I morgon är det långfredag. Förr, när mycket var annorlunda än vad det är idag, var långfredagen ingenting att leka med. Eller på, snarare. Det var en dag under vilken man forutsattes dela eller åtminstone begrunda vår herre Jesus Krists lidande och död. Religionsfrihet var det inte tal om. På såväl radion som den svartvita TV:n förekom denna dag inga underhållningsinslag och alla butiker var stängda. För oss barn tycktes dagen oändlig. Min mor, som såvitt jag vet varken är intresserad av eller vet just någonting om fiske, sade åt mig att det var tradition att fiska gädda denna dag. Traditionen hade till och med ett namn som, passande nog, var långfredagsgädda.
Som grabb funderade jag förstås inte över sanningshalten i dessa påståenden utan greppade blixtsnabbt min fiskeutrustning och trampade iväg på min gamla Hermes mot närmsta brygga. Senare år grenslade jag, samma dag och i samma ärende, min Mustang Cross Special och i år sätter jag mig i min Skoda Fabia. För traditioner måste man vårda.
I vuxen ålder har jag forskat en smula i saken och kommit fram till att det faktiskt fanns fog för vad min mor sade. För att ytterligare öka sitt lidande åt man, åtminstone på sina håll, just gädda på långfredagen och i den norra delen av landet tycks det finnas en tradition att sätta angeldon på just långfredagen. Själv tycker jag inte att det är förknippat med något lidande vare sig att fiska eller äta (bara den är vettigt tillagad) gädda och trots att det nu finns underhållning i alla kanaler och medier även denna dag så gör jag som mamma sagt åt mig. Annars är det väl, såvitt jag kan förstå en kvarleva från tiden före Gustav Vasa, dvs när vi löd under påven, för de katolska fastereglerna förbjuder kött (men tillåter fisk) under fredagar i fastan och på långfredagen.
Jag har förstått att jag är långt ifrån ensam om att helga långfredagen på detta sätt men till skillnad från vissa andra så gör jag ingen väsen av mig utan försöker, som alltid, smyga fram längs vattnet. Detta inte så mycket av religiösa skäl som därför att jag innerst inne är en liten snusmumrik. Jag tillbringar all min tid vid fiskevattnen i lugn och stillhet. Det är, för mig, själva meningen med fisket. Buller, stim och stoj finns det övernog av utan att vi sportfiskare ska behöva bidra till det även om videor från kommersiella fisketävlingar med sina svåruthärdliga soundtrack av motorbuller, rockmusik, skrik och svordomar ger vid handen att det finns andra ideal. Är man tyst och uppmärksam finns det oerhört mycket att se och uppleva i vår natur även när det inte nappar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar