Summering

Tja, vad ska man säga efter årets (hittills) resultatlösa försök att fånga gotlandsöring? Att det inte är så alldeles enkelt, ens på Gotland, att hitta silver? Att vi inte är tillräckligt bra? Eller, kanske mest relevant, att vi redan längtar tillbaka. Jag har sagt det förut men jag säger det igen: Jag älskar att fiska, inte att fånga fisk.

Nå, nu verkade vi ju inte vara ensamma om att kamma noll. Varken de danskar vi mötte vid Folhammar eller de fiskare vi såg och pratade med vid Sysne hade fått eller ens känt någonting. Den här våren håller ju inte den vanliga tidtabellen. I går var det, vid Visby, sådan solrök på eftermiddagen att man knappt så tvärs över hamnen. Kanske var vattnet fortfarande någon grad för kallt, kanske var vi ute en vecka för tidigt, kanske...

Allvarligt talat, kustfiske efter havsöring hör till de svåraste och mest nyckfulla fisken man kan utöva. Det kan gå väldigt långt mellan huggen och är därför ingenting för den som är beroende av att det oupphörligen rycker i linan för att han inte ska tappa intresset. På många sätt är det antitesen till det populära, moderna, vårfisket efter gädda eller hetsfiske efter abborre á la Perch Fight. Och varje hugg, för att inte tala om en landad fisk, får ett helt annat värde. Dessutom trivs jag med att stå (eller sitta) på en havsstrand. De är, helt enkelt, det fiske som passar mig bäst.