Dovesun

 

På temu com finns ett bedövande utbud av fiskegrejor. Mycket är skräp men det finns guldkorn. När det gäller mjukisbeten för lätt/ultralätt fiske har jag fastnat för varumärket Dovesun.

 

Dovesuns beten säljs i välfyllda plastaskar av god kvalitet. Även betena är av god kvalitet. Jag har köpt några askar med små beten lämpade för jigg- och drop shot-fiske. Rekommenderas!

 

Senko

Med tanke på hur grejor avsedda för det nordamerikanska bassfisket dominerar vårt svenska utbud är det förvånande att det här inte slagit igenom. För Gary Yamamotos Senko (och dess otaliga efterapningar) är det förmodligen mest använda konstbetet "over there". Möjligen är förklaringen svenska sportfiskares skeptiska inställning till allt som luktar mete och missuppfattningen att Senko är en slags metmaskimitation? Jag tror faktiskt att det kan vara så enkelt

Här tangerar vi återigen de eviga frågorna hur fisken uppfattar våra konstbeten och vad det är som, åtminstone ibland, får den att hugga. Eftersom jag inte tror att fiskarna är några stora tänkare är min teori att en hungrig fisk gapar över i stort sett vad som helst som kan tänkas vara ätligt. Detta beteende balanseras av deras förmåga att blixtsnabbt spotta ut allt de inte vill svälja.

 

Senkon är ett så kallat soft stick bait, dvs en avlång, spolformad, bit mjukplast. Välj en lagom stor sådan i en färg du tror på, tackla den på en jiggskalle, en offsetkrok eller på något annat vis, kasta ut den där du tror att det finns fisk och få den sedan att röra sig. Fungerar det på amerikansk bass så fungerar det även på svensk rovfisk.

Ytterhaken

Det var liksom magneter i min soffa i går så jag kom inte ut förrän sent på eftermiddagen och där jag skulle fiska gick solen ned 17.03. Alltså blev det ett skymningspass, vilket ju sägs vara bra. Jag kände en distinkt och en misstänkt kontakt och tyckte mig skymta en följare men mer än så blev det inte. I fiskväg.

Här på ostkusten kan vi inte se solen gå ned i havet, men det fallande ljuset är inte att förakta. Precis innan solen försvann bakom tallskogen färgade den Ytterhaken gyllene. Bara det var värt utflykten.

 

Det går åt helvete

Med klimatet kommer det, eftersom det är våra politiker som har ansvaret, att gå som med Östersjön, dvs åt helvete. Såväl fiskekvoter som koldioxidutsläpp ökas av samma döskallar vilkas munnar jiddrar om situationens allvar och behovet av krafttag. Intressant är därför att en (1) minister satt sin ministerpost i pant - Frankrikes miljöminister Agnès Pannier-Runacher har larmat om att budgeten för att motverka klimatförändringar och anpassa landet till de nya omständigheterna är för liten. Hon har redan hotat med att avgå om anslagen inte blir större. -  och hotat att avgå om hon inte får igenom sin politik. Sedan är det ju oklart hur det fungerar i Frankrike och om ministrar som hoppar av där landar lika mjukt som avpolletterade landshövdingar gör här i Sverige. Dessutom har en hennes företrädare redan testat samma sak - Hon skulle inte bli den första miljöminister att lämna sin post i protest. Nicolas Hulot gjorde just detta 2018, ett beslut som fick stor uppmärksamhet när han meddelade det i direktsänd radio.- utan större effekt. Men monsieur Hulot var ju i alla fall rolig (och Jaques Tati gjorde mer för att förbättra tillvaron än någon politiker jag kan komma på). Några avgångar till följd av den fördubblade takten i utfiskningen av strömmingen lär vi inte få se. Det kommer att stanna vid beklaganden från de nuvarande regeringspartierna medan oppositionen - som inte skötte saken ett dugg bättre - använder kvotökningen som inrikespolitisk ammunition. För politik handlar inte om att göra världen bättre utan om hur attraktiva poster och de skattemedel man kan tvinga av befolkningen ska fördelas.

Haut Ton

Haut Ton DK5000. Stativ och rotor i någon slags plasmaterial. Spole och vev i aluminium. Linan jag spolat på är 0,32 mm Trilene XL.

