Proberos är ett varumärke under vilket en mängd kinesiska fiskeprylar av varierande kvalitet säljs. Varumärket ägs av företaget Proberos Fishing Tackle CO., LTD. Vem eller vilka som äger det har jag ingen aning om. En av de absolut uslaste rullarna i mitt lågprofilrulletest såldes under namnet Proberos. Den är sedan länge förpassad till återvinningen men nu har en ny proberosrulle fått chansen.
Rullens fullständiga namn är Proberos DW130PR. Exteriört utmärks den av den oljehinneskimrande finishen (som var vad som fick mig att falla till föga). Under skalet finner man en generisk kinabyggd rulle med magnetbroms och en angiven utväxling på 7,2:1. På kartongen rullen levereras i står det visserligen "Centrifugal anti-backlash control" men jag har lärt mig att man inte ska ta det som står på förpackningarna (eller i annonserna på temu, wish etc) särskilt allvarligt. De som säljer de här rullarna verkar inte alltid veta vad de säljer, något som antagligen hänger samman med att de inte varit inblandade i vare sig i konstruktionen eller tillverkningen... Utväxlingen har jag inte kollat. På samma kartonggavel anges att stativet är i ett stycke aluminium men när jag tittar och känner på det uppfattar jag att materialet är någon slags plast. Så vad i övrigt står på förpackningen lämnar jag, saklöst, därhän.
Eftersom jag är en vidsynt man så ska även den här rullen få sin chans men mitt förtroende för Proberos Fishing Tackle CO., LTD är... begränsat.
I kväll handlar det om gamla spinnrullar (dvs Ambassadeur) och den första rullen (förlåt...) är från en grabb som kommit över en ny, fast gammal, rulle. Sedan blir det rena oppesittarkvällen så ladda med en kanna te eller litet mumma och en trave mackor om du tänker se allt i en sittning.
Filmens sensmoral är att sådana här rullar är gjorda för att fiskas med och att de mår bäst när de används. Ofta. Precis som du mår bättre om du ger dig ut - i ur och skur - än om du sitter hemma i soffan...
Men det räcker inte med att använda rullarna, man måste även sköta om dem. Eller så kr man tills det tar stopp. Om det handlar nästa (förlåt!) rulle.
Bättre är att (1) hålla sin rulle ren, särskilt från salt, sand och annat skit,(2) låta den torka mellan turerna och (3) smörja den regelbundet. Med regelbundet menas att de delar som ska smörjas med olja (de sk högfartsdelarna) smörjas ofta och de delar som ska ha fett (dvs drev och slirbroms) åtminstone årligen.
Jag valde den här filmen eftersom den handlar om en man som ägt sin rulle länge (sedan åttiotalet) men uppenbarligen aldrig skruvat isär den. Själv skruvar jag isär även fabriksnya rullar (dels av nyfikenhet och dels eftersom de sällan är korrekt smorda från fabrik). Här kommer snabbversionen. På svenska.
Är du lycklig nog att äga en Ambassadeur så kan du ju i helgen ta hand om den... Eller kanske trimma den?
Om du inte har en så finns de att köpa, begagnade eller sprillans nya.
Att inte, ens till jul, äta ål är en självklarhet. Men hur länge kommer vi att, med gott samvete, kunna njuta av strömming och sill? Och laxen? Den norska odlade varianten bör man inte ta i med tång och den dioxinstinna vilda östersjölaxen hänger på en allt skörare tråd. Eftersom våra överbetalda makthavare uppenbarligen saknar såväl intresse av som förmåga att rätta till vad de låtit gå fel så blir vi väl tvungna att ändra våra traditioner. Rökt flundra är god. Och man kan lägga in mört.
