2000

I går chansade jag på att de som förra helgen körde fram och åter i kanalen tills jag och grabben fann för gott att ge upp alla försök till fiske var på väg hem till Stockholm framåt söndag kväll och det visade sig vara ett korrekt antagande. Tät mötande trafik hela vägen till Älmsta (och två vansinnesomkörningar som tvingade mig att tvärnita FiskeSkodan).

Väl framme blev utdelningen två timmars fiske, ensam på bryggan och inte en enda båtpassage.                                                                                                                                                                              

Höstlöv.

Och, jodå, abborrarna var där men ännu tror jag inte att de stora klunsarna letat sig in. De korvriggar/jiggar jag förberett kammade noll men när jag bytte till löjliknande viftstjärtar blev det napp. Bytte åter till korv - Inget napp. Löjliknande viftstjärt - fisk.

Den gröna smärtingväskan är en definitiv fiskeklassiker. Just den här, med skinndetaljer (som är av läder och inte vinyl) är en av mina favoriter. En annan favorit ät Fladens Maxximus Shadow, här femfotsversionen med en gammal Mitchell Club 10 UL-rulle.

Egentligen var det inget mysterium eftersom kanalen formligen kokade av löja (och hade jag inte snöat in på det här med korvjiggar så hade jag inte ens testat något annat än löjliknande beten).

Visst finns det vackra vyer i Norge men man ska inte gå över ån, Kölen eller kanalen efter vatten.