Skepsis är ofta en sund inställning. I lagoma doser. Till exempel mot billiga grejor från Kina är det en klok hållning. Men ibland är de billiga kinaprylarna inte bara prisvärda utan riktigt bra. Sanningen att man får vad men betalar förhåller långt ifrån alltid. Ofta får man mindre och ibland får man mer.

På de hemsidor via vilka man kan beställa hem saker från Kina finns en tilllverkare med det franskklingande namnet Haut Ton som säljer, bland annat, haspelrullar. De har några snarlika serier som heter DK med rullar i alla storlekar och av nyfikenhet tog jag hem några av dessa.

Förutom storlekarna och det gråaktiga plastmaterialet har rullarna många delar gemensamma och samma utväxling (5,2/1). Utan att plocka isär rullarna kan jag se att bygeln, rotorn och veven (men inte vevknoppen) är idensamma. Båda serierna anges också ha 13 rostfria kullager (men inget av dessa i lintrissan).

Den stora skillnaden mellan DK-serien och DKIII-serien är att de förra rullarnas stativ är tillverkat av den grå plasten medan III-rullarnas stativ är av aluminium.

Allting känns OK. För rullar som, beroende på modell och storlek, kostar 150-250 kr/st känns det oförskämt bra och jag kan inte se eller känna någonting som motsäger att de här rullarna är väl fungerande fiskeredskap. 

 

Haut Ton DK7000 III. Stativ, spole och vev i aluminium. Sidoplattor och rotor i plast. Fylld med Biltemas PE-lina i dimensionen 0,32 mm.

 

Fredagsfilm

Tja, alla försök leder ju inte till succé...

 

Modernt sjöröveri 2

Som om det inte räckte med den utfiskning av våra hav som fattas i god demokratisk ordning så förekommer mycket sattyg i det fördolda. Att skurkregimer ägnar sig åt rovfiske när även demokratiska stater och organisationer gör det är inte ägnat att förvåna. Vidare hemsöks haven av stora båtar som samlar in fryst fisk från fiskebåtar för att sedan landa den Gud vet var och, vilket väl är syftet, med kringgående av restriktioner och regler som finns till för att skydda fiskbestånden. Fisktaxi kallas fenomenet.
 

82

Svaret på frågan är åttiotvå. Så frågan är alltså inte vilken meningen med livet är, för svaret på den är ju detsamma som Fox Mulders rumsnummer. Nej, åttiotvå är antalet arter av fisk som "finns" i Östersjön, åtminstone om man sökt den informationen på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida. På sidan nämns att Östersjön är ett artfattigt hav, men åttiotvå är ändå ett hyfsat högt antal (och betydligt fler arter än vad jag lyckats fånga).

Det skulle vara intressant att veta vilka dessa åttiotvå arter är, hur många av dem som är mer tillfälliga besökare liksom i vilken utsträckning det förekommer arter som visserligen simmar i Östersjön men gör det så sällan att de inte "finns" där.

En intressant artikel om samspelet mellan (några) olika arter är den här. Här är en annan.

Downsizing

Spigg och smörbult är vad det numera finns mest av där jag vanligen fiskar. De arterna har ökat mer eller mindre lavinartat samtidigt som de traditionella bytena för sportfisket - gädda, gös, abborre och torsk - minskat lika drastiskt. Så det blir väl till att ställa ned, eller åtminstone om, förväntningarna. Mört finns det väl också, en eller annan tånglake och kanske några bebisabborrar. 

Så nu har jag köpt hem ett gäng pyttesmå jiggskallar (i vikter 0,5-3 gram) och lämpliga minibeten att agna dem med. Kanske lyckas jag lura en av Östersjöns få kvarvarande strömmingar till hugg?  Då blir det fight!
 

