Sidor

lördag 31 december 2022

I morgon är ett annat år

Eftersom det är årets sista dag och jag inte är ute och fiskar kan jag konstatera att gårdagens tur till Nothamn kom att bli den sista för 2022. 

Förde jag bok (hemska tanke!) över mitt fiske skulle jag kunna göra ett årsbokslut. Istället kan jag blicka tillbaka på ännu ett givande fiskeår med många fina stunder på vackra platser. Alltid i gott sällskap (eftersom jag trivs förträffligt med mitt eget och har trevliga fiskekamrater).

I morgon är inte bara en annan dag utan även ett annat år och om inte mitt nyårsfirande blir alltför våldsamt (planen är att försöka orka hålla mig vaken över tolvslaget - annars blir man ju väckt av beskjutningen... - lyssna på nyårsklockorna i P1 och sedan somna till juniorkronornas match mot Kanada) så kan nyårsdagen bli det nya årets första fiskedag .

Fiskegrejorna ligger redan (fortfarande) i bilen...

fredag 30 december 2022

Bapelsin

Att bapelsin är en frukt som börjar på b vet väl alla? Åtminstone vi som en gång i tiden lyssnade på Upp till 13. Bapelsin är också en färg (färgkombination) som ofta fungerar bra på havsöringdrag. Den består av gul buk och orange rygg och jag har haft goda fisken med såväl Gladsax som Vicke målade på det viset.







Ett annat bra drag är Häxan. Långkastande, kan tas hem relativt långsamt över grunda bottnar och har inte alltför livlig gång, dvs är ett bra kallvattenbete. Vid spinnstopp tenderar draget att backa med en svagt roterande rörelse, något som ofta kan utlösa hugg från en sk följare.

Vill du ha Häxan i bapelsinfärg rekommenderar jag dittdrag.se. Givetvis finns Häxan och andra drag även i andra färger. Vissa beten kan man för övrigt beställa omålade (om man inte tycker att de färdigmålade duger...).

söndag 25 december 2022

Räddad av en brygga

I tidigare inlägg har jag beklagat mig över vad jag kallar antifiskenazisterna - den underjordiska rörelse vars uppenbara syfte är att försvåra sportfiske genom att sätta upp förbudsskyltar i hamnar, på bryggor och generellt på platser där sådant någorlunda bekvämt kan bedrivas. Tydligen har denna rörelse någon slags dispens från påbudet att man ska göra platser och aktiviteter tillgängliga för de som förr kallades handikappade eller så är det helt enkelt så att sabotage av sportfiskemöjligheter är ett överordnat samhälleligt intresse.
















Idag - juldagen - beväpnade jag mig med käpp och fiskespö och begav mig ned mot vattnet men bestämde mig efter ett försök att inte klättra ner på de hala stenarna. Till min förvåning - och glädje! - fann jag en brygga  som inte var försedd med någon skylt av innebörd att man inte får fiska frän den. Rör det sig om ett förbiseende eller finns det fortfarande - i Herrens år 2022 - kommuner där sunt förnuft och en välvillig inställning till sportfiske råder? Vågar man hoppas?

Hursomhelst så hade jag, tack vare denna brygga, en skön stund denna juldag.

tisdag 20 december 2022

Arter jag ännu inte fångat - Pigghaj

 Grönt ljus för hajfiske – efter tolv års väntan

i dag kl 16.26Adrian Ericson
DELA

2011 satte EU stopp för att fiska pigghaj på Västkusten. Men nu, tolv år senare, ger ministerrådet i EU tummen upp för hajfiske.

De nya fiskekvoterna gäller från och med årsskiftet och ger svenska fiskare möjlighet att fiska upp 793 ton pigghaj, skriver Bohuslänningen.

Bakgrunden är att beståndet av pigghaj återhämtat sig och nu är i relativt bra kondition.


                                                                Pigghaj                                Wilhelm von Wright






onsdag 14 december 2022

Till Gotland i sällskap med miljonärer

Idag hade jag bokat föreningens tvättstuga för att se till att jag har rena kläder när jag åker till Gotland. Min plan var att nyttomaximera och ta hand om disk och eftersatt städning medan maskiner och torktumlare jobbar i källaren. Men...



















...så fick jag syn på den Daiwa Millionaire 6HM jag snabbservade för snart ett år sedan och idén slog mig att ta med den för att göra motsvarande test mellan den och en Millionaire 6RM som jag tidigare gjort med en Ambassadeur 5000 och en Ambassadeur 5000C. Men daiwarullen var, som sagt, bara snabbservad. Nu är den ordentligt genomgången (och städning och disk - surprise! - försummade).

Den röda rullen, vars spole är lagrad i mässingsbussningar, var redan ordentligt servad och försedd med Daiwa Tournament Monofil 0,35 mm så den kullagrade rullen fick samma lina. Däremot släpar jag inte med två identiska spön utan ett lättare (-32 g) och ett grövre (-50g). Jag kommer att växla rullarna mellan spöna och får då tillfälle att testa även en teori jag har, nämligen att kullager kanske fungerar bättre än bussningar till lätta kastvikter och vice versa.

