När jag i början av sjuttiotalet köpte men första egna haspelrulle föll valet på ABU:s budgetmodell 333, en snikversion av 444A. Trots att det var deras billigaste haspelrulle så var den av mycket hög kvalitet. Grundkonstruktionen var densamma som hos den dyrare 444A men 333:an hade en enklare ytbehandling, ett enklare utformat huvuddrev, en enklare vev, en fast linförare istället för roterande trissa och spolen saknade tryckknapp utan man fick skruva av den när man skulle byta. Som fiskeredskap fungerade den emellertid lika bra som ABU:s dyrare modeller och material och hantverk var av samma klass som hos de dyra Cardinal 66 mfl (och den gädda jag fortfarande räknar som PB landade jag, för snart femtio år sedan, men hjälp av min 333:a).
När man jämför olika tillverkares (idag får man väl snarare säga varumärkens eftersom det mesta på marknaden har ett diffust ursprung från Mittens rike) produkter är det oftast de sk Top-of-the-line-modellerna man jämför. Men kanske är det mer relevant att jämföra deras billigaste erbjudanden?
Många fnyser åt billig utrustning och framhåller att man oftast får vad man betalar för och att den som köper billigt köper dyrt eller kommer med någon annan liknande klyscha. Visst, det är gott och väl att vi som är inbitna sportfiskare och har råd väljer litet finare och dyrare grejor, men alla har inte den möjligheten. Framförallt gäller det nybörjarna som ofta är unga och har en begränsad budget. I bästa fall gör de som jag gjorde, dvs undersöker själva utbudet av grejor de har råd med (vilket på den tiden var ganska snabbt gjort...) och i värsta fall så köper en välmenande men om fiske okunnig förälder en budgetutrustning åt sitt barn. Jag gissar att mångas fiskeintresse knäckts eller åtminstone fått sig en rejäl törn av en oduglig första utrustning.
Många fnyser åt billig utrustning och framhåller att man oftast får vad man betalar för och att den som köper billigt köper dyrt eller kommer med någon annan liknande klyscha. Visst, det är gott och väl att vi som är inbitna sportfiskare och har råd väljer litet finare och dyrare grejor, men alla har inte den möjligheten. Framförallt gäller det nybörjarna som ofta är unga och har en begränsad budget. I bästa fall gör de som jag gjorde, dvs undersöker själva utbudet av grejor de har råd med (vilket på den tiden var ganska snabbt gjort...) och i värsta fall så köper en välmenande men om fiske okunnig förälder en budgetutrustning åt sitt barn. Jag gissar att mångas fiskeintresse knäckts eller åtminstone fått sig en rejäl törn av en oduglig första utrustning.
Visst fanns det billigt skräp även förr, men då stod det aldrig någon känd tillverkares namn på rullen utan man visste att det man köpte var något billigt, japanskt, smäck (för det här var på den tiden då Made in Japan inte var en kvalitetstämpel utan hade ungefär samma betydelse som kinaskit har idag). Många unga nybörjare skulle antagligen få en bättre start på sin sportfiskekarriär om de ärvde morfars gamla grejor än om de får en ny och till synes fin lågprisutrustning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar