Att ha tumme med sin multiplikatorrulle

Trassel vid kast kan man, särskilt med de moderna sk flätlinorna, råka ut för med såväl haspel- som multiplikatorrullar. Med haspelrullar handlar det vanligen om det fenomen som, något oegentligt, brukar kallas vindknutar. Sådana hade jag inte hört talas om och heller i stort sett aldrig råkat ut för under mina första decennier som sportfiskare då jag uteslutande fiskade med monofila nylonlinor. Men till haspeltrassel ber jag att få återkomma i ett senare inlägg.

Ambassadeur 2500 C

Dagens ämne är, som framgår av rubriken, hur man ställer in och kastar med en multiplikatorrulle. Av någon anledning anses det - främst av de som aldrig försökt lära sig konsten - svårare att hantera en multiplikatorrulle utan att råka ut för trassel än vad det är att kasta med haspel. Många har säkert någon gång, utan att veta någonting om hur man bör gå till väga, försökt sig på ett kast med en fiskekamrats Ambassadeur och prompt åstadkommit ett magnifikt skatbo (och så har myten växt ytterligare).

Som så mycket här i världen handlar det om elementär fysik, ett ämne många av oss tycks ha väldigt vaga begrepp om... Men låt mig försöka beskriva vad det är som händer vid ett kast med en multirulle, vad som kan orsaka trassel och hur man undviker sådant.

När man påbörjar ett kast med en multirulle står spolen stilla (eftersom man håller den låst på plats med sin ena tumme) men när man, genom att ladda spöklingan, satt fart på kastvikten (betet) och släpper iväg det (genom att lyfta på tummen så att spolen frigörs) börjar kastvikten momentant (genast) att dra ut lina från spolen som till följd av detta sätts i rotation. Spolens varvtal går i kastets början från noll till max på några millisekunder. Här är det skillnad om man använder en stum (PE/flätlina) eller elastisk (monofil nylon) lina såtillvida att accelerationen av spolens varvtal blir något mindre våldsam med den elastiska linan men i båda fallen når den snart en kritisk punkt där spolen tenderar att rotera snabbare än vad kastvikten, vars hastighet genom luften successivt avtar, förmår att dra ut lina. Kort sagt uppstår slaklina och tillåts spolen att fortsätta rotera i samma hastighet (vilket den, på grund av det fenomen som kallas tröghet, tenderar att göra) börjar den dra slaklinan med sig "åt fel håll" och man har alltså åstadkommit ett sk backslag med ett "skatbo" som följd.

För att undvika det nyss beskrivna problemet i kastets inledningsskede har en modern (dvs tillverkad under förra seklets andra hälft eller senare) multiplikatorrulle någon form av kastbroms. De två varianter som förekommer är centrifugalbroms respektive magnetbroms. Det finns flera varianter av båda typerna och de fungerar på något olika sätt men det behöver vi inte fördjupa oss i just nu. Det viktiga att förstå är att kastbromsens syfte är att förhindra backslag i kastets inledningsskede, dvs när spolens varvtal är som högst. Gör den detta utan att alltför mycket bromsa spolen, vilket påverkar kastlängden negativt, är den korrekt inställd och skulle man drabbas av backslag i kastets slutskede så hjälper det inte att ändra på inställningen av centrifugal- eller magnetbromsen!

Silver Max 2 och Ambassadeur Pro Max 3600 C

Den korrekta inställningen av kastbromsen (i den mån den har inställningsmöjligheter) är den lägsta bromsverkan som krävs för att förhindra linresning och backslag i kastets inledningsskede. Ställer man, för säkerhets skull, in den på en högre bromsverkan så gör man det till priset av kortare kast.

Efter det kritiska inledningsskedet lugnar det hela ner sig en smula. Nästan hur fina lager spolen är försedd med och hur väl smorda dessa är uppträder oundvikligen friktion som bromsar spolen och successivt reducerar dess varvtal. Kastbromsen har, särskilt om den är en magnetbroms, fortfarande en viss effekt och vanligen balanserar dessa faktorer kastviktens avtagande drag i linan. Men förr eller senare landar betet, förhoppningsvis i vattnet, och eftersom vatten ger ett väsentligt större motstånd än luft medför detta mer eller mindre ett tvärstopp i den änden av linan. Vår gamle bekant tröghet fungerar som tidigare i den andra änden och vill fortsätta att snurra på spolen i oförminskad hastighet och, om han tillåts göra så, med backslag och skatbo som följd. Här krävs alltså, för att förhindra trassel, någonting utöver kastbromsen (som nu gjort sin insats) som kan tvärbromsa spolen.

