Jag lärde mig att fiska och att hantera en haspelrulle med min pappas Mitchell C.A.P. 304. Den rullen har jag fortfarande i min ägo (pappa lämnade det jordiska för mer än två decennier sedan) och den är i gott skick. Jag har alltid gillat den här modellen. Nu, idag, fick pappas rulle en kompis när jag fick hem en Mitchell C.A.P. 314, årsmodell -58. Den här rullen är i väldigt fint skick (lika bra som pappas gamla rulle). I kväll ska jag plocka isär den, smörja den och spola på ny lina. Kanske får den hänga med på årets havsöringsafari?
Kul detalj. Pappas rulle bor, som den alltid gjort, i en påse av brun, bredspårig, manchester. Även den "nya" rullen tycks bo i en påse. De gör tydligen så, de här rullarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar