Det börjar kännas vemodigt, för att inte säga ledsamt, att idka kustfiske i vår kraschade Östersjö. Lyckas man utrota även strömmingen så är det nog slut, åtminstone såvida man inte nöjer sig med LRF efter simpor, smörbultar och tånglakar och att meta mört och braxen i innerskärgårdens dyvikar.
Idag kastade jag ut mitt maskagnade paternostertackel från Kapellskärs ångbåtsbrygga. Rent hypotetiskt metade jag sik, dvs om hypotesen är att det fortfarande finns några sikar kvar i den delen av skärgården. Dessvärre är det inte mycket som tyder på att så är fallet.
Stora finlandsfärjor som i profitintresse och för att folk ska få dricka och köpa billig (nåja) sprit är det fortfarande gott om. Förmodligen är de fler än sikarna och tonnagemässigt är det inget snack om den saken. Det finns uppenbarligen många intressen som är högre prioriterade än den marina miljön och faunan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar