OK, nu är jänkarna (åtminstone fram till nästa presidentval) åter med i det haussade Parisavtalet vilket väl borde vara hoppfullt. Men eftersom avtalet knappast är mer värt än den papperslapp Neville Chamberlain en gång viftade med så är min tillförsikt begränsad. Nu börjar folk dessutom tröttna på att ta coronapandemin på allvar och oavsett hur den påbörjade vaccineringen fungerar så lär det snart flygas som aldrig förr. Kineserna bygger kolkraftverk så det ryker om det och i Brasilien eldar man regnskog i en takt som får avskogningen av Island och Påskön att framstå som naturvårdsprojekt. Tur att man kom med
på tåget redan -58 vilket innebär en rimlig chans att man nått slutstationen innan det hela hunnit gå riktigt åt helvete.
Men i morgon ska jag ut och fiska. Åtminstone förhoppningsvis. I vart fall ska jag ge mig ut och kolla isläget längs kusten och ett spö kommer jag att ha med mig. Och trangiaköket med gasbrännare och kaffepanna. Och pipan. Varken bilkörning, kaffedrickande eller piprökning är nyttigt men man lever inte för evigt och det kommer, som sagt, att gå åt pipsvängen hur som helst. Även om man överlever den här pandemin.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera