Den första kustwobblern jag kom i kontakt med var Kalles träbit. Den täljdes av någon gotlänning och kunde inhandlas i den fiskebutik som då (förra hälften av åttiotalet) låg vid Peder Hardings väg. Ungefär samtidigt köpte jag några Jensen Flamingo, men det bete som fick mig att börja tro på kustwobblers var Gladsax. Bäst fungerade den gul/röda.
Gladsax är fortfarande en mycket bra wobbler. Originalmodellen kallas numera för Gladsax Classic och finns i flera vikter. Själv tycker jag att 20 gram är den mest användbara. Och gul/röd är fortfarande en bra färg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar