Ud af glemmebogen

I fredags fick jag leverans av några havsöringdrag jag hade beställt och när jag öppnat försändelsen så satt jag och bara beundrade mina nya beten. De såg så fina ut. Perfekta i såväl form som finish. Riktigt ögongodis. Så fina drag måste helt enkelt fånga fisk, och det gör de säkert. Men.. är sådan perfektion nödvändig? Har den ens någon egentlig betydelse för hur fiskligt betet är?

"Den fynske kystwobler er næsten gået i glemmebogen, men i firserne fiskede alle med den."

Fyns kustwobbler

Så är det. På åttio- och nittiotalen fiskade nästan alla med Fyns kustwobbler. Ett brutalt enkelt, ofta(st) hemmagjort, bete som kastade och fiskade hur bra som helst. Eller med andra, lika enkla och egentillverkade kustwobblers som den gotländska Kalles träbit.

Kalles träbit

Jämförda med dagens köpewobbler och sk havsöringdrag ser dessa träwobbler från förra seklet onekligen simpla ut men då dög de alldeles utmärkt åt havsöringen. Dagens havsöringfiskare är betydligt mer kräsna än såväl gårdagens som fisken när det gäller betenas utseende. Så hemgjorda och enkelt målade kustwobblers är definitivt old school. Under julledigheten tror jag att jag ska bryna morakniven och göra mitt för att rädda hantverket från glömskans bok. 

Ett vedträ (furu duger, björk är bättre och ek bäst) ger material till flera dussin wobbler. Rostfri ståltråd eller skruvöglor. Bly använde man förr till att balansera betet men det går naturligtvis lika bra att limma fast en lagom tung mutter eller annat liknande i ett hål i buken. Färg finns det förhoppningvis några användbara skvättar. Är man extra noga doppar man sedan den färdigmålade wobblern i klarlack en eller flera gånger.

Är det mer tillfredsställande att fånga en fin öring på en hemgjord träwobbler än på ett superfint köpedrag av plast? Definitivt! 

edit. Den som inte lärt sig hantera en kniv kan ju alltid göra så här...