då grejor gjordes för att hålla och kunna lagas. En tid då det inte bara handlade om konsumtion och profit. Men revolutionen kommer! Det måste den göra. För om vi fortsatt låter oss utsättas för den moderna, globala, hyperkapitalismen har vi varken någon framtid eller något existensberättigande.