Downsize

I tidigare inlägg har jag berättat hur fisket efter gädda förr bedrevs med sk Fiske 2-utrustning, dvs typiskt sett enhandsspön för betesvikter upp till 30 gram och med nylonlina i dimensioner från 0,30 till 0,40 mm. Ofta nog var rullen en Abumatic inkapslad haspeldito. Vissa, som siktade in sig på de allra största gäddorna liksom de som metade använde Fiske 3-utrustning, dvs, typiskt sett, tvåhandsspön på 9-10 fot klassade för betesvikter upp till 60 gram. Detsamma gällde mig. Fiskade jag från båt så blev det nästan alltid den behändigare Fiske 2-utrustningen medan jag vid landfisket, främst för att få längre räckvidd, använde tvåhandsspö. Båda utrustningarna var fullt tillräckliga för att jag skulle kunna övermanna de gäddor som högg.

I min spöarsenal har jag två stycken tyska Sportex kolfiberspön specifikt avsedda för gäddfiske. De heter Turbo Pike, är 275 cm långa och klassade för betesvikter upp till 80 gram. Aktionen är, med dagens mått, långsam och jag har i stort sett endast använt dem till mete. Att stå en hel (eller halv) dag och spinnfiska med tunga beten känns mera som arbete än som nöje. Men nu har jag trillat dit och inför årets gäddfiske har jag köpt på mig några större gummibeten och ett spö som kan kasta dessa, i vart fall så länge de inte väger mer än 100 gram. På det tänker jag hänga en gammal D.A.M. haspelrulle med flätlina. Det känns som en brutalt överdimensionerad utrustning för gäddfiske men jag tänkte att jag i alla fall ska ta reda på vad all hypen handlar om. Just detta gäddfiske med groteskt överdimensionerad utrustning tycks jag vara oerhört populärt.

Nu inser jag att min stöddiga utrustning, betydligt kraftigare än något jag någonsin fiskat med, av moderna gäddfiskare ses snarast som ett lättare alternativ till de grejor man normalt använder och är att betrakta som ett "downsize"-alternativ.