Virginijus Sinkevičius

Om den litauiske EU-kommissionären Virginijus Sinkevičius vet jag, skam till sägandes, inte mycket men det uttalande han gjort apropå de nyss beslutade fiskekvoterna för Östersjön är intressant. Så här säger Sinkevičius:

"Today’s decision was not taken easily, nor lightly, but we have a responsibility to set the fishing opportunities at levels that can help the stocks recover to the benefit of our fishers and their communities.  But we should not shy away from addressing our most pressing challenge: the environmental status of the Baltic Sea. Our fishers are awaiting concrete actions from their countries to improve the condition of the Baltic Sea. I have said it at the Ministerial meeting in September in Palanga and repeated it again to Ministers: it is time to save the Baltic Sea. Fish stocks and biodiversity will continue to suffer if we do not start addressing its environmental situation now."

Ska det tolkas som ett erkännande av att man hittills inte försökt rädda Östersjön? Eller är uttalandet ett utslag av sk svart humor? Själv har jag svårt att uppfatta det som annat än orwellskt nyspråk. Förmodligen inser han att beslutet är åt helvete men vill, likt Kristersson, ge sken av att han åtminstone strävar efter att göra det rätta. Men man får ju hålla med Sinkevičius om att vi fortfarande väntar på att våra länder ska börja vidta konkreta åtgärder för att förbättra Östersjöns situation.

En dödsdom för Östersjön

”Peter Kullgren har i dag levererat en dödsdom för Östersjön”, hälsar Emma Wiesner (C) via SMS.

– Han har inte lyckats minska kvoten med en enda procent och ändå ställer han sig bakom det här förslaget. Han har ju misslyckats med sina förhandlingar. Torsken har redan kollapsat. Strömmingen och skarpsillen visar skarpa tecken på att också kunna kollapsa, säger kollegan Isabella Lövin (MP) till TT."

"Ställer han sig bakom?!" Jag ska villigt erkänna att jag inte är inläst på exakt hur beslutsprocessen ser ut, men stämmer det att Sverige inte reserverat sig utan tvärtom "ställt sig bakom" den dubblerade kvoten är Kristerssons beklagande ingenting värt utan rent skitsnack, för att inte säga lögn. Oavsett det är beslutet mer än bedrövligt 

Dubblat sillfiske i Östersjön: "En dödsdom" | Sverige | Expressen

WWF: Riskfyllt för strömmingen att kvoterna dubbleras - Världsnaturfonden WWF

edit.

Som jag förstår det beslutas fiskekvoterna genom en överenskommelse i ministerrådet, dvs inte genom omröstning, vilket alltså skulle innebära att Lövin har i sak rätt när hon säger att Kullgren står bakom beslutet om dubblerad fångstkvot för strömming. Det innebär, rimligen, att den svenska regeringen - alltså även Kristersson - står bakom beslutet. 

Se gärna, om du inte redan gjort det "Makten över havet" SVT Play

Skyll inte på mig, jag röstade nej

EU har just beslutat att fördubbla takten i utfiskningen av Östersjön. Sverige har tydligen röstat emot men lagt sig platt på rygg. Frågan är antagligen inte tillräckligt viktig för att motivera mer resoluta åtgärder än ett beklagande.

Kristersson om sillfisket: ”Vi beklagar det” - Senaste nytt – snabba nyheter från Aftonbladet

EU gör säker mycket bra men nu har jag satt hur de sköter förvaltningen av Östersjön som mitt riktmärke och därför lutar jag nu starkt mot att Sverige bör lämna unionen. Vi har nog med våra svenska politikers vanstyre utan att behöva importera inkompetens och korruption.

Lämna inte lina i naturen!

Även om de är starka, PE-linorna, så går de att dra av. Till exempel vid bottennapp. När det händer är det en avgjord fördel om knuten till betet/tacklet inte är alltför bra utan går upp innan linan brister eller att man närmast betet har en klenare lina (sk brottlänk) än huvudlinan. Då undviker man att långa stycken lina sitter fast i bottnen och ställer till det. Vad man inte gör är att när man inte lyckas dra loss bottennappet eller av linan är att ta fram kniven och kapa. Det är lika svinigt som att slänga lintrassel på marken (och det finns det ju dessvärre också de som gör). 

Lätt

Många skulle väl ha kallat det femfotsspö klassat 2-10 gram och den 800-rulle med 0,10 mm PE-lina jag använde under gårdagens bompass vid kanalen ultralätt, men inte jag. Lätt? Ja! Ultralätt? Nej!

