Leta i den här bloggen

lördag 28 september 2024

Mitchell Club 10

Jag är inte överdrivet bekymrad över hur mycket mina rullar väger, särskilt inte när de handlar om rullar som sitter på tvåhandsspön, men när det kommer till UL-fisket är det en annan femma. Bland annat därför gillar jag Mitchell Club 10. Rullen på bilderna - med lina och gummisnodd - väger in på exakt 153 gram vilket är mer eller mindre perfekt för en UL-rulle tänkt att sitta på ett lätt fem- eller femochenhalvfotsspö. 

Trots sin låga vikt ger rullen ett rejält intryck och den är hanterbar även för en karl med fullvuxna arbetarnävar och normal finmotorik.

Linkapaciteten är 150 meter 0,18 mm monofil nylonlina, vilket är mer än tillräckligt och om man väljer den för UL-fiske lämpade dimensionen 0,15 mm torde spolen svälja mer än 200 meter (och så mycket lina har åtminstone jag aldrig behövt). Slirbromsen har teflonbelägg och en jämn och mjuk funktion. Hur många kilo den bromsar är i sammanhanget - UL - ointressant.



Tillverkningsåret är (tror jag) 1995. Exakt var (i Asien) den är tillverkad har jag inte lyckats utröna (och Frankrike hade ju många kolonier...) men Mitchell hade ju cirka ett decennium tidigare slutat göra rullar i Frankrike. Fortfarande såg man det angeläget att framhålla att rullen var "engineered by Mitchell", dvs att det var förmodligen franska ingenjörer som designat den och att kvalitetskontrollen utfördes i Frankrike. Marignier, namnet på etiketten är inte (som på de gamla D.A.M.-rullarna) kontrollören utan den ort där Mitchell hade sitt säte och, antar jag, när det begav sig även tillverkningen.



Mitchell Club 10 är hur som helst en mycket trevlig rulle till det lättaste haspelfisket, som naturligtvis bedrivs med monofil nylonlina, och skulle du hitta en för några tior (mer behöver man sällan betala) så är den väl så bra som eller bättre än många mer moderna UL-rullar.



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar