Att det finns många fina gamla rullar som fortfarande lever och att sådana köps och säljs i betydande omfattning behöver man bara besöka någon av de många sajter på nätet där sådan handel förekommer för att förstå. Att det till viss del handlar om samlare snarare än fiskare förstår man också när man ser de ibland femsiffriga belopp som betalas för särskilt attraktiva exemplar men för det mesta handlar det om relativa småpengar som tex när en Mitchell 300 i gott bruksskick byter ägare för några tior eller en repig nittiotalsdaiwa går för samma belopp. Sådana rullar ställer man väl knappast upp till beskådande i vitrinskåpet?
Själv är jag en oförbätterlig samlare, åtminstone såtillvida att jag dragit på mig betydligt fler rullar än vad jag rimligen behöver för mitt fiske och ändå ständigt är på jakt, men till mitt försvar vill jag säga att så gott som alla mina rullar används. I går var det en Ambassadeur 5000 från tidigt sjuttiotal som fick komma ut och kasta efter havsöring. Men de andra fiskare jag stöter på ute vid vattnet har så gott som alltid nya rullar. Så jag undrar: Vart tar alla gamla rullar folk har (och köper!) vägen?
Visst, jag har själv betydligt nyare rullar än den gamla amban och hade precis lika gärna kunna ha fiskat med någon av dem. Precis lika gärna. Och i det ligger ju att det går lika bra med den gamla rullen. För den fungerar och kastar minst lika bra som de mer moderna rullar jag äger och känns dessutom trygg och van att hantera. Det enda som är bättre på en nyare rulle är slirbromsen och den har man ju alltför sällan någon användning för... Men beläggen är trötta och behöver bytas ut så kanske blir det en uppgradering (till sådana där kolfiberbelägg som sitter i moderna ambor, om sådana passar) eller i vart fall byte av bromsskivor och sedan lär den få fortsätta att hänga med på fiske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar