Livet går, påstås det, inte i repris. Därför bör man medan det varar passa på att reprisera sådant man uppskattat. Man bör även försöka undvika att upprepa sådant som varit mindre lyckat.
Till den förra kategorin hör den fiskevecka Håkan och jag i augusti 2019 fick uppleva - oftast i sällskap med Anders som har lyckan att bo där - i Rosendal vid Hardangerfjorden. Vi fiskade på fjorden men framförallt från land (vilket enligt min uppfattning är en av de absoluta fördelarna med fjordfiske, att man kan knalla ut på en brygga och därifrån kasta ut i djupt vatten där det simmar mycket fisk). Vi fick även fiska - och äta! - röding och öring uppe längs fjällsidan. Den resan bestämde vi oss för att reprisera redan innan den var slut och jag bokade in en vecka 2020 men sedan slog coronapandemin till och när det var dags för reprisen var gränsen stängd och om jag minns rätt var det av samma anledning det inte heller blev något året därpå.
Nu var det förvisso inte jättesynd om mig och Håkan för även om vi inte kom norr om Strömstad så gjorde vi det bästa av situationen genom att förlägga våra sensommaräventyr till Skalhamn, strax norr om Lysekil. Vi har även gjort andra kampanjer sedan vi, faktiskt, för första gången träffades när jag 2019 plockade upp honom och hans packning för vidare befordran till Rosendal.
Nu var, det ska i ärlighetens namn sägas, inte Håkans packning hela problemet utan jag hade väl själv kunnat såväl packa med större urskiljning och kanske även tömt FiskeSkodan på diverse bråte som låg i bilen men inte nödvändigt behövde följa med till Norge. Inte heller var det kanske mitt allra smartaste beslut att, när jag mer eller mindre hade vägarna förbi, plocka upp tre spöfodral (naturligtvis proppade med spön) som jag köpt av en säljare i Alingsås...
Nu är, hur som helst, återigen en augustivecka vid Anders fjord inbokad och en av de fina sakerna med det är att vi - om nu pandemi, världskrig eller något annat mindre elände skulle drabba oss och våra planer stäckas - har flera månader på oss att glädjas och se fram emot duster med lyr, kveite og örred.
En annan, nästan lika bra sak, är att vi får tillfälle att visa att vi lärt oss av de misstag vi - med avseende på packning, bilstädning och annat som gav det resultat ni kan se själva på bilderna här intill - gjorde 2019 och de erfarenheter av fiskeresor vi gjort sedan dess.
Målsättningen är i alla fall klar: Man ska kunna sitta i eller åtminstone se baksätet när vi ger oss av!
Att vi var där och att vi tänker bege oss dit igen har jag redan berättat. Tanken är att jag framöver, under rubriken Rosendal 2.0, ska dela med mig av vår planering inför resan. Förhoppningvis kan det vara intressant för andra som tänker resa dit. Och en hemlighet kan jag redan nu dela med mig av: Man måste inte åka ända upp till Nordnorge för att få uppleva hisnande vyer och gott fiske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar