Bottom of the Barrel

Förr, på den tiden då ekonomi betydde hushållning snarare än vinstmaximering (och en djup blick i backspegeln vore kanske på sin plats nu när alla predikar hållbarhet och är oroliga för hur klimatet kommer att vara om några decennier?), dvs innan kapitalisterna insett att det var en dålig affär att sälja hållbara konsumentprodukter, var oftast även de billigaste rullarna från en erkänd tillverkare av god kvalitet. Det här var alltså, bör kanske tilläggas, då det fortfarande fanns erkända tillverkare, dvs då de som satte sitt namn på grejorna också  själva konstruerade och tillverkade dem. Det var, kort sagt, en helt annorlunda värld än den vi idag lever i och på många, men inte alla, sätt var det en bättre värld.

Två gamla daiwarullar som på sin respektive tid var bland de billigaste i katalogen. Den bruna är äldst och tillverkad i Japan medan den grå rullen är något decennium yngre och tillverkad i Daiwas koreanska fabrik. Båda rullarna är av enklast tänkbara konstruktion och i total avsaknad av (onödiga) finesser och båda fungerar idag lika bra som de gjorde då. Kanske inga rullar till havsöringspinnet men de duger gott under ett teleskopiskt metspö.

När jag i början av sjuttiotalet köpte men första egna haspelrulle föll valet på ABU:s budgetmodell 333, en snikversion av 444A. Trots att det var deras billigaste haspelrulle så var den av mycket hög kvalitet. Grundkonstruktionen var densamma som hos den dyrare 444A men 333:an hade en enklare ytbehandling, ett enklare utformat huvuddrev, en enklare vev, en fast linförare istället för roterande trissa och spolen saknade tryckknapp utan man fick skruva av den när man skulle byta. Som fiskeredskap fungerade den emellertid lika bra som ABU:s dyrare modeller och material och hantverk var av samma klass som hos de dyra Cardinal 66 mfl (och den gädda jag fortfarande räknar som PB landade jag, för snart femtio år sedan, men hjälp av min 333:a).

När man jämför olika tillverkares (idag får man väl snarare säga varumärkens eftersom det mesta på marknaden har ett diffust ursprung från Mittens rike) produkter är det oftast de sk Top-of-the-line-modellerna man jämför. Men kanske är det mer relevant att jämföra deras billigaste erbjudanden? 

Många fnyser åt billig utrustning och framhåller att man oftast får vad man betalar för och att den som köper billigt köper dyrt eller kommer med någon annan liknande klyscha. Visst, det är gott och väl att vi som är inbitna sportfiskare och har råd väljer litet finare och dyrare grejor, men alla har inte den möjligheten. Framförallt gäller det nybörjarna som ofta är unga och har en begränsad budget. I bästa fall gör de som jag gjorde, dvs undersöker själva utbudet av grejor de har råd med (vilket på den tiden var ganska snabbt gjort...) och i värsta fall så köper en välmenande men om fiske okunnig förälder en budgetutrustning åt sitt barn. Jag gissar att mångas fiskeintresse knäckts eller åtminstone fått sig en rejäl törn av en oduglig första utrustning. 

Visst fanns det billigt skräp även förr, men då stod det aldrig någon känd tillverkares namn på rullen utan man visste att det man köpte var något billigt, japanskt, smäck (för det här var på den tiden då Made in Japan inte var en kvalitetstämpel utan hade ungefär samma betydelse som kinaskit har idag). Många unga nybörjare skulle antagligen få en bättre start på sin sportfiskekarriär om de ärvde morfars gamla grejor än om de får en ny och till synes fin lågprisutrustning.