En gammaldags liten rulle

Förr, när det var annorlunda och mycket (var) bättre, var rullarna gjorda av metall med detaljer av plast, inte som nu av plast med detaljer av metall. I det avseendet är den här lilla - den minsta jag äger - rullen Old School. Den är nämligen, bortsett från de svarta detaljer ni kan se på bilderna, gjord helt av metall. I Kina. Tillverkaren, eller åtminstone säljaren, kallar sig Creekmoon men det namnet står ingenstans på rullen (eller ens kartongen den levererades i).

Att rullen är helt i metall ger den ett gediget intryck och jag blev förvånad när min våg stannade redan på 140 gram men det verkar stämma. Hur som helst så passar rullen perfekt till de UL-spön jag köpte samtidigt.

Själv köpte jag rullen via Temu för runt 225 kr. Den ser och känns OK ut. Inget som gnisslar eller skramlar och när jag vevade på lina (0,10 mm monofil nylon) snurrade allt som det ska och linan lade upp sig jämnt och  fint på spolen.

Old School är även att rullen inte är nedlusad med kullager. Jag tror faktiskt inte att den innehåller ett enda sådant. Inte heller har den IAR-lager utan är försedd med en gammaldags backspärr. Slirbromsen verkar fungera som den ska och är specad till 6 kg, dvs våldsamt overkill för en UL-rulle. Linan jag spolat på har en angiven draghållfasthet på 1, 8 kg...

 

 

Ett annat sätt

 Onödigt metallskrot på mina drag är något jag ogillar. Samtidigt inser jag fördelen med dubbla fjäderringar mellan drag och krok för att minska möjligheten att fisken bänder mot betet och slipper av kroken.Men det finns ett annat sätt...

Själv har jag naturligtvis provknutit men inte ännu hunnit testa.

Fredagsfilm

Två, brittiska, filmer denna fredag. Tillika två av mina favoriter. Håll till godo!

 

Winston Churchill lär en gång, av en ung bordsdam, fått frågan "Men vem vill bli hundra år?" och, utan betänketid ha svarat "Förmodligen han som är nittionio".

Chansen finns!

Kartan ovan sägs visa förutsättningarna för att havsabborre - Dicentrarchus labrax - ska finnas längs atlant- och medelshavskusterna. I de rödmarkerade vattnen är chansen att träffa på fisken störst, i de gula minst och i de blå obefintlig. Det innebär, om jag inte är helt fel ute, att jag faktiskt har chans att få en havsabborre på kroken när jag kastar efter havsöring eftersom de östersjövatten i vilka jag gör det definitivt är gula på kartan.

Havsabborre, min favoritfisk på tallriken och den fisk jag drömmer om att fånga! Plötsligt kommer mina bompass längs den alltmer fisktomma kusten att bli ännu mer spännande. Och jag kan inte låta bli att undra om det inte redan fångats havsabborre i skärgården. Jag menar kan man förväxla två så olika fiskar som abborre och gös, något jag själv sett ske, så är ju förutsättningarna för att tro att en havsabborre (som man antagligen inte ens vet att den finns och som bra mycket mer liknar gösen än vad abborren gör) är en gös bra mycket större.

Och hela västkusten är röd och vattnet blir bara varmare och varmare...

 

Ron Thompson Steelhead

Varför ett danskt företag kallar sig Ron Thompson vet jag inte, inte heller vet jag varför de "prytt" detta spö med Förenta Staternas flagga (eller om det ens är tillåtet?) och inte heller bryr jag mig. Gissningsvis är det ett försök att ge intryck av att spöt - som garanterat är ihopsatt i Kina - är "made in the USA". Nå, jag kan leva med flaggan och för den som inte kan det så finns det ju eltejp. Eller så klistrar man över den med valfri flagga/symbol.

Däremot förstår jag varför man valt namnet Steelhead, som ju är amerikanska för vild regnbåge. Själv har jag endast fått förvildad regnbåge men det är en kampglad fisk och det här spöt är väl lämpat för fiske efter sådan. Eller efter havsöring.