Nu är fiskeväskan packad. Återstår att se om väder och sociala förpliktelser i samband med det förestående helgfirandet kommer att ge tillfälle till fiske och kastövningar. Rena kläder kommer jag hur som helst att ha med mig. Och på mig, så även om jag inte är rik kommer jag åtminstone att vara hel och ren när jag reser med miljonärerna.

Pausa?

Ebba Busch och det parti hon leder gick till val på bland annat att det inte löser elkrisen att pausa dammsugningen. Nu vet vi vad hon och hennes regeringskollegor vill pausa: Miljöprövningen av befintlig vattenkraft. Vad sossarna tycker vet jag inte. Kanske ser de en möjlighet att komma åt sina politiska motståndare? Miljöpartiet kommer väl som vanligt att gapa. Men elkrisen beror inte så mycket på kriget i Ukraina som på den misskötta svenska energipolitiken, som nu tydligen ska tillåtas spilla över i en misskötsel av miljöpolitiken för att i någon mån "rädda" situationen. 

Det är något skumt med beslutet. Enligt Busch är varje kilowattimme viktig just nu för att klara den svenska elförsörjningen och så kanske det är. Men samtidigt säger hon att "vi saknar en klar bild av hur omprövningen kommer påverka elsystemet". Tydligen inte mer oklar än att man drar i nödbromsen. Men den pågående omprövningen, hur den än må utfalla, påverkar väl ändå inte elproduktionen nu utan först när och om den leder till att kraftverk stängs? Åtgärderna sker först efter omfattande prövning i domstol, varefter kraftverksägarna normalt tar fem år på sig för att bygga fiskvägar med mera. Det innebär att påverkan på elproduktion och därmed elpriser kommer att vara mätbara först om sju till tio år, säger Christer Borg (Älvräddarna).  Omprövningen är ett både långsamt och långsiktigt arbete. Så att pausa miljöprövningen ger inte en enda kilowattimme idag. Eller ens i vinter.

Så varför - eftersom miljöprövningen uppenbarligen inte påverkar den akuta elkrisen - är det plötsligt nödvändigt för regeringen att pausa miljöprövningen? Används elkrisen som en förevändning? Och vad är man egentligen ute efter? Vi kommer nog att få ett svar så småningom.


edit. https://alvraddarna.se/nap-omprovning-pausen/

söndag 11 december 2022

Lav MD Combi

"Equally good in salty and fresh water, fast and standing. Catch from trout to sailfish." Så beskriver tillverkaren, det serbiska företaget Lav MD, sin kombination av skeddrag och spinnare, träffande nog kallad Combi.















Betet finns i tre storlekar - 18, 28 respektive 38 gram - och i ungefär ett dussin färger.

Segelfisk (istophorus) saknas på min artlista och jag lär inte fånga någon sådan, ens med Combi, i svenska vatten men enligt tillverkaren ska det här draget tydligen fungera till det mesta, och det tror jag. Själv har jag fångat mina flesta fiskar på skeddrag och spinnare så att kunna använda både och samtidigt verkar vara en förträfflig idé.

Mitt första Combi köpte jag för ett antal år sedan i Hallstaviks Järnhandel och därefter har jag inte sett det i någon annan butik. Vad det beror på vet jag inte men nu har tydligen ett större parti (Sveriges samlade restlager?) Combi hamnat hos beten.nu som har vad de kallar "tokrea" på dem. Kanske är jag litet tokig men jag lade en beställning och kunde några dagar senare hämta ett lagom tungt paket i min ICA-butik. 


fredag 9 december 2022

Fredagsrysare

För er som vågar se rysare sent på fredagkvällen kommer här en av de svettigaste jag sett. De första tre minuterna...

För det blir ju läskigare ju mer nära ens egen verklighet det man ser ligger och själv står jag ofta på klippor med ett haspelspö. Mer spolier alert än så blir det inte. Titta om du vågar...

Länk till filmen

tisdag 6 december 2022

Att ha tumme med sin multiplikatorrulle

Trassel vid kast kan man, särskilt med de moderna sk flätlinorna, råka ut för med såväl haspel- som multiplikatorrullar. Med haspelrullar handlar det vanligen om det fenomen som, något oegentligt, brukar kallas vindknutar. Sådana hade jag inte hört talas om och heller i stort sett aldrig råkat ut för under mina första decennier som sportfiskare då jag uteslutande fiskade med monofila nylonlinor. Men till haspeltrassel ber jag att få återkomma i ett senare inlägg.

Ambassadeur 2500 C















Dagens ämne är, som framgår av rubriken, hur man ställer in och kastar med en multiplikatorrulle. Av någon anledning anses det - främst av de som aldrig försökt lära sig konsten - svårare att hantera en multiplikatorrulle utan att råka ut för trassel än vad det är att kasta med haspel. Många har säkert någon gång, utan att veta någonting om hur man bör gå till väga, försökt sig på ett kast med en fiskekamrats Ambassadeur och prompt åstadkommit ett magnifikt skatbo (och så har myten växt ytterligare).

Som så mycket här i världen handlar det om elementär fysik, ett ämne många av oss tycks ha väldigt vaga begrepp om... Men låt mig försöka beskriva vad det är som händer vid ett kast med en multirulle, vad som kan orsaka trassel och hur man undviker sådant.

När man påbörjar ett kast med en multirulle står spolen stilla (eftersom man håller den låst på plats med sin ena tumme) men när man, genom att ladda spöklingan, satt fart på kastvikten (betet) och släpper iväg det (genom att lyfta på tummen så att spolen frigörs) börjar kastvikten momentant (genast) att dra ut lina från spolen som till följd av detta sätts i rotation. Spolens varvtal går i kastets början från noll till max på några millisekunder. Här är det skillnad om man använder en stum (PE/flätlina) eller elastisk (monofil nylon) lina såtillvida att accelerationen av spolens varvtal blir något mindre våldsam med den elastiska linan men i båda fallen når den snart en kritisk punkt där spolen tenderar att rotera snabbare än vad kastvikten, vars hastighet genom luften successivt avtar, förmår att dra ut lina. Kort sagt uppstår slaklina och tillåts spolen att fortsätta rotera i samma hastighet (vilket den, på grund av det fenomen som kallas tröghet, tenderar att göra) börjar den dra slaklinan med sig "åt fel håll" och man har alltså åstadkommit ett sk backslag med ett "skatbo" som följd.

För att undvika det nyss beskrivna problemet i kastets inledningsskede har en modern (dvs tillverkad under förra seklets andra hälft eller senare) multiplikatorrulle någon form av kastbroms. De två varianter som förekommer är centrifugalbroms respektive magnetbroms. Det finns flera varianter av båda typerna och de fungerar på något olika sätt men det behöver vi inte fördjupa oss i just nu. Det viktiga att förstå är att kastbromsens syfte är att förhindra backslag i kastets inledningsskede, dvs när spolens varvtal är som högst. Gör den detta utan att alltför mycket bromsa spolen, vilket påverkar kastlängden negativt, är den korrekt inställd och skulle man drabbas av backslag i kastets slutskede så hjälper det inte att ändra på inställningen av centrifugal- eller magnetbromsen!

Silver Max 2 och Ambassadeur Pro Max 3600 C












Den korrekta inställningen av kastbromsen (i den mån den har inställningsmöjligheter) är den lägsta bromsverkan som krävs för att förhindra linresning och backslag i kastets inledningsskede. Ställer man, för säkerhets skull, in den på en högre bromsverkan så gör man det till priset av kortare kast.

Efter det kritiska inledningsskedet lugnar det hela ner sig en smula. Nästan hur fina lager spolen är försedd med och hur väl smorda dessa är uppträder oundvikligen friktion som bromsar spolen och successivt reducerar dess varvtal. Kastbromsen har, särskilt om den är en magnetbroms, fortfarande en viss effekt och vanligen balanserar dessa faktorer kastviktens avtagande drag i linan. Men förr eller senare landar betet, förhoppningsvis i vattnet, och eftersom vatten ger ett väsentligt större motstånd än luft medför detta mer eller mindre ett tvärstopp i den änden av linan. Vår gamle bekant tröghet fungerar som tidigare i den andra änden och vill fortsätta att snurra på spolen i oförminskad hastighet och, om han tillåts göra så, med backslag och skatbo som följd. Här krävs alltså, för att förhindra trassel, någonting utöver kastbromsen (som nu gjort sin insats) som kan tvärbromsa spolen.

Tillverkarnas "lösning" är det som ABU brukar kalla den mekaniska bromsen. Den är inget annat än de skruvnipplar (eller den skruvnippel), kallade lagerkoppar, vilkas egentliga funktion är att centrera spolen och justera den i läge så att den inte glappar (alltför mycket) i sidled. Drar man åt dessa så att spolen inte kan rotera fritt - den klassiska rekommendationen i instruktionshäftena till Ambassadeur går ut på att man ska skruva till så pass hårt att betets vikt inte, med spolen frikopplad, förmår dra ut lina om man håller spöt horisontellt men att man genom att skaka på spöt ska få det att dra ut kanske 25 cm lina - och det brukar räcka för att åstadkomma den i föregående stycke efterlysta tvärbromsningen. Det uppenbara problemet är att den inställningen bromsar spolen genom hela kastet och utan vidare minskar kastlängden med hälften eller mer. Det är ungefär som att köra bil med handbromsen i. Det går förvisso fortare att stanna när så är nödvändigt men särskilt fort går det inte och heller inte bra för vare sig bilen eller bränsleekonomin. Det är förmodligen därför man inte finner liknande idiotiska rekommendationer i bilarnas instruktionsböcker. Dessbättre finns undantag även i fiskesammanhang och ur instruktionsbladet till Penn Level Wind series saxar jag:

"Do not use as an anti-backlash device. An overly tight bearing cap can damage both the right and the left side bearings."

Det korrekta, åtminstone om man vill kunna kasta rimligt långt med sin multirulle och är rädd om lagren, är att skruva åt lagerkopparna mer än att spolen inte, eller bara nätt och jämt, glappar i sidled. Kan man inte kasta med den inställningen utan att få skatbon är det vettigare att välja bort multirullen och istället använda öppen haspelrulle eller - varför inte? - en Abumatic. 

Dessbättre så är det inte särskilt svårt att lära sig hantera en multirulle och det är absolut inte fel att under de första försöken kasta med såväl kastbromsen som lagerkopparna defensivt inställda. Kasten kommer visserligen då att bli löjligt korta men man slipper skatbon. Det gäller dock att så snabbt som möjligt våga "lägga ur handbromsen" och låta rullen visa vilken suverän kastmaskin den i rätta händer kan vara. För kan man inte kasta lika långt (eller helst längre) med en multirulle än med en haspelrulle så är det ju åtminstone tveksamt om den förra typen av rulle är ett optimalt (eller ens vettigt) val och ens ambitionsnivå måste väl ändå vara högre än att kunna kasta utan att hela tiden drabbas av skatbon?

När man börjar att lätta på inställningarna bör man börja med lagerkopparna. När man klarar av att bromsa med tummen så att man kan kasta med dessa korrekt åtskruvade (dvs så att man kan känna men inte se att spolen kan röra sig i sidled) utan att få problem i kastets slutskede är det dags att börja lätta på kastbromsen. Det gör man i små steg tills man får linresning i kastets inledningsskede. Då backar man ett steg och bör sedan ha en för maximal kastlängd optimalt inställd rulle (som dock kräver en närvarande och följsam tumme).

Som om inte ABU:s rekommenation att dra åt lagerkopparna vore illa nog nåddes vad som väl får ses som ett absolut lågvattenmärke när man 1999 (?) släppte sin Ambassadeur 5600 AB (Anti Backlash) som var försedd med en speciell tumbrygga genom vilken linan skulle träs och som vid övervarv på spolen fjädrade uppåt och drog med sig linan för att förhindra backslag. Jag äger en sådan rulle men har inte idats sätta mig in i exakt hur denna "finess" fungerar. För att den ska fungera krävs emellertid att man dragit åt lagerkopparna och sedan ökar den extra väg linan måste ta friktionen och minskar därigenom, ytterligare, kastlängden. Dessbättre kan man koppla ur AB-mekanismen och strunta i att trä linan genom tumbryggan och då fungerar rullen (omman ignorerar ABU:s rekommendation att dra åt lagerkopparna) helt OK.











Ambassadeur 5600 AB

Det som skiljer en expert från en medioker kastare är främst tummen. När man nått dithän att tummen, utan att man ens behöver tänka på det, under hela kastet känner av hur spolen och linan uppför sig och gör de små justeringar som kan behövas, kan man kalla sig en kompetent kastare. Förutsatt att man också kan hantera sitt spö, men det tar vi en annan gång.


söndag 4 december 2022

Svängsta-Reflex

Man lär, sägs det, så länge man lever. Så kanske det är och själv lär jag mig fortfarande, vilket är tur eftersom jag så sent som i torsdag ägnade hela dagen åt att delta i en yrkesrelaterad kurs. En sak jag relativt nyligen lärt mig är att det rödingblänke från sjuttio/åttiotalet som hette ABU Reflex Röding och som jag själv aldrig fiskat efter röding med men använt som gäddrag från början faktiskt var just ett skeddrag.



Det lärospånet gjorde jag när jag letade efter något helt annat på realsreels.com. Då hittade jag det här och insåg att Reflex Röding var en tunnare och förmodligen mer färgglad version av skeddraget Svängsta-reflex, ett av de ursprungliga dragen från Svängsta. Som sådant är det tydligen, av de budgivningar jag noterat på tradera, mycket eftertraktat av samlare

lördag 3 december 2022

En suverän multirulle

Visst, årtal är när allt kommer omkring bara siffror, men nog var tiden kring det senaste sk millennieskiftet spännande. Även om man inte oroade sig för Y2K-buggen så kändes det på något vis omvälvande.














På ABU hade man - som en grande finale på sin inhemska tillverkning av haspelrullar - kastat alla gamla ritningar över bord och med sin Suverän visat hur bra en rulle kan göras om man verkligen vill och har andra prioriteringar än låga produktionskostnader och vinstmaximering. Ännu ett kvartssekel senare har ingen gjort en bättre eller ens lika bra haspelrulle.
















På multirullesidan gjorde man något liknande med sina Ambassadeur EON som släpptes år 2000 i modellerna 3600/1, 5600/1 och 6600/1. Rullarnas formgivning var lika distinkt annorlunda som Suveräns men här var det fråga om plast och inte metall. Resultatet blev lätta och greppvänliga rullar. Mest utmärkande, förutom plasten, var det stora slirbromsreglaget (snarlikt det hos Suverän) innanför vilket satt ett kraftfullt och mjukt verkande bromspaket).
















Slirbromsens konstruktion hängde samman med att rullens drivlina utgjordes av en planetväxel. I övrigt kan noteras en sk flytande (dvs frikopplad vid kast) linspridare, en relativt lättåtkomlig centrifugalbroms med fem vikter och reglaget till vad ABU envisas med att kalla den mekaniska (spol-)bromsen integrerat i veven.

Spolen är kullagrad och den flytande linspridaren gör att man slipper den bromsande inverkan av mellanhjul, evighetsskruv och kryssbult/linförare. Kort sagt så kastar rullen hur bra som helst (eller så bra som kastaren medger). 

Nog hade det varit spännande att se vad som kunnat komma från Svängsta idag om man fortsatt att utveckla rullar som EON och Suverän.


fredag 2 december 2022

Julpynt



Upptäckte just att vi redan är inne i december och att det på söndag är andra advent. Själva julen firar jag på annat håll men för att inte bli stämplad som (alltför) socialt avvikande känner jag mig nödgad att pynta min lägenhet. Så jag hänger upp några röd/vita wobblers.

Snurriga funderingar, kanske mest smörja?

Någon ingenjör är jag inte och som de flesta jurister läste jag samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet. Kort sagt så är jag mer eller mindre autodidakt och fullkomlig amatör när det handlar om mekanik och metallurgi. Som alla (?) män betraktar jag mig själv som mer än genomsnittligt händig. Så den som läser detta får ta vad jag skriver på de premisserna.

Att mina gamla Ambassadeur 5000 och 6000 med spolaxeln lagrad i bussningar (glidlager) av oljebrons kastar minst lika bra som motsvarande rullar med kullager har jag redan konstaterat. Mer sentida versioner av Ambassadeur 5000 mfl har emellertid glidlager av mässing. Påverkar, frågar jag mig, den skillnaden kastegenskaperna och vad kan den i övrigt ha för betydelse?

Låt mig börja med att hur ett glidlager av aktuell typ fungerar. En glidlagerbussning bör sitta fast (i det här fallet antingen i rullgaveln eller i spolen) och spolaxeln, som ska passa i men inte sitta fast i bussningen, ska kunna rotera med så liten friktion som möjligt i denna. I viss mån kan man minska friktionen genom att göra ytorna (i lagrets insida respektive på spolaxelns utsida) så glatta som möjligt. Oftast används någon form av smörjmedel som fett eller olja och tanken är då att det ska bilda en smörjfilm mellan glidytorna så att dessa inte kommer i kontakt med varandra. Det är, som jag förstått det, så bussningarna i mina ambassadeurrullar är avsedda att fungera.

Fungerar smörjningen pefekt, dvs har glidytorna ingen kontakt med varandra, förefaller det mig som om det saknar betydelse hur pass glatta de är. Det som i så fall avgör friktionen bör uteslutande vara smörjmedlets egenskaper. Inte heller bör det ha någon betydelse om bussningen är av (olje-)brons eller mässing. Den så omtalade och av vissa lovprisade sk högglanspoleringen av bussningarnas insidor och lagertappar torde därför spela roll för rullens prestanda först om, eller kanske snarare därför att, smörjningen är undermålig eller i vart fall inte fungerar som avsett. Detta tyder på att det, om man vill optimera sin glidlagrade rulles kastegenskaper, är av avgörande vikt vilket smörjmedel som används och hur lagren smörjs. Kanske är det så knepigt att få till en väl fungerande smörjning att högglanspolering är en vettig kompensationsåtgärd? 

Dessvärre tycks diskussionen om multiplikatorrullar och deras smörjning så gott som uteslutande kretsa kring olika kullager och de raketoljor som används till dessa. Kort sagt blir man, om man vill förkovra sig i ämnet glidlagring, mer eller mindre nödgad att själv bedriva forskning. Det har jag nu börjat med, det vill säga att jag upphöjt mitt smörjande av och kastande med mina med bussningar försedda multiplikatorrullar (vilket kastande sker i samband med praktiskt fiske) till denna dignitet. Forskningsprojektet befinner sig ännu i ett förberedande stadium av observationer och erfarenhetsinhämtning syftande till att etablera någon slags baslinje. Senare får arbetet med att identifiera relevanta frågeställningar, ställa upp hypoteser och experimenterande i syfte att falsifiera eller bekräfta dessa ta vid. Däremot är det väl tveksamt om Juridicum accepterar mig som doktorand med det ämnesvalet så om någon avhandling kommer att läggas fram ter sig högst tveksamt.

måndag 28 november 2022

Beatlemania

John Lennons storhet som artist och låtskrivare är odiskutabel men hur var han som fiskare? Det skulle jag vilja veta. Fröet till denna min vetgirighet har såtts av Olle Tivenius (Sensibus fiske) som på sin hemsida skrivit att "John Lennons Ambassadeur 2000 är värdefull, trots hårt slitage".

Eftersom Lennon rycktes bort 1980 kan det inte röra sig om den rulle ABU här i Sverige sålde under namnet Ambassadeur 2000. Den rullen kom först 1983. Därför måste det vara en ABU 2000 - som lär ha sålts under ambassadeurnamnet bla i USA - som han slet på. Den rullen tillverkades 1962-64.

edit. Se Hans van der Pauws (han är inte bara fiskare utan även historiker) kommentar nedan.

På de bilder som den 24 augusti 1964 togs av Beatles medlemmar fiskandes från ett hotellrumsfönster i Seattle håller John i ett spö med multirulle men om det är en ABU/Ambassadeur 2000 kan jag inte avgöra.

ABU 2000
Bilden är ändå intressant i sammanhanget eftersom den ju, åtminstone hos mig, väcker frågan varifrån de fiskegrejor som utgör rekvisitan på bilden kommer. Hade John och de övriga med sig sina egna utrustningar på turnén? Det skulle ju, i så fall, tala för ett osedvanligt starkt fiskeintresse som borde ha avsatt fler avtryck. Fast det handlar ju om en förfluten, i många avseenden annorlunda och i vissa bättre, tid då även superkändisar hade ett privatliv. Så det är inte alldeles snutet ur näsan att få fram upplysningar och bilder om John Lennons fiskeintresse.

Men får man inte fram fakta så kan man ju alltid föreställa sig för, som John sa "reality leaves a lot to the imagination". Jag föreställer mig (och hoppas) att han hade det skönt när han var ute och fiskade.


edit 221129.  Som Hans påpekar i sin kommentar såldes ABU 2000 från början som Ambassadeur 2000 (vilket alltså innebär att ABU sålt två helt olika rullar under samma modellbeteckning). Från den förträffliga hemsidan silvertoby.dk (besök rekommenderas ABU-entusiasten) har jag tagit mig friheten att låna en bild som bekräftar detta.

söndag 27 november 2022

Med öppna ögon och gasen i botten rätt in i väggen...

Helgläsning:

https://www.vice.com/en/article/597kpd/new-report-suggests-high-likelihood-of-human-civilization-coming-to-an-end-in-2050

https://www.vice.com/en/article/z3xw3x/new-research-vindicates-1972-mit-prediction-that-society-will-collapse-soon

Eftersom det alltid finns en "silver lining" så ser jag en chans för Östersjön att, mot slutet av seklet, återhämta sig. Man hade ju gärna sett att den saken gått att ordna med mindre ingripande åtgärder än den mänskliga sk civilisationens undergång, men jag antar att det är en smäll man får ta...

Ud af glemmebogen

I fredags fick jag leverans av några havsöringdrag jag hade beställt och när jag öppnat försändelsen så satt jag och bara beundrade mina nya beten. De såg så fina ut. Perfekta i såväl form som finish. Riktigt ögongodis. Så fina drag måste helt enkelt fånga fisk, och det gör de säkert. Men.. är sådan perfektion nödvändig? Har den ens någon egentlig betydelse för hur fiskligt betet är?

"Den fynske kystwobler er næsten gået i glemmebogen, men i firserne fiskede alle med den."

Fyns kustwobbler










Så är det. På åttio- och nittiotalen fiskade nästan alla med Fyns kustwobbler. Ett brutalt enkelt, ofta(st) hemmagjort, bete som kastade och fiskade hur bra som helst. Eller med andra, lika enkla och egentillverkade kustwobblers som den gotländska Kalles träbit.


Kalles träbit

Jämförda med dagens köpewobbler och sk havsöringdrag ser dessa träwobbler från förra seklet onekligen simpla ut men då dög de alldeles utmärkt åt havsöringen. Dagens havsöringfiskare är betydligt mer kräsna än såväl gårdagens som fisken när det gäller betenas utseende. Så hemgjorda och enkelt målade kustwobblers är definitivt old school. Under julledigheten tror jag att jag ska bryna morakniven och göra mitt för att rädda hantverket från glömskans bok. 


Ett vedträ (furu duger, björk är bättre och ek bäst) ger material till flera dussin wobbler. Rostfri ståltråd eller skruvöglor. Bly använde man förr till att balansera betet men det går naturligtvis lika bra att limma fast en lagom tung mutter eller annat liknande i ett hål i buken. Färg finns det förhoppningvis några användbara skvättar. Är man extra noga doppar man sedan den färdigmålade wobblern i klarlack en eller flera gånger.

Är det mer tillfredsställande att fånga en fin öring på en hemgjord träwobbler än på ett superfint köpedrag av plast? Definitivt! 


edit. Den som inte lärt sig hantera en kniv kan ju alltid göra så här...

Var är de?


Att det finns många fina gamla rullar som fortfarande lever och att sådana köps och säljs i betydande omfattning behöver man bara besöka någon av de många sajter på nätet där sådan handel förekommer för att förstå. Att det till viss del handlar om samlare snarare än fiskare förstår man också när man ser de ibland femsiffriga belopp som betalas för särskilt attraktiva exemplar men för det mesta handlar det om relativa småpengar som tex när en Mitchell 300 i gott bruksskick byter ägare för några tior eller en repig nittiotalsdaiwa går för samma belopp. Sådana rullar ställer man väl knappast upp till beskådande i vitrinskåpet?

Själv är jag en oförbätterlig samlare, åtminstone såtillvida att jag dragit på mig betydligt fler rullar än vad jag rimligen behöver för mitt fiske och ändå ständigt är på jakt, men till mitt försvar vill jag säga att så gott som alla mina rullar används. I går var det en Ambassadeur 5000 från tidigt sjuttiotal som fick komma ut och kasta efter havsöring. Men de andra fiskare jag stöter på ute vid vattnet har så gott som alltid nya rullar. Så jag undrar: Vart tar alla gamla rullar folk har (och köper!) vägen?

Visst, jag har själv betydligt nyare rullar än den gamla amban och hade precis lika gärna kunna ha fiskat med någon av dem. Precis lika gärna. Och i det ligger ju att det går lika bra med den gamla rullen. För den fungerar och kastar minst lika bra som de mer moderna rullar jag äger och känns dessutom trygg och van att hantera. Det enda som är bättre på  en nyare rulle är slirbromsen och den har man ju alltför sällan någon användning för... Men beläggen är trötta och behöver bytas ut så kanske blir det en uppgradering (till sådana där kolfiberbelägg som sitter i moderna ambor, om sådana passar) eller i vart fall byte av bromsskivor och sedan lär den få fortsätta att hänga med på fiske.

lördag 26 november 2022

Nothamn i november













Sen november, mörka moln och regnstänk men svag vind. Fortfarande uthärdligt att fiska utan handskar (men mössan värmde gott).

fredag 25 november 2022

Huevos Rancheros

Äta bör man, annars dör man. Och även om det inte går så långt så tappar man snart orken och lusten. Kort sagt så kräver en fisketur, om den inte är löjligt kort, ett intag av näringsämnen och att laga mat är en trevlig paus i fiskandet.





















Matlagningen bör vara enkel, snabb och inte kräva fler än ett matlagningskärl. Den bör också resultera i en varm och mättande rätt. Själv gör jag ofta en variant på huevos rancheros som jag tillagar i en liten kolstålspanna.

I pannan hamnar först en klick smör eller en skvätt olja, skivad korv och några skivade vitlöksklyftor. När korvbitarna fått stekyta tillsätts en burk vita bönor i tomatsås som kryddas med chili och spiskummin. Ett ägg per person knäcks och hälls i en liten grop i smeten. Vill och har man kan man strö riven ost över. Klart att servera när äggvitan koagulerat. En fralla eller annat vitt bröd kompletterar.

onsdag 23 november 2022

Tafslängd

 

Hur lång tafs behöver man ha när man fiskar med bombarda? Den vanligaste rekommendationen är runt en spölängd och det kanske är relevant om betet är en fluga. Vissa havsöringfiskare säger två spölängder (och de fiskar ofta med spön på 11 fot eller längre så det slir en skaplig tafslängd att hantera).

Resonemanget bakom extremt långa tafsar är att fisken är skygg och skulle undvika att ta betet om den såg bombardan. Å andra sidan händer det inte helt sällan att fisken hugger på just bombardan så det är uppenbarligen inte i alla lägen den hypotesen håller.

Använder man beten som är större och/eller tyngre än en fluga blir långa tafsar snabbt ett problem och rekommendationerna på bilden till vänster kan vara bra vägledning om man vill kasta ett mjukisbete eller en liten wobbler med bombarda. Och det är ju fritt fram att testa mot havsöringen. Skulle den våga ta ett mjukisbete på kort tafs så vågar den säkert ta en fluga som simmar lika nära bombardan.

tisdag 22 november 2022

Lågprofilare

Enligt amerikanska Billboard war 1976 års största hit "Silly love songs" med Wings men jag och många andra rullentusiaster tycker nog att Ambassadeur 2500 C var både bttre och mer intressant. Själv kan jag inte erinra mig hur den där låten gck men den lilla rullen känner jag utan och innan. På den tiden var rullar i den här storleksklassen avsedda för lätt fiske, något som sammanhängde med att det man fyllde dem med var monofil nylon i dimension 0,25 mm eller tunnare. I och med att vi fått tillgång till spunna/flätade PE-linor har de idag kommit att användas även för bla gäddfiske. En annan orsak till detta torde vara att den nya generationen fiskare har små händer, åtminstone antar jag att de har det eftersom det tycks vara så att man vill ha så små rullar som möjligt. Själv tycker jag att små rullar är svårare att hantera, särskilt i kall väderlek och absolut om man tvingas fiska i handskar. 

ABU Silver Max 2 och Ambassadeur 2500 C













Oavsett vad man vill använda en liten multirulle till så är alternativet - och ofta förstahandsvalet - idag en sk lågprofilrulle. Marknaden är översköljd av intill förväxling snarlika sådana, tillverkade någonstans i Asien, i alla prisklasser. Dessa är oftast försedda med magnetbroms och tumtangent. Höljet är regelmässigt tillverkat av någon slags plastmaterial.