...sitter jag och blickar ut över en upprörd Östersjö, närmare bestämt södra vågbrytaren i Visby hamn. Uppankrade i Kopparsvik ligger två LNG-båtar. Eftersom de enda fartyg som trafikerar hamnen och som skulle kunna motivera LNG-båtarnas närvaro är de gotlandsfärjor som drivs med naturgas. Men den officiella versionen är att Destination Gotland, bla som en reaktion mot Rysslands anfallskrig mot Ukraina, redan våren -22 påbörjat en utfasning av gasen till förmån för annat bränsle. Det är inte utan att jag funderar över hur den utfasningen gått och om jag fortfarande indirekt stöttar Putin varje gång jag gör en överfart.
På bilden till vänster ses Leif Engström med 14,6 kilos gädda fångad i september på en Rapala Magnum
CD18 (Blue/Silver) med svärtad sked utanför Askö, Trosa skärgård. Trosaskärgården var på den tiden Leif fiskade där - under sextio-, sjuttio- och - åttiotalen - ett gott fiskevatten för bla gädda (precis som Furusundsskärgården, Gotlands ostkust och i stort sett alla vikar, fjärdar och sund längs vår östersjökust).
Det var då. Svaret på nöten är att diagrammen visar hur det nuförtiden är med bestånden av abborre och gädda i vattnen runt Askö. Vill du fördjupa dig kan du läsa mera här.
Men åter till bilden! Vilken höstdag! Vilken vacker fisk! Och åtminstone jag blir varm av att se ett gammalt hederligt ABU Atlantic med en röd Ambassadeur påskruvad. Den lilla båten imponerar kanske inte på dagens gäddfiskare men låg på sin tid i det svenska gädd- och sportfiskets absoluta framkant, utrustad som den var med elektrisk trollingmotor och (förutsätter jag även om det inte syns på bilden) ekolod. Det gäddfiske han utvecklade handlade mycket om att identifiera bottenstrukturer som höll grov gädda, dvs vad han kallade topo-fiske, och förutsatte båt (med ekolod).
Vad utrustningen beträffar är att nämna, att Leif gärna spolade spunnen dacronlina på sina rullar, dvs en - precis som dagens PE-linor - stum lina. Med tanke på hur pass relativt mjuka de långa glasfiberspön som fanns att tillgå på sextio- och sjuttiotalen var så krävdes en stum lina för att säkert kroka krokodilerna. Vidare poulariserade han stora beten, vobblare som Cisco Kid, Bomber, Rapala Magnum och ABU Killer i de största storlekarna. Hans bok Gäddfiskarens Specialknep, som kom ut -72, är dessvärre mer eller mindre omöjlig att få tag på idag men han delade gärna och gratis med sig av sina "34 tips som gör dig till en bättre gäddfiskare". De håller än idag. Däremot hjälper dessvärre inga tips i världen när fisken är slut...
Hur, kanske någon undrar, går det med det där stort upplagda testet av lågprofilrullar? Jo, tackar som frågar, det pågår. Dessvärre är det lättare att köpa på sig rullar än att hinna fiska med dem i sådan utsträckning att man kan göra någon vettig bedömning av hur de håller. Så hittills har jag fått nöja mig med att sålla ut de hopplösa, dvs de som är värdelösa att ens kasta med, rullarna (och det har jag gjort). Däremot krävs det ju, om till exempel rullen Ping Tjing (fingerat namn) kastar lika bra som, säg, en ABU Garcia Revo4 X och ger intryck av att vara av jämförbar kvalitet, rätt omfattande prövning innan åtminstone jag är beredd att säga om rullarna är likvärdiga eller om den ena är bättre eller sämre än den andra.
Ett märke av vilket jag köpte tre olika rullar i somras är Seasir. Den billigaste av dessa - Mercury - imponerade inte särskilt på mig när den fick hänga med till Lysekil i somras men rullen ovan - Cast-XZ - ger, liksom Megacuda, ett betydligt mer förtroendeingivande intryck så de får kanske hänga med till Gotland över de stundande helgerna då det, förhoppningsvis, kommer att ges tillfälle att kasta efter havsöring.