Den nio fot långa klingan är tillverkad i övervägande kolfiber (flugspöklingorna med samma namn innehåller 90 % kolfiber), har en trevlig helaktion och är (korrekt) klassad för att kasta 15-40 gram. Greppen är av högklassig kork och ringar och rullfäste av Fuji-typ.

Spöt har säkert ett decennium på nacken och är utgånget men fortfarande ett trevligt fiskeredskap, lämpat för allround kustfiske men lika användbart för fiske i insjöar, åar och älvar. Den relativt långsamma aktionen gör det användbart till bland annat makrillmete då den möjliggör långa kast utan att staggen hela tiden slits av kroken. Av samma skäl lämpar det sig väl även till annat mete. Det är också den här typen aktion som åtminstone jag vill ha om jag ska fiska med bombarda.

Själv gillar jag den typ av aktion det här spöt har och just den här klingan har, i mina ögon, mycket goda såväl kast- som drillningsegenskaper. Jag uppskattar även de generösa korkgreppen och det rejäla rullfästet. Hade sedan spöringarna varit tre- eller fyrbenta så hade det varit i stort sett perfekt.

Den som vill ha så lätta och styva spön med så små grepp som möjligt får leta någon annanstans. 

SURMÖRT

 

Penn Pursuit PUR64LP

 

Sexton år har gått sedan Penn, alltså 2008, släppte den här lågprofilrullen i mellanstorlek (med linkapacitet motsvarande en Ambassadeur 5000). Åtminstone här i Sverige gjorde den ingen succé, i vart fall ingen försäljningsmässig sådan, men en riktigt fin rulle är den.

Väl tilltagen linkapacitet (Penn gör sina rullar primärt för det salta fisket som kräver långa kast och är inriktat på ofta långrusande arter), en rejäl konstruktion och en bra slirbroms (med Penns HT-100 bromsskiva) gör Pursuit till en trygg fiskekamrat i svenska vatten oavsett om det är havsöring, gädda, torsk eller någon annan fisk man är ute efter.

Rullen är byggd kring ett aluminiumstativ. Innanför vänstergaveln sitter en sexstifts centrifugalbroms. Den har ett IAR-lager och fem kapslade, rostfria, kullager. En väl tilltagen dubbelvev med lagom stora och greppvänliga vevknoppar. Kort sagt vad man behöver men utan onödiga "finesser". Designen är ren och, i mina ögon, snygg. Slirbromsen är, med dagens mått, lågt specad (11,5 lbs) men känns förtroendeingivande. Kastegenskaperna är goda. Kort sagt så kan jag inte hitta något att anmärka på hos den här rullen.

Så här skrev Penn om rullen när den kom: Built to stand up to the fast and the strong species that ply the coastal inshore currents, the Pursuit low profile has all the qualities and rugged dependability you'd expect from PENN coupled with features that make using this reel all day long a breeze. Penn is the leading name in saltwater reels and has proven again and again that its products will withstand the test of time. The Pursuit low profile is both stunning in appearance and impressive in performance. Once you fish the Pursuit low profile baitcast reel, it will become your favorite reel for all kinds of species, from trout and reds to blues and calicos.

En annorlunda kustvobblare?

VM är det enda som står att läsa på dessa kustvobblare. Möjligen är det tillverkarens namn eller kanske är det så betet heter? Själv vet jag ingenting om när, var eller av vem de tillverkats. Eller ens om de är tänkta som kustvobblare...

Det som är annorlunda med VM (som vi väl kan kalla den) är att kroppen är av metall. Och ihålig. 

VM finns i (i vart fall) tre storlekar vägandes 17, 21 respektive 28 gram. Om någon av bloggens läsare sitter inne med ytterligare information så dela gärna med dig av den i kommentarfältet.

Nattbio: Modernt sjöröveri

 

Lätt utrustning

Lätta, eller till och med ultralätta, don är fantastiska att fiska med. De är också väldigt bekväma när man ska transportera dem eller förflytta sig på fiskeplatsen eller mellan fiskeplatserna.

I väskan på bilden ovan ryms två spön, två rullar, en massa beten, sänken,. krokar, linor, tänger, en kniv, en termos, några mackor och litet godis. Ändå väger den inte mycket.