Vilket man föredrar är en smaksak. I mina ögon slår ingen modern rulle en 2500 C (och det oavsett om den skulle kasta bättre och ha en bättre slirbroms) men visst funkar de flesta lågprofilrullar (så länge man undviker de allra billigaste) bra. Själv köpte jag för nu bortåt tio år sedan två stycken ABU Silver Max 2 på rea (när de ersattes av SMAX 3) för en femhundring styck och de rullarna har fungerat (och fungerar) oklanderligt (trots att de inte är ihopskruvade i Svängsta). När det är kallt (vilket det så här års ofta är) kyler plasthöljet mindre än vad ett plåtdito gör. 

Just det där med att greppa om rullen är värt en kommentar. I mitten av sjuttiotalet, när 2500 C kom, hade spön för multirulle (åtminstone de av ABU:s tillverkning) nedsänkta rullfästen och rejäla främre grepp. Det vanligaste var då att man höll spöt om detta främre grepp vid inspinning och rullarna var därför inte utformade för att ligga bra i handen. Med dagens raka rullfästen har det normala blivit att greppa om rullen med icke vev-handen och då kan en lågprofilrulle, som är utformad för att hållas om på detta sätt, onekligen upplevas som bekvämare.

Men riktigt Old school är det inte...

söndag 20 november 2022

Sampo?














BETE stod det, när jag började min sportfiskarkarriär, på de beten som tillverkats av Bröderna Tysklind AB i Insjön. Till dessa hörde (och hör dessbättre alltjämt eftersom de nuvarande finska ägarna av varumärket inte bara fortsatt tillverkningen utan även gör det med samma höga kvalitet som då) Utö, den vasskyddade varianten Nix och Jämtland. BETE gjorde även wobblers men av ekonomiska skäl höll jag mig till skeddragen. Nu har jag bättre råd och wobblern på bilderna, som jag vill minnas heter Sampo (?), som jag då suktade efter är nu min. Men nu nänns jag nog inte fiska med den.



lördag 19 november 2022

To the Max

Efter åttiotalets experimenterande med magnetbromsade rullar med gavlar i polymer satsade ABU på rullar med centrifugalbroms, stativ i solid aluminium (dvs stativet var gjutet/fräst i ett stycke och således starkare och styvare än de traditionella stativen byggda av flera delar som lötts och/eller nitats samman) och en massa kullager. Flera av modellerna har dessutom en linspridare som står stilla vid utkast. Och rullarna tillverkades i Svängsta.

Pro max 3600 och Black Max 3600











Dessa rullar tillverkades i tre serier kallade Black Max, Silver Max och Pro Max. Förutom färgen skilde de sig åt såtillvida att Black Max hade 3 kullager, Silver Max 6 lager och Pro Max hela 8 stycken. Vi cyniker inser här att det snarare än produktutveckling och prestanda handlar om elementär försäljningspsykologi. Vi människor har, vilket marknadsförarna vet, svårt att värja oss mot siffror. 



Urambassadeuren saknar helt kullager, den mycket välkastande Rocket har två och varför man skulle behöva och var man i så fall bör placera ytterligare kullager är en fråga som inte är alldeles enkelt att ge ett relevant och vettigt svar på. Detta sagt är maxserierna alldeles utmärkta rullar. En SM 5600 CL hör till mina längst kastande multirullar (om vi bortser från CT-varianter).















Varför ABU - utom på sina Mörrum - övergav de solida aluminiumstativen till förmån för de gamla plåtstativen är för mig oklart (så det har säkert med ekonomiska överväganden att göra). En annan sak jag inte begriper är varför ABU valt att använda Black Max etc som namn på de asientillverkade generiska lågprofilrullar man nu säljer som ambassadeurer (men det handlar säkert också bara om att försöka tjäna pengar).

Mycket var bättre för och det gäller även ABU-rullar som heter Någonting Max. För mindre pengar än vad en ny spole kostar kan du köpa en Black Max i gott skick. Gör det. Smörj upp den och testa. Du kanske blir förvånad.


fredag 18 november 2022

Brottsplats Lysekil

Deep Sea Reporters har dokumenterat en miljöskandal som, likt mycket av det som pågår under ytan, annars inte skulle ha upptäckts. En av, får man anta, många liknande. Se själva den skakande (men dessvärre inte överraskande) filmen från hamnen i Lysekil. Dessbättre är saken enligt Aftonbladet, under utredning och en misstänkt identifierad och delgiven misstanke. Det ska bli intressant att följa saken.

Jag är inte mot yrkesfiske. Tvärtom. Däremot är jag definitivt emot många företeelser inom det moderna yrkesfisket och det är varken mer eller mibdre än en politisk skandal att dessa företeelser tillåts förekomma. En av dessa är bottentrålning. Ingen regering (eller politiker) som inte verkar för förbud mot bottentrålning har, i mina ögon, ett uns av trovärdighet när den uttalar sig i miljö och hållbarhetsfrågor. För att citera Deep Sea Reporter: Hur skyddar ni fridlysta och utrotningshotade fiskar så länge bottentrålning är tillåten? 


onsdag 16 november 2022