Tillverkarnas "lösning" är det som ABU brukar kalla den mekaniska bromsen. Den är inget annat än de skruvnipplar (eller den skruvnippel), kallade lagerkoppar, vilkas egentliga funktion är att centrera spolen och justera den i läge så att den inte glappar (alltför mycket) i sidled. Drar man åt dessa så att spolen inte kan rotera fritt - den klassiska rekommendationen i instruktionshäftena till Ambassadeur går ut på att man ska skruva till så pass hårt att betets vikt inte, med spolen frikopplad, förmår dra ut lina om man håller spöt horisontellt men att man genom att skaka på spöt ska få det att dra ut kanske 25 cm lina - och det brukar räcka för att åstadkomma den i föregående stycke efterlysta tvärbromsningen. Det uppenbara problemet är att den inställningen bromsar spolen genom hela kastet och utan vidare minskar kastlängden med hälften eller mer. Det är ungefär som att köra bil med handbromsen i. Det går förvisso fortare att stanna när så är nödvändigt men särskilt fort går det inte och heller inte bra för vare sig bilen eller bränsleekonomin. Det är förmodligen därför man inte finner liknande idiotiska rekommendationer i bilarnas instruktionsböcker. Dessbättre finns undantag även i fiskesammanhang och ur instruktionsbladet till Penn Level Wind series saxar jag:

"Do not use as an anti-backlash device. An overly tight bearing cap can damage both the right and the left side bearings."

Det korrekta, åtminstone om man vill kunna kasta rimligt långt med sin multirulle och är rädd om lagren, är att skruva åt lagerkopparna mer än att spolen inte, eller bara nätt och jämt, glappar i sidled. Kan man inte kasta med den inställningen utan att få skatbon är det vettigare att välja bort multirullen och istället använda öppen haspelrulle eller - varför inte? - en Abumatic. 

Dessbättre så är det inte särskilt svårt att lära sig hantera en multirulle och det är absolut inte fel att under de första försöken kasta med såväl kastbromsen som lagerkopparna defensivt inställda. Kasten kommer visserligen då att bli löjligt korta men man slipper skatbon. Det gäller dock att så snabbt som möjligt våga "lägga ur handbromsen" och låta rullen visa vilken suverän kastmaskin den i rätta händer kan vara. För kan man inte kasta lika långt (eller helst längre) med en multirulle än med en haspelrulle så är det ju åtminstone tveksamt om den förra typen av rulle är ett optimalt (eller ens vettigt) val och ens ambitionsnivå måste väl ändå vara högre än att kunna kasta utan att hela tiden drabbas av skatbon?

När man börjar att lätta på inställningarna bör man börja med lagerkopparna. När man klarar av att bromsa med tummen så att man kan kasta med dessa korrekt åtskruvade (dvs så att man kan känna men inte se att spolen kan röra sig i sidled) utan att få problem i kastets slutskede är det dags att börja lätta på kastbromsen. Det gör man i små steg tills man får linresning i kastets inledningsskede. Då backar man ett steg och bör sedan ha en för maximal kastlängd optimalt inställd rulle (som dock kräver en närvarande och följsam tumme).

Som om inte ABU:s rekommenation att dra åt lagerkopparna vore illa nog nåddes vad som väl får ses som ett absolut lågvattenmärke när man 1999 (?) släppte sin Ambassadeur 5600 AB (Anti Backlash) som var försedd med en speciell tumbrygga genom vilken linan skulle träs och som vid övervarv på spolen fjädrade uppåt och drog med sig linan för att förhindra backslag. Jag äger en sådan rulle men har inte idats sätta mig in i exakt hur denna "finess" fungerar. För att den ska fungera krävs emellertid att man dragit åt lagerkopparna och sedan ökar den extra väg linan måste ta friktionen och minskar därigenom, ytterligare, kastlängden. Dessbättre kan man koppla ur AB-mekanismen och strunta i att trä linan genom tumbryggan och då fungerar rullen (omman ignorerar ABU:s rekommendation att dra åt lagerkopparna) helt OK.

Ambassadeur 5600 AB

Det som skiljer en expert från en medioker kastare är främst tummen. När man nått dithän att tummen, utan att man ens behöver tänka på det, under hela kastet känner av hur spolen och linan uppför sig och gör de små justeringar som kan behövas, kan man kalla sig en kompetent kastare. Förutsatt att man också kan hantera sitt spö, men det tar vi en annan gång.