Ett gott huvud

Att Vibrotail var ett av de beten som breddade vägen för mjukplastjiggarna här i landet har jag redan skrivit om. Det var och är ett mycket bra bete och det gäller såväl kroppen (om man överser med att den första generationen hade ett innehåll av mjukgörare (ftalater) som fick föremål av hårdplast att smälta om de kom i ens kortvarig kontakt (så man kan också säga att Vibrotail breddade vägen för försäljningen av sk worm proof draglådor...) som den annorlunda utformade jiggskallen.

Som jag minns det såldes Vibrotail endast färdigmonterade men det fanns förpackningar med en eller två extra jiggkroppar, vilket var klokt eftersom åtminstone gäddtänder snabbt och effektivt strimlade upp den mycket mjuka plasten. Huvudena kunde man inte köpa lösa, men rätt snart brukade man ha några lösa huvuden vars kroppar strukit med.

Ett gott huvud är svårt att värdera högt nog och huvudet till Vibrotail är ett sådant. Och det var inte bara jag som insåg det. Förmodligen var det därför som någon började gjuta piratkopior som, åtminstone på den tid då butiken låg i Gamla Stan, fanns att köpa hos Lundgrens. Dessbättre hann jag genom åren plocka på mig en stash av sådana och dessutom så har jag några överlevande originalskallar.
 

Fem säkra gäddrag och ett boktips

Utbudet av beten är bedövande och växer ständigt. Det måste vara helt oöverskådligt för en nybliven fiskare. Så mycket enklare det var på den tiden, i folkhemmet, innan konsumismen och valfrihetsterrorn slagit till på riktigt. Då räckte det med att titta på det halvdussin olika drag som fanns i järn- eller sporthandlarens lilla hörn för fiskegrejor för att man skulle ha bilden klar för sig.

Nedan finner du fem rekommendationer om du tänker ge dig gäddfisket i våld och har ett spö som klarar att kasta beten på upp till 50 grams vikt.

Skitfiske!

Det bästa gäddbetet? Den vasskyddade versionen av Rapala Minnow Spoon är kanske det enda gäddrag du behöver? Betet finns i flera färger. Jag gillar de längst till vänster och nederst i bild. Tiocentimetersmodellen som väger 32 gram är den jag föredrar vid riktat gäddfiske, men även de mindre modellerna fungerar och för de som gillar att föra oväsen finns en version med inbyggt skrammel.

Här har vi själva sinnebilden för ett gäddrag och mer klassiskt blir det inte. Kanske inte heller mer effektivt? Välj själv om du vill ha den släta (Utö) eller korrugerade (Atom) modellen. Gäddan hugger lika friskt på båda. Dragen på bilden är 7,5 cm låga och väger 25 gram vilket är en bra storlek men det finns såväl mindre som större liksom vasskyddade varianter. Skeddrag kallas även blänken och det är väl genom att blänka till som en sprittande fisk de lockar till hugg. Även om de finns målade i alla upptänkliga (och några till) färger är ett mässingsfärgat (tillverkarna brukar kalla det guld...) en bra utgångspunkt eller kanske ännu hellre ett i den färg som brukar kallas S/G, dvs silver på utsidan (den konvexa) och guld på insidan. Ett drag i färgen Z, dvs svartmålad utsida och guld på insidan är ett bra komplement. Utö har varit med så länge någon kan minnas och modellen tillverkas (och har tillverkats) av många företag. Atom är yngre men hör till de tidigaste ABU-dragen och har funnits sedan 40-talet (dvs det decennium då atombomber användes...).

Relax Kopyto i storleken 5 tum/15 cm, vikt 30 gram, är ett mycket användbart och fångstgivande mjukbete av shadtyp. Bilden visar tre olika sätt att rigga det men det finns flera. Fördelen med denna typ av beten är just att man genom att rigga det på olika sätt kan fiska på olika djup och olika sätt. Nackdelen är att mjukplast inte är vidare beständig mot gäddtänder så när man hittat sin favoritfärg är inköp i bulkpack en god idé.

Rapala Super Shad Rap, en 14 cm lång flytande vobblare som väger 45 gram och kan fiskas på djup mellan en och tre meter (själva vobblaren dyker till dryga två meter vid snabb hemtagning). Få saker är samtidigt så rofyllt och så spännande som att ro drag längs en vasskant med en flytande vobblare. Även om den tåliga ytan är av plast så är själva kroppen gjord av trä - abachi - på traditionellt vis. Krokarna är monterade i ett sammanhängande, genomgående, tackel som håller även om gammelgäddan skulle tugga resten av betet till flis (något som dessvärre händer, om man har tur). Den här modellen har varit med ett bra tag nu. Jag minns inte exakt vilket år den kom men själv har jag fiskat med den sedan någon gång i slutet av åttiotalet (eller möjligen tidigt nittiotal). Vad gäller färger har jag valt den klassiska röd/vita helt enkelt därför att jag förknippar den med ordet vobblare och gäddfiske. Och märkligt nog så fångar den fisk. Komplettera gärna med en abborr- eller gäddfärgad. 

e

Mepps Lusox i storlek 3, vikt 20,5 gram (men en av de många finesserna med denna pendelspinnare är att man enkelt kan byta ut huvudet mot ett i annan vikt. Problemet är att få tag på huvuden...). Det kanske bästa betet till sommarfisket när gäddan går djupare för att söka svalka. Större djup betyder mörkare vatten och att färgen spelar mindre roll. En spinnare ska snurra (dvs sända ut tryckvågor) och blänka. Silver eller guld funkar nästan alltid. Lusox har varit med sedan åttiotalet och är många franska gäddfiskares favoritbete.

*     *     *

Sedan då? När du lyckats dra upp en fin gädda, vad tänker du göra då? Slänga i den igen? Eller bära hem den i triumf och överraska dig själv och din familj med en god måltid? Själv föredrar jag definitivt det senare, det gör mitt sportfiske mer meningsfullt och tillfredsställande (även om jag numera lever i ett enpersonshushåll). Så investera gärna i en bra kokbok, till exempel Kenneth Oker-Bloms utmärkta "100 Gäddrecept" (som innehåller just vad titeln lovar). Kan beställas bla härifrån. Eller så ber du din lokala bokhandlare att ta hem den. Old school...

Mitchell Club 200

 En trevlig grafit/plastrulle från mitten av nittiotalet är Mitchell Club 200. Tidigare har jag presenterat UL-rullen Club 10. 2:an i Club 200 indikerar att det rör sig om en större rulle än Club 10 och den extra nollan att den är mer påkostad/dyrare.

Således har den en mer elegant eller i vart fall blankare finish. Linföraren är mer påkostad och veven är försedd med en balansvikt. vidare så har rullen tre kullager och en synnerligen tätt stegad backspärr (med 18 stopplägen per vevvarv) vilken, i praktiken, är jämförbart med IAR.

Linkapaciteten är 165 meter 0,20 mm monofil nylonlina och rullen väger, med lina, 290 gram. Den spolmonterade slirbromsen är så mjukt och jämnt verkande som man kan önska.

Fredagsfilm

 Och nu blir det REKLAMFILM!

Ovanstående är (möjligen) roligt för oss som växte upp då det endast var på BIO man såg reklamfilmer. Men nu kommer det fler och fiskerelaterade.

...och om du inte redan fattat det så handlar allt om att tjäna pengar på oss och vårat intresse. DUH!

Ett gäddspö

Det här spöt - ett Fladen Maxximus Big Bait - är sex fot långt och klassat för betesvikter -20 gram. Det är ett, i mina ögon, perfekt gäddspö. 

20 gram, alltså inte 120 gram. Det är perfekt när jag vill fresta gäddor i små vatten, som kanalen, med jiggar, skeddrag och spinnare upp till den vikten. Spöklingan, som är av IM7 kolfiber, är spänstig nog att brotta ned, eller upp, den starkaste fisk.

Spöt är välbyggt och försett med kvalitetskomponenter. Särskilt imponerad är jag av spöringarna och toppöglan. Däremot begriper jag inte varför det, snålt tilltagna och egendomligt utformade, framgreppet inte är av samma fina kork som det bakre greppet utan i tråkig svart EVA. Men allt som allt är det ett trevligt spö för, bland annat, det lättare gäddfisket.